Hej!

Med anledning av Vallesmammas tråd "TV-serier då och nu" där det tog upp några program som är gör om-program bl.a. "Arga snickaren" m.fl.

I min tråd går jag lite djupare in på vad jag anser om gör om-program på TV.

Först vill jag tillägga att jag har överseende när det gäller restauranger som är offentliga platser för gäster, dvs kunder där det är viktig att maten ska vara bra och god så att ingen ska behöva bli sjuk av dålig mat.

Så mina synpunkter och åsikter om gör om-program gäller främst folks privata hem.

Det är så kallad uppfostrings gör om-program med stränga experter som jag inte gillar alls för jag gillar inte att experter ska bestämma över vad folk dvs deltagarna ska leva för sorts liv för deras liv känns mera äkta i början av programmen eftersom det är deras självvalda liv medan i slutet av programmet känns deras liv inte riktig äkta eftersom de tvingas leva ett sådant liv på experternas villkor på hur ett normalt liv ska vara där deras hem ska vara välstädade med rena och fria golvytor och att deras barn ska vara lugna, lydiga och väluppfostrade och att de ska vara rätt klädda och välklädda och att deras hem ska vara snygga och fina där inget fult får förekomma och att de ska äta rätt och näringsriktig mat och vara lagom smala och att de ska ha ordnad ekonomi utan skulder m.fl.

Jag har tittat på flera avsnitt av sådana program men jag har blivit både arg och ledsen över att experter ska vara så stränga och hårda mot deltagarna som jag inte gillar alls för jag själv gillar slarvigt liv med stökiga, överbelamrade och smutsiga hem och vilda och olydiga barn och slarvig klädstil alltså avvikarliv på sina egna villkor och inte ett ordentligt och normalt liv på experternas villkor.

Konceptet i programmen går ut på att man går från slarvighet till ordentlighet, från kaos till ordning, från avvikarliv till normalt liv som jag inte gillar alls.

Jag inspireras mer av före-bilderna än efter-bilderna i programmen.

Dessa program började komma 2004 med först "Stilpoliserna" i kanal 5 där jag såg ett avsnitt och blev chockad över att experterna var så hårda mot den personens slarviga klädstil så jag klarade inte av att se fler avsnitt av det programmet och under år 2005 kom fler sådana program i ämnen som barnuppfostran och städning och rensning som gjorde mig också arg och ledsen över experternas stränghet och hårdhet mot deltagarnas slarviga livsstil.

Jag vet att de har bett om hjälp men man kan undra om de ber om att bli uppläxade och uppfostrade av de stränga experterna fast deltagarna är vuxna människor och inte är barn som ska uppfostras och läxas upp.

mvn Noli som inte gillar uppfostrings gör om-program på TV.

Noli skrev:Jag inspireras mer av före-bilderna än efter-bilderna i programmen.

+1
Allt som visas på dumburken är ett stort "gör om mig" -projekt. Bara för att ta ett exempel:
De vill att vi ska dricka mer vin, så de anställer en alkoholiserad idiot till "vinprovare" som åker runt i europa och dricker sig full.
De inför "vinprovning" på nyhetssofforna.
De har återkommande "nyhetsrapporteringar" där de påstår att vin är nyttigt, i måttliga mängder..

Man borde slängt ut den där teven för länge sen. Snart kommer man inte ihåg "före"-bilden.

Här är listan på uppfostrings gör om-programmen som sänds i TV från 2004 och framåt till nu:
Stilpoliserna.
Supernanny.
Nannyakuten.
Nannyjouren. svensk version.
Expedition storstädning.
Rent hus. Brittisk version om rensning, 2005.
Rent hus. Svensk version i TV 4 om rensning och städning, 2008-2009.
Expedtion lortgris.
Kim rensar i röran. Har inte sett något avsnitt av det programmet alls.
Värstingakuten.
Vet hut. om vett och etikett som sändes i TV4+ 2006.
Du är vad du äter. Brittisk version.
Du är vad du äter. Svensk version.
Lyxfällan.
I nöd och skuld.
Från koja till slott.
Design: Simon och Tomas.
Sveriges fulaste hem.
Arga snickaren
Dr Phil.
Oprah Winfrey. Oprah gillar inte stökiga hem.
Mannen som talar med hundar.
Min hund styr mitt liv.

