Jag tycker inte att personer med ADHD är lika med NT-personer.
ADHD är ju också ett neuropsyk.-funktionshinder men skiljer sig ofta en del från AS.

Jag har umgåtts med ganska många personer som har ADHD och hade en pojkvän med ADHD. De fungerar definitivt inte som NT-personer, men självklart kan graden av svårigheter variera, precis som för AS-personer.

Om NT står för neurotypisk så förefaller det väl ganska självklart att såväl folk med ADHD som Tourettes och annat npf inte är NT. Måste säga att jag inte riktigt förstår frågan.

ragnevi skrev:Jag tycker ju själv att det är ganska trevligt att ha både ADHD och Asperger samtidigt. Känner dessutom väldigt, väldigt få som har ren ADHD utan samsjuklighet.
Och då har jag nog mött hundratals personer med ADHD...
Det är ju inte bara AST som är komorbiditet.
Många har ju en väldigt bred problematik (självklart inte alla jag räknar upp samtidigt) med depressioner, personlighetsstörningar, psykoser, bipolaritet, ätstörningar, sömnstörningar, ångestproblematik, tics, tvångstankar, dyslexi, dyskalkyli, inlärningssvårigheter, utbrändhet eller sociala problem som missbruk och kriminalitet...

Känns inte så neurotypiskt enligt mig.

Tack för ditt inlägg. Då slapp jag säga det...

alfapetsmamma skrev:

ragnevi skrev:Jag tycker ju själv att det är ganska trevligt att ha både ADHD och Asperger samtidigt. Känner dessutom väldigt, väldigt få som har ren ADHD utan samsjuklighet.
Och då har jag nog mött hundratals personer med ADHD...
Det är ju inte bara AST som är komorbiditet.
Många har ju en väldigt bred problematik (självklart inte alla jag räknar upp samtidigt) med depressioner, personlighetsstörningar, psykoser, bipolaritet, ätstörningar, sömnstörningar, ångestproblematik, tics, tvångstankar, dyslexi, dyskalkyli, inlärningssvårigheter, utbrändhet eller sociala problem som missbruk och kriminalitet...

Känns inte så neurotypiskt enligt mig.

Tack för ditt inlägg. Då slapp jag säga det...

Instämmer med föregående talare.

Grundproblematiken i ADHD är ju koncentrationssvårigheter och/eller hyperaktivitet. Det är långt från NT.

Att man med ADHD kanske inte har så svårt att prata väder med folk ska inte förväxlas med NT-uppförande.
Dels kan man prata sönder folk eftersom man inte har nån stopp-knapp, dels går man oftast hem med känslan av att man gjort bort sig fullständigt. Dessutom är det sällan man kommer ihåg vad man sagt.

Att inte kunna tillgodogöra sig en skriven artikel, eller en föreläsning är väl knappast normalt, eller?

Att de rena varianterna av ADHD och AS skiljer sig så mycket åt betyder inte att någon av dem liknar NT.

Firkraag skrev:syrran fick diagnosen 'grav damp' som liten, vilket nu kallas ADHD(?). och hon är då fan inte 'normal'

DAMP (deficits in attention, motor control and perception) är ADHD + problem med motoriken och perceptionen. Alltså en vidare definition. DAMP som diagnos tycks ha avskaffats, men det finns säkert många som fortfarande skulle passa in på diagnosen.

Kanske trodde man att DAMP bara passade för barn, och att problem med motoriken skulle växa bort?

Jag borde nog ha diagnosen ASDMP (Asperger's Syndrome + Deficits in Motor control and Perception).

ragnevi skrev:

Alien skrev:

Windfarne skrev:Hur var det nu egentligen med komorbiditeten när det gäller ADD/ADHD kontra AS? Läste en siffra på 80% men då vet jag inte om man utgick från AS eller ADHD som primärdiagnos.

Jag hörde på en föreläsning att 80% av alla som har AS också har AD(H)D. Däremot har jag inte hört något om hur många med AD(H)D som också har AS, men jag är säker på att det är en minoritet.

30 procent av dem med ADHD har också AS.

ragnevi skrev:Jag fick siffran från BNK i Göteborg, men de kan ha sagt AST vid närmare eftertanke...

