Hej!
Jag vill säga vad jag tycker om terminologin ikring Aspergers och liknande diagnoser.
Jag ser inte mej själv som ett offer och ogillar de offerbaserade ord som finns idag ikring Asperger Syndrom och liknande diagnoser. Titta på följande ord och fraser som ofta nämns angående mej och såna som mej:

Diagnos
Syndrom
NPF NeuroPsykiatriskt Funktionshinder
Lider av Aspergers Syndrom
Perceptionsstörningar
Störning
Brist på (x)…
Svårt att…
Handikapp
Nedsättning

Människor som har denna diagnos ser ofta sej själva som att de har problem. Jag tycker inte att det är vi som har problem, bara att vi är avvikande (avvikelser leder däremot ofta inledningsvis till problem).
Lidandet är i sig skapt av psykologer som vill hjälpa folk, det gör de genom att definiera folks lidanden. Ungefär som kristendomen uppfann ondskan för att kunna frälsa världen från ondo.

Jag har ingen diagnos, syndrom, funktionshinder, lidande, störning, brist på…, svårt att…, handikapp, nedsättning av…
Jag befinner mej i ett samhälle anpassat för en mindre logisk och långt mindre konstruktiv neurotyp, den sociala neurotypen.

Pepsie

Vart tog andra halvan av ditt inlägg vägen?
Jag trodde ett tag att du skulle komma fram till de mer positiva orden men du bara avbröt där.

Men jag försöker fullfölja.

Stärkt av Asperger Syndrom
Detaljsinne.
Beslutstyrd.
Förmåga att skärma av alla måsten för viktigare uppgifter.
Okänslig för kollektiva modeflugor.

Håller i stort sett med. Dessvärre är så många präglade av att se allt som är avvikande som fel och dåligt att när man frågar folk så beror deras svar på hur frågan är formulerad.

Som exempel:
a. Har du dålig tidsuppfattning?
b. Har du bra tidsuppfattning?

På fråga a) kommer många NPFare att svara JA och många NT NEJ. På fråga b) kommer däremot inte alls lika många NT att svara JA, medan NPFarna fortfarande svarar i den extrema delen av skalan.

ufo skrev:Vart tog andra halvan av ditt inlägg vägen?
Jag trodde ett tag att du skulle komma fram till de mer positiva orden men du bara avbröt där.

Men jag försöker fullfölja.

Stärkt av Asperger Syndrom
Detaljsinne.
Beslutstyrd.
Förmåga att skärma av alla måsten för viktigare uppgifter.
Okänslig för kollektiva modeflugor.

Tyvärr är inget av ovanstående speciellt typiskt för AS. Visst är de flesta vanligare i en AS-population, men de är långt ifrån typiska.

rdos skrev:Tyvärr är inget av ovanstående speciellt typiskt för AS. Visst är de flesta vanligare i en AS-population, men de är långt ifrån typiska.

Vilka positiva egenskaper kan du mjölka fram ifrån Aspie-quize?

... stör mej ju inte. Jag ser den halvan jag nämnde som onödig och rent av skadlig och jag anser att den kommer från psykologerna och psykologins utformning. När jag själv besökte psykolog för många år sen fick jag dessa koncept introducerade för mej och började anamma dem själv. Som tur var insåg jag att jag höll på att gå i en fälla, och backade ur. Jag ansåg att jag hade bättre sätt att ta mej fram i livet än de sätt som psykologhjälp kunde erbjuda, dvs icke offerbaserad självinsikt.

Idag är jag inofficiellt aspergare, och söker anpassa mej till omgivningen, men jag använder aldrig dessa ord eller begrepp överhuvudtaget...
Jag ser bara det positiva med aspergers, det negativa finns inte utan är bara en utmaning för mej att överkomma.
Inget är fel på mej...

pepsie skrev:... stör mej ju inte. Jag ser den halvan jag nämnde som onödig och rent av skadlig och jag anser att den kommer från psykologerna och psykologins utformning. När jag själv besökte psykolog för många år sen fick jag dessa koncept introducerade för mej och började anamma dem själv. Som tur var insåg jag att jag höll på att gå i en fälla, och backade ur. Jag ansåg att jag hade bättre sätt att ta mej fram i livet än de sätt som psykologhjälp kunde erbjuda, dvs icke offerbaserad självinsikt.