Det finns fler program inom den gruppen som jag inte kommer ihåg just nu.

mvh Noli

Parvlon skrev:

Noli skrev:Jag inspireras mer av före-bilderna än efter-bilderna i programmen.

+1
Allt som visas på dumburken är ett stort "gör om mig" -projekt. Bara för att ta ett exempel:
De vill att vi ska dricka mer vin, så de anställer en alkoholiserad idiot till "vinprovare" som åker runt i europa och dricker sig full.
De inför "vinprovning" på nyhetssofforna.
De har återkommande "nyhetsrapporteringar" där de påstår att vin är nyttigt, i måttliga mängder..

Man borde slängt ut den där teven för länge sen. Snart kommer man inte ihåg "före"-bilden.

+1
...way ahead of you..

carl skrev:+1
...way ahead of you..

Svårt att slänga dumburken ändå, hur lyckas man? Hade den i förrådet ett tag men den åkte ganska snart in i lägenheten igen. Får nog slänga nyckeln i skogen nästa gång.

De programmen Noli listar upp tittar jag inte på, har sett några avsnitt av ett par men generellt så tycker jag sånt bör vara det värsta skräpet. Däremot har de såna "gör om mig" människor på nyhetsmorgon ibland som har jag sett ett par gånger, fast det får mig att stänga av skiten iofs, borde inte klaga.

Experterna utför sitt arbete, de är anställda för att ändra på attributen i någons liv.

Jag har sett några av de program som nämns i tråden och blir lika oförstående varje gång en eller flera deltagare rent ut sagt gnäller och skyller ifrån sig. Har de blivit tvingade att delta i programmet? Om inte, vad gnäller de om?

En typ av program jag tycker är både fascinerande och tragiska är sådana där någon som haft det dåligt som barn berättar om hur den tagit revansch.

Ett typiskt exempel är amerikanska talkshows som heter något i stil med: "I högstadiet var jag fet - nu är jag het" . Jag får ofta intrycket att personerna i fråga inte alls tagit någon revansch utan i själva verket befinner sig på samma nivå som när de var barn. De har fyllt 25 och försöker fortfarande banta för att bli accepterade av mobbargänget i högstadiet.

Instämmer med tveskägg. Har lagt märke till den typen av personer utanför tvn också. De är bräckliga och har inte lämnat skolkorridorerna. De bråkar gärna med sådana som mig för att jag verkar trög. De tar revansch på mig och andra oskyldiga, som aldrig har mobbat utan faktiskt själv var mobbad.

Sorgligt att mobbarna får göra ett så stort avtryck i deras liv att de måste ta ut det på andra.


Att se dem i tv-program får en att känna att man behöver en tredje hand. För att kunna göra en triple facepalm. Hur kan man göra sig till så allmänt åtlöje?

Enbart smaklöst

I kvällens program möter vi Centerpartiet. En gång tidigare ett mittenparti med starka bondevärderingar som kunde tänka sig stödja en socialdemokratisk regering, nu ett nyliberalt högerparti där det blåser starka timbro-vindar, så starka att de är nära att blåsas ut ur riksdagen.
Det är dags att se över hur vi kan göra om Centerpartiet.

Ett sådant gör-om-mig-program skulle jag tittat på…

Mycket fint sätt att lära människor tänka själva. *Sarkasm*

Nu har jag hittat en lista ur gömmorna som jag skrev senast i höstas och läst den och upptäckte att det var några program till inom området och de är:

Fab 5.
Fab 4 Girls.
Trinny och Susannah - stilakuten.
Trinny och Susannah stylar Amerika.
Familjeakuten.
SOS familj.
Singelcoacherna.
Pengarna eller kärleken.
Hundcoachen.
Homestaging.
Sex inspectors.
Ett fall för Louise.

mvh Noli

Jag ville bara tillägga det som jag glömde skriva i mitt första inlägg i den här tråden att då i mitten av 2000-talet då uppfostrings gör om-programmen började och jag såg en del avsnitt som gjorde mig så arg och ledsen därför att jag upplevde att de stränga experter inte längre låter deltagarna få fortsätta leva i röra och kaos med stökiga och överbelamrade och smutsiga hem och att de inte låter barnen få fortsätta vara vilda och att de inte låter deltagarna få fortsätta vara slarvigt klädda m.fl.

