Är det någon som vill, kan och vet lite om om Aspergare är annorlunda vid fylla än "Normala" ?

Räknas det om jag blir lullig efter två glas vin? Min gissning är att påverkansgraden är väldigt olika; att vissa är mer känsliga än snitt-NT och andra är mindre känsliga. Precis som med känslighet för mediciner, smärta etc...

Jag dricker aldrig för att bli full. Har inte sett någon poäng med det. Men jag kan dricka ganska mycket utan att bli full.
Men oftast så blir det en whiskey eller en stout och inte så mycket mer. Eller ett par glas vin.

Jag har inte varit full nånsin i hela mitt liv. Tonzon och jag är därmed rätt lika Två glas vin är maximidos jag druckit under en och samma dag (och en och samma månad med iofs).

Jag blir helt förändrad av alkohol. Normalt är jag tyst o blyg av mig, men när jag får i mig alkohol så blir jag glad o pratsam o vill gå ut på krogen. Har även hänt att jag följt med tjejer hem.

Jag är något utav en alkoholist, dricker ganska mycket. Dels för att allt blir roligare o dels för att dämpa ångesten, trots att jag har bra ångestdämpande tabletter.

Det är nog ingen skillnad.

För min del röcker det med två öl för att jag ska bli lite mindre skärpt och kanske lite mer pratsam och flamsig. Dock är denna påverkan ytterst marginell. För att gå från detta stadie till full krävs det nog tio öl till eller mer. Dricker gärna öl så jag vet inte om detta har med ´träning´ eller om jag från början har enzymer som gör min tolerans så här.

Dock är det mkt sällan det blir fylla för mig. Men gärna en eller två fina öl. I perioder då jag lyssnar mkt på reggae och ska blir jag dock sugen på jamaicanskt fulöl, Red Stripe.

De va mycket intressant att detta ämne togs upp tycker jag.

Generellt mår jag väldigt dåligt av Alkohol, mår väldigt lätt illa av det både under ruset och dagen efter. I liten mäng kan jag känna att det kan så att säga "skärpa till mej" lite, men de e typ en starköl eller ett glas vin som max. Visst jag kan ta typ ett Wiskey nån gång, eller en öl för att jag kan tycka det e gott. men driker väldigt lite just för att jag så lätt känner detta "illamående".

De intressanta tycker jag är att min far e väldigt lik mej avseende detta och även min mor dras med vissa problem.
Jag måste nog ha ärvt det av honom/henne. Jag tor bla min far är lite Aspig med, eller va de nu e, något jag så sakteliga börjar förstå. Men jag har fått anlag från bägge mina föräldrar, eller snarare..Jag har ju fått anlag från bägge mina föräldrar, så man ska nog se de som att jag troligen dras med "dubbla" problem. VAd som e vad vet jag inte riktig ännu.

Le_Manuel_Da_Riot skrev:Är det någon som vill, kan och vet lite om om Aspergare är annorlunda vid fylla än "Normala" ?

Jag vet att jag hatar att förlora kontrollen och hatar att kräkas. Därför vill jag aldrig bli berusad. Påverkad och lite glad har jag blivit men kanske inte "jävligt glad i hatten" som en viss statsekreterare.

Jag blir också otroligt lätt påverkad så jag dricker bara vin till maten. Ändå räcker det med ett glas vin för att jag ska känna mig ostadig på benen, även om jag inte känner mig påverkad särskilt mycket mentalt. Men det kan ju bero just på att jag dricker så sällan så jag är ovan.

MsTibbs skrev:Jag har inte varit full nånsin i hela mitt liv. Tonzon och jag är därmed rätt lika Två glas vin är maximidos jag druckit under en och samma dag (och en och samma månad med iofs).

Då är (eller rättare sagt, var!) jag din raka motsats... Jag är lättpåverkad, och max, som jag vet att jag kan komma undan med minnet i behåll, är 3 starköl (men det hände nästan aldrig att jag lyckades stoppa där... "Kvällen var ju ung, och det var så trevligt, och de där planerna för i morgon är vid närmre eftertanke inte så viktiga..." )

Jag mår dåligt känslomässigt av alkohol. Det upptäckte jag nog redan i tonåren, men jag drack ändå, för det var det enda jag fick tag på... Och nånting ville jag då ha, för jag mådde rätt dåligt, särskilt under en period då jag var 16, så jag satsade medvetet på minnesluckorna för att slippa ifrån allt för en stund...

Nu dricker jag inte alls längre, jag avskyr verkligen känslan av att vara full!

Jag reagerar normal på alkohol.

Vin är gott i maten! Jag dricker inte och har aldrig gjort och kommer aldrig att göra det!!

När jag var ung och dum kunde jag klämma i mej en kvarting.

Nu har jag druckit säkert tio öl sammanlagt på tre år.

Blir riktigt pratsam positiv och glad, får nästan lite sug att läman lägenheten tom

Det är bra svar jag har fått!

Själv tycker jag att Grolsch är väldigt gott och Slots Guld 5.9 tillsamans med Fanta är ASgott.

När jag är full så ser jag inte full ut. Det enda tecknet är att jag helt enkelt kan däcka var som helst. Dessutom verkar jag vara kungen på dansgolvet eftersom att jag blir VÄLDIGT rytmisk och social.

Rekommenderar belgisk trappist-öl.

Kristofer skrev:Rekommenderar belgisk trappist-öl.

Mmmm gott

Youngs Luxury Double Chocolate Stout -mmmmmmm!

Jag hittade dem i Växjö förra helgen. De har inte haft dem i Ljungby på ett tag. Varar lätt en timme.

Moderatorn:
Finns redan en tråd om ölsorter -> More BEER!!! (varning, ligger i fri diskuss)

Så... Håll sig till ämnet nu, gott folk.

JOR:

Fått ny hörapparat ännu?

Jag har aldrig varit intresserad av att dricka gift, så jag började aldrig. Jag drack 5 ml rödvin en gång när jag uppfyllde åtminstone ålderskriterierna för att kallas tonåring, men jag tyckte det bara var äckligt, så det blev inget mer efter det.

Mitt förhållande till fylla och alkohol är alltså att jag alltid varit helt ointresserad av det.

JOR skrev:Moderatorn:
Finns redan en tråd om ölsorter -> More BEER!!! (varning, ligger i fri diskuss)

Så... Håll sig till ämnet nu, gott folk.

Sorry!
Det verkar ju faktiskt vara så att de flesta inte ser någon poäng med att dricka för mycket. Visst kan lite göra en gladare.
Varför tror ni att Aspisar inte gillar att bli fulla?
Jag skall fundera på detta själv. Men det brukar ta lite tid att komma fram till något konkret.

Tonzon skrev:Varför tror ni att Aspisar inte gillar att bli fulla?
Jag skall fundera på detta själv. Men det brukar ta lite tid att komma fram till något konkret.

För min del är det att tappa kontrollen en av de viktigaste anledningarna (samt att jag sett hur dräggiga andra folk blir). Jag har aldrig varit full.

Oftast när jag dricker (ca 2-3ggr per år) så vill jag bara nå den där första gränsen. Då blyghet släpper och man blir lite gladare. Där är trapistölen perfekt den är god, alla andra skakar på huvudet tycker man är knäpp men bartendern uppskattar en finsmakare. Och så tar den tid att smälta ner man blir inte dyngrak och blackout.

Men en liten whisky på kvällen när ungarna lagt sig är inte fel det heller men inget man känner av på onykterhetslinjen.(Laphroaig)