Hej.

Jag heter Mattias och undersöker om jag kommer kunna få någon nytta av det här med asperger. Jag är arbetslös och har haft problem med arbetsförmedlingen.

De gjorde en arbetspsykologisk utredning på mig och där screenade de för asperger. Jag fick 27/40 och man skulle ha över 25 för att kanske vara asperger. Men arbetspsykologen trodde inte att jag var asperger så hon struntade i det. Hur som helst så slutade det hela med att jag utförsäkrades från jobb och utvecklingsgarantin.

På den arbetspsykologiska utredningen skrev psykologen att jag hade livslångt tvångssyndrom och autistiska drag och brister i social förmåga.

Jag blev lite deprimerad och tog kontakt med en läkare för att få remiss till vuxenpsyk vilket jag fick. Men jag har inte hört från dem. Var en månad sedan jag var hos läkare. Det är nog lång kö kanske för läkaren skrev att jag inte var självmordsbenägen, vilket jag inte heller är.

Jag har hört av folk att man kan få hjälp från habiliteringen istället för från arbetsförmedlingen men att det krävs remiss för att få komma till habiliteringen. Läkaren sa att jag behövde komma till vuxenpsyk för att först få diagnos innan jag kunde komma in på habiliteringen.

Jag har varit helt utan inkomst från den 22 april 2010 till nu. Arbetsförmedlingen ordnar dock en praktik för mig med dataregistrering from 21 juni. Jag får 6000 tror jag i aktivitetsersättning. Så det börjar lösa sig. Arbetsförmedlingen är dock instälda på att praktiken/lyftet ska leda till att jag fixar ett jobb. Jag har en känsla av att det inte kommer bli fallet på grund av min personlighet.

Jag har alla autistiska egenskaper förutom nedsatt fantasi anser jag själv. Har ju ingen diagnos så det är inte ett professionellt utlåtande. Men arbetspsykologen sa bara att jag hade autistiska drag så jag kanske inte har rätt till en diagnos. Dock kan ju autistiska drag ge diagnos i kombination med något annat.

Arbetsförmedlingen satte ett psykiskt funktionshinder på mig under våren, innan de utförsäkrade mig. De utförsäkrade mig när jag inte ville jobb med lyft. Jag har lätt vänsterkonvex skolios och upplever att jag är klumpig (dvs nedsatt motorisk funktion, ett asperger drag). Kombinationen skolios och nedsatt motorisk funktion kan ha förödande konsekenver om man jobbar i ett lyftjobb vilket det också har haft för mig när jag jobbade på stålindustrin i några veckor. De fick lov att avsluta min anställning i förtid och kiropraktorn sa att jag inte skulle jobba med lyft alls, helt enkelt byta branch.

Jag har själv försökt att diagnostisera mig. Jag har kommit fram till på rdos test att jag är en asperger, ja eller neurodiverse som det heter där.

Jag hade en depression när jag var 23 år gammal. Då pratade jag om att jag inte ville fortsätta leva och hamnade i kontakt med öppenpsyk. De gav mig fluanxol, vilket är en neuroleptika. De dupplerade dosen två gånger för jag märkte ingenting av det. Jag åt det i 8 månader och fick en massa hål i tänderna och blev väldigt besviken på psykiatrin. Fluanxol ges i låga doser mot ångest, vilket jag hade.

Nu bor jag i en liten stuga på mina föräldrars tomt. Blev ett beslut jag tog när jag inte lyckades få något jobb och arbetsförmedlingen inte gick att komma överens med.

Efter att de hade gjort den arbetspsykologiska utredningen så anmälde arbetspsykologen till socialen att hon var orolig för min dotter på grund av att jag behövde vård. Arbetspsykologen vägrade att specificera sin oro något mer än så. Detta är snarlikt det förfarandet de hade mot rdos på denna sida :

http://www.rdos.net/sv/socgr

dvs att anmäla oro men vägra specificera. Hur som helst, socialen hade ett krav att jag skulle ha remiss till vuxenpsyk. Jag hade samma dag varit i kontakt med en läkare och fått en remiss för asperger utredning på vuxenpsyk vilket jag då nämnde för socialen, de frågade också om mamman till mitt barn, vi är skilda. De beslutade att inte gå vidare med att utreda vårdnaden. Jag frågade om de kunde fixa remisser för jag hade läst att socialen kan göra det. Men då sa hon att om vi ska göra det så måste vi starta en utredning om vårdnaden så det kanske är bättre att du sköter det själv.

