De har någon typ av singelkryssning på ketchuplinjen nu den 4/11. Kanske lite sent men ett hyggligt tips. Maybe next year?

Ok, jag har inte tänkt på att man kanske associerar Asperger SYNDROM = Downs SYNDROM, som MsTibbs påpekade.

Men man kan väl berätta vad man har svårt för utan att nämna AS förrän längre in i bekantskapen? Typ säga att man har svårt för stora folksamlingar etc. Det är ju också en bra anledning att "bara ses över en kopp kaffe" i nån avskymd del av kafeet.

Sen skrev jag för ett tag sedan att det är en jättebra idé att visa sina goda avsikter och fantastiska sidor genom att

a) be om guidning när det gäller klädinköp
(="ojojojojooooooj, jag vet då RAKT inte vad jag ska köpa, jag har ju ingen koll alls på det där, haaaaaar du lust att hjälpa mej? jag bjuder på fika efteråt förståss!)

b) erbjuda sej att följa med till IKEA/klädaffär/whatever och hjälpa till att bära
(="jo, sånt kan ju vara jättejobbigt, men om du vill kanske jag kan hjälpa till om jag har tid* och så kanske vi kan ta en fika efteråt?)


*inte verka desperat! "om jag har tid" signalerar att du inte riktigt vet om du har något som är VIKTIGARE den dagen... sen när det visar sej att du INTE har det - tada!

Vad jag menar när jag skriver att asperger gör killar oattraktiva är att själva betendet, dvs. framtoningen, utstrålningen och bristen på samspel som kan finnas ligger till vår nackdel.

Samtidigt är det ju också så att killar är de som i de flesta fall tar kontakt. Detta märker jag tydligt av på webben. Tror kanske att detta, av naturliga skäl, är svårare att se för tjejer som får inboxen full så fort de registrerat sig på en kontaktsite. Som kille består inboxen enbart av svar, inte initiaitv. De flesta av svaren är dock artighetssvar och inget handlar om intresse från tjejens sida. Oftast får man dock inget svar alls.

Då det gäller initiativ och den initiativförmåga som ofta krävs av killar i sådana här sammanhang så blir det ju av med tanke på just diagnosen och vad den innebär ett problem för aspiekillar.

Linus_på_linjen skrev:De har någon typ av singelkryssning på ketchuplinjen nu den 4/11. Kanske lite sent men ett hyggligt tips. Maybe next year?

Har varit med på dejtingsajter i sju-åtta år nu, så alla dessa utgångar och kryssningar, som arrangeras av alla dessa utelivsmänniskor som har tagit över dejtingsajterna, är jag väl förtrogen med.

Hade sådant varit min grej hade jag redan åkt på kryssning lite nu och då, gått på krogen... kort sagt hållit mig ute på det sätt dessa andra människor är så inprogrammerade för. Jag har inte sökt mig till nätet för att det ändå ska vara utgång det ska handla om i praktiken.

Okej, själv står jag på gränsen att nästan kunna tänka mig uteliv på det där sättet. Under rätt omständigheter och med tillräckliga förberedelser. Men det kräver planering, och varje gång något sådant har varit på gång och jag uppbådat intresse att kanske faktiskt haka på, så har det krockat med något annat. Ofelbart.

Men det där är ett kardinalexempel på hur snett hela nätdejtingkonceptet har hamnat. Perfekt idé för dem som inte är krogtypen och hellre slår på datorn hemma och kikar runt bland hugade likasinnade av det kön man tänder på, för att i lugn och ro skriva ett trevligt brev och knyta kontakter den vägen. Och om alla man mötte var samma typ med samma inställning hade ju folk ur den kategorin kunnat nå ganska bra resultat i att hitta varandra...

Men hela grejen har i stället tagits över till övervägande delen av alla som är krogtypen och precis lika gärna går ut varenda onsdag, fredag och lördag och mest verkar vara på sådana sajter mellan krogbesöken. Och mest arrangerar singelträffar, fester, kryssningar och fan och hans moster.

