nallen skrev:

Disorder skrev:Internet var från början ett sätt för de annorlunda att kunna nå ut till andra.

Nä...internet var från början ett datornätverk för att koppla ihop olika datornätverk med varandra. Från allra första början sprang internet ur ett militärt forskningsprojekt syftande till att bygga datorkommunikationssystem som skulle kunna överleva ett kärnvapenkrig.

Var kanske lite otydlig. Menade givetvis inte att Internet blev framtaget för att funktionshindrade skulle kunna kommunicera med varandra. Menade att det till en början var lättare för personer med kommunikationsproblem att känna sig förstådda över internet. Något som inte är så tydligt i dagens samhälle.

Jag är väldigt anonym på Facebook. Det enda som är synligt för alla är mitt namn (473 pers. har samma namn!) och profilbilden.

Jag har inte så många vänner på Fb, och bara såna jag känner irl. Det mesta är dolt även för mina vänners vänner. (Tror jag... Jag har hållt på och micklat fram och tillbaka med sekretessinställningarna, så jag vet knappt vad som syns längre...)

Men det störande med Fb är att alla ens vänner ser allt man skriver, all information man gjort synlig och alla vänner man har. Jag skulle vilja att viss information är synlig för vissa, medan annan information är synlig för andra...

Kimmelie skrev:Men det störande med Fb är att alla ens vänner ser allt man skriver, all information man gjort synlig och alla vänner man har. Jag skulle vilja att viss information är synlig för vissa, medan annan information är synlig för andra...

Sortera vänner i vänlistor.
Gå till sekretessinställningar, kolla efter länken "Anpassa inställningar".

Det går förhandsgranska sin FB-sida. Halva knappen syns på skärmdumpen i detta inlägg.

När detta md facebook först dök upp visste jag inte riktigt vad det var men kände genast motvilja mot att registrera mig på detta sätt. Nu när det blivit så vanligt i vänkretsen så har min fobi mot facebook blivit ytterligare en av pusselbitarna som bidragit till att jag föstått att jag inte riktigt fungerar som majoriteten i sociala sammanhang. (Tillsammans med personer i den tredimesionella verkligheten måste jag verkligen se upp med vad jag orkar med och klarar av, annars blir jag helt utamattad). Nåväl, jag har accepterat ett detta med facebook inte är något för mig och det känns skönt att veta varför.

Det är viktigt vad man skriver/låter stå kvar på Facebook:

En man nekades socialbidrag eftersom han enligt Facebook var förlovad. (Är man skyldig att försörja sin fästman/fästmö? El är det så att om är förlovad så har man också gemensamt hushåll och gemensam ekonomi?)

För att stoppa bidragsfuskare gör socialtjänsten i Uppsala sökningar på sajter som Facebook och Blocket.
---
Förhållandet hade tagit slut flera månader tidigare men jag hade inte uppdaterat mina uppgifter på Facebook, säger 29-ringen. Den påstådda fästmön intygar att förhållandet hade upphört sedan länge. Men socialtjänsten ansåg att hon hade försörjningsansvar för de båda och paret kallades till ett möte.

"Fästmön" vägrade delta i mötet vilket framställs i akten som att hon inte vill ha med socialtjänsten attt göra. "Detta gör att vi inte kan göra någon ekonomisk beräkning", skrev socialsekreteraren och bidraget uteblev.

Vid en ny bidragsansökan blev det åter avslag eftersom en kontroll visade att "fästmön" fått in studielån sitt konto."

(UNT 2011-03-18)

Socialtjänsten gjorde också ett "oväntat besök" hos 29-åringen för att kolla om fästmön bodde där. Man hittade ett "bevis", en damtröja. (Men en tröja visar väl bara att man haft besök av en kvinna. För att veta om hon bor där måste man väl kolla i badrumsskåpet.)

Tröjan tillhörde ett annat ex som varit på besök och glömt tröjan kvar. Hon fick följa med till socialtjänsten och intyga det.

Ja! Det kändes hemskt när "alla andra" började använda Internet. Det var en tillflyktsort för mig, där jag kunde träffa andra nördar och utstötta personer. En plats där jag var skyddad från ytliga idioter...!
Under mellanstadiet var jag mobbad för att jag "satt inne vid dataaaan" på rasterna... Ett par år senare gjorde samma personer som mobbade mig exakt likadant som jag! Fast istället för ICQ var det MSN, istället för att peta ihop hemsidor från grunden så började de blogga och istället för att vara medlem på obskyra specialforum så blev de medlemmar på Lunarstorm och sedan Facebook. Idag har varenda bimbo en s.k. "modeblogg" - samma sorts människor som spottade på mig och kallade mig "datornörd" då.
Jag blev svårt mobbad för att jag var tidigt ute med ett världsfenomen som spred sig i alla samhällsklasser och åldrar!

