Är ADD-diagnosticerad men misstänker att jag har Asperger!
58 inlägg
• Sida 1 av 3 • 1, 2, 3
Är ADD-diagnosticerad men misstänker att jag har Asperger!
av stekplatta » 2010-06-17 23:48:22
Hej jag är en tjej som i år fyller 21 år, den informationen kommer förmodligen vara till nytta under tiden som du/ni läser detta.
I min barndom var jag mobbad och jag hade knappt några vänner, dem jag hade utnyttjade jag. Jag fastnade för detaljer och gjorde bara sånt som intresserade mig, lärarna påpekade ofta att jag gjorde "min egna lilla version" utav allting.
I slutet utav min tuffa högstadietid träffade jag en socionom på BUP, hon skickade mig vidare till en ADHD-utredning eftersom hon tyckte att jag bemärkte mig i snarlika symptom som en person med ADHD har.
Under den tiden visste jag inte särskilt mycket om ADHD, det enda jag visste var att personer med den diagnosen har svårt för att sitta still. Jag tyckte det var väldigt pinsamt att berätta för min omgivning att jag skulle göra denna utredning, till jag en dag fick kontakt med en tjej i min nya klass som berättade att hon nyligen hade fått den diagnosen.
Hon berättade mer ingående om vad ADHD är för något vilket fick mig att få upp ögonen för innehållet och jag kunde känna igen mig i det mesta. Jag sökte fakta, fakta och fakta och slutligen var det dags för mig att påbörja min utredning.
Under tiden som utredningen gjordes överdrev jag till fullo, jag minns att jag så väl ville övertyga läkarna om att jag har diagnosen för att tillfredsställa min splittrade själ. Innan jag somnade dessa nätter låg jag och nynnade för mig själv: "Han har myror i brallan, hon har myror i brallan, jag har myror i brallan.." etc. jag hade helt enkelt snöat in mig rejält och planerade ända in i allra minsta detalj hur jag skulle vara för att läkarna skulle ge mig denna diagnos.
Om jag lyckades? Ja, det gjorde jag - jag lyckades! Men.. Det blev aldrig någon ADHD-diagnos, utan snarare en diagnos på ADD.
När jag fick beskedet kände jag mig sannerligen jävligt förvirrad och till och med ännu mer splittrad. Jag omtumlades utav alla känslor och kände mig mer eller mindre besviken över mig själv.
Vad hade jag uppnått med att få denna diagnos? I n g e n t i n g - mer än att ha fått en lathet bekräftat på papper som förmodligen skulle kunna ursäkta mig när jag inte orkade göra någonting. (Ni som har ADHD/ADD - ta ej illa vid er, det är ej riktat mot någon än mig själv!)
Jag har alltid och än idag haft förmågan att känna igen mig i en ADD-diagnos, men aldrig fullt ut.. Jag har till exempel ett jävligt bra detaljminne och minns situationer och händelser som oftast inte ens de medverkande kommer ihåg. Jag minns mina arbetsuppgifter i skola och jobb och jag tappar nästan ALDRIG bort materiella ting. Istället har jag snarare svårt med det som måste prioriteras, jag vet vad som skall prioriteras men ändå prioriterar jag sällan det som är viktigt, bara när det väl kommer till kritan och situationen ligger under press.
Det sista åren har jag dock intresserat mig och snöat in mig nästan för mycket på det här med drömtydning och självkänsla. Genom att ha börjat tyda mina drömmar så har jag lättare kunnat sätta ord på mina känslor och förklara de på ett tydligare sätt. Som en dröm jag hade för ett tag sedan, den förklarade att jag längtar efter mental klarhet - vilket jag tidigare aldrig har kunnat förklara.
När det kommer till mitt intresse för självkänsla, så sysslar jag med det och lägger ner hela min själ. Jag jagar efter en tillfredsställd känsla till mig själv och känslan utav att fungera i relationer. Idag har jag knappt några vänner trots att jag vill ha. Jag känner mig ständigt ensam. En ensamhet som gör mig mycket självdestruktiv och deprimerad.
Under 1 års tid nu har jag ätit antidepressiva, jag undrar varför jag ens fick de utskrivna? Läkarna vill medicinera mig, men har de någon gång ifrågasatt VARFÖR jag mår dåligt? NEJ, istället har jag återom försökt berätta mina problem, men har aldrig fått någon särskild respons. Faktum är att jag upplever att mina problem och mitt måeende inte går att botas med hjälp av någon medicin, men jag VET att läkare och psykologer sitter med den kunskap som jag behöver för ett bättre måeende.