Så att dejtingsajterna bara är ännu en del av utelivskulturen ändå. Voíla - starkt jobbat! Tack, utelivsfolket, för det!

En sekund mellan!

Jag tror inte det är nån bra idé att berätta redan i sin presentation att man har AS. Bättre då att skriva att man föredrar "skogspromenader" och "mysiga hemmakvällar" framför uteliv. Folk kan ha alla möjliga fördomar om AS el inte veta nåt alls. En som "saknar empati" vill man ju inte umgås med, låter som "psykopat light". Bäst att ta de säkra före det osäkra och undvika alla med "syndrom" el handikapp och välja en "normal" i stället (som ju kan vara hur onormal som helst).

Bättre att berätta det senare när man träffats och kanske börjar känna och gilla varann. Hade jag berättat att jag hade AS, hade jag nog varken varit gift el mor. (Visste iofs inte om det själv då heller) Jag inser att min man fått ett jobbigare liv med mig än om han gift sig med en NT.

Betr datadejting såg jag ett avsnitt på Bones där den rationella Temperance Brennan träffade en man på nätet som hon skulle träffa IRL första gången, på restaurang. Specialagent Booth retade henne, eftersom han såg datadejting som nåt för misslyckade människor. Men Brennan som är en riktig arbetsnarkomon tyckte inte hon hade tid att gå ut och ragga, datadejting var mycket mer praktiskt. Senare förhörde Booth (som givetvis var svartsjuk) killen ifråga. Eftersom killen var snygg så behövde han inte datadejting; alltså var det nåt skumt, han var kanske anställd av maffian för att mörda Brennan. Förhoppningsvis är inte många så fördomsfulla mot datadejting som Booth.

Alien skrev:Jag tror inte det är nån bra idé att berätta redan i sin presentation att man har AS. Bättre då att skriva att man föredrar "skogspromenader" och "mysiga hemmakvällar" framför uteliv. Folk kan ha alla möjliga fördomar om AS el inte veta nåt alls. En som "saknar empati" vill man ju inte umgås med, låter som "psykopat light". Bäst att ta de säkra före det osäkra och undvika alla med "syndrom" el handikapp och välja en "normal" i stället (som ju kan vara hur onormal som helst).

Bättre att berätta det senare när man träffats och kanske börjar känna och gilla varann. Hade jag berättat att jag hade AS, hade jag nog varken varit gift el mor. (Visste iofs inte om det själv då heller) Jag inser att min man fått ett jobbigare liv med mig än om han gift sig med en NT.

Betr datadejting såg jag ett avsnitt på Bones där den rationella Temperance Brennan träffade en man på nätet som hon skulle träffa IRL första gången, på restaurang. Specialagent Booth retade henne, eftersom han såg datadejting som nåt för misslyckade människor. Men Brennan som är en riktig arbetsnarkomon tyckte inte hon hade tid att gå ut och ragga, datadejting var mycket mer praktiskt. Senare förhörde Booth (som givetvis var svartsjuk) killen ifråga. Eftersom killen var snygg så behövde han inte datadejting; alltså var det nåt skumt, han var kanske anställd av maffian för att mörda Brennan. Förhoppningsvis är inte många så fördomsfulla mot datadejting som Booth.

gå ut på krogen där finns många tjejer man kan prata med..
har inte stjälv hållt på med sånt skit gillar inte tjejer..
men det finns folk i min familj som fullkommligt älskar krogen..

manne skrev:
gå ut på krogen där finns många tjejer man kan prata med..
har inte stjälv hållt på med sånt skit gillar inte tjejer..
men det finns folk i min familj som fullkommligt älskar krogen..

Sämsta idén hittils. Vi är ju för fan aspies!

manne skrev:gå ut på krogen där finns många tjejer man kan prata med..
har inte stjälv hållt på med sånt skit gillar inte tjejer..
men det finns folk i min familj som fullkommligt älskar krogen..

