Sluta skyll på asperger!!!
Det har man ju fått höra en del...
Jag blir lika mållös varje gång och ledsen.
Vet inte vad jag ska svara men tänker i min tysthet att om du vore det med så skulle du förstå.

Senast idag fick jag höra det när jag hämtade öron proppar på jobbet för att maskinerna där piper så att jag får ont i öronen.

Tar också väldigt hårt om någon svär åt mig när de tex säger till mig om jag glömde något etc, med en arg röst. Det är som en kniv i hjärtat.

Man känner ju värsta hopplösheten.
Vad ska man göra?
Själv tror jag inte det finns något att göra...

[mod]mnordgren:

Ändrade rubriken enligt trådstartarens önskan.[/mod]

välkommen till verkligheten. Vet intehur många gånger jag hört: "Har du försökt att inte vara det?" eller "När tror du det går över?" och än det "bästa" av dem: "Tänk inte så mycket på det. Du bör inte tänka så mycket på det, tänk omd et blir värre?"



Efter ett tag blir man rätt så likgiltig. Så är det för mig, lessenheten försvinner mer och mer för varje dag...på gott och ont.

Jag blev positivt överraskad när jag läst två rader. Trodde först någon mindre intelligent NT hittat hit. Det kanske säger något om mina erfarenheter.. Orkar tyvärr inte skriva mera nu.. Återkommer kanske.

?

Först trodde jag att någon NT var här och försökte bota oss, men sedan insåg jag att det var en vanlig, vettig aspie som hittat hit.

aha he he

haha, ja titeln gjorde att jag trodde det var ett troll, så jag hade inte ens tänkt läsa tråden, men nu förstår jag.

Kanske skulle ha lagt till "säger de" i rubriken xD

Ah, fan vad nojjig jag blev av rubriken.

Jag har aldrig fått höra det du beskriver dock.

limpanhaha skrev:Sluta skyll på asperger!!!
Det har man ju fått höra en del...
Jag blir lika mållös varje gång och ledsen.
Vet inte vad jag ska svara men tänker i min tysthet att om du vore det med så skulle du förstå.

Senast idag fick jag höra det när jag hämtade öron proppar på jobbet för att maskinerna där piper så att jag får ont i öronen.

Tar också väldigt hårt om någon svär åt mig när de tex säger till mig om jag glömde något etc, med en arg röst. Det är som en kniv i hjärtat.

Man känner ju värsta hopplösheten.
Vad ska man göra?
Själv tror jag inte det finns något att göra...

Folk generellt är okänsliga idioter. Förstår du blir ledsen. Måste folk få veta du har Asperger? Om du nu börjar jobba på ett annat ställe.
Hmmm. Eller varför dölja vem man är...

Mycket folk vräker ur sig skit åt de flesta. Försök att inte ta det så personligt. De personerna som gör så mår inte bra bara. Så de förpestar världen med sin skit.

Hopplöshet. En tuff känsla det...

som tur är drar jag mig bara tillbaka när det krisar. hör aldrig arga röster eftersom jag försvinner från jorden i en vecka eller tre

Meppe skrev:Först trodde jag att någon NT var här och försökte bota oss, men sedan insåg jag att det var en vanlig, vettig aspie som hittat hit.

Samma här, men som tur är så är folk fn förstående för mina symtom.

Den här tråden skulle passa utmärkt att slås ihop med http://www.aspergerforum.se/spottfloskler-t14075.html

Hej limpanhaha och välkommen hit !

Om sådana där människor brukar jag tänka "du har det värre med det där än vad jag har. Jag vet allt om hur det är att ha Aspergers syndrom, om folks missförstånd, fördomar och förutfattade meningar, medan du själv tycks tro att det inte handlar om något värre än en tillfällig förkylning eller en sticka i fingret".

Och i ett sådant "dårarnas paradis" tvingas vi aspies leva...

Tackar!