Alien skrev:Det är viktigt vad man skriver/låter stå kvar på Facebook:

En man nekades socialbidrag eftersom han enligt Facebook var förlovad. (Är man skyldig att försörja sin fästman/fästmö? El är det så att om är förlovad så har man också gemensamt hushåll och gemensam ekonomi?)

För att stoppa bidragsfuskare gör socialtjänsten i Uppsala sökningar på sajter som Facebook och Blocket.
---
Förhållandet hade tagit slut flera månader tidigare men jag hade inte uppdaterat mina uppgifter på Facebook, säger 29-ringen. Den påstådda fästmön intygar att förhållandet hade upphört sedan länge. Men socialtjänsten ansåg att hon hade försörjningsansvar för de båda och paret kallades till ett möte.

"Fästmön" vägrade delta i mötet vilket framställs i akten som att hon inte vill ha med socialtjänsten attt göra. "Detta gör att vi inte kan göra någon ekonomisk beräkning", skrev socialsekreteraren och bidraget uteblev.

Vid en ny bidragsansökan blev det åter avslag eftersom en kontroll visade att "fästmön" fått in studielån sitt konto."

(UNT 2011-03-18)

Socialtjänsten gjorde också ett "oväntat besök" hos 29-åringen för att kolla om fästmön bodde där. Man hittade ett "bevis", en damtröja. (Men en tröja visar väl bara att man haft besök av en kvinna. För att veta om hon bor där måste man väl kolla i badrumsskåpet.)

Tröjan tillhörde ett annat ex som varit på besök och glömt tröjan kvar. Hon fick följa med till socialtjänsten och intyga det.

Herregud!

Själv blev jag nekad LSS-stöd bl.a. med motiveringen att jag hade en hemsida, och därmed stort socialt nät där. Inte ens länsrätt fattade att det inte är så, utan vägde in det som en argument för kommunens sida.

Jag har inte fått något som helst socialt umgänge via min hemsida. Förstås.

Och jag förstår över huvud taget inte varför något som helst deltagande ens på sociala siter skulle vara argument mot korttidsvistelse och kontaktperson.

Bror Duktig skrev:Själv blev jag nekad LSS-stöd bl.a. med motiveringen att jag hade en hemsida, och därmed stort socialt nät där. Inte ens länsrätt fattade att det inte är så, utan vägde in det som en argument för kommunens sida.

Har du besöksräknare (helst med någon form av IP-koll) eller gästbok på sidan så går det säkert att bevisa att det inte är många som hittar dit och därmed så faller deras argument platt till marken.

Paterrior94 skrev:Detta är omänskligt och bara absurt på så många olika sätt.

+1


Har fb för att kunna följa en foto-blogg på fb.
Skriver sällan. Det värsta tycker jag är att om man kommenterar något på en persons sida skickas den kommentaren vidare till alla ens vänner! Sjukt. Någon som vet om man kan deaktivera det? Men det är väl själva meningen med fb? Att ALLA ska kunna se vad man gör? Och det är just det som får mig att må illa.

Fb får mig bara att känna mig ännu mer fel och apart.


[mod]Admin

Har rättat citatet så det framgår vem som citeras. Tänk på att det är viktigt, och länka gärna om det ligger långt tillbaka i tråden så att det går att hitta sammanhanget det skrevs i. Detta är ett citat från sidan innan denna.[/mod]

Miche skrev:

Bror Duktig skrev:Själv blev jag nekad LSS-stöd bl.a. med motiveringen att jag hade en hemsida, och därmed stort socialt nät där. Inte ens länsrätt fattade att det inte är så, utan vägde in det som en argument för kommunens sida.

Har du besöksräknare (helst med någon form av IP-koll) eller gästbok på sidan så går det säkert att bevisa att det inte är många som hittar dit och därmed så faller deras argument platt till marken.

Näpp, det faller INTE platt till marken.

De har vunnit med lögner i länsrätten, och kammarrätten har sedan vägrat ta upp fallet med hänvisning till att kommunen sagt att inget nytt tillkommit, och därför avslagit min överklagan, trots att jag tydligt visade på "nya saker".