Idag är jag inofficiellt aspergare, och söker anpassa mej till omgivningen, men jag använder aldrig dessa ord eller begrepp överhuvudtaget...
Jag ser bara det positiva med aspergers, det negativa finns inte utan är bara en utmaning för mej att överkomma.
Inget är fel på mej...

Det låter onekligen som om du har en sund inställning som tar avstånd ifrån de handikappifierande attityder som finns om oss med AS.
Men skall vi gå ett steg längre och börja lära andra med AS en positivare syn på AS. En lista på positiva egenskaper, så de med lägre självkänsla kan focusera på.

ufo skrev:

rdos skrev:Tyvärr är inget av ovanstående speciellt typiskt för AS. Visst är de flesta vanligare i en AS-population, men de är långt ifrån typiska.

Vilka positiva egenskaper kan du mjölka fram ifrån Aspie-quize?

Det beror på i från vems synvinkel man ser det. Om det är ifrån en NTs synvinkel så får man i stort sett begränsa sig till delar av frågorna i "Aspie talang" gruppen. Där kan man hitta "envishet", "determination" och "udda sätt att lösa problem på". Jag ser ju dock att de flesta dragen kan ses som positiva i isolation från NT.

Jag tycker dock att det är problematiskt när man t.ex. tar fram visuellt tänkande. Det mesta tyder just nu på att verbal - visuell skillnaden hör ihop med jaktmetoder, vilket också förklarar att dessa drag inte är speciellt typiska för AS. Alla jaktdrag, både Aspie och NT-versionerna, har låg relevans för AS-NT aspekten.

Detaljsinne vet jag inte. Liknande frågor har fått låg relevans i quizen. Det är nog mest en myt att aspergianer har extremt bra detaljsinne. Dessutom är det nog inte allt för ovanligt att det beror på träning i att förstå sociala sammanhang. Likadant är det förmodligen med det logiska tänkandet. Det blir bättre utvecklat p.g.a. svårigheter att instinktivt förstå sociala relationer.

Mycket med psykologin och kristendomen är ju bra kunskap. Det är bara det med offerprincipen jag tycker är dålig.
Att jag har AS är knappt märkbart, och det pga stort arbete från min sida. Jag föjler underhållningsprincipen, om du underhåller folk så gillar dom dej. Underhåller innebär vanligtvis att prata som dem på normalt sätt. T.ex. att undvika monologer, klä sej normalt, anpassa sej, titta folk i ögonen mm

Några positiva drag:

1. Förmåga att se mönster i saker (0.62 korrelation)
2. Att samla information om kategorier av saker (0.60 korrelation)
3. Att fördjupa sig i ett ämne i taget och bli expert på det (0.59 korrelation)
4. Att ha värderingar som skiljer sig ifrån omgivningens (0.58 korrelation)
5. Att lösa problem på okonventionella sätt (0.56 korrelation)
6. Att ha ovanlig fantasi & ideér (0.53 korrelation)
7. Att vara excentrisk (0.53 korrelation)
8. Detaljsinne (0.50 korrelation, reservation för "inlärningsaspekten")
9. Att vara rak & rättfram i sin kommunikation (0.50 korrelation)
10. Att vara mentalt hyperaktiv (0.50 korrelation)
11. Att vara "besserwisser" (0.49 korrelation)
12. Att se saker andra inte ser (0.49 korrelation)
13. Hög moral & ideal som man står för (0.47 korrelation)
14. Att ha speciella talanger (0.47 korrelation)
15. Att vara perfektionist (0.45 korrelation)
16. Att ifrågasätta auktoriteter (0.42)

Frågar man gemene man vad asperger är så pratar de om avvikelser och svårigheter.

Varför är det så att den allmäna uppfattningen handlar om detta?

Det är ju inte okunskap, utan det som de kan är främst de negativa dragen...

Det är vad jag menar med att psykoanalysen/psykologin/psykologer har skapt...

å andra sidan har de skapt kunskap om aspergers överhuvudtaget, men jag ifrågasätter varför den allmäna uppfattningen är åt det negativa hållet

Ja, tänk vad bra det är att ha AS....

