Märker det hela tiden i skolan jag går på, man kan säga att det är en skola för aspergerbarn.
Jag vet inte om ni tänkt på det, men visst känner man en slags "jag är bättre än du-ton" från NT's som vet om att man har AS?
Samt att dom verkar tro att man inte är särskilt mentalt utvecklad.

Är förihelvete myndig men varje gång jag kliver in på den där skolan blir jag automatiskt en förvirrad 11-åring. Man blir den man blir behandlad som, det är jag ett levande bevis på.

Några synpunkter? Vill gärna höra vad andra tycker om NT's förmåga att tro att dom är sååå mycket bättre än oss med AS.

Har inget problem med andra människors åsikter då jag spenderar hela mitt liv med att undvika social kontakt med dem. Inga konflikter eller problem! Underbart!

KandiShaker skrev:Jag vet inte om ni tänkt på det, men visst känner man en slags "jag är bättre än du-ton" från NT's som vet om att man har AS?

Har aldrig hänt mig. Det beror dels på att diagnosen inte fanns när jag gick i skolan, och dels på att jag själv tror att jag är bättre än alla andra (tja, eller vet, rättare sagt).

KandiShaker skrev:Samt att dom verkar tro att man inte är särskilt mentalt utvecklad.

Det har däremot hänt, men det tar man snabbt ur dem genom att förklara att så inte är fallet.

Lakrits skrev:

KandiShaker skrev:Samt att dom verkar tro att man inte är särskilt mentalt utvecklad.

Det har däremot hänt, men det tar man snabbt ur dem genom att förklara att så inte är fallet.

Föredrar att demonstrera att så inte är fallet

Krake skrev:

Lakrits skrev:

KandiShaker skrev:Samt att dom verkar tro att man inte är särskilt mentalt utvecklad.

Det har däremot hänt, men det tar man snabbt ur dem genom att förklara att så inte är fallet.

Föredrar att demonstrera att så inte är fallet

Ja, demonstrationer och omröstningar fungerade ju alldeles utmärkt för att lägga ned kärnkraftverken i Sverige. Så, kör hårt.

Grejen är att det inte spelar någon roll hur intelligent eller socialt kapabel man är, så fort du erkänt att du har Asperger så får du automatiskt en lägre "rang", eller vad man ska säga. Folk slutar se dig som en individ, utan dina små charmiga egenskaper blir ett tecken på din asperger. Så tråkigt att många är så trångsynda att dom inte ser aspergermänniskor som - ja - människor!

Anledning nummer 1 förövrigt att jag inte berättar att jag har aspergers.

KandiShaker skrev:Grejen är att det inte spelar någon roll hur intelligent eller socialt kapabel man är, så fort du erkänt att du har Asperger så får du automatiskt en lägre "rang", eller vad man ska säga. Folk slutar se dig som en individ, utan dina små charmiga egenskaper blir ett tecken på din asperger. Så tråkigt att många är så trångsynda att dom inte ser aspergermänniskor som - ja - människor!

Det gäller som sagt i alla fall inte mig. Min position i flocken är oförändrat lagom hög och jag är fortfarande omtyckt eller hatad p.g.a. min person, inte min diagnos. Jag har skrivit det förr, men får väl skriva det igen: Om du vill bli betraktad som en individ, så är det dumt att betrakta dig och oss andra med AS som ett kollektiv där alla håller ihop. Dessutom drar du alla utan AS över en kam och behandlar den gruppen på samma sätt som du själv skriver att du inte vill bli behandlad.

Jag känner samhörighet med andra personer med AS, men vill inte bli hopklumpad med dig och andra och ges åsikter och attityder som jag inte har. Min inställning är att alla andra är idioter, oavsett diagnos. Och så länge den vanföreställningen kan upprätthållas så ser jag ingen anledning att sälla mig till den ena eller andra sidan av AS/NT-vrålapedebatten.

KandiShaker skrev:Grejen är att det inte spelar någon roll hur intelligent eller socialt kapabel man är, så fort du erkänt att du har Asperger så får du automatiskt en lägre "rang", eller vad man ska säga. Folk slutar se dig som en individ, utan dina små charmiga egenskaper blir ett tecken på din asperger. Så tråkigt att många är så trångsynda att dom inte ser aspergermänniskor som - ja - människor!

Anledning nummer 1 förövrigt att jag inte berättar att jag har aspergers.

Visst, detta gäller många. Men verkligen inte alla.

Jag kan inte generalisera över NTs, däremot är beteendet typiskt för de NTs som i olika befattningar jobbar med aspergare.

Tycker att det där har jag känt ganska ofta sedan jag var liten, då Aspergers syndrom inte var påtänkt, än mindre tillämpligt på mig.

Eftersom jag inte har diagnos - och sannolikt inte heller kommer att få det - så vet jag inte om/hur omgivningen skulle behandla mig annorlunda pga kännedom om diagnosen.

Min gissning är att det handlar om människor med en överlägsen attityd, socialt och fysiskt kvickare, som gärna ger ett nyp åt andra för att stärka sitt eget självförtroende.
Och då man som AS-person kanske är frustrerad av divergensen mellan ens intellekt och ens kommunikationsförmåga, läser man nog gärna in mer än vad som finns för handen.

Tyvärr handlar det om att klättra långsamt, bli starkare, bevisa att man har något att ge. Detta är kanske ett livslångt arbete men när man kommit så långt att man är hyggligt nöjd med sig själv (och accepterar sina brister) så är det ett värde som inte kan stjälas av utanförstående.
(eller som jag ibland särskriver: "utan förstående")

Hoppas att denna situationen inte alltid ska bestå, utan att du ska komma att respekteras som en fullvärdig vuxen individ. Att du ska få någon slags nytta av din diagnos, inte bara elände.

Finns vissa som verkar anse att gemene autist är högintelligent (vilket inte är fallet), och spånar vidare på den tanken och kommer fram till att man är någon slags uppmärksamhetshora, eftersom man inte är fenomenalt duktig på matematik...Eller att man bör kunna läsa igenom ett uppslagsverk och komma ihåg vartenda ord. Antingen är de AS-fientliga eller så anser de att man är heldum, finns liksom inget mellanting.