Shit, jag känner mig verkligen smartare än alla läkare & psykologer som jag hittils har träffat i mitt liv. Skall jag verkligen behöva söka reda på all fakta som jag behöver till mitt jobb själv? Skall jag behöva utbilda mig till psykolog/läkare för att ingen psykolog/läkare som kan hjälpa mig vidare vill lyssna på mig? Alltså.. Ni hör ju hur det låter...
Hur som haver så har jag nyligen flyttat hemifrån, min allra första lägenhet! Det känns super.
I och med flytten så har jag fått mer tid över till mig själv, nu sköter jag mig bättre än någonsin eftersom saker och ting flyter på utefter mina egna villkor. Dock har jag fortfarande svårt för att komma till skott, jag snöar nämnligen in mig på saker allt för ofta och försvinner i väg från verkligheten.
När jag säger att jag fått mer tid över till mig själv så menar jag att tänka. Jag har tex. ansträngt mig mer för att jobba med min självkänsla och det, mina vänner, har blivit den största frågan i mitt liv. I alla böcker jag läser så skall man vara på ett visst sätt, man skall bemöta sin omgivning utefter så som man själv vill bli behandlad och framförallt man skall vara NÄRVARANDE.
Jag kan fan inte vara närvarande i samtal, det går inte hur mycket jag än försöker. Jag kan bara inte. Jag fattar inte hur man är det. Det står liksom ingenstans hur man är närvarande, så jag kan inte anpassa mig till något som jag inte vet någonting om. Dock har jag försökt att lyssna mer på vad folk har att säga till mig, men vad gör mig mer närvarande i det? Jag skiter ju fortfarande i allt som sägs så länge det inte berör mig själv eller som jag kan dra nytta av. Dock vill jag inte att mina närstående skall känna att jag hela tiden är samtalets mittpunkt och/eller att jag skiter i det som dom är så entusiastiska över, jag vill ju ändå dela deras glädje liksom. Så oftast försöker jag spinna vidare på samtalen bara för att det är så jag har lärt mig att man skall vara.
Men för att äntligen komma till sak, nu för en vecka sedan satt jag och läste i ett annat forum som jag dagligen har hängt i under 8 års tid. Där fanns en tråd som jag fastnade för. Detta är ett litet urval från texten: ” På något sätt känns det inte som om jag är som alla andra, det känns som om jag lever och är intelligentare än övrig befolkning, att jag ser igenom livets spel och är den enda som ser att människan är en fruktansvärd varelse.
Jag känner att världen och livet är enligt mig och att något högre ser mig på film då jag tampas med vardagen.
Övriga människor är statister runt om mig, obetydliga varelser.
Jag kan heller inte förstå varför livet är många så kärt, och att begå självmord är så fruktansvärt.”
Jag kände igen mig i precis allt han beskrev så jag fortsatte läsa bland kommentarerna, till jag slutligen fastnade på en speciell kommentar. Det var en kille som beskrev att han kände exakt samma och att han nyligen fått bekräftat att han har asperger. Så jag satte mig den natten och toksökte efter information om asperger.
Innan visste jag inte vad asperger var för något, jag visste bara att en person med asperger har ett specialintresse som han/hon kan ALLT om till punkt och pricka. Men när jag fortsatte läsa om allt så kunde jag mer och mer känna hur alla förlorade pusselbitar föll på plats. Det var som att läsa en vädligt stark berättelse om mig själv. Helt plötsligt blev allt annat obetydligt, jag sjönk in i dimman utav fakta och drogs mer och mer ifrån verkligheten. Sedan dess har jag inte kunnat tänka på någonting annat.
Jag berättade för min arbetsterapeft i början av denna vecka mina misstankar, jag har läst och läst oavbrutet sedan dess. Allt för att kunna övertyga mina läkare om varför jag måste få göra en utredning. Varför jag känner igen mig. Min arbetsterapeft tyckte definitivt att jag skulle tala med min läkare om detta, hon tyckte att allt jag berättade stämde in.
Nu i onsdags träffade jag min läkare till syftet att prata medicin och i samband med det passade jag även på att ta upp mina misstankar, men hör och häpna! Han vägrar i princip göra en utredning, BARA för att jag tidigare har fått en diagnos på ADD. Grejen är också den att jag inte längre går på BUP utan nu går på vuxenpsykriatriska. Men efter en jävla massa om och men så har han DOCK gått med på att gå igenom mina journaler för att bedömma om det ens är någon mening med en utredning, så allt hänger nu på mina gamla läkare/psykologer och vad de har skrivit om mig. Så vitt jag vet och kan säga så är det kört. För inte fan har vi kommit på tal om något sådant här tidigare, vi har ju alltid varit så inne på att jag har ADD och det är i princip det enda vi har talat om för att ”underlätta” min vardag.