Men med tiden började jag förstå mer att deltagarna bad om hjälp med att förändra sina liv från kaos till ordning m.fl. eftersom de inte längre vill fortsätta leva i kaos, men som jag märkte i programmen att de var inte beredda på att experterna skulle vara så här stränga och hårda mot dem.

Det var experternas stränghet och hårdhet som jag reagerade emot. Det var därför jag får lätt känslan av att folk väljer den hårda hjälpen på experterns villkor i stället för mjuka hjälpen på hjälpsökandets villkor.

Alltså det låter som att de väljer att bli uppfostrad och uppläxad av den hårda experten än att bli behandlad med förståelse och respekt av en snäll och tolerant expert eller vän.

mvh Noli

I fredags såg jag ett program i TV4+ som jag inte har sett tidigare trots att det har sänts flera avsnitt tidigare om dagarna men just den dagen skulle jag se det av ren nyfikenhet och programmet heter "Colins och Justins heminredningskupp" Den är från USA.

När jag började titta på det avsnittet fick jag en chock över hur experterna betedde sig då de kapade familjens hem då familjen inte var hemma och reagerade väldigt negativt och tyckte att det mesta var hemskt och fult, detta påmminer om den svenska programmet "Sveriges fulaste hem" men mycket värre än så.

De reagerade negativt på kvinnans stora docksamling och kallade detta för uttryck för tvångssyndrom och det gjorde mig förbannad på att man ska sjukdomsstämpla ens beteende trots att kvinnan älskar sin docksamling som ger henne glädje och inte lidande. Jag gillar inte sjukdomsstämplingar över huvuden på människor.

De reagerade på att familjen har för mycket rosa i ett av rummen som är ett vardagsrum.

Sen ägde omgörningen rum och paret fick hjälpa experterna med renoveringsarbete som påminner lite om det andra programmet "Arga snickaren".

I slutet efter omgörningen fick paret behålla en del av rosa eftersom kvinnan älskar rosa men man lade dit andra färger också så det inte blir enbart rosa.

jag tyckte att det var bättre före-bilderna före omgörningen än efterbilderna efter omgörningen.

Experterna Colin och Justin har bestämda uppfattningar om hur ett hem ska se ut över huvuden på deltagarna. Det är därför jag inte gillar att stränga experter ska bestämma över andra människor på hur ens hem ska se ut för att man ska trivas. Det är var och en som själv får bestämma över sitt eget hems utseende och väljer att ha för mycket saker eller för lite saker framme och ha städat eller överbelamrat rörigt utan att experter och andra ska komma och bestämma över deras liv och hem anser jag.

Nu på eftermiddagen i dag måndag den 21 juni sänds programmets sista avsnitt kl 14.30 i TV4+.

mvh Noli

Kan inte påstå att jag sett mycket av dylika program eftersom det intresserar mig precis nada men fastnade ändå framför ett avsnitt av Rent hus för rätt länge sedan där en tant hade en lägenhet som var helt packad från golv till tak med prylar och sopor av olika slag. Detta var av allt att döma en person som behövde psykologisk hjälp, inte så mycket pga. hennes hem som av hennes betéende men istället så skickar hennes "två hjälpande döttrar" dit dessa äckliga kärringar som ska ojja sig, rota igenom hennes tillhörigheter och avgöra vad som är gott nog. De skickar den nästan apatiska tanten till en frissa och sedan försöker de ge intrycket av att en god gärning gjorts och att det bara var o njuta av allt det städade "fina". När människor blir behandlade så där vill jag bara spy. På döttrar och hela vägen upp till producenter och bolagschefer.