Min dotter har en ätstörning och jag har inte velat gå med på läkarens önskemål om att ge henne amfetamin. Vilket jag inser numera kanske ändå är bästa sättet för henne. Min dotter kommer att flytta till sin mamma över sommaren för att hon vill det och kanske kommer hon bo kvar där efter sommmaren om hon vill och kommer överens med mamman.

matterik skrev:Hej.

Jag heter Mattias och undersöker om jag kommer kunna få någon nytta av det här med asperger. Jag är arbetslös och har haft problem med arbetsförmedlingen.

De gjorde en arbetspsykologisk utredning på mig och där screenade de för asperger. Jag fick 27/40 och man skulle ha över 25 för att kanske vara asperger. Men arbetspsykologen trodde inte att jag var asperger så hon struntade i det. Hur som helst så slutade det hela med att jag utförsäkrades från jobb och utvecklingsgarantin.

På den arbetspsykologiska utredningen skrev psykologen att jag hade livslångt tvångssyndrom och autistiska drag och brister i social förmåga.

Jag blev lite deprimerad och tog kontakt med en läkare för att få remiss till vuxenpsyk vilket jag fick. Men jag har inte hört från dem. Var en månad sedan jag var hos läkare. Det är nog lång kö kanske för läkaren skrev att jag inte var självmordsbenägen, vilket jag inte heller är.

Beroende på var du bor kan man få vänta allt från månader till över ett år på själva utredningen. Men till det första samtalet med neuropsykiatrin ska du bli kallad inom tre månader för just det omfattas av vårdgarantin.

Jag har hört av folk att man kan få hjälp från habiliteringen istället för från arbetsförmedlingen men att det krävs remiss för att få komma till habiliteringen. Läkaren sa att jag behövde komma till vuxenpsyk för att först få diagnos innan jag kunde komma in på habiliteringen.

Jag har varit helt utan inkomst från den 22 april 2010 till nu. Arbetsförmedlingen ordnar dock en praktik för mig med dataregistrering from 21 juni. Jag får 6000 tror jag i aktivitetsersättning. Så det börjar lösa sig. Arbetsförmedlingen är dock instälda på att praktiken/lyftet ska leda till att jag fixar ett jobb. Jag har en känsla av att det inte kommer bli fallet på grund av min personlighet.

Jag har alla autistiska egenskaper förutom nedsatt fantasi anser jag själv. Har ju ingen diagnos så det är inte ett professionellt utlåtande. Men arbetspsykologen sa bara att jag hade autistiska drag så jag kanske inte har rätt till en diagnos. Dock kan ju autistiska drag ge diagnos i kombination med något annat.

Arbetsförmedlingen satte ett psykiskt funktionshinder på mig under våren, innan de utförsäkrade mig. De utförsäkrade mig när jag inte ville jobb med lyft. Jag har lätt vänsterkonvex skolios och upplever att jag är klumpig (dvs nedsatt motorisk funktion, ett asperger drag). Kombinationen skolios och nedsatt motorisk funktion kan ha förödande konsekenver om man jobbar i ett lyftjobb vilket det också har haft för mig när jag jobbade på stålindustrin i några veckor. De fick lov att avsluta min anställning i förtid och kiropraktorn sa att jag inte skulle jobba med lyft alls, helt enkelt byta branch.

Låter väldigt märkligt att utförsäkra för att man inte vill ha jobb som kan förvärra problem man redan har! Vill de att du ska bli invalid för gott sen eller?

Jag har själv försökt att diagnostisera mig. Jag har kommit fram till på rdos test att jag är en asperger, ja eller neurodiverse som det heter där.

Observera att nättester bara kan ge en preliminär vink, och att frågorna i quizet inte är sammanställda av proffs, även om en del frågor är lånade eller inspirerade av riktiga diagnoskriterier.

Jag hade en depression när jag var 23 år gammal. Då pratade jag om att jag inte ville fortsätta leva och hamnade i kontakt med öppenpsyk. De gav mig fluanxol, vilket är en neuroleptika. De dupplerade dosen två gånger för jag märkte ingenting av det. Jag åt det i 8 månader och fick en massa hål i tänderna och blev väldigt besviken på psykiatrin. Fluanxol ges i låga doser mot ångest, vilket jag hade.

