Noggrannhet = Positiv egenskap.
Men det kan ta för lång tid = Jobbigt.

Det är inte det att det kan ta lång tid för att man är tvångsmässig som är positivt, men egenskapen man använder sig av i mitt fall är det. Alltså är det en positivt egenskap jag ibland skulle vilja slippa.

Så, packat och klart. Förstår du bättre nu?

earlydayminer skrev:Noggrannhet = Positiv egenskap.
Men det kan ta för lång tid = Jobbigt.

Det är inte det att det kan ta lång tid för att man är tvångsmässig som är positivt, men egenskapen man använder sig av i mitt fall är det. Alltså är det en positivt egenskap jag ibland skulle vilja slippa.

Så, packat och klart. Förstår du bättre nu?

Just den här egenskapen är nog både positiv och negativ. Snabb är ju också en positiv egenskap men det är riktigt svårt att vara snabb och noggrann. Är man det kallas man ju intetdera utan snarare bäst eller grym.

oavsett om man har egenskaper som man själv upplever som bra eller dåliga måste man göra det bästa av dem och situationen.

dvs använda egenskaperna för att tillföra något till samhället, hjälpa andra människor, utveckla och forska.

men det är precis som du säger, människor ser inte skogen för alla träden och tar något slags medelvärde och tillslut blir man så osäker på sig själv att man inte längre känner igen sin inre självbild och frågar: "vem är jag egentligen?"

alla människor kan inte vara bra på allt. en människa kan inte vara bäst på allt. alla har sina styrkor och svagheter. det gäller att inte må dåligt av sina svagheter eller i ditt fall styrkor. jag hade en styrka när jag var liten att kunna lösa konflikter mellan människor och medla. det resulterade i att vuxna sökte psykoterapi från mig när jag var 12 år och ville att jag skulle prata med deras släktingar... den styrkan var jag tvungen att gömma långt ner för att jag visste att jag inte var i närheten av att vara känslomässigt redo för den.

men du är annorlunda. du kan utveckla din styrka utan att ta stryk psykologiskt eller känslomässigt. den tar bara en massa tid och energi i form av repetition ad nauseum. säkert hälften av lektionerna du går på är redundanta. men så är det för många. speciellt aspergers som pluggar i sitt specialområde.

nu tänker jag avsluta med att skriva en stor bokstav för första gången i inlägget och det blir: P!

earlydayminer skrev:Noggrannhet = Positiv egenskap.
Men det kan ta för lång tid = Jobbigt.

Det är inte det att det kan ta lång tid för att man är tvångsmässig som är positivt, men egenskapen man använder sig av i mitt fall är det. Alltså är det en positivt egenskap jag ibland skulle vilja slippa.

Så, packat och klart. Förstår du bättre nu?

Naturligtvis, jag tog mig friheten att svepa och blanda lite.
Det är positivt att vara stark, men det är negativt när man slår sig själv.

Det jag pekar på här är kategorisering och att missa skogen för alla träden.

Ordningssinne som "svartvitar" ens världsbild.

Dao skrev:

earlydayminer skrev:Noggrannhet = Positiv egenskap.
Men det kan ta för lång tid = Jobbigt.

Det är inte det att det kan ta lång tid för att man är tvångsmässig som är positivt, men egenskapen man använder sig av i mitt fall är det. Alltså är det en positivt egenskap jag ibland skulle vilja slippa.

Så, packat och klart. Förstår du bättre nu?

Naturligtvis, jag tog mig friheten att svepa och blanda lite.
Det är positivt att vara stark, men det är negativt när man slår sig själv.

Det jag pekar på här är kategorisering och att missa skogen för alla träden.

Ordningssinne som "svartvitar" ens världsbild.

Ja, precis. Det är synd när man missar alla intressanta svampar och andra växter som förgyller ens skogsvandring.

Hur tusan ska man inte må dåligt av sina svagheter när folk konstant påpekar dem?!

Meppe skrev:Hur tusan ska man inte må dåligt av sina svagheter när folk konstant påpekar dem?!

Du måste hitta självförtroende och inre styrka. Du kan inte låta andra människor säga och göra saker som påverkar dig så mycket att du mår psykiskt dåligt varje gång någon anmärker på dig.

Sluta argumentera och diskutera med människor som inte har någon hjärna helt enkelt. Visst kan man vara social med dem men då undvika att låta sig dras med i "deras sätt att uttrycka sig".

