På jobbet kan vi stå ett gäng och prata, jag säger dock inte så mycket eftersom jag har fullt sjå i att försöka hänga med i diskussionen eller rättare sagt försöka nicka och le när jag ska nicka och le, eftersom jag egentligen är någon helt annan stans, men så kan någon säga något på skämt vilket jag inte förstår, utan tror det är helt sant, men när dom andra börjar skoja om detta så förstår jag sekunden senare att det var ett skämt och jag pustar ut inom mig att jag inte sa något.

Eftersom jag har hamnat i en massa jobbiga situationer p.ga. av att jag tror ALLT är sant som alla säger så har jag liksom med åren intaget en defensiv hållning i alla samtal, några av mina favorit uttryck är för att liksom dubbel kolla med den som säger något,

Va, det menar du inte?
Va, är det sant?

För att liksom dubbel kolla, och när personen ifråga svarar, och jag förstår att det inte var sant, så kommer nästa favorituttryck:

Jag tänkte väl det.
Det var väl det jag trodde.

Jag har mer och mer börjat förstå varför jag upplever mig själv och mitt beteende som automatiserat, det är helt enkelt en försvarsmekansim för att inte bli utskrattad eller förlöjligad. En 37 åring som har noll koll och som vilken 20 åring som helst kan driva med.

/zport

Du verkar högfungerande. Du har förstått en hel del om människors beteenden. Glömt om du också har en Asperger diagnos.

Själv undviker jag grupper alltid om jag kan. Just av anledningen att jag är rätt mycket så som du beskriver ovan.

De kan stå och snacka sin skit själva. Jag gör hellre nåt annat. Är ungefär aldrig en i gänget.

Om jag intagit lite alkohol däremot och är på fest kan kan jag ta kommandot i diskussionen och skämta mer än de andra. Lärt mig. Men det funkar bara när jag är alkoholpåverkad. Jag är avtrubbad på något sätt då. Du brukar till och med NT människor tycka att jag är en kul jävel... inte riktigt förstått hur jag funkar egentligen.

Människor snackar generellt en massa SKIT. Det kan du förutsätta rent logiskt. De tycker inte om att vara allvarliga. De flesta NT avskyr det. I min referens-grupp i alla fall.

I have learned to bullshit the bullshitters... and it sux! Can't stand it.

Okay lite väl hård bedömning ovan. Finns mycket bra folk som inte snackar SKIT också.

Men man kan lära sig se vilka som snackar SKIT och vilka som inte gör det. Vilka som nästan alltid skämtar och så vidare.

jag har lagt mig till med att vara konstant ironsik i mitt sätt att prata, efterom det funkar bättre i det sociala spelet än att säga det jag menar hela tiden, vilket bara skapar problem. dock har jag märkt att jag har blivit så bra på det att folk inte tror jag är ironsik och då blir det problem, men om någon ifrågasätter eller tar illa upp så säger jag bara att jag skämtade.

Snurrigt är det...inte konstigt att man tappar bort sig själv / loosar i det här spelet som man inte kan spela men försöker än då

Jag har ingen Asperger diagnos, men efter att jag gav mig ut i vuxenlivet i början på 90- talet och kraschade direkt med tabletter och terapi under ett antal år utan att det hjälpte mig så insåg jag att ok, om jag ska överleva så får jag göra det på mitt sätt, och har hankat mig fram, men med ångest och depressioner i bagaget och några år med beteendeterapi i början av 2000-talet så hade jag några hyfsade år, mycket p.ga. av att jag antagligen är högfungerande, men för typ 2 år sen så krashade jag rejält kämpade på fram till för några månader sedan, då jag tänkte att ok, jag tar kontakt med en psykolog igen...kanske utvecklingen har gått framåt sedan 90-talet och dom kanske kan hjälpa mig nu, så jag hade mitt första psykolog besök i början av maj i år och jag satt i en timme och sammanfattade mitt liv, när jag kom dit veckan efter så var första meningen från psykologen: Har du hört talas om neuropsykiatriskt funktionshinder? och på den vägen är det.