Är det inte dags att sluta förhärliga den här diagnosen och istället acceptera att man är en människa bland andra, med förtjänster och brister? Och att andra också är det, med samma rätt?

Sluta tycka/säga: "inget fel på mig, det är dom andra som gör fel så jag inte kan vara den jag är!"

Sluta skylla på yrkeskategorier, religioner, samhällsstruktur mm som orsak till att nån med AS har problem eller ses som ett problem.

Va f-n är det som är så mycket bättre med den här diagnosen istället för att vara utan den??? Konstigt att ingen jag känner med den här diagnosen - och det är några stycken - lever ett toppenliv, mår bra, slipper leva på samhällets stöd, har allt de önskar i livet och lite till.

Varför har de inte det, om det nu är så kanonbra att ha AS??

Kräks på människor som ständigt ska framhålla sin egen variant på begreppet människa på bekostnad av andras rätt att vara det på sitt sätt.

Och försök inte avfärda det jag säger med att jag inte vet vad det är att ha AS eller att jag är en sån där NT, för det vet ni ingenting om!

jag skyller inte, jag analyserar...

När folk säljer saker för 9.95kr så reagerar min AS-hjärna på att den svenska valutan inte har en femöring. Jag anser att mitt språkbruk är kulturellt bättre och jag anser inte att jag, som psykologin säger, har "svårt att förstå den underliggande meningen i dagligt tal".

Språket har som syfte att kommunicera fakta mellan vänner (axiom!), och inte "att få det att verka billigare är det egentligen är"

Jag vill att de skall sälja varan för 10kr

betalar man med kort kan det ju kvitta, men det är den språkliga degenereingen jag reagerar på

pepsie skrev:Hej!
Jag vill säga vad jag tycker om terminologin ikring Aspergers och liknande diagnoser.
Jag ser inte mej själv som ett offer och ogillar de offerbaserade ord som finns idag ikring Asperger Syndrom och liknande diagnoser. Titta på följande ord och fraser som ofta nämns angående mej och såna som mej:

Diagnos
Syndrom
NPF NeuroPsykiatriskt Funktionshinder
Lider av Aspergers Syndrom
Perceptionsstörningar
Störning
Brist på (x)…
Svårt att…
Handikapp
Nedsättning

Människor som har denna diagnos ser ofta sej själva som att de har problem. Jag tycker inte att det är vi som har problem, bara att vi är avvikande (avvikelser leder däremot ofta inledningsvis till problem).
Lidandet är i sig skapt av psykologer som vill hjälpa folk, det gör de genom att definiera folks lidanden. Ungefär som kristendomen uppfann ondskan för att kunna frälsa världen från ondo.

Jag har ingen diagnos, syndrom, funktionshinder, lidande, störning, brist på…, svårt att…, handikapp, nedsättning av…
Jag befinner mej i ett samhälle anpassat för en mindre logisk och långt mindre konstruktiv neurotyp, den sociala neurotypen.

Pepsie

Jag håller inte med om att "lidandet är skapat av psykologer": de sätter bara ord på vad man redan känner. Har man AS så har man lidit av att vara avvikande alldeles självmant utan nån diagnos. T ex mobbning i skolan, ansedd som udda, svårt att få jobb, isolering, dålig ekonomi etc. Diagnosen kan vara positiv för en, om det innebär att man får förståelse för sitt "annorlundaskap".

Och för mig är det i huvudsak negativt, eftersom majoriteten inte har AS. Det är majoriteten som avgör vad som är normalt, vad man ska kunna och klara av.

En psykolog skrev ett utlåtande om mig som innehöll många negativa drag: bristande flexibilitet, långsam, saknar empati etc. De är negativa eftersom omvärlden och arbetsmarknaden i synnerhet vill ha flexibilitet, snabbhet, social kompetens. Det positiva som stod var intelligens och språkbegåvning. Men saknar man det andra så räcker inte de positiva sidorna för att bli accepterad och få/behålla ett jobb.

A skrev:Ja, tänk vad bra det är att ha AS....

Är det inte dags att sluta förhärliga den här diagnosen och istället acceptera att man är en människa bland andra, med förtjänster och brister? Och att andra också är det, med samma rätt?

Vad skulle det vara för mening med det?