ADHD är ungefär tio gånger vanligare än AS. Alltså kan inte mer än tio procent av dem med ADHD också ha AS.

Om 5 % har ADHD gör BNK:s siffra 30 % * 5 % = 1,5 % med AS eller AST. Medan t ex Wikipedia anger prevalenserna 0,26 % för AS och 0,6 % för AST.

alfapetsmamma skrev:Om NT står för neurotypisk så förefaller det väl ganska självklart att såväl folk med ADHD som Tourettes och annat npf inte är NT. Måste säga att jag inte riktigt förstår frågan.

+1

+kram

Pemer skrev:Strängt taget beror det väl på vad man menar. Menar man rent "kliniskt" så ska förstås NT betyda att man är helt "normal" och inte kvalificerar för någon form av NPF-diagnos.

Som personlighetstyp tycker jag däremot alltså att vi aspies är en helt annan grundtyp än NT:s på ett sätt jag inte har upplevt att rena ADHD:are är. De kan ha mycket problem med sina ADHD-drag men verkar personlighetsmässigt vara samma "sort" som NT:isarna.

Om man använder MBTI så verkar personer med ren ADHD oftare vara extroverta-sensoriska och aspergare oftare introverta-intuitiva, vilket jag har för mig är ovanligare i normalpopulationen.

Inger skrev:

Pemer skrev:Strängt taget beror det väl på vad man menar. Menar man rent "kliniskt" så ska förstås NT betyda att man är helt "normal" och inte kvalificerar för någon form av NPF-diagnos.

Som personlighetstyp tycker jag däremot alltså att vi aspies är en helt annan grundtyp än NT:s på ett sätt jag inte har upplevt att rena ADHD:are är. De kan ha mycket problem med sina ADHD-drag men verkar personlighetsmässigt vara samma "sort" som NT:isarna.

Om man använder MBTI så verkar personer med ren ADHD oftare vara extroverta-sensoriska och aspergare oftare introverta-intuitiva, vilket jag har för mig är ovanligare i normalpopulationen.

Fast när man läser på om kvinnlig AS så sägs det att vi är överkänsliga och empatiska.
Här finns mycket intressant http://www.blogtalkradio.com/aspergerwomen

Alien skrev:

Firkraag skrev:syrran fick diagnosen 'grav damp' som liten, vilket nu kallas ADHD(?). och hon är då fan inte 'normal'

DAMP (deficits in attention, motor control and perception) är ADHD + problem med motoriken och perceptionen. Alltså en vidare definition. DAMP som diagnos tycks ha avskaffats, men det finns säkert många som fortfarande skulle passa in på diagnosen.

Kanske trodde man att DAMP bara passade för barn, och att problem med motoriken skulle växa bort?

Jag borde nog ha diagnosen ASDMP (Asperger's Syndrome + Deficits in Motor control and Perception).

ADHD plus DCD (developmental coordination disorder) är vad man skulle få idag, där man hade fått DAMP-diagnos tidigare. DCD står för motoriska (fin- och/eller grov-) och/eller perceptionsproblem.

En brasklapp dock. Jag har en del motoriska problem (gå in i saker, tappa saker och annat klanteri) samt sensoriska problem (med smärta, kyla, ljud, ljus osv), men det är inget som det har satts några bokstäver eller siffror på. Tror att det ska vara ganska svåra problem för att man lägger till det ovanpå ADHD eller AS eller annat npf.

Flia skrev:Grundproblematiken i ADHD är ju koncentrationssvårigheter och/eller hyperaktivitet.

Eller exekutiva funktioner eller impulskontrollproblematik, beroende på vilken forskarskola man tillhör.

Men hur det än är med den saken så är man långt ifrån NT, även om man kanske är det på ett annat sätt än renrasiga aspisar utan andra bokstäver.

Alien skrev:

Firkraag skrev:syrran fick diagnosen 'grav damp' som liten, vilket nu kallas ADHD(?). och hon är då fan inte 'normal'

DAMP (deficits in attention, motor control and perception) är ADHD + problem med motoriken och perceptionen. Alltså en vidare definition. DAMP som diagnos tycks ha avskaffats, men det finns säkert många som fortfarande skulle passa in på diagnosen.