Jag såg också det avsnittet som du såg. Det sändes under våren 2009 och jag blev också förbannad på att de hemska stränga städexperterna behandlade den äldre kvinnan på det sättet och tvingade kvinnan och hennes vuxna döttrar att slänga en massa saker i conteinrar mot hennes vilja. Hon var ledsen såg jag så därför blev jag så förbannad för jag tyckte i mina ögon att hon hade ett så härligt och mysigt överbelamrat hem före omgörningen.

Efter omgörning-bilderna tyckte jag inte om för hemmet såg välstädat och trist ut tyckte jag.

I sista avsnittet i juni 2009 då det handlade om återbesök då svarade kvinnan att hon fortfarande saknar de många sakerna som experterna slängde mot hennes vilja främst galgar till sina kläder och hon fick nya galgar av städexperterna.

mvh Noli

Inte för att jag vet något om det, har aldrig sett såna program eller känner till vad folk har gått med på för avtal. Men det ni skrivit om precis här ovan verkar ju närmast kriminellt. Har tanten i fråga skrivit på något så är det väl frågan om hon varit vid sina sinnes fulla bruk. Var hon omyndigförklarad, så var det väl ännu mer osmakligt.

Nej, fy för den lede. Det där är verkligen ruttet och stinker. Är egentligen inte långt efter det slags skådespel där man lät lejon slita sönder människor som kanske bara haft oturen att stå i vägen för någon av potentaterna eller dessas lakejer.

Jag gillar vissa gör-om-program, t ex:

Extreme makeover home edition där teamet gör det med både hjärta och engagemang, för personer som verkligen förtjänar hjälpen. Men visst blir det lite väl extremt ibland, på typiskt amerikanskt vis.

Lyxfällan är mitt favoritprogram. Tycker Charlie & Mattias är både beundransvärt pedagogiska och samtidigt empatiska. Blir verkligen glad av att se folk som sitter riktigt i skiten få hjälp att reda ut sin ekonomi, på ett så skonsamt sätt som det bara går.

Däremot har jag extremt svårt för kvinnliga häxor som mest bara kränker och förnerdrar folk, kommer med hånfulla kommentarer till smygfilmade bilder och gör sig lustiga över andras klädstil eller hem. Som Anna Skipper + hennes engelska förebild samt Trinny & Susannah. Dessa verkar totalt sakna respekt för andra och kränker hela tiden deras integritet på ett helt oacceptabelt sätt. Och dessutom har de ingen smak själva heller så de borde verkligen inte yttra sig. Fast lite har de senare mjuknat under seriernas gång, särskilt när de fick byta plats med dessa kvinnor och leva deras liv under några dagar.

Något annat som gör mig upprörd är när de lurar iväg en eller alla medlemmar i hushållet och sen "överraskar" genom att göra om ett rum, deras trädgård eller hela huset tills de kommer tillbaka, utan att de givit sin tillåtelse. Jag skulle då verkligen inte uppskatta en sådan "överraskning"! Eller som i Changing rooms där någon kanske säger "vad som helst, bara inte rosa" och så gör de det i rosa i alla fall! En gång vitmålade de gamla takbjälkar från 1600-talet - vilket fick de som bodde där att totalt bryta ihop! Borde det inte vara fängelsestraff på sånt? Dessutom saknar de flesta inredare (särskilt brittiska) totalt smak och kombinerar de mest gräsliga färger och mönster. Och alltid ska det vara rostfria vitvaror så det ser ut som ett jävla restaurangkök.

Städ-, hund- och nannyprogram har jag bara ett några enstaka och det räckte för min del.

Vill bara inte såga alla såna program, det beror ju på hur man gör det. Några få gör det inkännande och bra, de flesta borde hålla tassarna borta från andras garderob, hem, hundar och barn och jobba på en makeover av sin egen personlighet istället.

Jag tycker mycket om sådana program som Noli kallar "gör om-program". Jag ser dem som utvecklande. En chans till ett mer fungerande liv för personerna i fråga. Och de kommer ju inte hem till vem som helst heller, utan bara till de som verkligen har problem och sökt hjälp och är motiverade till det.