Visst har jag fått självinsikt med hjälp av kunskap om psykologi! Men personligen gick jag inte till psykolog för att jag hade problem utan för att jag skulle se om det fanns samband mellan min trepanering och min antagna abnormalitet. De sade direkt att jag hade tex brist på empati, istället för att säga att jag var abnormal och att det var grunden till min missanpassning.

A skrev:Va f-n är det som är så mycket bättre med den här diagnosen istället för att vara utan den???

Tja du kan ju alltid dra ett täcke över huvudet och hoppas att världen försvinner.
Vi andra försöker iaff att hitta de bra sakerna. Vad är det för fel med det?
Ser du så djävla svart/vitt på saker o ting att det inte finns några positiva saker alls när man har AS?

Är det bara jag som stör mig på själva namnet på diagnosen? Den svårare formen av samma funktionshinder heter ju Autistiskt syndrom (eller nåt sånt), och den lättaste heter Atypisk Autism (eller den där krångliga bokstavskombinationen ...UNS). Så varför i hela fridens namn är den mellansvåra graden av samma funktionshinder uppkallad efter han som upptäckte den? Det logiska borde ju vara att den också skulle heta nånting med autism, för det är ju faktiskt det det handlar om! "Asperger" säger ju ingenting om vad det är för ett slags funktionshinder egentligen, bara namnet på en snubbe... Jag tror många missförstånd och myter om AS skulle försvinna om det var mer tydligt att det faktiskt handlar om autism, och inte bara ett konstigt och trotsigt beteende...

A skrev:Va f-n är det som är så mycket bättre med den här diagnosen istället för att vara utan den??? Konstigt att ingen jag känner med den här diagnosen - och det är några stycken - lever ett toppenliv, mår bra, slipper leva på samhällets stöd, har allt de önskar i livet och lite till.

Varför har de inte det, om det nu är så kanonbra att ha AS??

Vem f-n mår bra, och lever toppenliv, i dagens samhälle??? Skillnaden är ju bara den att NT i allmänhet döljer hur de mår, hycklar, ljuger, spelar ett löjligt jävla spel för att visa hur bra de är, och försöker till varje pris dölja alla sidor hos sig själva som inte anses bra. Aspisar däremot - såvida de inte blivit helt hjärntvättade av NT, vill säga - har i allmänhet inget behov av det...

Jag kan berätta en sak som verkligen är urlöjlig. Jag hade en NT-kompis, som var "världsmästare" på att hålla snygga fasader; hon låtsades vara så otroligt stark, självsäker, kunnig osv. Uttalade sig med tvärsäkerhet om saker hon inte hade den blekaste aning om... Och jag gick ju på det så klart, och höll på att fara väldigt illa, innan jag slutligen genomskådade henne. Jag hade hela tiden varit ärlig och öppen mot henne, och erkänt hur osäker jag kände mig, vad jag var rädd för, osv (och hoppades få goda råd från en som verkade totalt befriad från rädsla - men fick istället en fet jävla "verbal käftsmäll"!)

Vi hamnade i en del konfliker, och slutligenn tvingades hon erkänna att hon inte alls var så självsäker som hon verkade - tvärtom, hon var som en osäker liten barnunge! Och dessutom var hon nästan livrädd för mig, för jag har en inre styrka som skrämde skiten ur henne - och den är äkta, till skillnad från hennes spelade "styrka". Så hon bröt ihop en dag, och tvingades "ta skammen" och erkänna hur underlägsen mig hon kände sig, hur rädd hon var, både för min styrka och för samma saker som jag var rädd för, hur dåligt hon faktiskt mådde inom sig - men tvingade sig att hålla masken för att inte bryta ihop fullständigt... (Det skulle man aldrig kunnat tro, så skicklig var hon på att hålla uppe fasaden!)

Men det löjligaste av allt - efter detta, även när vi träffades på tu man hand, så FORTSATTE HON ATT HÅLLA UPPE FASADEN!!! Hon fortsatte låtsas vara så stark och självsäker osv - inför MIG, fast hon redan hade erkänt att det bara var spel!!! Varför i helvete fortsatte hon med det där löjliga spelet, när hon redan var avslöjad??? Jag visade ju tydligt att jag respekterade hennes svaghet fullt ut, jag skrattar inte åt eller hånar folk, jag skvallrar inte eller snackar skit om folk. Jag var ärlig mot henne - men hon fortsatte att vara precis lika oärlig tillbaka som förut... (Det fick mig faktiskt att börja förakta henne - precis det hon var rädd för... ) Men om hon däremot hade visat sitt rätta jag, åtminstone när vi var ensamma, då skulle hon ha fått all min respekt!