Jag fick också den skiten av min dåvarande husläkare. Då var kunskapen om NPF närmast obefintlig inom psykiatrin i större delen av landet. Den löste inte mina problem kan jag säga utan gav bara viktproblem istället, som jag dragits med sedan dess.

Nu bor jag i en liten stuga på mina föräldrars tomt. Blev ett beslut jag tog när jag inte lyckades få något jobb och arbetsförmedlingen inte gick att komma överens med.

Bra att det gick att ordna i alla fall, men det blir väl jobbigt att inte ha något eget kan jag tänka.

Efter att de hade gjort den arbetspsykologiska utredningen så anmälde arbetspsykologen till socialen att hon var orolig för min dotter på grund av att jag behövde vård. Arbetspsykologen vägrade att specificera sin oro något mer än så. Detta är snarlikt det förfarandet de hade mot rdos på denna sida :

http://www.rdos.net/sv/socgr

dvs att anmäla oro men vägra specificera. Hur som helst, socialen hade ett krav att jag skulle ha remiss till vuxenpsyk. Jag hade samma dag varit i kontakt med en läkare och fått en remiss för asperger utredning på vuxenpsyk vilket jag då nämnde för socialen, de frågade också om mamman till mitt barn, vi är skilda. De beslutade att inte gå vidare med att utreda vårdnaden. Jag frågade om de kunde fixa remisser för jag hade läst att socialen kan göra det. Men då sa hon att om vi ska göra det så måste vi starta en utredning om vårdnaden så det kanske är bättre att du sköter det själv.

Otroligt! Men hyggligt att de varnade dig innan i alla fall.

Min dotter har en ätstörning och jag har inte velat gå med på läkarens önskemål om att ge henne amfetamin. Vilket jag inser numera kanske ändå är bästa sättet för henne. Min dotter kommer att flytta till sin mamma över sommaren för att hon vill det och kanske kommer hon bo kvar där efter sommmaren om hon vill och kommer överens med mamman.

Behandlar man ätstörningar med amfetaminpreparat?

Hej!

Vilken historia!

Jag hoppas att du kan få din utredning gjord snart. Även om det visar sig att du inte har Asperger, så kan du ju hända att du har något annat som kan berättiga till stöd i arbetslivet, eller ge permanent aktivitetsersättning/sjukbidrag för den delen.

Hälsningar

Lilla Gumman

Behandlar man ätstörningar med amfetaminpreparat?

2006 så föreslog barnläkaren metaamfetamin till min dotter. De sa att hon hade en ätstörning och att hon behövde medicin. Jag blev då lite paranoid av att de ville ge starkt beroendeframkallande preparat till en fyraårig flicka. Jag avslutade allt samarbete med dem.

Jag läser nu om olika mediciner mot ätstörning och ser att det inte finns någon bra medicin så kanske har utvecklingen gått framåt och de insett att man inte ska ge droger till barn som kompensation för mat.

Här kan ni läsa om preparatet :

http://sv.wikipedia.org/wiki/Metamfetamin

Om du har ett psykiskt funktionshinder så har du rätt till ett personligt ombud. Någon som hjälper dig i kontakten med de olika myndigheterna och hjälper dig att föra din talan.

Amfetaminpreparat ges ju främst till personer med adhd. Det har en aptithämmande effekt, så det torde snarare vara kontraproduktivt vid ätstörningar. Är det inte antidepp och ångestdämpande man använder vid ätstörningar?

edit: men om flickan bara är 4 år så skall man kanske försöka med andra medel än mediciner i första hand.

Heliora skrev:Amfetaminpreparat ges ju främst till personer med adhd. Det har en aptithämmande effekt, så det torde snarare vara kontraproduktivt vid ätstörningar. Är det inte antidepp och ångestdämpande man använder vid ätstörningar?

Det ges mediciner i de fall det finns en komorbiditet. Avsikten är att få bukt med det av tillstånden som förvärrar ätstörningen. Själva ätstörningen behandlas aldrig enbart med mediciner, även om tillskottspreparat och sådant administreras vid behov, utan innefattar handfast beteendeterapi och införande av strikta livsregimer. Depressioner, bipolaritet, AD(H)D etc. kan ofta förvärras eller triggas av en ätstörning och påverkar i sin tur ätstörningen (tvångsmässigheten och fobin) negativt, så allt hänger ihop.