Sist jag var på krogen (meddragen) kom det fram två killar (way too old), som försökte bota sin baksmälla från föregående kvälls supande med ytterligare alkohol. De resonerade som så, att eftersom deras tjejjer var borta ett par veckor var det fritt fram för dem att "ha kul" under tiden. Jan minns inte om dom hade något annat intresse än "festa, träffa folk, krogen", men det innefattade iaf inte "skogspromenader, mysiga hemmakvällar". Förlovningsring satt kvar på fingret, när detta skedde.

Dansa är också en sak man förväntas göra på krogen. Tyvärr blir jag "robot" på dansgolvet, vilket iofs skulle fungerat på 80-talet, men som inte fungerar nu. Att dansa är den normala följden av att insupa kemiskt obalanserande vätskor, något jag helelr aldrig funnit syftet med; man tappar kontrollen och gör sådant man ångrar. Sen får man baksmälla som straff efteråt. Och hål i plånboken. Dessutom gissar jag att det kan vara biologiskt riskabelt att handla på köttmarknaden, då jag inte tror att varorna där behandlas efter av Landstinget rekommenderade hälsoregler.

(Se detta som bitter ironi, med en inte allt för verklihetsfjärr grundide )

MsTibbs skrev:[Att dansa är den normala följden av att insupa kemiskt obalanserande vätskor,

Helt OT men jag kunde inte låta bli:

Dans kan ibland vara av heeelt andra skäl. (Vilket jag också tror du vet )

Kristofer skrev:

MsTibbs skrev:[Att dansa är den normala följden av att insupa kemiskt obalanserande vätskor,

Helt OT men jag kunde inte låta bli:

Dans kan ibland vara av heeelt andra skäl. (Vilket jag också tror du vet )

Har det nått med oanständighet att göra? Eller syftar du bara på Friskis & Svettis?

tahlia skrev:Jag instämmer med de som säger att när man slutar leta, så dyker det upp.

Jag har slutat leta... Jag undviker att prata med de tjejer som kommer i min väg; man vill ju inte att det skall se ut som man letar. Och i stället för att gå på sociala evenemang och därigenom verka leta, sätter jag mig ensam framför datorn.

Men inte f-n har kärleken dykt upp... Vad gör jag för fel?

Underbart formulerat, Perpe!!

md2perpe skrev:Jag har slutat leta... Jag undviker att prata med de tjejer som kommer i min väg;...... Vad gör jag för fel?

Att inte leta aktivt innebär INTE att man skall fly och dra ett täcke över huvudet.
Att umgås med människor betyder inte att man är ute efter att knulla. Det är ok att ta en kaffe på stan tillsammans och bara prata.
Ibland blir det jobbigt NT-skvaller, ibland ett givande och djupt samtal.
Ibland så träffar man nytt folk via de man redan känner. Ibland inte.

Själv träffade jag min sambo när jag satt och spelade Lan. En urtrist konstilation mellan tre personer som jag halvt gillar. Men det besök som kom och tyckte vi var knäppa som spelade i flera dygn på raken blev en hit.

Den sanningen gäller vissa.

Vissa andra kan knappt titta på någon av motsatt kön utan att uppfattas som desperat ute efter såväl sex som familjebildande.

Med fel utstrålning, så... Som sagt så många gånger förr...

Pemer: Var du helt upptagen av att redigera hockeysidor på weasleys träff? Synd i så fall, för weasley hade en del väldigt kloka saker att säga i det här ämnet. Förvisso pratade hon formellt med Kristofer men det var ju fritt fram för vem som ville att lyssna...

Nu anses ju svårigheter med generalisering vara ett AS-kriterium. Men visst kan man väl tänka sig att fler än Kristofer kan ha nytta av weasleys visdomsord? Jag, t.ex...

Pemer skrev:Den sanningen gäller vissa.

Vissa andra kan knappt titta på någon av motsatt kön utan att uppfattas som desperat ute efter såväl sex som familjebildande.

Med fel utstrålning, så... Som sagt så många gånger förr...

Ähh överdriv inte nu.
Du tror väl inte att det bara är du som söker partner. Nästan alla singlar gör det. Aktivt dessutom.
Visst det kan vara känsligt om man gör bort sig ibland, vilket händer oss med AS lite oftare än NT. Vi har också en tedens att haka upp oss och tro att världen går under om vi hamnar i en pinsam situation.
Men det är inte farligt, du skulle bara veta hur många som dras till människor som vågar göra bort sig.
Att våga göra bort sig visar en naturlig auktoritet vilket är det bästa raggningsverktyget.