Det är du själv som bestämmer hur du ska må. Bestäm dig för att må bra, gör saker som du mår bra av, tänk saker som känns sköna och gör planer för framtiden som passar dig. Ignorera vad andra människor vill dra med dig i, om det inte är smarta människor som bara vill ditt bästa förvisso. Lämna dina förflutna misstag bakom dig. Lär dig av dem men ta inte med dig känslorna från dem.

earlydayminer skrev:

Dao skrev:

earlydayminer skrev:Noggrannhet = Positiv egenskap.
Men det kan ta för lång tid = Jobbigt.

Det är inte det att det kan ta lång tid för att man är tvångsmässig som är positivt, men egenskapen man använder sig av i mitt fall är det. Alltså är det en positivt egenskap jag ibland skulle vilja slippa.

Så, packat och klart. Förstår du bättre nu?

Naturligtvis, jag tog mig friheten att svepa och blanda lite.
Det är positivt att vara stark, men det är negativt när man slår sig själv.

Det jag pekar på här är kategorisering och att missa skogen för alla träden.

Ordningssinne som "svartvitar" ens världsbild.

Ja, precis. Det är synd när man missar alla intressanta svampar och andra växter som förgyller ens skogsvandring.

Jag undrar om du tror att jag förespråkar det ena före det andra. Det är nämnligen precis det jag inte gör, jag tar mig gärna en titt på både skog och skogsmyra, vare sig jag står inne i skogen eller utanför.
Jag försöker iallafall göra det, det här "skiftandet och panorerandet" är ovärderligt inom programmering, och svårt.

Kanske kan jag påstå att det är en positiv egenskap som blir negativ när andra tror jag menar antingen SI eller SÅ. Jag vill ha kakan och äta den, men andra människor tror att jag inte kan kaka när jag gör varken eller eller äter upp den och tror att jag har den kvar!

earlydayminer OBS! Jag bedriver inga personpåhopp* här

* Jåppåhåpp?

outzaidur skrev:

Meppe skrev:Hur tusan ska man inte må dåligt av sina svagheter när folk konstant påpekar dem?!

Du måste hitta självförtroende och inre styrka. Du kan inte låta andra människor säga och göra saker som påverkar dig så mycket att du mår psykiskt dåligt varje gång någon anmärker på dig.

Sluta argumentera och diskutera med människor som inte har någon hjärna helt enkelt. Visst kan man vara social med dem men då undvika att låta sig dras med i "deras sätt att uttrycka sig".

Det är du själv som bestämmer hur du ska må. Bestäm dig för att må bra, gör saker som du mår bra av, tänk saker som känns sköna och gör planer för framtiden som passar dig. Ignorera vad andra människor vill dra med dig i, om det inte är smarta människor som bara vill ditt bästa förvisso. Lämna dina förflutna misstag bakom dig. Lär dig av dem men ta inte med dig känslorna från dem.

Och sluta uttala dig om andra utan inblick i situationen

Meppe skrev:Hur tusan ska man inte må dåligt av sina svagheter när folk konstant påpekar dem?!


Och sluta uttala dig om andra utan inblick i situationen

Sluta posta på forum om du inte vill ha svar.

Okej. Jag flyttar nu till PA.

Krake skrev:Det är svårt att förklara invecklade tankar för andra, tankar som för mig är väldigt tydliga och självklara.

Måste du det då?
Jag är övertygad om att de flesta människor är fullkomligt ointresserade av matematik, fysik eller dina doktorandstudier, faktiskt.
Försök att prata mer allmänt med de människor som du tycker är schyssta, så kommer du snart att märka att de faktiskt är bra på och kan saker som du inte kan.
Din förmåga och kapacitet gagnar dig i yrkeslivet, men är helt värdelösa när det kommer till det sociala.
Om någon frågar dig vad du arbetar med på en fest, är det för att de vill försöka skapa en stereotyp bild av vem du är som person, inte veta vad du faktiskt gör på jobbet.
Om du säger att du doktorerar inom matematik så kommer du förmodligen få lite högre social status (vilket är positivt) men samtidigt så kommer du uppfattas som ganska torr och tråkig.
Vilket du, rent krasst, kanske också är.
Men du behöver inte framstå som det inför andra.
Visa dig intresserad för vilka dem är, de flesta människor älskar att tala om sig själva. Du behöver bara nicka, humma och hålla med på rätt ställen.
Är man helt kass på att föra sig i sociala sammanhang, vilket jag var en gång i tiden, ja då finns det inget annat att göra än att utsätta sig för det igen och igen. Övning ger färdighet.
Även om man har Asperger och social fobi.