En läkare som uppfattas ha skrivit ut medicin mot ätstörningar, har antagligen varit dålig på att förklara vad den egentliga avsikten är.

Heliora skrev:Amfetaminpreparat ges ju främst till personer med adhd. Det har en aptithämmande effekt, så det torde snarare vara kontraproduktivt vid ätstörningar. Är det inte antidepp och ångestdämpande man använder vid ätstörningar?

Hon har en ätstörning som innebär att hon äter för mycket och går upp i vikt.

Lakrits skrev:

Heliora skrev:Amfetaminpreparat ges ju främst till personer med adhd. Det har en aptithämmande effekt, så det torde snarare vara kontraproduktivt vid ätstörningar. Är det inte antidepp och ångestdämpande man använder vid ätstörningar?

Det ges mediciner i de fall det finns en komorbiditet. Avsikten är att få bukt med det av tillstånden som förvärrar ätstörningen. Själva ätstörningen behandlas aldrig enbart med mediciner, även om tillskottspreparat och sådant administreras vid behov, utan innefattar handfast beteendeterapi och införande av strikta livsregimer. Depressioner, bipolaritet, AD(H)D etc. kan ofta förvärras eller triggas av en ätstörning och påverkar i sin tur ätstörningen (tvångsmässigheten och fobin) negativt, så allt hänger ihop.

En läkare som uppfattas ha skrivit ut medicin mot ätstörningar, har antagligen varit dålig på att förklara vad den egentliga avsikten är.

Intressant. Ja hon uppvisar tecken på typ tvångssyndrom och ADHD också men har ingen diagnos för det. Tvångssyndrom ligger i släkten på hennes pappas sida och överviktsätstörning på mammans.

matterik skrev:

Behandlar man ätstörningar med amfetaminpreparat?

2006 så föreslog barnläkaren metaamfetamin till min dotter. De sa att hon hade en ätstörning och att hon behövde medicin. Jag blev då lite paranoid av att de ville ge starkt beroendeframkallande preparat till en fyraårig flicka. Jag avslutade allt samarbete med dem.

Jag läser nu om olika mediciner mot ätstörning och ser att det inte finns någon bra medicin så kanske har utvecklingen gått framåt och de insett att man inte ska ge droger till barn som kompensation för mat.

Här kan ni läsa om preparatet :

http://sv.wikipedia.org/wiki/Metamfetamin

Men alltså... detta skrev man ut som bantningspreparat och som uppiggande för uttråkade hemmafruar på 50-talet. Sedan blev det, på goda grunder får man anta, drogklassat! Jag har inte hört talas om att man skulle ha återinfört användningen av denna drog som bantningspreparat. Särskilt inte för barn!

Kanske i väldigt mycket lägre doser då, såsom ADHD-medicin. Men att man som förälder kan ifrågasättas för att man inte vill ge barn drogklassade mediciner med välkända risker och biverkningar är ju minst sagt häpnadsväckande!

Inger skrev:Kanske i väldigt mycket lägre doser då, såsom ADHD-medicin. Men att man som förälder kan ifrågasättas för att man inte vill ge barn drogklassade mediciner med välkända risker och biverkningar är ju minst sagt häpnadsväckande!

Verkligen, men inget förvånar längre. Blir ens föräldrar som inte vill ge amfetamin mot ADHD ifrågasatta?

Men en del med ADHD tappar lite i vikt när de äter i de små doserna som ges vid ADHD. Fast det är ju en annan sak. Om det ges som enbart mot övervikt, så blir det en helt annan utgångspunkt.

En av mina läkare sade att Fontex (SSRI) ges mot ätstörningar. Han var förvånad över att jag hade fått testa allt utom detta preparat.

Nu tänkte han nog lite fel, för det var just överätningsätstörningar det ges mot, inte självsvält som jag hade. I själva verket så ska det INTE ges då eftersom en biverkning kan vara just försämrad aptit, viktnedgång, "anorexi".

Detta preparat hjälper även mot tvång och ångest. För mig fungerade det bra mot tvång och ångest (jag fick ett kraftigt återfall direkt i anorexi dock, eftersom det blev lättare att svälta mig... och sedan ett till).