Alltså jag blir så jävla frustrerad. Han vill inte lyssna på mig, han slår bort mig innan jag ens hunnit förklara VARFÖR jag misstänker att jag har asperger. Sen är han så jävla dum och säger att man inte kan ha asperger om man är socialt utåtriktad, jamen för helvete var någonstans i hans läroböcker har han lärt sig det? Jag själv som inte ens är läkare vet att detta inte stämmer!! Sen har jag till och med lärt mig under alla år hur man skall vara genom att ha granskat och studerat andra!! (Ett aspergertecken, så vitt jag vet!) Så klart som fan att jag visar mig socialt utåt, men det ersätter ju inte kaoset i mitt huvud och det gör det inte heller lättare för mig att uttrycka mina verkliga känslor. Jag blir så frustrerad!!!
Sen är han också inne på att man inte kan ha både ADD och asperger, neee men neheeee. Var någonstans och NÄR har man kunnat bevisa det? Vad är motivet?!?! Jag har sökt som en IDIOT och inte fan har jag funnit något bevis på det, sen vad jag kan förstå så har även flera utav er här dubbeldiagnoser. Alltså finns det inget egentligt svar på om man kan eller inte kan ha ADD samtidigt som man har asperger. Så det uteslutar ju inte att jag inte skulle kunna ha de begge.
Jag mår dåligt av att kämpa när ingen stödjer mig. Vore så mycket lättare om jag kunde få höra synvinklar från någon som faktiskt vet hur det är att leva med asperger och/eller någon form av dubbeldiagnos. Snälla berätta! Jag måste få veta så jag kan ta mig vidare med detta.
Uppskattar alla tankar och svar!
P.S: Håll inte något inne, dela med dig även om det kan kännas ovärt. Varenda liten detalj kan hjälpa mig! KRAM. D.S.
Moderator: Rättade stavfel i rubriken.
I min barndom var jag mobbad och jag hade knappt några vänner, dem jag hade utnyttjade jag. Jag fastnade för detaljer och gjorde bara sånt som intresserade mig, lärarna påpekade ofta att jag gjorde "min egna lilla version" utav allting.
I slutet utav min tuffa högstadietid träffade jag en socionom på BUP, hon skickade mig vidare till en ADHD-utredning eftersom hon tyckte att jag bemärkte mig i snarlika symptom som en person med ADHD har.
Under den tiden visste jag inte särskilt mycket om ADHD, det enda jag visste var att personer med den diagnosen har svårt för att sitta still. Jag tyckte det var väldigt pinsamt att berätta för min omgivning att jag skulle göra denna utredning, till jag en dag fick kontakt med en tjej i min nya klass som berättade att hon nyligen hade fått den diagnosen.
Hon berättade mer ingående om vad ADHD är för något vilket fick mig att få upp ögonen för innehållet och jag kunde känna igen mig i det mesta. Jag sökte fakta, fakta och fakta och slutligen var det dags för mig att påbörja min utredning.
Under tiden som utredningen gjordes överdrev jag till fullo, jag minns att jag så väl ville övertyga läkarna om att jag har diagnosen för att tillfredsställa min splittrade själ. Innan jag somnade dessa nätter låg jag och nynnade för mig själv: "Han har myror i brallan, hon har myror i brallan, jag har myror i brallan.." etc. jag hade helt enkelt snöat in mig rejält och planerade ända in i allra minsta detalj hur jag skulle vara för att läkarna skulle ge mig denna diagnos.
Om jag lyckades? Ja, det gjorde jag - jag lyckades! Men.. Det blev aldrig någon ADHD-diagnos, utan snarare en diagnos på ADD.
När jag fick beskedet kände jag mig sannerligen jävligt förvirrad och till och med ännu mer splittrad. Jag omtumlades utav alla känslor och kände mig mer eller mindre besviken över mig själv.
Vad hade jag uppnått med att få denna diagnos? I n g e n t i n g - mer än att ha fått en lathet bekräftat på papper som förmodligen skulle kunna ursäkta mig när jag inte orkade göra någonting. (Ni som har ADHD/ADD - ta ej illa vid er, det är ej riktat mot någon än mig själv!)
Jag har alltid och än idag haft förmågan att känna igen mig i en ADD-diagnos, men aldrig fullt ut.. Jag har till exempel ett jävligt bra detaljminne och minns situationer och händelser som oftast inte ens de medverkande kommer ihåg. Jag minns mina arbetsuppgifter i skola och jobb och jag tappar nästan ALDRIG bort materiella ting. Istället har jag snarare svårt med det som måste prioriteras, jag vet vad som skall prioriteras men ändå prioriterar jag sällan det som är viktigt, bara när det väl kommer till kritan och situationen ligger under press.