Positiv egenskap jag har som kan bli jobbig är att jag bryr mig mer om andra än mig själv.

Men det är rätt enkelt på något sätt då jag insett att mår min omgivning bra mår jag bra.Då känns det lite mer ego och mer oki

jag är grymt envis och har svårt för att ge upp.Det låter inte så farligt när man säger det men tänk er då detta ihop med kroppsskada exempelvis blödande skavsår eller en stukning och jag promt skall gå min mil ändå.

Ännu en positiv egenskap som är jobbig är min ärlighet då jag förväntar mig samma tillbaka. Världen funkar ju inte så och det ger mig mycket bakslag.Det går att vara för ärlig.

jag skall avsluta allt jag påbörjat, kan inte, eller har väldigt svårt för att lämna något halvfärdigt. vilket innebär att tar det ett dygn att göra färdigt något jag handverkar med så sitter jag med det i ett dygn utan sömn. Men jag har blivit bättre på detta att lämna saker som inte är färdiga, min envishet över att vela ändra på mig hjälper mig nu mer sedan jag såg problematiken med detta.

Ser detaljerna i stället för helheten.Vilket kan bli rätt drygt.

Tror detta duger rätt bra

Perfektionism och att vara för ambitiös när jag väl gör något ställer till det för mig. Att jag inte kan lämna något ifrån mig förrän jag själv är nöjd, samtidigt som det krävs mer tid och kraft än jag har för att få det så perfekt.

Inger skrev:Perfektionism och att vara för ambitiös när jag väl gör något ställer till det för mig. Att jag inte kan lämna något ifrån mig förrän jag själv är nöjd, samtidigt som det krävs mer tid och kraft än jag har för att få det så perfekt.

Haha det här känner jag igen till 100%. Jag kan oftast inte ens BÖRJA på grejerna.

*Jag förstår inte frågeställningen fullt ut... ?*

1. Handlar det om "positiva" egenskaper jag tycker hindrar mig själv?

2. Handlar det om "positiva" egenskaper jag besitter som andra tycker hindrar andra?

Är det fråga 1 eller 2? Kanske 1 och 2?


Jag vill aldrig blanda ihop begrepp. Jag måste ha tydliga gränser och definition och sammanhang, annars kan jag inte förstå eller ens kommunicera på ett någorlunda begripligt sätt. Min största svaghet, vilket i vissa sammanhang är en oerhörd styrka, är min oförmåga till abstrakt/ologisk/fantasifull spekulation (överlag tycker jag människor i grupp verkar spekulera sig till en verklighet som faktiskt inte finns, iaf en verklighet som jag inte kan uppfatta).

Vad jag begripit här i livet är att alla egenskaper som finns har potentiella fördelar och nackdelar, beroende på sammanhang.
I den mån det är möjligt så undviker jag ofördelaktiga sammanhang IRL. Ibland bara utsätter jag mig för att pressa och stressa mig själv till förbättring, någon gång hoppas jag att jag lär mig något på att göra så.
Det är väldigt mycket trail and error i mitt liv.

imperativ skrev:*Jag förstår inte frågeställningen fullt ut... ?*

1. Handlar det om "positiva" egenskaper jag tycker hindrar mig själv?

2. Handlar det om "positiva" egenskaper jag besitter som andra tycker hindrar andra?

Är det fråga 1 eller 2? Kanske 1 och 2?

Vilken fråga tycker du är mest intressant?

Till ragnevi
Tack för lektionen... Det var förvisso inte det jag ville uttrycka och inte heller den fråga jag sökte svaret på. Det handlar snarare om metoder för att hantera sig själv än metoder för att låtsas vara någon man inte är. Man kan också fråga sig vad det är som är så tråkigt med matematik som gör att "vanligt folk" tycker det är trist. Om man vänder på kan en insnöad matematiker tycka att alla som är ointresserade av matematik är trista.

Meningen med allt det här är nog trots allt att belysa hur mycket som kan vara svårt för personer som verkar klara av allt/något med lätthet. Det finns så mycket som kan försvåra, förpesta eller förvärra en situation men som är osynligt om man inte ser det ur precis rätt perspektiv.