Kanske trodde man att DAMP bara passade för barn, och att problem med motoriken skulle växa bort?

Jag borde nog ha diagnosen ASDMP (Asperger's Syndrome + Deficits in Motor control and Perception).

När jag var liten så blev jag diagnosticerad med DAMP (1990-något), men jag fick ingen form av behandling - vilket kan ha kostat mig min skolgång. "Behandlingen" var att sitta i en sandlåda och leka med bilar och plastsoldater, spela innebandy och fotboll med en skumgummiboll - med en psykolog.

Jag funderar på om de försökte få mig att bli av med energi, eller om jag bara var där för att min moder skulle få hjälpa av psykologens kollega - kanske både och.

Hur som helst, min utredningspsykolog (från 2008) nonchalerade i princip begreppet DAMP. Jag fick intrycket av att utredningspsykologen ansåg att diagnosen var ett illasinnat skämt. Slutligen landade jag på Aspergers Syndrom och ADHD. Psykiatern som nyligen läste min journal pekade på att det var ADHD som var "sido-diagnosen". Det var ganska intressant, och jag blev lite glad får jag lov att säga. Saken är att jag inte är speciellt hyperaktiv - jag är väldigt långt ifrån den typiska "ADHD-killen", och de med ADHD brukar faktiskt vilja ha medicin - det vill inte jag. Jag vill klara vad det än nu är på egen hand, det är min hjärna - alltså måste jag kunna kontrollera den. Jag bryr mig inte om vad studier säger, jag har förmågan till att tänka alltså tänker jag. Det är ju inte så att jag befinner mig i en psykos eller något annat allvarligt.

Utredningspsykologen sa att jag var lite darrig, vilket skulle kunna peka på hyperaktivitet. Men om utredningspsykologen hade noterat hur nervös och orolig jag var så skulle det förmodligen inte kallas hyperaktivitet. För jag ADHD-darrar inte, jag "darrar" ytterst lite - och det gör alla om man inte tränar det noggrant.

En del borde fråga varför man beter sig på ett speciellt sätt istället för att bara observera och anta.

Min moder var på mig med den här DAMP-diagnosen när jag kom hem med två nya och färska diagnoser. Hon tycker mycket om Björn Kadesjö (som diagnosticerade mig när jag var liten). Jag blev ganska irriterad då.

Grejen är att jag har inga som helst svårigheter med någonting annat än att vara med människor, men det verkade ingen vuxen människa förstå när jag var liten. Jag var aktiv, jag var clownig, jag var tidsvis rörig - men alla steg de valde att ta var fel. Om man inte gör som de vuxna säger så är man förståndshandikappad, men snälla... Jag var den enda i min klass som hade rätt när vi fick frågan om vad konstnärer ställer sina målningar på! 20+ svarade STATIV, och ändå blev jag behandlad som en dåre.

En dåre, ja. Men jag sökte aldrig bråk, jag bråkade bara om jag upplevde det som att folk var på mig och retade mig. Ändå hamnade jag bland bråkstakar i en termin, när jag satt med division var det en kille som vifta med kniven mot en av pedagogerna. Vad fan hade jag där att göra? Lyckligtvis ansågs jag vara alldeles för begåvad för att jag skulle behöva gå kvar där, jag hade och har inga intellektuella svårigheter - visst, varje människa har sin gräns, men ni förstår hur jag menar.

SÅ, jag kunde inte gå med bråkstakar och jag kunde inte gå med "normala" - men under min skoltid hade inte Aspergers etablerats, och jag smög alltid undan i gymnasiet - även om jag kände till väldigt många människor och samtalade med en del. Så det blev ingen åtgärd där heller, och nu sitter jag här och inser att tråden inte handlar om mig.

Jag påpekade alltid hur löjligt jag tyckte det var när de sa att man ska lyssna på de vuxna, jag ansåg att de kunde lyssna på mig minst lika mycket som de tvingade mig att lyssna på deras nonsens. Förlåt mig.