Det sista åren har jag dock intresserat mig och snöat in mig nästan för mycket på det här med drömtydning och självkänsla. Genom att ha börjat tyda mina drömmar så har jag lättare kunnat sätta ord på mina känslor och förklara de på ett tydligare sätt. Som en dröm jag hade för ett tag sedan, den förklarade att jag längtar efter mental klarhet - vilket jag tidigare aldrig har kunnat förklara.
När det kommer till mitt intresse för självkänsla, så sysslar jag med det och lägger ner hela min själ. Jag jagar efter en tillfredsställd känsla till mig själv och känslan utav att fungera i relationer. Idag har jag knappt några vänner trots att jag vill ha. Jag känner mig ständigt ensam. En ensamhet som gör mig mycket självdestruktiv och deprimerad.
Under 1 års tid nu har jag ätit antidepressiva, jag undrar varför jag ens fick de utskrivna? Läkarna vill medicinera mig, men har de någon gång ifrågasatt VARFÖR jag mår dåligt? NEJ, istället har jag återom försökt berätta mina problem, men har aldrig fått någon särskild respons. Faktum är att jag upplever att mina problem och mitt måeende inte går att botas med hjälp av någon medicin, men jag VET att läkare och psykologer sitter med den kunskap som jag behöver för ett bättre måeende.
Shit, jag känner mig verkligen smartare än alla läkare & psykologer som jag hittils har träffat i mitt liv. Skall jag verkligen behöva söka reda på all fakta som jag behöver till mitt jobb själv? Skall jag behöva utbilda mig till psykolog/läkare för att ingen psykolog/läkare som kan hjälpa mig vidare vill lyssna på mig? Alltså.. Ni hör ju hur det låter...
Hur som haver så har jag nyligen flyttat hemifrån, min allra första lägenhet! Det känns super.
I och med flytten så har jag fått mer tid över till mig själv, nu sköter jag mig bättre än någonsin eftersom saker och ting flyter på utefter mina egna villkor. Dock har jag fortfarande svårt för att komma till skott, jag snöar nämnligen in mig på saker allt för ofta och försvinner i väg från verkligheten.
När jag säger att jag fått mer tid över till mig själv så menar jag att tänka. Jag har tex. ansträngt mig mer för att jobba med min självkänsla och det, mina vänner, har blivit den största frågan i mitt liv. I alla böcker jag läser så skall man vara på ett visst sätt, man skall bemöta sin omgivning utefter så som man själv vill bli behandlad och framförallt man skall vara NÄRVARANDE.
Jag kan fan inte vara närvarande i samtal, det går inte hur mycket jag än försöker. Jag kan bara inte. Jag fattar inte hur man är det. Det står liksom ingenstans hur man är närvarande, så jag kan inte anpassa mig till något som jag inte vet någonting om. Dock har jag försökt att lyssna mer på vad folk har att säga till mig, men vad gör mig mer närvarande i det? Jag skiter ju fortfarande i allt som sägs så länge det inte berör mig själv eller som jag kan dra nytta av. Dock vill jag inte att mina närstående skall känna att jag hela tiden är samtalets mittpunkt och/eller att jag skiter i det som dom är så entusiastiska över, jag vill ju ändå dela deras glädje liksom. Så oftast försöker jag spinna vidare på samtalen bara för att det är så jag har lärt mig att man skall vara.
Men för att äntligen komma till sak, nu för en vecka sedan satt jag och läste i ett annat forum som jag dagligen har hängt i under 8 års tid. Där fanns en tråd som jag fastnade för. Detta är ett litet urval från texten: ” På något sätt känns det inte som om jag är som alla andra, det känns som om jag lever och är intelligentare än övrig befolkning, att jag ser igenom livets spel och är den enda som ser att människan är en fruktansvärd varelse.
Jag känner att världen och livet är enligt mig och att något högre ser mig på film då jag tampas med vardagen.
Övriga människor är statister runt om mig, obetydliga varelser.
Jag kan heller inte förstå varför livet är många så kärt, och att begå självmord är så fruktansvärt.”
Jag kände igen mig i precis allt han beskrev så jag fortsatte läsa bland kommentarerna, till jag slutligen fastnade på en speciell kommentar. Det var en kille som beskrev att han kände exakt samma och att han nyligen fått bekräftat att han har asperger. Så jag satte mig den natten och toksökte efter information om asperger.