Pemer:

När vi syntes hos mej senast hade du ju inte "fel utstrålning". Då var du på träff utan förpliktelser, du skojade och hade glimten i ögat. Sådant beror ju på att i en aspieträffsituation har man inga tankar eller förväntningar på att få en partner. Samtidigt är det avslappnande att bara vara sej själv, liksom.

Men var det även i dejtsituationer! Det är DEN Pemer som bruttorna du dejtar ska se. Pemer som skrattar som jultomten och inte är rädd att göra bort sej (och andra ;-D *fnissa*). Spelaroll att du är lite aspig. Skratta åt det, så som vi hade hysteriskt kul senast.

Du behöver ju inte säga till damen ifråga att JAG HAR ASPERGERS OCH ÄR JÄTTEKONSTIG, men om du har nåt som du är aspie-bra på (hockeytabeller?) så dra upp det som en positiv sak och dra en dråplig historia om hur du en gång fastnade så i en tabellundersökning att du glömde att din släkt skulle komma och hälsa på... eller vad det nu kan vara. Gör dina aspiedrag till en rolig historia, utan att berätta att de är just aspiedrag.

Den viktiga poängen är att det finns ingen absolut gräns som är lika för precis alla, och som därför alla kan lära sig att lägga sig på, mellan att "leta lagom" eller "leta för mycket". Den enda gräns alla skulle vara helt överens om är den som md2perpe illustrerade med sitt skämt.

Allt annat än att absolut inte leta alls och aldrig prata med kvinnor som kommer i ens väg är ett irrationellt, ologiskt kaos, där alla har sina egna subjektiva ramar och det enda någorlunda gemensamma är att trots allt någonstans kring 50-60% verkar stämda efter samma signaler och inte alls har svårt att möta en partner bland varandra, och att nästan* alla bara har bestämt i förväg att en viss sorts stil är absolut fel, och de som anses fel kan sedan alla andra känna igen. Och jag börjar undrar om vi över huvud taget kan göra något för att bli "rätt" i stället för "fel".

Jag är inte så säker på att Weasleys fina idé om att be en tjej om smakråd vid klädköp skulle funka heller, jag tycker jag drabbas i precis alla sammanhang av att min grundläggande inneboende längtan efter att förr eller senare möta kärleken skiner igenom och ger betraktaren inställningen:

"ALARM! ALARM! Lägg ner honom, honom kan man inte ens träffa vänskapligt, det finns RISK att han skulle börja bli pinsam och börja fråga om grogrund för mer än vänskap, och det är ju inte önskvärt att behöva hamna i den situationen och behöva vara hjärtekrosserska. För någonting är ju såpass fel att han inte kunde vara någon att involvera sig i något sådant med, det har jag redan bestämt..."

Jag har ju ofrivilligt verkat jaga bort både en och annan kvinnlig aspergare i stockholmstrakten från forumet bara genom att först hälsa välkommen och sedan fortsätta pm:a en smula och visa lite intresse och sympati och se om det kunde utvecklas vänskap, åtminstone.

Men något slags "oj-oj-oj-jag-såg-i-någon-tråd-att-han-är-singel-så-han-verkar-i-värsta-fall-kunna-vara-ute-efter-mer-än-vänskap-och-det-
vore-ju-bara-SÅ-jävla-fel"-radar slår till och så har både pm:en med mig och inloggningarna på forumet slutat. Förlåt så jävla mycket att man är empatisk och omtänksam och vill vara vänlig och trevlig, men råkar vara singelkille med fel utstrålning.

Kunde ju inte ens ringa mammas avlidna bästa väninnas då väldigt ensamma dotter, ensam mamma med ett barn, för att erbjuda tröst, stöd och vänskap i en sådan situation utan att bli avspisad för att "tönt-singel-larmen" gick. Hellre ensam med sin sorg, än att riskera att bli vän med en singelkille av fel sort.