Hundar som har problem får hjälp av den mycket skickliga Cesar Millan och både hunden och dess ägare får det bättre efteråt. Föräldrar som har problem med uppfostran av sina barn och inte riktigt vet hur de skall umgås med barnen får hjälp av den kunniga och psykologiska supernannyn Jo Frost och familjen får ett fungerande vardagsliv och barnen blir mer harmoniska.

Människor som har ett kaos i sin lägenhet och vill och behöver komma till rätta med det får hjälp av städarna i "Rent hus" som dessutom kostar på dem andra grejer också för att öka deras livskvalitet. Förvisso är städarna i det programmet aningen stränga, men ibland kan det behövas för att uppnå en förändring. Och människorna som får denna hjälp har nog också blivit förberedda på det innan och har fått tacka nej om de inte är tillräckligt motiverade.

Samma sak med "Du är vad du äter". Folk som lever ett osunt liv men har svårt att förändra på egen hand får hjälp av Anna Skipper som förvisso är sträng och kräver motivation, men hur skall man annars förändra en livsstil om man inte är beredd att arbeta för det? Min kritik mot Anna Skipper är snarare att hon är alldeles för kategorisk och t.o.m lär ut fel saker (hela Sveriges dietistkår rasar mot henne, har jag fått höra).

Människor som har skulder och inte klarar sin ekonomi får hjälp av Lyxfällans ekonomer och får ordning på sin ekonomiska situation. Familjer som har fallfärdiga hus och för dåliga kunskaper för att själva göra något åt det får hjälp av "Arga snickaren" och får sitt hus i gott skick. Människor som inte är nöjda med sin inredning kan få hjälp av Simon & Thomas att få ett nytt hem.

Visst innebär det ju risker för personerna som ställer upp i programmet, särskilt med inredningsprogrammen eftersom man ju inte vet om personerna kommer gilla resultatet. Men de har ju själva bett om detta och tagit denna risk, så jag ser inte något större problem med det.

Om man vill bo i ett fallfärdigt hus med ouppfostrade barn och problemhundar och skulder upp över öronen och matvanor som riskerar att ge en både diabetes och hjärtinfarkt så står det ju en fritt att fortsätta leva så. Det är ju om man vill ha hjälp som man söker sig till programmen. De kommer ju inte oombedda och ringer på dörren precis.

Jag gillar inte programmen då jag inte tilltalas av idén att ngn annan tänker åt mig. Den förment sympatiska uppfostrartonen gillar jag inte heller, tycker de beter sig som föräldrar som talar till barn.

Makeoverprogram är dessutom inte den enda eller ens ett av de bättre sätten att informera sig på. En snabb googling ger dig mer info än 45 minuter makeover-tv, du kan dessutom jämföra olika källor.

Programmen görs inte av altrusitiska skäl, om det nu finns de som är korkade nog att tro det, utan för att de ger höga tittarsiffror.
Det finns ingenting som tilltalar det breda folklagret som en quick-fix.

DIProgan skrev:Kan inte påstå att jag sett mycket av dylika program eftersom det intresserar mig precis nada men fastnade ändå framför ett avsnitt av Rent hus för rätt länge sedan där en tant hade en lägenhet som var helt packad från golv till tak med prylar och sopor av olika slag. Detta var av allt att döma en person som behövde psykologisk hjälp, inte så mycket pga. hennes hem som av hennes betéende men istället så skickar hennes "två hjälpande döttrar" dit dessa äckliga kärringar som ska ojja sig, rota igenom hennes tillhörigheter och avgöra vad som är gott nog. De skickar den nästan apatiska tanten till en frissa och sedan försöker de ge intrycket av att en god gärning gjorts och att det bara var o njuta av allt det städade "fina". När människor blir behandlade så där vill jag bara spy. På döttrar och hela vägen upp till producenter och bolagschefer.

Jag såg också det avsnittet. Blev illa till mods och håller med dig.

