Eftersom jag inte uppfyller alla kriterierna utan mest avviker på den sociala biten fick jag idag psykologens uttalande att jag har drag av asperger. Känns bra eftersom jag nu vet att det jag har svårt för är medfött och inget jag behöver jobba bort och bli bättre på (sociala bitar). Men samtidigt lite känsla att jag inte hör hemma här heller...men drag är väl bättre än inget alls

Ska även till läkare om en dryg vecka eftersom jag har ångest dagligen och redan äter cipramil pga depression, men det verkar inte mot ångesten. Finns det icke-beroendeframkallande ångestdämpande medel (lite orolig över den biten) .

Kan tillägga att det var för mig var väldigt lätt att få en utredning, vände mig till vuxenpsykiatrin om mina tankar och fick träffa en bra psykolog andra gången (den första sa att jag inte kunde ha diagnos eftersom jag hade så bra självinsikt). Redan första mötet med den bra psykologen fick jag göra två tester, samma vecka träffade hon min mamma under 1h och sen idag en vecka efter första besöket fick jag min "dom".

Jag är "högfungerande", har heltidsarbete, högskoleexamen och en make och barn. Så stå på er alla andra som verkar få svårt att få en utredning! Det ska/borde gå! Bor i Österåkers kommun kan jag tillägga. Trist att det ska vara så himla olika hur man blir behandlad...

indra76 skrev:Ska även till läkare om en dryg vecka eftersom jag har ångest dagligen och redan äter cipramil pga depression, men det verkar inte mot ångesten. Finns det icke-beroendeframkallande ångestdämpande medel (lite orolig över den biten) .

Jag hade "generaliserad ångest" i 25 år. Ångest nästan alltid mer eller mindre. Men jag har botat mig på egen hand utan mediciner.

Genom att identifiera alla källor till ångest och sen "plockat bort" de tuffaste av dom. Och sen genom att ändra uppfattning om livet totalt. Jag ser mig som en "odödlig själ" nu och inte bara som en bit kött.

Ångesten får jag av mina tankar och dom känslor som väcks av mina tankar. Men jag kan få ett inre "avstånd" till tankarna och känslorna nu. Jag identifierar mig inte så mycket med dom. Dom är inte "jag". Jag ser mig som min själ eller mitt medvetande.

Mitt medvetande/själen är tyst men gör det möjligt för tankarna och känslorna att finnas. Men jag kan också låta bli att tänka och då slippa de känslor som tankarna skulle gett upphov till. Då finns ingen ångest.

Zen-Buddhism.

Tack för kloka tankar treeman. Ska försöka... har dock lite svårt att ta bort det som stressar mig mest, livet som småbarnsmamma med 4 barn varannan vecka med allt vad det innebär. Dessutom har den äldsta (min makes son) asperger också, och han går mig på nerverna.... men det går ju att förhålla sig till saker på olika sätt, så en bit på väg kan jag säkert komma.

Såg dina fina kattbild. Kikar precis på Blocket efter en tredje liten kisse

4 barn. Ja det måste vara mycket jobb. Okay en som är extra jobbig också. Du är duktig så mycket kan jag säga.

Vad jag ville säga ovan var egentligen att tankarna avgör vad man känner oftast. Och det man känner kan tex vara ångest.

Så om du kan tänka på annat sätt eller lära dej "meditera" så kommer det kanske hjälpa dej.

Katter är underbara.

Jo jag vet ju att det mitt huvud som inte stänger av, utan bara tar in allt och stressar upp kroppen med alla intryck. Skulle vilja ha en off-knapp men den kanske går att hitta genom meditation om man är enträgen.

Jo, 4 barn är mycket. Varannan vecka har vi bara 1 dock, då kan jag pusta ut lite...

Ja med meditation så finner man det "inre lugnet". Efterhand.


Om man övar om och om igen.

Och sen helt plötsligt så kan man "nå" det meditativa icke tänkande tillståndet nästan när man vill. Som ett mirakel.

Vad som än händer så känner man en "distans" till det i sitt inre. Man tar det inte så allvarligt. Ingen ångest. Man kan le istället.

Låter väl skumt men. Heh.

(den första sa att jag inte kunde ha diagnos eftersom jag hade så bra självinsikt)

Indra76
Vad kommer du att få för diagnos?

För "drag av asperger" finns inte som diagnos i de diagnossystem som används.

Den diagnos du bör ha om du inte uppfylelr alla kriterier för en AS-diagnos är "atypisk autism" eller som det ibland heter på annat språk
"PDD NOS" Pervasive Developmental Disorder Not Other Specified

Obs förväxla inte detta med "utvecklingsstörning" på det intellektuella området!

Med rätt diagnos, se ovan, har du rätt att tillhöra personkretsen i LSS, vilket kan ge dig bra stöd om du skulle behöva det.

Vet inte om jag får någon diagnos alls eller får nöja mig med "drag av"...eller borde jag kunna kräva en diagnos om jag uppfyller något av kriterierna för asperger, men inte alla. Då t.ex. atypisk autism?

indra76 skrev:Vet inte om jag får någon diagnos alls eller får nöja mig med "drag av"...eller borde jag kunna kräva en diagnos om jag uppfyller något av kriterierna för asperger, men inte alla. Då t.ex. atypisk autism?

Japp, PDD-NOS borde du få, om de nu inte tycker du kvalar in för full AS-diagnos.

Autistiska drag kan man få som tillägg om man får t ex ADHD-diagnos. Men handlar det BARA om autistiska drag som är aktuella så be att få t ex PDD-NOS. Då får du tillgång till mer resurser/hjälp. Om tanken med utredning BARA var att få veta så kanske det inte är aktuellt dock. (Orkar inte läsa om hela tråden nu, så jag har kanske missat att du pratar om det. Sorry i så fall.)

Ska ta upp det när jag träffar henne igen. Tack för infon.

Nu är syftet med utredningen att ta reda på varför jag mår som jag mår (återkommande depressioner, ångest och svårigheter med sociala bitar). Behöver ingen hjälp i dagsläget.

Men om det finns en chans att få en "riktig" diagnos så känns det ändå bra att ha det, dels för att det känns mer legitimt då och sen att man aldrig kan veta hur livet kommer gestalta sig framöver och om behovet av hjälp förändrar sig.

När min son diagnosticerades med autismliknande tillstånd sa de till oss att han fick diagnosen för att han uppfyllde 5 istället för 6 kriterier. Med enbart 4 hade han inte fått en diagnos som innefattas av LSS. Jag vet dock inte hur det ser ut vid AS, men vad jag minns krävs numera svårigheter inom åtminstone 2 områden för att få autismliknande/atypisk/PDD-NOS i Sverige. Så om svårigheterna bara finns socialt är det nog svårt med diagnos. Däremot ligger du säkert nära diagnoserna social fobi och generaliserat ångestsyndrom.

indra76 skrev: att man aldrig kan veta hur livet kommer gestalta sig framöver och om behovet av hjälp förändrar sig.

Precis!! Kan tänka mig att det är rejält jobbigt att få ålderskrämpor, tappa ännu mer minne osv, och vara på hem där ingen fattar varför man är som man är... Även om det inte är nåt man tänker på nu, eller vill tänka på...

Alla uppfyller inte atypisk diagnos heller, någonstans måste man dra linjen. Men fråga, så vet du säkert.