Innan visste jag inte vad asperger var för något, jag visste bara att en person med asperger har ett specialintresse som han/hon kan ALLT om till punkt och pricka. Men när jag fortsatte läsa om allt så kunde jag mer och mer känna hur alla förlorade pusselbitar föll på plats. Det var som att läsa en vädligt stark berättelse om mig själv. Helt plötsligt blev allt annat obetydligt, jag sjönk in i dimman utav fakta och drogs mer och mer ifrån verkligheten. Sedan dess har jag inte kunnat tänka på någonting annat.
Jag berättade för min arbetsterapeft i början av denna vecka mina misstankar, jag har läst och läst oavbrutet sedan dess. Allt för att kunna övertyga mina läkare om varför jag måste få göra en utredning. Varför jag känner igen mig. Min arbetsterapeft tyckte definitivt att jag skulle tala med min läkare om detta, hon tyckte att allt jag berättade stämde in.
Nu i onsdags träffade jag min läkare till syftet att prata medicin och i samband med det passade jag även på att ta upp mina misstankar, men hör och häpna! Han vägrar i princip göra en utredning, BARA för att jag tidigare har fått en diagnos på ADD. Grejen är också den att jag inte längre går på BUP utan nu går på vuxenpsykriatriska. Men efter en jävla massa om och men så har han DOCK gått med på att gå igenom mina journaler för att bedömma om det ens är någon mening med en utredning, så allt hänger nu på mina gamla läkare/psykologer och vad de har skrivit om mig. Så vitt jag vet och kan säga så är det kört. För inte fan har vi kommit på tal om något sådant här tidigare, vi har ju alltid varit så inne på att jag har ADD och det är i princip det enda vi har talat om för att ”underlätta” min vardag.
Alltså jag blir så jävla frustrerad. Han vill inte lyssna på mig, han slår bort mig innan jag ens hunnit förklara VARFÖR jag misstänker att jag har asperger. Sen är han så jävla dum och säger att man inte kan ha asperger om man är socialt utåtriktad, jamen för helvete var någonstans i hans läroböcker har han lärt sig det? Jag själv som inte ens är läkare vet att detta inte stämmer!! Sen har jag till och med lärt mig under alla år hur man skall vara genom att ha granskat och studerat andra!! (Ett aspergertecken, så vitt jag vet!) Så klart som fan att jag visar mig socialt utåt, men det ersätter ju inte kaoset i mitt huvud och det gör det inte heller lättare för mig att uttrycka mina verkliga känslor. Jag blir så frustrerad!!!
Sen är han också inne på att man inte kan ha både ADD och asperger, neee men neheeee. Var någonstans och NÄR har man kunnat bevisa det? Vad är motivet?!?! Jag har sökt som en IDIOT och inte fan har jag funnit något bevis på det, sen vad jag kan förstå så har även flera utav er här dubbeldiagnoser. Alltså finns det inget egentligt svar på om man kan eller inte kan ha ADD samtidigt som man har asperger. Så det uteslutar ju inte att jag inte skulle kunna ha de begge.
Jag mår dåligt av att kämpa när ingen stödjer mig. Vore så mycket lättare om jag kunde få höra synvinklar från någon som faktiskt vet hur det är att leva med asperger och/eller någon form av dubbeldiagnos. Snälla berätta! Jag måste få veta så jag kan ta mig vidare med detta.
Uppskattar alla tankar och svar!
P.S: Håll inte något inne, dela med dig även om det kan kännas ovärt. Varenda liten detalj kan hjälpa mig! KRAM. D.S.
Moderator: Rättade stavfel i rubriken.
- stekplatta
- Ny medlem
- Inlägg: 16
- Anslöt: 2010-06-14
av stekplatta » 2010-06-18 0:04:51
Insåg precis att min text ovan är jävligt luddig 
, men svarar mer än gärna om det är något ni undrar över.
, men svarar mer än gärna om det är något ni undrar över.- stekplatta
- Ny medlem
- Inlägg: 16
- Anslöt: 2010-06-14
av Firkraag » 2010-06-18 0:07:36
Byt läkare, såvitt jag vet så är det valfritt om vilken läkare man går till. Är man inte nöjd med en man har så bör man byta.
Känns ju inte direkt vettigt att han läser gamla journaler för att kolla om du har en diagnos som aldrig nämnts innan.
Känns ju inte direkt vettigt att han läser gamla journaler för att kolla om du har en diagnos som aldrig nämnts innan.
wow
av pappan » 2010-06-18 8:07:52
Hej. Men shit. Jag är i samma situation som du. Jag har diagnosen ADHD. Och när jag insåg jag troligen passar mycket mer in på asperger så fick jag typ samma response som du. Dom frågade om jag kunde kramas. och sa att jag tog social kontakt. då vara asperger uteslutet direkt. jag VET att asperger inte handlar om detta på det sättet som dom pratade om.
