KrigarSjäl skrev:Umgås med en människa som får betalt för att träffa en?
-Nej tack.

Om ni kommer bra överens och gillar att umgås med varandra så gör du ju personen en tjänst!

Skämt åsido, jag har en vaddetnukallades, och det klickade från dag ett (annars hade jag sagt "Nej tack.").
Han är en av mina bästa vänner idag, och en bra kontakt.

KrigarSjäl skrev:Umgås med en människa som får betalt för att träffa en?
-Nej tack.

Man betalar oftast för en privat tränare, i mitt fall är ledsagaren en betalad "PT" iom att enda syftet är att få mig att motionera mera.

Pemer skrev:Vad är att agera riktig kompis och att inte göra det då? Finns knappast något som säger att kontaktpersonen "inte får agera kompis", men LSS-handläggare kan säkert påstå sådant, de brukar vara väldigt bra på att göra egna påståenden om saker och ting.

Krigaren har dock en poäng Anders, det hela handlar om pengar. Den dagen då kontaktpersonen kan tänka sig att träffa dig och göra saker utan pengar eller hänvisningar från LSS, ja då har det utvecklats till en vän.

Innan dess så är det en kontaktperson bara.

Kontaktpersoner arbetar, men de lyder inte under ditt befäl. Socialt trams är det säkert de yngre som är bättre på/trevligast.

opteron skrev:

Pemer skrev:Vad är att agera riktig kompis och att inte göra det då? Finns knappast något som säger att kontaktpersonen "inte får agera kompis", men LSS-handläggare kan säkert påstå sådant, de brukar vara väldigt bra på att göra egna påståenden om saker och ting.

Krigaren har dock en poäng Anders, det hela handlar om pengar. Den dagen då kontaktpersonen kan tänka sig att träffa dig och göra saker utan pengar eller hänvisningar från LSS, ja då har det utvecklats till en vän.

Innan dess så är det en kontaktperson bara.

I mitt fall gör vi ju det också.

Withdrawn skrev:Vad vet jag. Kommer hon att ge upp, kommer hon att kämpa för att jag på något sätt ska få förtroende för henne? Det går ju inte annat än hysa hat mot mig. Trots att jag inte kan hjälpa att jag är inåtvänd och asocial.

Hat mot dej? Där har du nog fel. Alltså bara för att folk tex tycker man är "udda" så betyder inte det att de hatar en. Ibland kanske. Men det är sällan.

Och som sagt du kan ju byta ut kontaktpersonen om ni inte "passar ihop".


Förstår det måste vara jobbigt att bli tvingad att ha en kontaktperson som du blir. Jag skulle avsky det också. Jag har ingen. Behöver ingen.

KrigarSjäl skrev:Umgås med en människa som får betalt för att träffa en?

Då vet man i alla fall varför.

Är det nån som vet hur mycket en kontaktperson får?
För några år sen härnere var det 300 kr i månaden för 10-15 timmars "jobb".

Förmodligen inget som gör att dom jobbar för pengarnas skull.

Jag håller med Pemer helt.

Jag har en kontaktperson som "med tiden" blev som en helt vanlig vän/kompis, mera än en "ren" kontaktperson". Dessutom är det gångavstånd från min bostad till där h*n bor. Ibland är jag hem till h**** och fikar och pratar, vi tittar på tv-program ibland, precis som kompisar gör, ibland hjälper jag h**** med snickarjobb, och jag får ibland hjälp tillbaka med att transportera tunga eller skrymmande saker.

Och h*n pratar aldrig om att "nu ska vi inte vara kompisar längre, för jag får bara ersättning för tider då jag "jobbar" som kontaktperson åt dig". Hur h*n redovisar för LSS-handläggaren vet jag inte, och jag bryr mig inte heller om det.

opteron skrev:

Pemer skrev:Vad är att agera riktig kompis och att inte göra det då? Finns knappast något som säger att kontaktpersonen "inte får agera kompis", men LSS-handläggare kan säkert påstå sådant, de brukar vara väldigt bra på att göra egna påståenden om saker och ting.

Krigaren har dock en poäng Anders, det hela handlar om pengar. Den dagen då kontaktpersonen kan tänka sig att träffa dig och göra saker utan pengar eller hänvisningar från LSS, ja då har det utvecklats till en vän.

Innan dess så är det en kontaktperson bara.

Jag ska också få en kontaktperson som är 19 år om någon vecka..

Är inte heller så jätteglad över det, men som sagt måste jag också komma ut och bryta isoleringen
Det känns redan obehagligt.. men ska iaf testa

Om den här tjejen är socialt skicklig så kommer hon garanterat inte att få dig att skämmas! Människor som är socialt skickliga brukar ha en förmåga att få folk att slappna av. Om hon är socialt skicklig kommer hon förmodligen inte heller att bli rädd för dig, för hon har nog ganska bra människokännedom.