Så nej, det går inte att överbevisa dem om man inte har advokat.

EDIT: Ser att jag har en "hård ton"? Det var inte meningen mot något annat än att man blir hård när man tänker på min kommun.

Bror Duktig, man blir matt hur de resonerar. Enda förklaringen till den medvetna okunnigheten är väl att alla medel är tillåtna för att spara pengar!

En hemsida i sig ger väl inga irl-kontakter! Finns väl några aspergare som nöjer sig med internet-kontakter men för den skull kan man inte utgå från att alla gör det. "Allt vad du gör på internet kan vändas emot dig!"

Så du fick aldrig någon kontaktperson?

magdalena skrev:Har fb för att kunna följa en foto-blogg på fb.
Skriver sällan. Det värsta tycker jag är att om man kommenterar något på en persons sida skickas den kommentaren vidare till alla ens vänner! Sjukt. Någon som vet om man kan deaktivera det?

Slog bara som hastigast, ska sova strax, kollar mer senare. <a target="_blank" href="http://www.quora.com/How-can-I-make-my-Facebook-comments-on-other-peoples-activities-wall-posts-etc-visible-only-to-a-selected-group-of-users">Här</a> säger en Facebooktekniker:

FB-tekniker skrev:I believe comments on a post are visible to the exact same set of people as the post - no more and no fewer.

Enligt det så, om du vet vilka personer som kan se en viss post så är det exakt samma personer som kan se kommentarerna till den posten. Påstår han

Vet inte om det är till någon hjälp men det kanske är någonstans att börja.

magdalena skrev:Men det är väl själva meningen med fb? Att ALLA ska kunna se vad man gör? Och det är just det som får mig att må illa.

Om man upplever det så ska man nog undvika FB. Själv tror jag inte att FB är någon "evil power" som är ute efter någon.

Däremot kan jag bli förbannad på vad klantigt de många gånger har hanterat säkerheten på sajten - vilket flera gånger gjort (och fortfarande gör) mig förvirrad och osäker. Har många gånger tänkt döda mitt konto men är ändå kvar

magdalena skrev:Fb får mig bara att känna mig ännu mer fel och apart.

Jag kan också känna igen mig i den känslan. Och det är nog inte unikt för oss - även NT kan få såna känslor.

Jag försöker se på FB så neutralt jag kan - ett verktyg för att hantera och kunna följa släkt, vänner, bekanta och övriga kontakter på ett hyfsat smidigt sätt.

Jag blir väldigt arg när jag läser vad Bror Duktig har råkat ut för! Är det så här man ska tysta i någon mån resurssvaga människor genom att förvägra dem rätten att använda det offentliga rummet? Att folk som är sjukskrivna måste vara försiktiga med att insatsen att lägga ut valsedlar åt ett parti är något som jag kände till sedan tidigare likaså fallet med den arbetslöse som bloggade åt en tidning i Borås men att man inte skulle få ha en privat hemsida som kanske inte är uppdaterad på 17 evigheter och som tar mer tid att ta ner än få upp? Att förvägras presentera sig själv och vad man är intresserad av på ett positivt sätt utan att alltid skildras utifrån patientrolllen.

Det där är en demokratifråga och det är jädrigt obehagligt!

Bjäbb: Det var inte sjukersättning jag blev nekad (ser att det går att blanda ihop i tråden) men det kanske du förstod.

Fast det vete katten, råkar man ut för en sådan elak FK-handläggare som min LSS-handläggare, så kan man nog råka illa ut p.g.a. hemsida.

Jag har berättat om den här onda LSS-handläggaren förut här, nästan allt ont jag har att berätta om LSS-handläggare kommer från när jag hade henne.

För övrigt har jag bett om annat stöd av en viss typ, men blivit nekad. Ända tills jag visade ett brev från socialstyrelsen. Då ändrade de sig, men då var det för sent, och nu har hela eländet lett till rätt så tråkiga konsekvenser som kunde ha undvikits om kommunen skött sig från början. PM:a om du undrar vad det handlar om.

Även om jag numer inte blir kränkt, samt får lite fler saker beviljade, så går det som en röd tråd genom hela LSS-verksamheten på kommunhuset, att man aldrig letar efter vad personen behöver, utan efter detaljer som gör att man kan ge avslag. Det är så tydligt att det går inte att ta miste på. Man frågar aldrig frågor som syftar på att få svar om vad personen behöver, utan man märker tydligt att svaren endast kan ge användas för att leta efter avslagsmöjligheter.