Vad jag förstår är det att anntingen leta ny läkare eller till och men söka utredning i en annan kommun som gäller.
sen har jag funderat på om dmo ens kan neka dig till en utredning igentligen. men vet inte hur det ligger till.
kram och lycka till
Vad jag förstår är det att anntingen leta ny läkare eller till och men söka utredning i en annan kommun som gäller.
sen har jag funderat på om dmo ens kan neka dig till en utredning igentligen. men vet inte hur det ligger till.
kram och lycka till
av carl » 2010-06-18 9:06:55
Byter du läkare så får du ju dras med samma journaler plus hans anteckning om att inte utreda om asperger.
en annan läkare som är mer utbildad och har mer erfarenhet på området kanske lättare kan avgöra om så är fallet.
Utredningen ska nog gå via en läkarremiss. Kanske går att finansiera helt privat?
en annan läkare som är mer utbildad och har mer erfarenhet på området kanske lättare kan avgöra om så är fallet.
Utredningen ska nog gå via en läkarremiss. Kanske går att finansiera helt privat?
av alfapetsmamma » 2010-06-18 11:45:38
Hej och välkommen. Tala med läkaren/läkarens chef/Patientnämnden om att du vill ha en second opinion.
Det är inte alls ovanligt med feldiagnostiseringar, särskilt när det gäller flickor/kvinnor och allrahelst intelligenta såna som lärt sig mycket kompensatoriska strategier.
Kvalar man in för dubbeldiagnos som ADHD plus AS så ter man sig och är i somligt mer "balanserad" än nån med ren diagnos av nåt slag.
Samtidigt slåss det olika extremer inom en och man kan verka ännu mer eljest. Det kan växla från område till område, eller växla med dagsformen, som t ex påverkas av kvinnliga hormoner.
Din läkare tycks ha lite daterad kunskap, om man får utgå ifrån det du säger. Om du läser på forumet ska du se att det är extremt vanligt med att ha både ADHD och AS, alltså extremt vanligt inom gruppen, npf i sig är inte extremt vanligt... (förekommer bokstavstolkandet...
)
T ex har jag det, liksom mina båda döttrar.
Vill du läsa på om flickor/kvinnor med ADHD och AS så rekommenderar jag att söka på Svenny Kopp och så Uppsala landstings informationssidor om funktionshinder (lul nånting i adressen) eller Ågrenska och deras pdf-dokument om AS eller ADHD hos flickor. Du får tänka dig själv som yngre där.. Det är bra material som jag tycker ger mer än sånt man inte vet vad det är riktigt...
Vidare kan du läsa Gunilla Gerland, Gunilla Brattberg, Gunnel Nörrö, Liane Holliday Willey. De har alla skrivit om egen AS och vissa av dem kvalar in även för ADHD, så vitt jag minns.
Lycka till!
Det är inte alls ovanligt med feldiagnostiseringar, särskilt när det gäller flickor/kvinnor och allrahelst intelligenta såna som lärt sig mycket kompensatoriska strategier.
Kvalar man in för dubbeldiagnos som ADHD plus AS så ter man sig och är i somligt mer "balanserad" än nån med ren diagnos av nåt slag.
Samtidigt slåss det olika extremer inom en och man kan verka ännu mer eljest. Det kan växla från område till område, eller växla med dagsformen, som t ex påverkas av kvinnliga hormoner.
Din läkare tycks ha lite daterad kunskap, om man får utgå ifrån det du säger. Om du läser på forumet ska du se att det är extremt vanligt med att ha både ADHD och AS, alltså extremt vanligt inom gruppen, npf i sig är inte extremt vanligt... (förekommer bokstavstolkandet...
)
T ex har jag det, liksom mina båda döttrar.
Vill du läsa på om flickor/kvinnor med ADHD och AS så rekommenderar jag att söka på Svenny Kopp och så Uppsala landstings informationssidor om funktionshinder (lul nånting i adressen) eller Ågrenska och deras pdf-dokument om AS eller ADHD hos flickor. Du får tänka dig själv som yngre där.. Det är bra material som jag tycker ger mer än sånt man inte vet vad det är riktigt...
Vidare kan du läsa Gunilla Gerland, Gunilla Brattberg, Gunnel Nörrö, Liane Holliday Willey. De har alla skrivit om egen AS och vissa av dem kvalar in även för ADHD, så vitt jag minns.
Lycka till!
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
av treeman » 2010-06-18 17:01:26
Läste hela texten. Jag tror du kan ha Asperger. Och som sagt man kan ha dubbeldiagnoser Asperger + ADD. Så din läkare verkar dum.