Zombie skrev:Mig och HGJur (en bit ner) är polisare än er.

Jag vill också vara med!

Krake skrev:Meningen med allt det här är nog trots allt att belysa hur mycket som kan vara svårt för personer som verkar klara av allt/något med lätthet. Det finns så mycket som kan försvåra, förpesta eller förvärra en situation men som är osynligt om man inte ser det ur precis rätt perspektiv.

Kan vi bli överens, alla i tråden, om att felet när talanger ställer till det för en aldrig är talangen utan omgivningen?

Något konstruktivare kunde jag inte hitta på att skriva, så det får duga. Nu går jag litet ifrån vad Krake just skrev nog är trådens syfte.

Min "besvärande" talang är ungefär att jag alltid söker problem att lösa (en viss klass av problem). Det vore ju förmätet och korkat att för jämnan kräva såna problem från resten av världen och mänskligheten. Precis som det vore förmätet av bollgeniet att kräva att bollfärdigheter behövs, av musikern att kräva... Ni fattar. Rimligen borde även de med smala specialtalanger kunna få ett lyckligt liv i det jägar- och samlarsamhälle vi härstammar ifrån. Och det skulle vi nog, tror jag, hur "ostimulerande" det än vore för oss.

Jag påstår att det är konkurrenssamhället som är boven i dramat. I ett samhälle där det anses positivt och enbart positivt att vara bra på sånt som många har användning av, där är det självklart besvärligt att vara bra på något som folk kring en inte uppskattar. Jag menar:

Personligen har jag vetat nästan hela livet vad jag är ovanligt bra på. Och lika länge har jag bedömts som totalt sett medel- eller underbegåvad, eftersom det är sanningen om man inte räknar in min specialtalang. Så visst vore det kul att slå världen med häpnad men ännu hellre skulle jag vilja att folk imorgon dag började kämpa med att låta bli att värdera varandra (det är krävande men alla kan göra det), istället för att kämpa med att göra bedömningen "rättvis" och med att bli bra.

Värderingar ställer definitivt till det, men en del egenskaper är nog i vägen av sig själva. Vi har exempelvis diskuterat hur det är med noggrannhet.

Jag tycker inte att man kan bortse från sin omgivning. Man kan ibland manipulera den. Man kan ibland välja sin omgivning. Man har alltid en omgivning och det är ofrånkomligt. De flesta bra egenskaper har nackdelar i vissa omgivningar. Som exempel kan jag ta mig själv. Följande kombination: Hög begåvad, ingen ödmjukhet. Hur uppfattas jag av min omgivning? För det mesta är det här en rätt dålig kombination. Jag kan bara gissa vad forumfolket tänker om mig efter inledningen på den här tråden.

En del människor verkar se igenom min yta, och kanske andras ytor också. Jag kan inte bli vän med de som inte gör det. Det handlar om att inte lägga för stor betydelse vid det obetydliga, vilket tyvärr många gör. Det är också det som ofta skapar så stora problem för begåvade människor. Man ser inte människan utan något annat, som ett sorts skal. Det är nog svårt att ändra perseptionen hos allmänheten och man får istället acceptera och anpassa.

Krake skrev:Värderingar ställer definitivt till det, men en del egenskaper är nog i vägen av sig själva. Vi har exempelvis diskuterat hur det är med noggrannhet.

Jag tycker inte att man kan bortse från sin omgivning. Man kan ibland manipulera den. Man kan ibland välja sin omgivning. Man har alltid en omgivning och det är ofrånkomligt. De flesta bra egenskaper har nackdelar i vissa omgivningar.

Det känns litet osäkert om du säger emot mig eller ej men nog inte, får jag det till.

För visst, att tälja på pilbågen tills den är perfekt innan man står ut med att gå på jakt är problematiskt i sig självt. Men jag tror inte att det beteendet skulle uppkomma i ett samhälle som försöker motverka konkurrens och jämna ut skillnader i skicklighet hellre än tvärtom. För hur skulle man där lära sig poängen med "det perfekta"?

Eftersom man där försöker göra bra egenskaper obetydliga så spelar det heller ingen roll att de flesta bra egenskaper har nackdelar i vissa omgivningar.

Det är alltså i konkurrenssamhället som det är som du skriver, Krake. Om det nu ligger något i mina resonemang.

Inte för att vi kan fly från konkurrenssamhället såhär på en lördagskväll, annat än i fantasin.