Den bästa tiden inträffar utan undantag i dåtiden, när man minns tillbaka och filtrerar bort allt eventuellt skräp ur minnesbilden. Då är allt perfekt.

Själv hoppas jag mycket på tiden efter min egen död. Inget liv före detta, inget liv efter detta. Bara ett stort ingenting. Det blir nog den bästa tiden. Tråkigt att jag inte kommer att kunna uppleva det (jag är ju död).

Om ingentinghypotesen är den riktiga om döden så är frågan om död är något man kan vara, åtminstone sett ur sitt eget perspektiv. Lakrits som brukar vara så skarp...

Zombie skrev:Om ingentinghypotesen är den riktiga om döden så är frågan om död är något man kan vara, åtminstone sett ur sitt eget perspektiv. Lakrits som brukar vara så skarp...

Som jag skrev:

"Tråkigt att jag inte kommer att kunna uppleva det (jag är ju död)."