Byta läkare kan nog vara bra.
Det finns ju tester på Internet du kan göra för att se hur många "poäng" du får. Tex:
http://www.rdos.net/Aspie-quiz/
Byta läkare kan nog vara bra.
Det finns ju tester på Internet du kan göra för att se hur många "poäng" du får. Tex:
http://www.rdos.net/Aspie-quiz/
av vallesmamma » 2010-06-18 19:36:46
Jag har fått diagnosen asperger. Enligt min psykiater så har jag nog OCKSÅ ADD! Han är överläkare, så visst kan man ha BÅDE OCH!
- vallesmamma
- Inlägg: 918
- Anslöt: 2010-01-05
- Ort: Luleå
av vallesmamma » 2010-06-18 19:39:55
Jag tror även att traumatiska händelser kan påverka på ett speciellt sätt då man har AS, någon som känner igen sig? Även om jag har dubbeldiagnos så är jag inte så balanserad. Äter Zyprexa mot häftiga aggressioner. Zyprexa hjälper och det känns så skönt! Hoppas allt ordnar sig för dig!
Välkommen hit! Tycker också du borde kontakta Patientnämnden!
Välkommen hit! Tycker också du borde kontakta Patientnämnden!
- vallesmamma
- Inlägg: 918
- Anslöt: 2010-01-05
- Ort: Luleå
av Firkraag » 2010-06-18 19:57:47
Kan det vara möjligt att dom noterat stekplattas 'överdrivande' vid ADHD utredningen, och bedömt att hon inte kommer kunna genomgå en utredning utan att ge falsk information?
Sådana här utredniongar är inte ett 'prov' man ska rå-studera inför, och med det man lärt sig spela en roll där man överdriver och har sig..
Sådana här utredniongar är inte ett 'prov' man ska rå-studera inför, och med det man lärt sig spela en roll där man överdriver och har sig..
av alfapetsmamma » 2010-06-18 23:41:16
Firkraag skrev:Kan det vara möjligt att dom noterat stekplattas 'överdrivande' vid ADHD utredningen, och bedömt att hon inte kommer kunna genomgå en utredning utan att ge falsk information?
Äsch, jag tänkte ju på det när jag läste inlägget och skulle säga nåt om det, men glömde... Vad bra att du gjorde det. Det stämmer. Det är riktigt dumt att liksom förbereda sig och göra sånt man tror gör att utredningen landar i nåt särskilt, antingen diagnos eller brist på sådan, i den mån man kan spela NT så bra (vilket jag tror många kan).
Tror det drabbar dels en själv dels andra.
Fast jag kan förstå att man gör sånt i ett desperat läge, om man tror det kommer att hjälpa en.
Mycket därför jag är emot att man diskuterar hur utredningar går till här inne och på andra nätställen.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
av Smokescreen » 2010-06-19 1:38:17
Om en läkare kan inte föreställa sig inte ens i sig att man kan se det som rutor i en rak, som överlappande har samma symtom och annat, så borde man uppsöka hjälp. Men det är väl så för alla läkare. Har då inte stött på en intelligent läkare hittills.
- Smokescreen
- Inaktiv
- Inlägg: 621
- Anslöt: 2010-05-04
av treeman » 2010-06-19 1:51:53
Smokescreen skrev:Har då inte stött på en intelligent läkare hittills.
Sammanträffande Smokie...
Jag har träffat en bunt ointelligenta idioter... (so my ego tells me)
CHOCKAD
hehe
Stirrar mina läkare i ögonen och undrar hur dom FAN fått sin examen.
Sen vill man spy.
Namaste, all my friends!
Förklaring?
http://healing.about.com/od/n/g/g_namaste.htm
av treeman » 2010-06-19 1:59:16
outzaidur skrev:jag hoppade över all text och tog bara till mig det sista "KRAM". Tack, jag behövde en kram...
outzaidur...
Du kan ju vara lite vänlig/gullig/mänsklig INNAN du pressar folk på kramar. Det uppskattas mer. Ingen "kritik" mot dej, utan mer än uppmuntran MAN.
Var DEJ SJÄLV så får du massor med kramar utan att "hoppa över" saker och sådär.
LOVE IS OUT THERE MY FRIEND
(ja du hatar mig hehe... I know friend. FAN JAG BJUDER PÅ DET!)
av stekplatta » 2010-06-19 3:51:21
Tack snälla för era svar! Har dragit nytta av varenda kommentar. TACK! Skall försöka svara lite mer ingående så fort energin är tillbaks.
treeman: Gjorde precis aspiequizen du tipsade om, den var verkligen till hjälp! (TACK!!)