Agneta

De satte ju ett psykiskt funktionshinder på mig. Dvs den där arbetspsykologen som visade sig jobba för socialstyrelsen. Senare, när jag kom till socialen för att hon anmält oro för min dotter för att jag behövde vård som hon skrev i anmälan så sa de att jag skulle få en kontaktperson på socialen. Jag vet inte vad det innebär. De hörde inte av sig igen. Kanske för att precis som ni säger så är det där med kontaktperson något man måste uppskatta för att få. Det är inget man får om man inte vill.

Hur som helst först satte de ett psykiskt funktionshinder på mig. Sedan så började de behandla mig som om jag var en femåring. Dvs de tog ingenting jag sa på allvar och daddade med mig och fick mig att känna mig som om jag hade blivit av med min tunga. Dvs ingenting jag sa var pålitligt. Det visade sig att arbetspsykologen hade skrivit i hennes tjänsteanteckningar att min muntliga kommunikation inte gick att lita på överhuvudtaget utan endast min skriftliga information.

Hur som helst jag avslutade mitt psykiska funktionshinder på egen begäran när de hade satt mig på lyftjobb. För jag har skolios och har upplevt tidigare lyftjobb som tortyr och var helt enkelt inte beredd att arbeta med lyft. Då utförsäkrade AF mig och sedan så började jag kalla dem för psykopater. Då skrev de något papper som jag inte har läst där det ska stå att jag inte har rätt att ha ett psykiskt funktionshinder för att jag har kränkt dem genom att kalla dem psykopater.

Det här låter helt skogstokigt. Länktips.

matterik skrev:...att jag skulle få en kontaktperson på socialen. Jag vet inte vad det innebär.

Kontaktperson på socialen är inte samma sak som kontaktperson via LSS. Det du har på socialen är en person som är ansvarig för ditt ärende och som är den du skall prata med när du har kontakt med socialen.

Kontaktperson via LSS som den här tråden handlar om är en form av betald kompis som man kan träffa och hitta på roliga saker med. Det kan man få om man har en diagnos inom personkrets 1 i LSS.

A skrev:Är det nån som vet hur mycket en kontaktperson får?
För några år sen härnere var det 300 kr i månaden för 10-15 timmars "jobb".

Förmodligen inget som gör att dom jobbar för pengarnas skull.

Planerar man att jobba med människor och t ex pluggar är det många som ser det som en merit o erfarenhet att ha varit kontaktperson.

Jag tror nog att kontaktperson kan vara väldigt bra om man har svårt att göra saker på egen hand.
Jag har själv haft perioder av social fobi när jag var yngre och det har då varit omöjligt för mig att göra vissa saker själv, exempelvis gå på bio.
Oftast fanns det vänner som jag kunde gå med, men ofta ville de inte se samma filmer som mig.
Vid sådana tillfällen kan en kontaktperson vara bra.

Withdrawn skrev:Det går ju inte annat än hysa hat mot mig. Trots att jag inte kan hjälpa att jag är inåtvänd och asocial.

Jag tycker faktiskt av alla människor jag träffat genom åren så är det de som är just inåtvända, blyga och asociala som är de finaste. De som helt enkelt fortfarande inte är förstörda av samhällets krav på att man ska vara så och så skit, med andra ord att man ska vara så arrogant, dryg, egofixerad och ta för sig så mycket som möjligt av allting. Jag menar vad fasen är det för fina egenskaper?

Så stå på dej med dina egenskaper och glöm samhällets "så ska man vara" skit.

kram

Att ha kontaktpersoner är faktiskt jättebra även om man själv kan vara negativ till det i början. Det är en förmån att ha en kontaktperson!

Jag fick två kontaktpersoner direkt efter att min diagnos var ställd men det var mina föräldrar som tog initiativ till detta eftersom jag aldrig ville göra något själv och inte hade några jämnåriga kompisar. Jag umgicks med mina syskon och deras kompisar men det blev ohållbart i längden.
De första mötena med mina två kontaktpersoner sa jag i princip inte ett ljud. Svarade kort på tilltal, pratade inte självmant och stirrade envist in i en tavla när vi satt på stadens kafè. Så fortsatte våra möten ett tag till men sakta släppte min negativa inställning och vi började hitta på saker och prata mer och mer.

Då var jag 18 och upprorisk tonåring. Idag, 5 år senare, har jag en mycket öppnare kommunikation med mina kontaktpersoner och har haft enormt stor hjälp av detta samtalsstöd (som våra möten huvudsakligen består av).

Jag föreslår att du ger din nya kontaktperson en chans. Om denna person valt att jobba som kontaktperson så kommer hon inte att behandla dig nedlåtande eller tycka att du är hopplös. Hon vill bara hjälpa dig!

