Var fäster du blicken när du går?
56 inlägg
• Sida 3 av 3 • 1, 2, 3
Vanligtvis så är min nacke låst i en framåtböjd position, med mina ögon spejande endast efter potentiella hinder, då jag föredrar att studera markens textur än att behöva möta folks blickar och dylikt. Om någon jag känner passerar får de konfrontera mig. ^^
Annars när jag är ensam brukar jag ta tid och studera omgivningen ingående, njuta av tystnaden, slappna av och låta all stress rinna av mig.
Annars när jag är ensam brukar jag ta tid och studera omgivningen ingående, njuta av tystnaden, slappna av och låta all stress rinna av mig.
Jag tittar aldeles för mycket runt omkring mig hela tiden på fok och bilar, för att de inte ska inkräkta på mitt område utan att jag märker det. Egentligen vill jag bara kunna titta på naturen och skita fullkomligt i människor omkring mej, men samtidigt måste jag ha koll på dem så de inte kommer för nära och överraskar mej. Jag är en jävla radar, väldigt jobbigt faktiskt.
Sedan blir både jag och frugan när vi är ute och går och cyklar jävligt trötta och deprimerade på alla bilisters egoistiska uppträdande i trafiken. Det är typ "hej här kommer jag i min fina bil och du din gående/cyklande lilla prutt ska fanimej hålla dej undan tills jag har passerat".........väldigt trevligt och mysigt alltså.
Sedan blir både jag och frugan när vi är ute och går och cyklar jävligt trötta och deprimerade på alla bilisters egoistiska uppträdande i trafiken. Det är typ "hej här kommer jag i min fina bil och du din gående/cyklande lilla prutt ska fanimej hålla dej undan tills jag har passerat".........väldigt trevligt och mysigt alltså.
- snuttedrutt
- Får inte posta
- Inlägg: 20
- Anslöt: 2010-06-10
Laika skrev:Oklart vad, men några orelevanta detaljer måste det vara eftersom jag aldrig någonsin känner igen hus eller andra saker som jag gått förbi många gånger. Mitt lokalsinne är också uselt så jag tittar knappast på vägen.
Uselt lokalsinne sa Bill, lokalsinnet är uselt sa Bull
Sämre än mitt är det säkert inte, om det kan vara någon tröst
Återgå till Att leva som Aspergare