Detta blev mitt resultat;
"Din Aspie poäng : 161 av 200
Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 52 av 200
Stor sannolikhet att du är Aspie"
treeman: Gjorde precis aspiequizen du tipsade om, den var verkligen till hjälp! (TACK!!)
Detta blev mitt resultat;
"Din Aspie poäng : 161 av 200
Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 52 av 200
Stor sannolikhet att du är Aspie"
- stekplatta
- Ny medlem
- Inlägg: 16
- Anslöt: 2010-06-14
av fingal12 » 2010-06-19 8:46:12
Har själv diagnos ADD/AS så läkare som påstår att den kombinationen inte finns, tja dom byter man ut fort som "faster".
Gjorde för skojs skull testet treeman länkade till och fick följande:
Tack för att du svarat på frågorna.
Din Aspie poäng : 121 av 200
Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 67 av 200
Stor sannolikhet att du är Aspie
Gjorde för skojs skull testet treeman länkade till och fick följande:
Tack för att du svarat på frågorna.
Din Aspie poäng : 121 av 200
Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 67 av 200
Stor sannolikhet att du är Aspie
av Zombie » 2010-06-19 12:30:07
Instämmer med alfapetsmamma och kan lägga till att att döma av forumet är det också extremt vanligt att diagnostiker är inkompetenta - såväl opålästa som med egna fördomar och generaliseringar från de delar av sin egen erfarenhet deras fördomar tillåter dem att godta precis som folk mest, och det hindrar dem sedan också från att göra erfarenheter som kan hjälpa dem ur det. Byta läkare är väl tyvärr en utväg vi bör räkna med kan bli nödvändig.
av vallesmamma » 2010-06-19 19:34:48
Här är mitt resultat och jag har ju AS som diagnos:
Din Aspie poäng : 117 av 200
Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 78 av 200
Stor sannolikhet att du är Aspie
Tyckte en del frågor var svåra att förstå, dem satte jag en nolla på istället för att fråga vad det betyder.
Din Aspie poäng : 117 av 200
Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 78 av 200
Stor sannolikhet att du är Aspie
Tyckte en del frågor var svåra att förstå, dem satte jag en nolla på istället för att fråga vad det betyder.
- vallesmamma
- Inlägg: 918
- Anslöt: 2010-01-05
- Ort: Luleå
Re: Är ADD-diagnotiserad men misstänker att jag har Asperger
av willemedic » 2011-04-20 2:45:47
I mer än 10år försökte jag få olika läkare att förstå, att jag inte förstod livet. Fick en ny husläkare som blev lite brydd över mina återkommande depressioner. Plötsligt hade jag en läkare som lyssnade! Jag berättade om mina tankar och fick till svar "asperger tror jag inte på eftersom du är social, men jag ska skriva en remiss"
Efter 4 timslånga möten med en psykolog får jag veta att jag troligen har ADD men med vissa drag av Asperger.
Jag har nu stått i kö för utredning i snart ett år.
Träffade på krogen en kvinna som visade sig vara sköterska inom psykiatrin. Vi pratade intensivt i 2 timmar och hon sa "jag tänker inte såga en kollegas åsikt men du är troligen högpresterande asperger. Du kan ha både ock."
Jag är väldigt spänd på vad utredningen ska visa!
Efter 4 timslånga möten med en psykolog får jag veta att jag troligen har ADD men med vissa drag av Asperger.
Jag har nu stått i kö för utredning i snart ett år.
Träffade på krogen en kvinna som visade sig vara sköterska inom psykiatrin. Vi pratade intensivt i 2 timmar och hon sa "jag tänker inte såga en kollegas åsikt men du är troligen högpresterande asperger. Du kan ha både ock."
Jag är väldigt spänd på vad utredningen ska visa!
- willemedic
- Ny medlem
- Inlägg: 2
- Anslöt: 2011-04-20
- Ort: Uppsala
Re: Är ADD-diagnotiserad men misstänker att jag har Asperger
av MolkomAnnor » 2011-04-20 12:31:55
Välkommen 
142/200 poäng på quizet!
142/200 poäng på quizet!
- MolkomAnnor
- Inlägg: 198
- Anslöt: 2010-12-08
- Ort: Västerås
Re: Är ADD-diagnotiserad men misstänker att jag har Asperger
av Zombie » 2011-04-20 12:52:25
Och så den vanliga skylten: Lita inte på nätquiz. De kan på sin höjd ge en vink om något man redan anar, men helt säker kan man inte vara ens på det. Det quiz som hänvisas till här är därtill en enskild lekmans fritidsprojekt och mycket omstritt, bland annat i hur relevanta en del av frågorna är.
Återgå till Aspergare och vården