Kontaktperson har de tjatat på mig med om, men jag vill absolut inte. Skulle känna mig kränkt av att ha en "låtsaskompis". Det får dom mig aldrig till. Då är jag hellre isolerad även om jag inte mår så bra av det i längden.

En kontaktpersons legitimitet beror väl mycket på vilka arbetsuppgifter den har. Att vara "låtsaskompis" låter lite suspekt. Däremot om arbetsuppgifterna är att man ska få möjlighet att göra aktiviteter man inte klarar av själv, så ser jag inget konstigt med det.
Om det sen utvecklas vänskap av kontakten är ju inte särskilt konstigt.

Tycker diskussionen är märklig. Man går ju till läkare om man behöver vård man inte kan ge sig själv. Och i skolan har man lärare för att lära ut sånt man inte kan, eller lära en lära sig. Och ställen städas av andra så man slipper vada i skit på allmän plats osv.

Kontaktpersoner gör ett jobb eller snarare en insats (ingen kan misstänkas göra det för ersättningen menar jag, så dåligt betalt som det tycks vara) på ett annat område.

Det är väl ingen som sagt att de är kompisar? De kanske kan BLI ens kompisar så småningom, när det gått lite tid och om man kommer överens, men det är i så fall ett plus.

Tills dess så fyller de en funktion, som hjälp att t ex komma iväg på saker man inte förmår sig att gå på själv eller inte vågar gå på själv osv. Visst är det synd att man behöver det, men varför inte hellre se på det faktum att det är bra att de finns?

Så här ligger det till, antingen så tar man tag i sitt liv själv och försöker ändra på sig, ta kontakt med andra människor osv även fast det är svårt, även fast det känns som att få tusen nålar i kroppen bara att ta kontakt med någon så gör det ändå, lär dig att gilla att få tusen nålar i kroppen så kommer det gå bra , annars så får man väl ta det som erbjuds.

Jag kan dock säga att det är nog en på tusen att just de människor som man träffar via LSS passar som riktiga kompisar, så är det sällan och det gör dom inte.

Finns folk som inte har Asperger som har det svårt att fixa vänner, jag tror problemet med Aspergare ligger i att dom/vi helt enkelt inte VILL ha vänner innerst inne utan tycker att dom/vi kan klara oss själva.

Sedan är det väl olika med varje person, men jag tror att tillslut inser vissa Aspergare att dom/vi egentligen vill ha vänner och då tar de denna hjälpen i desperation, men vissa kommer inse att dessa kontaktpersoner tyvärr inte kommer fylla alla era behov och att ni ändå måste hitta andra kompisar sedan, så detta är bara ett test inför framtiden.

Ett test som jag gärna skippar pga att jag lyckats ändra på mig själv rätt så rejält den senaste tiden.

Anledningen jag inte vill stämpla mig som Aspergare utan säger dom/vi istället är för att jag är först och främst är en människa, sedan om jag har Asperger, ADHD, Depression, Scizofreni, Bulimi, Cancer eller vad det nu må vara spelar ingen roll, jag är fortfarande en människa och vill inte bli stämplad som någon idiot för det är jag inte.

NT-Människor tror att Aspergare är idioter, just därför säger jag så.

Om man jämför med hur jag var för 1 år sedan så vågar jag t.ex göra i princip vad som helst idag, skulle kunna ställa mig framför en stor scen av människor och tala även fast det känns som att jag håller på att spy inombords eller mår dåligt av det.

Det kan vara för att jag vant mig vid det här och insett att personer i min omgivning inte kommer ge mig det stöd jag behöver så länge till, sedan om en annan Aspergare kan lyckas hålla sin omgivning i schack och isolera sig så grattis, men min omgivning accepterar inte det och det finns trådar som jag skapat som bevisar det.

Jag gillar till exempel inte att bränna mig, när jag är i en social situation så känns det att jag börjar brinna lite.

Problemet blir när man inte bryr sig om att vara i en social situation ja då blir man torr och kan börja brinna hur lätt som helst, man kan t om bli totalt friterad om man håller på att sluta göra det ett långt tag, och då menar jag att brinna tills man blir aska inte bara brinna lite.


Om man däremot utsätter sig för eld lite då och då, ja då kan man njuta av den friska kylan som finns bland oss.

Vägrar man utsätta sig för eld ja då kan det hända att NT-människor tvingar oss att göra det med tanke på att dom är avundsjuka på att vi bara slappar och inte behöver göra lika mycket som dom gör, t ex att jobba.

Och när det väl händer, ja då kan det bli explosivt, TNT!?!

Vad många svar jag har fått!
Det är roligt att läsa det ni skriver. Ni har fått mig att se lite positivt på det här i stället för negativt.