Få kontakt i släktforskningen med en avlägsen släkting runt 30-strecket som antingen själv också släktforskar, någon gång en skådespelerska som synts i en TV-serie där jag tog kontakt mest för att erbjuda mig göra en hemsida åt henne... pja, det kunde ha väl gått an om de varit gifta eller haft relationer. Men nu råkar en del har varit singlar precis som jag, då går samma alarm som hos de kvinnliga medmänniskorna på dejtingsajterna. "Oj oj oj, han är singel och sökande, och söker för mycket, det verkar suspekt och icke önskvärt..."

Så som sagt... något i utstrålningen av att vilja väl och vara en hjärtegod omtänksam människa som vill vara snäll och vänlig är något som tenderar att slå mer fel än rätt från en mans sida i en approach mot en kvinna. Få kvinnor vet säkert ens varför, men snälla och omtänksamma män verkar vara det mest skrämmande många av dem vet.

Om nu det mjuka, ömsinta, sensibla och omtänksamma är vad som är fel, vilken sorts hårdhet och kärvhet är det som skulle vara rätt sorts motsats att försöka lära sig utstråla? Finns det kurser i det?

Jo, jag vet... tona ner lite grand, försök att inte vräka på för mycket med din medmänsklighet, verka inte för tillgänglig utan visa mer en attityd "kanske kan ses och prata om du vill, möjligtvis, om jag har tid mellan fotbollen och pubkvällen med grabbarna... kanske alltså, om du tror det skulle kunna hjälpa och du verkligen insisterar..." Pja. lite mer åt det hållet i alla fall.

Men det finns inte naturligt för mig, det är ett som är säkert.

________________
*tillagt vid editering

Ovanstående alltså skrivet och bearbetat under tiden då Weasleys inlägg skrevs och skickades.

Kommentar till det:

Jag är samma mångfacetterade "mig själv" i alla sammanhang. Jag spelar ingen annan "roll" i hur jag skriver i mina presentationer på dejtingsajter, skriver mess till tjejer där, eller är på dejter om ví ses, än vad jag gjorde på träffen i lördags. Jag gjorde inget aktivt för att "spänna av lite" och vara någon annan i lördags. Sammanhanget i sig gjorde i så fall att jag inte upplevs som "fel" där. Jag är samma "mig själv" i alla sammanhang...

Pemer skrev:Men något slags "oj-oj-oj-jag-såg-i-någon-tråd-att-han-är-singel-så-han-verkar-i-värsta-fall-kunna-vara-ute-efter-mer-än-vänskap-och-det-
vore-ju-bara-SÅ-jävla-fel"-radar slår till

Det är ett lustigt kriterium du har.
Är det inte bättre att leta bland de som själva letar?
Finns det inga söta töser på hockeymatcherna som inte verka höra hemma där?

???

Letandet sköter jag ju på kontaktsajter, där trodde jag att jag letar bland dem som letar. Och det ser vi hur bra det går.

I de övriga sammanhangen är det ju inte jag som "letar" på det sättet, utan försöker knyta vänskapliga kontakter för att öka den egna naturliga sociala träffytan. Det har jag hört mycket om att det ska vara en bra idé.

Och så går alltså det...

För att de personer jag försökte utöka kontaktnätet med inte kan läsa mig, och blir livrädda för ett letande jag i deras fall inte ansåg själv att jag ägnade mig åt.

Humm men kontaktsajter är inte det en REN KÖTTMARKNAD?
Jo du ser sexig ut skall vi knulla på lördag?
Vilken anständig person vill ha ett socialt umgänge med en person som man hittat på köttmarknaden. Sexleksaker lämnas hemma därmed basta.

Vänner och socialt umgänge hittar du lättare IRL.

Men visst, jag kan ju ha råkat tänka tanken att kanske rent hypotetiskt just den här tjejen är någon man skulle kunna tänkas bli kär i, och hon i mig... men det får man väl se, mycket längre fram...

Sådana tankar tänker väl just inga andra människor - någonsin, förmodar jag...