Däremot så väljer ju personerna att får omgjort i Justin och hans kompis-programet själva. De är ju med på det och får ta ansvar för konsekvenserna. Inget att bli upprörd över tycker jag.

Noli skrev:Det är så kallad uppfostrings gör om-program med stränga experter som jag inte gillar alls för jag gillar inte att experter ska bestämma över vad folk dvs deltagarna ska leva för sorts liv för deras liv känns mera äkta i början av programmen eftersom det är deras självvalda liv medan i slutet av programmet känns deras liv inte riktig äkta eftersom de tvingas leva ett sådant liv på experternas villkor på hur ett normalt liv ska vara där deras hem ska vara välstädade med rena och fria golvytor och att deras barn ska vara lugna, lydiga och väluppfostrade och att de ska vara rätt klädda och välklädda och att deras hem ska vara snygga och fina där inget fult får förekomma och att de ska äta rätt och näringsriktig mat och vara lagom smala och att de ska ha ordnad ekonomi utan skulder m.fl.

Det är inte alls säkert att det är deras självvalda liv, förmodligen är det det inte eftersom de sökt hjälp. När jag bodde i min enrummare förut och inte hade boendestöd så hade jag det nästan som i Rent hus-programmen. Jag fick kryssa mig fram bland allt bråte och det var verkligen inte självvalt. Jag lyckades inte få någon ordning i mitt hem. Jag hade verkligen behövt ett Rent hus-team då, men lyckades sedan få ordning på det genom boendestöd.

Att ha ordnad ekonomi utan skulder brukar oftast ses som positivt, så jag är förvånad att Noli ser det som negativt.

Inger skrev:Jag gillar vissa gör-om-program, t ex:

Extreme makeover home edition där teamet gör det med både hjärta och engagemang, för personer som verkligen förtjänar hjälpen. Men visst blir det lite väl extremt ibland, på typiskt amerikanskt vis.

Lyxfällan är mitt favoritprogram. Tycker Charlie & Mattias är både beundransvärt pedagogiska och samtidigt empatiska. Blir verkligen glad av att se folk som sitter riktigt i skiten få hjälp att reda ut sin ekonomi, på ett så skonsamt sätt som det bara går.

Däremot har jag extremt svårt för kvinnliga häxor som mest bara kränker och förnerdrar folk, kommer med hånfulla kommentarer till smygfilmade bilder och gör sig lustiga över andras klädstil eller hem. Som Anna Skipper + hennes engelska förebild samt Trinny & Susannah. Dessa verkar totalt sakna respekt för andra och kränker hela tiden deras integritet på ett helt oacceptabelt sätt. Och dessutom har de ingen smak själva heller så de borde verkligen inte yttra sig. Fast lite har de senare mjuknat under seriernas gång, särskilt när de fick byta plats med dessa kvinnor och leva deras liv under några dagar.

Något annat som gör mig upprörd är när de lurar iväg en eller alla medlemmar i hushållet och sen "överraskar" genom att göra om ett rum, deras trädgård eller hela huset tills de kommer tillbaka, utan att de givit sin tillåtelse. Jag skulle då verkligen inte uppskatta en sådan "överraskning"! Eller som i Changing rooms där någon kanske säger "vad som helst, bara inte rosa" och så gör de det i rosa i alla fall! En gång vitmålade de gamla takbjälkar från 1600-talet - vilket fick de som bodde där att totalt bryta ihop! Borde det inte vara fängelsestraff på sånt? Dessutom saknar de flesta inredare (särskilt brittiska) totalt smak och kombinerar de mest gräsliga färger och mönster. Och alltid ska det vara rostfria vitvaror så det ser ut som ett jävla restaurangkök.

Städ-, hund- och nannyprogram har jag bara ett några enstaka och det räckte för min del.

Vill bara inte såga alla såna program, det beror ju på hur man gör det. Några få gör det inkännande och bra, de flesta borde hålla tassarna borta från andras garderob, hem, hundar och barn och jobba på en makeover av sin egen personlighet istället.