Jag har hört om folk som blir påtvingade kontaktperson eller boende, och jag blir helt förbluffad. Tror att sådant förekommer aldrig i denna kommun. Här får man inte kontaktperson om man kan ringa sin mamma typ. (Fast jag hoppas och tror att det gällde särskilt mycket för den onda LSS-handläggaren som numer gått i pension.)

Förutom det där med hemsidan, så nekades jag stöd med argument som att jag hade rest till England själv (4 år tidigare, med stöd av släkting) och därmed hade ett rikt semesterliv. Och höjden: Har en rik fritid med sina hundar som hon aktiverar mycket på olika hundklubbar. Jag hade berättat att jag 5 år tidigare brukade vara på en hundklubb men att jag nu inte orkade.

Men länsrätten lyssnade på handläggare och gick inte på mitt uttalande om att det var länge sedan. De skrev att jag höll på med det nu när de lät kommunens avslag stå kvar. När jag påtalade lögnen för kammarrätten, sade de att inget nytt framkommit eftersom de frågat kommunen och kommunen sagt att det inte var som jag sade, utan som de sade.

Fatta att jag har svårt att släppa detta. Jag blir helt när jag tänker på det.

Bror Duktig skrev:De har vunnit med lögner i länsrätten, och kammarrätten har sedan vägrat ta upp fallet med hänvisning till att kommunen sagt att inget nytt tillkommit, och därför avslagit min överklagan, trots att jag tydligt visade på "nya saker".

Fan vad jag känner igen det där vidriga resonemanget, helt jävla obefogat!

Bror Duktig skrev:Så nej, det går inte att överbevisa dem om man inte har advokat.

Helvete!

Menar du att du inte fick advokat!

Kommunen är så vitt jag skyldig vid överklagande att se till att du får en advokat kostnadsfritt!

Är det någon som vet mer om kommunens skyldigheter vid tvist, Juddy kanske?

Själv är jag för trött för att orka leta, men i vårt LSS-fall fick kommunen på tafsen av JO för att de inte utsåg advokat (men vi visste att vi hade vi hade rätt till det och kontaktade en själv som vi haft kontakt med tidigare, utan henne hade vi inte haft en chans).

Jag vägrar facebook, har ingen lust at bli någon dokusåpa på internet. Men lej´ker med tanken på en facebooksida tillägnad mina katter.

dom kan ju "gilla", idag fick vi fisk. "Ogilla", blött om tassarna idag. Bara för att driva med fenomenet.

mvh, Kattpappa

Jag kände mig tvingad att aktiver min Facebooksida. Det var ett stort misstag. Jesus och jag har EN sak gemensam: Vi har många fiender. Orginal får lätt det. I småstäder och kyrkomiljöer kan svallret anta enorma proportioner.

Nå, jag skrev delvis på engelska och hoppades nå UT i världen. Visst, det gjorde jag. Fick kontakt med bla en vän till min avlidna amerikanske man.

MEN, samtidigt blev jag aggressivt påhoppad av en av "ny fiende". Någon påstod också att jag inte fick skriva att jag var handikappad. Jag skulle vara POSITIV. (Förljugen?)

Sedan var det inte roligt mer. Mobbning har jag fått nog av. Sociala medier betyder för mig mobbning, om man inte är någorlunda anonym, åtminstone inte eget namn och foto. Det gör ont igen, att inte vara social på det där sättet som alla "ska" va.

@Debbido

jag funderar ofta på varför man är anonym på nätet. Bara en tanke: man kanske är det för att inte bli mobbad. Kanske lite cyniskt tänkt men man hör ju dagligen talas om nätmobbning i olika former.

Har börjat använda twitter mer fokuserat senaste två veckorna. Gillar det mycket mycket mer än Facebook som jag aldrig riktigt kan koppla av på.

Jag är inte anonym på någon av dem, men det går inte en sekund utan att jag funderar på säkerhet/integritetsfrågor. På FB har jag bild, mitt riktiga namn och alla mina kontakter (både NPF och "vanliga" i två olika groups). På twitter har jag bild och (i princip) mitt riktiga namn. Det som är bra är att på twitter slipper man berätta var man bor och sådana saker om man inte vill.