Tack för alla bra svar

Sen jag fick diagnosen (som vuxen för 2½ år sedan) så tycker familjen att jag har blivit mer Aspig, jag har även använt det som argument (ofta på skoj) för att tala om varför jag beter mig som jag gör, men samtidigt insåg jag teatern jag spelat för att försöka vara "normal", en teater som slitit mycket på krafterna och som jag sällan försöker upprätthålla.

Inger skrev:Den här tråden skulle passa utmärkt att slås ihop med http://www.aspergerforum.se/spottfloskler-t14075.html

Både ja och nej, Spottfloskler handlar mer om allmänna floskler som inte alltid har med Asperger att göra, men jag förstår din tanke!

limpanhaha skrev:Sluta skyll på asperger!!!
Det har man ju fått höra en del...
Jag blir lika mållös varje gång och ledsen.
Vet inte vad jag ska svara men tänker i min tysthet att om du vore det med så skulle du förstå.

Senast idag fick jag höra det när jag hämtade öron proppar på jobbet för att maskinerna där piper så att jag får ont i öronen.

Tar också väldigt hårt om någon svär åt mig när de tex säger till mig om jag glömde något etc, med en arg röst. Det är som en kniv i hjärtat.

Man känner ju värsta hopplösheten.
Vad ska man göra?
Själv tror jag inte det finns något att göra...

Alla reagerar ju olika, själv hade jag frågat vad deras problem är. Men känns det jobbigt alltför ofta tycker jag du kan nämna hur du känner det till dom, och hjälper inte det gå till chefen. Säg åt dom att sköta sitt. Har själv varit väldigt osäker ledsen och arg många gånger pga min känlighet och andras sätt att förhålla sig/se på saker. Än idag finns det människor som njuter av att såra, trycka ner människor. Att inte ta åt sig för hårt är en process man får jobba med, (håller själv på med det). Man ska dock inte gå och må dåligt på jobbet.

Hej allihopa, förresten.

Finns inte mycket annat o göra än att sätta upp sköldarna högt och börja karva små små flisor på en hållbar väg ut ur fängelset. Det eller go berzerk on the bastards ^^

DIProgan skrev:Finns inte mycket annat o göra än att sätta upp sköldarna högt och börja karva små små flisor på en hållbar väg ut ur fängelset. Det eller go berzerk on the bastards ^^

Get what you mean...

He he

I min ålder så är detta ett extra stort problem, att så fort du skall förklara varför du inte kan förstå det du läser riktigt eller att du betér dig konstigt, att det beror på AS så får man alltid samma förbannade svar, "Du kan ju inte skylla allt på asperger, du själv finns fortfarande", jag är bara så förbannat less på dessa "motförklaringar", att ingen själ kan förstå hur hårt det är att bära på AS, de flesta brukar vara känslokalla igenom detta, det roliga är att dem inte accepterar någonting som AS, utan säger samma svar exakt varje gång, det som är nackdelen med det hela är att man inte får det stöd som man hade önskat, blir så hatisk av just detta, har man ett handikapp så kan man då banne mig inte rå för det, usch.

Man behöver inte förklara varför man inte kan grejer. Man behöver bara säga jag kan inte/jag gör så gott jag kan efter förmåga. Punkt.

treeman skrev:

DIProgan skrev:Finns inte mycket annat o göra än att sätta upp sköldarna högt och börja karva små små flisor på en hållbar väg ut ur fängelset. Det eller go berzerk on the bastards ^^

Get what you mean...

Samma här!

De flesta förstår inte vilka problem det medför. Vidden och djupet av problemen. Jag fick min diagnos som vuxen förra året. Då hade jag kompenserat för allt sedan jag var liten och jag orkade bara inte längre. Jag skaffade mig en utbildning där jag studerade hur man beter sig socialt. Ingen har sagt åt mig att jag ska bete mig mer normalt, nu har jag slutat försöka jaga allt det där så intensivt, det bara dränerar mig på all energi jag har.
Jag har bipolär sjukdom och DÄR har jag däremot fått höra att om jag bara anstränger mig lite så kommer jag att bli bättre, t o m frisk trots att det är omöjligt. Det är inte att anse sig besegrad, bara att inse fakta.