Men man ska inte ge till barn tycker jag, om det inte är mycket speciella fall och läkarna är mycket kunniga och FÖLJER upp mycket noga. Jag hoppas att läkare INTE skriver ut sådant här till barn slentrianmässigt som de gör till vuxna.

Hej!

Möjligen av intresse:

En artikel med titeln "Ätstörningar och ADHD kan ha samband. Hetsätning kan lindra ADHD-symtom, centralstimulantia ger god hjälp" finns i Läkartidningens arkiv som pdf-fil.

http://ltarkiv.lakartidningen.se

Sök på författare Gunnel Ersson och ange ADHD som ämnesord. Sen är det bara att klicka i högerspalten på "Artikeln i PDF-format". Artikeln är på svenska.

Inger skrev:Men att man som förälder kan ifrågasättas för att man inte vill ge barn drogklassade mediciner med välkända risker och biverkningar är ju minst sagt häpnadsväckande!

Jag kan inte säga med säkerhet att jag ifrågasattes som förälder för att jag inte ville ge metaamfetamin till min dotter. På anmälan stod det bara att hon kände oro för min dotter för att jag behövde vård. Så det kan vara andra skäl till att saker och ting ifrågasattes. Jag hade precis blivit utförsäkrad, hade alltså ingen inkomst och min dotter hade en ätstörning och jag hade haft ett psykiskt funktionshinder. Så det var ingen anmälan mot mig där jag det stod att jag anmäldes för att jag vägrat gett amfetamin till min dotter.

Bror Duktig skrev:En av mina läkare sade att Fontex (SSRI) ges mot ätstörningar. Han var förvånad över att jag hade fått testa allt utom detta preparat.

Nu tänkte han nog lite fel, för det var just överätningsätstörningar det ges mot, inte självsvält som jag hade. I själva verket så ska det INTE ges då eftersom en biverkning kan vara just försämrad aptit, viktnedgång, "anorexi".

Detta preparat hjälper även mot tvång och ångest. För mig fungerade det bra mot tvång och ångest (jag fick ett kraftigt återfall direkt i anorexi dock, eftersom det blev lättare att svälta mig... och sedan ett till).

Men man ska inte ge till barn tycker jag, om det inte är mycket speciella fall och läkarna är mycket kunniga och FÖLJER upp mycket noga. Jag hoppas att läkare INTE skriver ut sådant här till barn slentrianmässigt som de gör till vuxna.

Nej du har nog helt rätt. Har varit bra att få råd här på forumet om detta. Du har helt rätt att det ska väldigt mycket till innan man ska prova sådana där saker på ett barn. Förhoppningsvis blir min dotters ätstörningsproblem bättre av att hon flyttar till sin mamma. Vem vet. De skrev att jag hade nedsatt förmåga till social styrning i den arbetspsykologiska utredningen. Vet inte om jag har det egentligen. Men hur som helst så är min dotter väldigt viljestark och kanske hennes mamma kan hjälpa henne mer just nu.

Angående min egen diagnos så är det mycket möjligt att jag egentligen inte är asperger. Jag har helt klart autistiska drag i min personlighet och har haft tvångssyndrom från barnsben, så kallade måstegrejer. Dock märker jag inte av det speciellt som vuxen men efter att ha läst i psykiatrin om tvångssyndrom inser jag att jag har ett tankesätt som påminner om det till viss del även idag. Men eftersom jag har autistiska drag så gillar jag alltså repetition.

Hur som helst när jag var 16 började mina problem. Jag hade alltså inge tidiga tecken på autism direkt som liten. Som 16 åring fick jag problem med att jag var lite annorlunda. Som sjuttonåring hade jag flyttat hemifrån på grund av problem mellan mig och min mamma som är lite lik mig. Som 23 åring hade jag ångest/depression och fick neuroleptica i 8 månader. Så det är mycket möjlligt att jag inte är asperger utan snarare schizotypal.

Jag har diagnosticerat mig själv till autistiska drag / tvångssyndrom / insipid schizotypal.

Men jag tror också att man kan få diagnosen asperger om man är schizotypal. Vet inte men de är lite närliggande diagnoser. Vet inte om alla schizotypal har autistiska drag som jag har. Som MBTI är jag INFP.