På knappt två veckor känns det faktiskt som att jag kommit in hyfsat i NPF-community, framför allt den svenska, den amerikanska tar nog lite längre tid gissar jag. NPF är hela anledningen till att jag är på sociala medier. Sedan jag fick diagnoserna är ju NPF hela mitt liv egentligen. Det är ju bara en fråga hur mycket och i vilket tempo jag "kommer ut", var/när och hur jag ger mitt riktiga namn osv. Att jag varit och fortfarande ibland är anonym beror på våra välkända samhällsproblem - stigmatiseringen, okunskapen, rädslorna och fördomarna kring psykisk ohälsa.

Många av mina nya NPF-twitterkontaker finns även på FB. Men ärligt tycker jag det känns som att de inte alls är lika aktiva där. FB är trögare, inte lika effektivt som twitter. FB kanske är bra som reklampelare men inte som kontaktskapare.

Ge gärna twitter en chans. Att komma igång? Det finns hur mycket hjälp som helst att få. Just nu följer jag cirka 100 och 35 följer mig. De allra flesta av dessa är inom NPF. Om man vill hitta andra områden är det hur lätt som helst att söka fram.

Twitter är ytligare. Det ger inga kontakter. Dessutom är det öppnare och det är nog lättare att bli twittermobbare i och med att i princip vem som helst kan läsa ens inlägg. Det går att stänga men då får man inga followers. Jag har drygt 300 followers på Twitter under min riktiga identitet och har som princip att inte skriva om privata saker.

Är det någon av ni som har varit här ett tag och tycker att ni känner mig lite grann som vill kolla eller eventuellt följa så PM:a så avgör jag om det känns ok eller inte.

barracuber skrev:@Debbido

Ge gärna twitter en chans. Att komma igång? Det finns hur mycket hjälp som helst att få. Just nu följer jag cirka 100 och 35 följer mig. De allra flesta av dessa är inom NPF. Om man vill hitta andra områden är det hur lätt som helst att söka fram.

Tack för tipset! Ska kolla upp det. FB känns för "socialt" (=yta) för mig.

Min uppfattning är att Twitter är ännu mer "yta" men också mer opersonligt. Så det är fullt möjligt att också använda Twitter väldigt sakinriktat och utan att avslöja för mycket om sig själv.

Debbido skrev:

barracuber skrev:@Debbido

Ge gärna twitter en chans. Att komma igång? Det finns hur mycket hjälp som helst att få. Just nu följer jag cirka 100 och 35 följer mig. De allra flesta av dessa är inom NPF. Om man vill hitta andra områden är det hur lätt som helst att söka fram.

Tack för tipset! Ska kolla upp det. FB känns för "socialt" (=yta) för mig.

Kul om du ansluter dig till oss twittrande NPF-are!

Två saker jag kom på:

1) man kan vara anonym på twitter om man skulle vilja. Man kan testa sig fram.

2) att umgås via twitter är lite annorlunda. Att twittra till vardags är ungefär som SMS - max 140 tkn inlägg. Detta upplever man som väldigt konstigt i början men sedan kommer man in i det. Det finns sätt att skriva längre inlägg men faktiskt inte så många som verkar använda det. Inget som hindrar att man fortsätter en tanke i nästa inlägg och nästa...och nästa...).. Pga 140-regeln blir man till viss del tvungen att uttrycka sig med fokuserat. Men jag tror det är bra både för läsbarhet och för diskussionerna. Slut på oändliga stycken!

Facebook är helt okej. Jag har valt att bara ha dom närmaste som vänner, vilket resulterade till 24 st. Har även allt inställt så bara mina vänner kan se min information.

Bjäbbmonstret skrev:Min uppfattning är att Twitter är ännu mer "yta" men också mer opersonligt.

Ännu mera "yta"? Nja. Det är snabbare, rappare, fler inlägg. Men en typisk tweet länkar ju till fördjupande information.

När man vill prata enskilt med någon finns DM (direct message) som också har 140-begränsningen. Om det inte räcker? Antingen använder man nåt sätt att twittra längre (ex twitlonger) eller så går man nån annanstans (MSN, FB, aspergerforum....)

Twitter är framför allt snabbt att knyta ihop likasinnade.

Bjäbbmonstret skrev:Så det är fullt möjligt att också använda Twitter väldigt sakinriktat och utan att avslöja för mycket om sig själv.

Japp och mycket bättre än FB * hatar deras inställningar *.