Det här var det jag ville skriva till "DAMP":
Bränn "DAMP", skicka ut det i en rymdsond och tänk aldrig mer på det.

earlydayminer skrev:Min moder var på mig med den här DAMP-diagnosen när jag kom hem med två nya och färska diagnoser. Hon tycker mycket om Björn Kadesjö (som diagnosticerade mig när jag var liten). Jag blev ganska irriterad då.

Jag är lite purken på honom sen jag såg titeln på en skrift om ADHD. Den heter Barn med ADHD och andra beteendeproblem. Vaddå beteendeproblem?? Måste man ha det för att man har ADHD? Tycker inte att man kan förstå titeln på annat sätt.

Sen ska skriften i sig innehålla en del otrevligheter. Jag har inte vågat mig på den ännu.

Vilken soppig historia du haft med det där... Beklagar det.

http://www.socialstyrelsen.se/publikati ... 0/2010-3-6

Flia skrev:

Inger skrev:

Pemer skrev:Strängt taget beror det väl på vad man menar. Menar man rent "kliniskt" så ska förstås NT betyda att man är helt "normal" och inte kvalificerar för någon form av NPF-diagnos.

Som personlighetstyp tycker jag däremot alltså att vi aspies är en helt annan grundtyp än NT:s på ett sätt jag inte har upplevt att rena ADHD:are är. De kan ha mycket problem med sina ADHD-drag men verkar personlighetsmässigt vara samma "sort" som NT:isarna.

Om man använder MBTI så verkar personer med ren ADHD oftare vara extroverta-sensoriska och aspergare oftare introverta-intuitiva, vilket jag har för mig är ovanligare i normalpopulationen.

Fast när man läser på om kvinnlig AS så sägs det att vi är överkänsliga och empatiska.
Här finns mycket intressant http://www.blogtalkradio.com/aspergerwomen

Vaddå "fast"? IN (Introvert-iNtuitiv) står ju inte på något sätt i motsatsförhållande till överkänslig och empatisk utan brukar ofta sammanfalla med dessa egenskaper, särskilt om man är INF, alltså 'Feeling' (= 'mjukis').

Vilket jag upplever även gäller män med den kombinationen.

Inger skrev:

Flia skrev:

Inger skrev:

Pemer skrev:Strängt taget beror det väl på vad man menar. Menar man rent "kliniskt" så ska förstås NT betyda att man är helt "normal" och inte kvalificerar för någon form av NPF-diagnos.

Som personlighetstyp tycker jag däremot alltså att vi aspies är en helt annan grundtyp än NT:s på ett sätt jag inte har upplevt att rena ADHD:are är. De kan ha mycket problem med sina ADHD-drag men verkar personlighetsmässigt vara samma "sort" som NT:isarna.

Om man använder MBTI så verkar personer med ren ADHD oftare vara extroverta-sensoriska och aspergare oftare introverta-intuitiva, vilket jag har för mig är ovanligare i normalpopulationen.

Fast när man läser på om kvinnlig AS så sägs det att vi är överkänsliga och empatiska.
Här finns mycket intressant http://www.blogtalkradio.com/aspergerwomen

Vaddå "fast"? IN (Introvert-iNtuitiv) står ju inte på något sätt i motsatsförhållande till överkänslig och empatisk utan brukar ofta sammanfalla med dessa egenskaper, särskilt om man är INF, alltså 'Feeling' (= 'mjukis').

Vilket jag upplever även gäller män med den kombinationen.

Det som bl.a. Tony Attwood säger är att de som har den typiskt kvinnliga Aspergern faktiskt är extroverta och omhändertagande (sen går vi in i väggen för att vi känner för mycket med dem vi tar hand om)

Ren ADHD har föga med AS att göra.
Min upplevelse. Kan se lika ut men av helt
olika orsaker. Har inte träffat på så många med ren ADHD för de finns ju knappt...så jag ser de nästan som NT:s faktiskt. Ofta manipulativa den gruppen. Så långt ifrån AS som möjligt?

Flia skrev:Det som bl.a. Tony Attwood säger är att de som har den typiskt kvinnliga Aspergern faktiskt är extroverta och omhändertagande (sen går vi in i väggen för att vi känner för mycket med dem vi tar hand om)

Bland det bästa jag läst på länge.

