Det hade jag som liten, men har tydligen vuxit ifrån det. Den enda vän jag hade som barn var tre år yngre än mig och vi funkade bra ihop. Men varje gång han skulle hem, skrek jag och kastade mig ner på golvet och försökte hålla fast hans ben! Ville inte att han skulle gå.

Jag hade två väninnor men jag dög bara som reservkompis så därför var Fredrik min enda vän.

Vad menas egentligen med rubriken? Det som jag nu berättat är väl opassande? Kan man växa ifrån det?

Jag har inte vuxit ifrån det. Fattar jag vänskapligt tycke för någon så beter jag mig som om jag hade varit personens bästis hela livet.
Fattar jag romantiskt tycke för någon så raggar jag på som bara den. Jag saknar förmåga att "ligga lågt" helt enkelt.
Dessutom kan jag säga kommentarer som är helt opassande. Jag tycker mina skämt och kommentarer är väldigt lustiga och roliga, men andra brukar bara rynka på näsan eller säga "så får man väl inte säga?"

Man växer nog inte ifrån det naturligt. Jag tror man som aspie istället måste lära sig vad som är passande och inte genom att observera hur andra gör och sen imitera dem.

Du kanske skulle ta tag i hans penis, då hade han säkert stannat.

opteron skrev:Du kanske skulle ta tag i hans penis, då hade han säkert stannat.

Tack opteron. Opassande uttalanden och beteenden byter bara form och uttryck. De finns alltid kvar.

Jag måste faktiskt också lägga band på mig. Om jag inte passar mig skulle jag nog kunna säga som opteron ovan i helt fel sammanhang. Oftast tänker jag det bara och fnissar för mig själv, vilket är udda men inte oacceptabelt

Angelic Fruitcake skrev:Jag måste faktiskt också lägga band på mig. Om jag inte passar mig skulle jag nog kunna säga som opteron ovan i helt fel sammanhang. Oftast tänker jag det bara och fnissar för mig själv, vilket är udda men inte oacceptabelt

Det är ett bra raggningstips för dansgolvet Om du är intresserad av en kille, ta tag på den så är han garanterad din för kvällen iaf, om du nu är tjej.

Jag gillar inte när killar är för lättflirtade så det går bort

Angelic Fruitcake skrev:Jag gillar inte när killar är för lättflirtade så det går bort

Även svårflirtade killar kommer vilja ha dig då. Men jag fattar, du vill ha vad du inte kan få, eller vad du tror att du inte kan få snarare.

Nej, jag vill inte ha en kille som det räcker med att man antastar. Helst ska han ju vara attraherad av mig, inte av en slumpmässig tjej som rycker tag.

Angelic Fruitcake skrev:Nej, jag vill inte ha en kille som det räcker med att man antastar. Helst ska han ju vara attraherad av mig, inte av en slumpmässig tjej som rycker tag.

Men du kan använda greppet när du blivit intresserad av honom, han kanske aldrig kommer vara intresserad av dig, att du greppar gör honom definitivt attraherad, om du inte är ful, då kanske han blir lite nervös..

Jag tror du missat några detaljer, men nu vet jag att det funkar på dig i alla fall!

Angelic Fruitcake skrev:Jag tror du missat några detaljer, men nu vet jag att det funkar på dig i alla fall!

Det är inte säkert det fungerar på mig, jag är svårflörtad.

vallesmamma skrev:Vad menas egentligen med rubriken? ... Kan man växa ifrån det?

Jag tycker det är två väldigt bra frågor.

Väldigt många saker, om jag summerar rätt, kan förvandlas till passande att göra och säga, om man "lagom" "tydligt" talar om eller visar att man vet att - och kanske när - de anses opassande. Ibland blir det ju skämt av det hela då. Så "mogen humor" hänger ihop med att anses ha koll på vad som är passande.

Min personliga vinkling är att status tycks mig vara ekvivalent med att anses ha koll på och anses (kunna) göra det passande. Fast vad som räknas som skämt och ö.h.t. vad som räknas som passande skiftar ju mellan olika kulturer och subkulturer (där varje generation ju ofta har en egen subkultur).

Att status och "mognad" alltså hänger ihop, är en detalj jag tycker mig kunna notera.

extraterrestrial skrev:Fattar jag romantiskt tycke för någon så raggar jag på som bara den. Jag saknar förmåga att "ligga lågt" helt enkelt.

Det känner jag igen... VARFÖR kan jag inte "ligga lågt"?

Jag fattar eld som torrt jävla fnöske och vet inte var jag ska ta vägen...

Önskar jag hittar min Mrs 4Ever snart. Kanske jag gjort redan.
Vill bli gift, fastbunden och gärna kvävd också. Det gör inget... LOL
Tie me down!

Om du betedde dig så som barn så skulle jag tycka att det var helt okej, men om du som vuxen fortfarande slänger dig runt mäns ben när de vill gå, ja då skulle jag nog tycka att opassande socialt beteende vore i underkant för att beskriva beteendet.

Smärta löser de flesta problemen kring att vara för på

DIProgan skrev:Smärta löser de flesta problemen kring att vara för på

Hur menar du exakt?

treeman skrev:

DIProgan skrev:Smärta löser de flesta problemen kring att vara för på

Hur menar du exakt?

Skulle inte tas allvarligt ju

DIProgan skrev:Skulle inte tas allvarligt ju

Trodde du hade VÄRSTA svaret på en av livets stora gåtor ju... men aja...

"Värsta", i betydelsen att det skulle vara ett bra och konkret svar.

Jag TÄNKER ofta opassande, men säger det inte, tack och lov! Så det gäller att hålla band på sig.

Förstår inte ens varför en del tankar kommer upp, jättekonstiga saker!

vallesmamma skrev:Förstår inte ens varför en del tankar kommer upp, jättekonstiga saker!

Kanske en form av mildare OCD? Men om du kan hantera det och det inte ställer till några problem i vardagen så finns det inga skäl att försöka diagnos.

Ahh, så det var bara jag själv som fattade att jag var ironisk? Alla andra började tala om att hindra sig från att säga olämpliga saker som man tänker på, jag sa ju det med flit och var helt ironisk

opteron skrev:Ahh, så det var bara jag själv som fattade att jag var ironisk? Alla andra började tala om att hindra sig från att säga olämpliga saker som man tänker på, jag sa ju det med flit och var helt ironisk

Det var otydlig ironi eftersom det inte fanns en grund i varför det skulle varit ironiskt, endast det vaga sambandet till tråden som någon visserligen påpekade.