Jag har sett flera avsnitt av "Extreme Home Makeover"-programmet och tycker att det är bra program där experterna är snälla och hjälpsamma och är inte stränga alls och de hjälper familjer att riva deras gamla hus som var förfallet, trasiga och kalla och bygger nya hela och varma hus där barnen och ungdomarna fick sina roliga rum efter deras intressen och teman fast jag reagerar lite på att deras föräldrar fick lite tråkigare sovrum som inte förknippar med deras hobbies och intressen utan att det ska vara vackert och fint att sova i. Däremot är det mest rostfritt i varenda avsnitts kök efter omgörningen som jag inte riktigt gillar eftersom jag inte gillar rostfria kyl, frys och spis m.fl.

Sådana kök känns mera restaurang-aktiga än som hemma-kök. Jag gillar helst vita vitvaror men även om det finns röda, avokadogröna vitvaror som fanns på 1970-talet var också fina, ja som sagt de får vara i vilken färg som helst bara det inte är rostfritt.

Däremot när det gäller köksluckor som var färgglada bl.a. rött, brunt blått, grönt eller gult som var vanligt på 1970-talet men sen i slutet av 1980-talet har fler människor gjort om köken så att det blev helvita skåpluckor och det kändes mer som kalla och sterila sjukhuskök där man vårdar sjuka människor i stället för att laga mat i dem och sådana kök gillar jag inte för jag gillar färgglada kök ungefär som det var på 1970-talet då jag växte upp.

Du nämnde programmet "Changing rooms", det har jag inte sett förut och visste inte att den fanns här i Sverige. Kanske har du sett det programmet utomlands?

mvh Noli

Heliora skrev:

Noli skrev:Det är så kallad uppfostrings gör om-program med stränga experter som jag inte gillar alls för jag gillar inte att experter ska bestämma över vad folk dvs deltagarna ska leva för sorts liv för deras liv känns mera äkta i början av programmen eftersom det är deras självvalda liv medan i slutet av programmet känns deras liv inte riktig äkta eftersom de tvingas leva ett sådant liv på experternas villkor på hur ett normalt liv ska vara där deras hem ska vara välstädade med rena och fria golvytor och att deras barn ska vara lugna, lydiga och väluppfostrade och att de ska vara rätt klädda och välklädda och att deras hem ska vara snygga och fina där inget fult får förekomma och att de ska äta rätt och näringsriktig mat och vara lagom smala och att de ska ha ordnad ekonomi utan skulder m.fl.

Det är inte alls säkert att det är deras självvalda liv, förmodligen är det det inte eftersom de sökt hjälp. När jag bodde i min enrummare förut och inte hade boendestöd så hade jag det nästan som i Rent hus-programmen. Jag fick kryssa mig fram bland allt bråte och det var verkligen inte självvalt. Jag lyckades inte få någon ordning i mitt hem. Jag hade verkligen behövt ett Rent hus-team då, men lyckades sedan få ordning på det genom boendestöd.

Att ha ordnad ekonomi utan skulder brukar oftast ses som positivt, så jag är förvånad att Noli ser det som negativt.

Jag förstår att du vill ordning på ditt hem eftersom du inte trivs med att kryssa omkring bland grejerna i ditt förra hem och vill ha hjälp med detta.

Men jag tänkte att det finns säkert människor som trivs i sina stökiga hem och som gärna kryssar omkring bland grejerna eller kliver över högarna med glädje och som inte ser som ett problem och som inte söker hjälp alls att de har rätt att fortsätta leva sådana liv i sina stökiga och överbelamrade hem med gott samvete utan att skämmas för det.

Jag har levt så och trivs utmärkt med detta kaos i perioder i mitt hem och ibland är det ordning i andra perioder särskilt när jag väntar besök i mitt hem, mer kan jag inte skriva om mitt privatliv i detalj i en öppen forum.

Visst är det positivt att vara skuldfri men jag reagerade starkt på att Lyxfällan-experterna tvingar deltagarna att sälja sina ägodelar, även sånt som de gillar och vill behålla bl.a. ett ishockeyspel från deltagarens barndom i ett av avsnitten av programmet.

mvh Noli