Flia skrev:Det som bl.a. Tony Attwood säger är att de som har den typiskt kvinnliga Aspergern faktiskt är extroverta och omhändertagande (sen går vi in i väggen för att vi känner för mycket med dem vi tar hand om)

Man kan vara omhändertagande utan att vara extrovert. Kanske p g a att man förstår p g a egna erfarenheter och ger till andra det man själv skulle behöva, eller att man är överanpassningsbar och inte kan säga nej. Just att man då lätt blir utbränd tycker jag tyder på att man inte är naturligt ES, vilka brukar ha rubustare fysik och orka mer.

Bland dem som gjort MBTI-tester online så verkar det i alla fall vara övervikt för IN bland aspergare och ES för ADHD. Gjorde en sammanställning en gång, baserad på data från flera olika forum + en sammanställning som gjorts på ett av de största ADHD-forumen (tror jag postade den i MBTI-tråden. Självklart kan det inte räknas som något vetenskapligt men jag tyckte det verkade vara en tydlig trend ändå.

(I själva beskrivningen kände jag förstås igen mig, fast jag är INFP.)

Flia skrev:Fast när man läser på om kvinnlig AS så sägs det att vi är överkänsliga och empatiska.
Här finns mycket intressant http://www.blogtalkradio.com/aspergerwomen

Tack för länken!
Lyssnar på den nu.

Det där överempatiska och det om att välja att ex. arbeta inom psykiatrin var väldigt intressant.
Bland annat.

Klart vi är överempatiska. Det är ju rätt givet...

Gäller förstås inte alla, men helt klart fler än psykiatrin har trott.

http://www.aspergerforum.se/autism-och- ... 14370.html

Jag har träffat några rena ADHD:isar, och när de fick medicin (t ex Concerta) blev de "som vilka NT som helst"...

Kimmelie skrev:Jag har träffat några rena ADHD:isar, och när de fick medicin (t ex Concerta) blev de "som vilka NT som helst"...

1. När de fick medicin blev de X. Som med folk som har insulin mot diabetes osv. De är fortfarande annorlunda, i det att det ständigt behöver detta tillägg för att funka hjälpligt normalt.

2. Jag har faktiskt hört om fler som medicin inte funkar för än funkar för, iaf i vuxen ålder. Iofs kan det vara så att det är fullt med folk med dubbeldiagnos, och/eller en massa psykologiska pålagringar, men ändå, så vanligt tycks det inte att det funkar klockrent rätt av. Tycker jag.

3. VERKAR vara som vilka NT som helst. Skulle vilja höra hur de här känner sig. Bl.a med tanke på allt som hänt innan man fick medicin, allt skit man hört om sig själv och sin dysfunktion.

Jag vill inte kritisera ditt inlägg, jag tänker högt/vidare för mig själv kan man säga...

Kimmelie skrev:Jag har träffat några rena ADHD:isar, och när de fick medicin (t ex Concerta) blev de "som vilka NT som helst"...

Ja, det där är väldigt intressant tycker jag:
Att det verkar gå att rätta till AD(H)D med medicin, som påverkar signalsubstanser, men att AS är oåtkomligt för kemoterapi.

Det kan betyda:
1) Att tillstånden överhuvudtaget inte har liknande patogenes (sjukdomsorsak)
2) Att de har liknande patogenes men att man inte har funnit den substans som skulle kompensera aspergerproblematik.
3) Att medicinering mot AD(H)D är ett konstlat sätt att manipulera hjärnan att till synes bete sig normalt.

Om AS handlar om MBD i tex hippocampus/limbiska systemet (ärftligt medfött, traumatiskt medfött eller nedsläckning av icke-stimulerade nuclei - spegelneuronteorin) så ligger kemoterapi bortom den horisont vi har idag.

Möjligen kan kemoterapi mot MBD-orsakad AD(H)D vara verksam av det enkla skälet att de skadade områdena har en annan och mindre kritisk lokalisation och att de störda funktionerna enklare kan "delegeras" till närliggande områden, vilket då sker när signalsubstansnivåerna justeras.