Detta är bara en anledning till att ja ALDRIG skulle vilja byta bort min AS, hur mycket jag än periodvis lider av den. Jag anser i alla fall att det är betydligt mer "avancerat" att våga stå emot grupptryck o dyl, än att bara gå runt som ett får i fårflocken, och säga "bää" när de andra gör det...

Hej!

Ensamflickan skrev:Jag anser i alla fall att det är betydligt mer "avancerat" att våga stå emot grupptryck o dyl, än att bara gå runt som ett får i fårflocken, och säga "bää" när de andra gör det...

Jag tycker det är helt rätt. Varför göra som alla andra, bara för att alla har gjort så i generationer? Finns ingen anledning till det, anser jag.

Jag är nog ett får som säger MUUU när alla andra säger BÄÄÄ.

Hälsningar

Lilla Gumman

Ett citat jag hörde ifrån min far en gång
"Endast en död fisk följer strömmen"

Jag känner ett par NT som är glada, högutbildade och ärliga. De kan även spela ett socialt spel när det behövs. Det har jag som aspergare lärt mej nu med. Det tar på krafterna men det går och jag har arbetat bort alla negativa drag av AS. Jag väljer mina ord, håller ögonkontakt, börjar prata strunt om en obekväm tystnad infinner sig, försöker inte sälja ideer till folk som inte kommer att köpa dem (förr så körde jag bara på oavsett vem som lyssnade), jag ger inga komplimanger till snygga tjejer (för de hör det hela tiden) för om jag skulle göra det så sjunker min sociala status (en smärtsam erfarenhet), när jag är uttråkad så börjar jag inte säga en massa extrema saker utan ljuger ihop att jag måste hem o frosta av frysen el dylikt . Jag beräknar vilka personerna ikring mej är och anpassar min sociala profil efter den socialgruppen.
Mm, mm, mm, mm, mm
Pepsie

Som jag ser det är inte AS en sjukdom...däremot kan det vara ett handikapp. Anledningen till handikappet beror på samhällets uppbyggnad där "normala" har svårt att ta tillvara på det som anses som avvikande. Vi är uppfostrade till enhetlighet, alla ska sträva mot likformighet istället för att se att olikheter kompletterar varandra. Jag ser det som en tillgång, om man vill kan man se det som ett "förhärligande", men alla människor är olika men ändå lika mycket värda och bör få samma möjligheter.

Tyvärr har man upptäckt att för att få hjälp är det bättre att ha en diagnos, då träder ändå LSS in och det finns vissa krav som går att ställa på samhället. Jag kämpar för att få en diagnos för min son och faktum är att jag hoppas på Aspergers istället för någon form av luddigheter som gör att han blir mer utstött av samhället än han redan är. Att något är "fel" enligt normerna är redan bevisat, han går inte i skolan och det är ju vårt fel som föräldrar som inte har uppfostrat honom rätt...*ironiserar*

Ensamflickan skrev: Så varför i hela fridens namn är den mellansvåra graden av samma funktionshinder uppkallad efter han som upptäckte den? Det logiska borde ju vara att den också skulle heta nånting med autism, för det är ju faktiskt det det handlar om! "Asperger" säger ju ingenting om vad det är för ett slags funktionshinder egentligen, bara namnet på en snubbe... Jag tror många missförstånd och myter om AS skulle försvinna om det var mer tydligt att det faktiskt handlar om autism, och inte bara ett konstigt och trotsigt beteende...

Logiskt ja, men tveksamt om det vore bra att använda begreppet autism istället. De allra flesta människor förknippar nog direkt ordet autism med personer som knappt är kontaktbara och mest sitter i ett hörn och pysslar med något, omedvetna om omvärlden. Asperger däremot har nog de flesta inte ens hört talas om, delvis för att det är så ny diagnos, så den diagnosen är nog inte förladdad med samma negativa barlast som autism.