En del bra egenskaper känns ibland jobbiga. Ibland är de i vägen. Ibland isoleras man pga de. Jag har ett sådant förhållande till intelligens. Jag känner inte till någon människa som är smartare än mig, vilket gör mig isolerad. Det är svårt att förklara invecklade tankar för andra, tankar som för mig är väldigt tydliga och självklara. Det känns besvärande när folk omkring mig pratar om Einstein som om han var någon slags gud. För mig var han bara mänsklig. Hans idéer är inte så krångliga och är relativt lätta att förstå. Eftersom jag har alltid haft "lätt för mig" har jag heller aldrig behövt anstränga mig. Jag har fortfarande inte lärt mig någon bra studieteknik och trots att jag läser doktorandkurser i matematik verkar det inte vara helt nödvändigt. Det blir iof allt svårare att klara allt mer avancerade kurser utan att öppna kursboken...

Ibland tänker jag att det skulle vara lättare att vara normalbegåvad. I själva verket kanske det inte är att jag vill förlora mig själv så att säga utan snarare att det vore skönt att bli förstådd.

Kombinationen av dåligt och bra är förstås rätt trist också. Mina starka sidor har alltid blivit underskattade medan mina svaga alltid blivit överskattade. Det är som om folk slår ihop allting och tar medelvärdet.

Hehe. Jag brukar också ta upp Einstein, att han trots allt är mänsklig när någon pratar om intelligens. Det kanske är så att han var någon slags gud ändå, i och med att han fortfarande används som ett exempel på brillians.

Bland annat av dig då. Kolla Gauss om du vill se en riktig gud, även om även han var mänsklig.

Sinne för schack. Det skulle inte vara något problem om inte en av mina lärare råkat märka det (kanske svårt att missa när jag missade hennes lektioner för att vara med i Finlands lag i en östersjö turnering).

Men hon tar varje tillfälle att tala om för alla att jag är bra på schack (jag är en av de som brukar placera sig på den nedre halvan på turneringar...). Hon gör det också på lektionstid, inför resten av gruppen. Det här gör det avsevärt svårare för mig att komma in i gänget eftersom de andra verkar få bilden av att jag anser mig vara för bra för dem, vilket inte stämmer.

Men jag vet inte hur jag ska ta upp det här problemet, för det märks också tydligt att hon gör det här av välvilja och inte inser konsekvenserna.

Det känns besvärande när folk omkring mig pratar om Einstein som om han var någon slags gud. För mig var han bara mänsklig. Hans idéer är inte så krångliga och är relativt lätta att förstå.

Vilket inte bevisar någonting. Hans teorier är kända just för att andra inte-så-smarta ska kunna förstå dem. Sen har det säkert av betydelse att andra har svårt att motbevisa dem oxå. Samt så var han jude och överlevde.

När jag läser ditt inlägg så får det mig att tänka på när jag var aktiv fotbollspelare. Jag har sett en massa talanger komma och gå, men dom som verkligen lyckades, tror jag insåg att det enda som gäller är hård träning för att bli så bra som möjligt och förvalta sin talang till max, dom som inte insåg detta tröttnade, kände sig ostimulerade och stannade kvar och spelade i lägre divisioner innan dom la av helt.

En talang vilken det nu är, om man är bra på matte, musik, fotboll kräver stimulans, jag tror att talanger utöver det vanlig blir väldigt lätt passiviserade och ostimulerade vilket är ett otroligt slöseri och en förlust för världen. Som barn är det föräldrar, lärare, tränares ansvar att stimulera barnet med utmaningar som är anpassade till den nivån barnet är på, har man inte fått det som barn så har man inte lärt sig nyttan och nöjjet med att utveckla och föfina sin talang, vilket medför i vuxen ålder att man står handfallen när man själv har ansvaret att stimulera sig själv.

"Någon slags gud" kan också innebära en "oriktig gud". Och som jag har förstått var inte Einstein en matematisk "gud" som din "gud" - även om han är mänsklig.

Det kan också vara svårt att förklara invecklade tankar för andra för att man använder ett unikt sätt att förklara på. Snurra och veva med enkla ord och du kan få det att låta som det mest komplexa system någonsin.

Intelligens är så mycket mer än matte, jag har alltid haft lätt för matte och aldrig pluggat och jag anser mig själv som intellligent, men verkligheten har visat mig att det finns olika former av intelligens, logiskt, analyserande intelektuell intelligens har jag väldigt hög medans min känslomässiga intelligens är väldigt låg, jag håller mig till intellektuella diskussioner för att uppräthålla min illusion att jag är intelligent vilket om man ser till helheten inte är fallet.

zport skrev:Intelligens är så mycket mer än matte ...

No kidding.
Det var ett exempel.

Nu var det ju inte tänkt att den här tråden skulle handla om intelligens utan om bra egenskaper som ibland är besvärliga att ha. Det känns som om det har spårat ur lite.

Tjejerna i "hur ser du ut" -tråden som var "för snygga" och mer eller mindre blev mobbade för det... d'öh.

Människor är jobbiga, illaluktande korkade djur.
Träd är bättre.

Att vara bättre än de andra på något är ett bra sätt att inte få hjälp som man eventuellt behöver, jag fick ingen hjälp att lära mig saker i skolan för att jag lärde mig för bra (jag var borta mycket p.g.a. sjukdom), så jag har missat hur mycket som helst av grundskolan, och aldrig gått gymnasiet.

Om jag skulle sträcka ut hakan och kalla mig själv kreativ, tja, det är en egenskap som mest verkar få folk omkring mig att tro att jag är galen när den luftas (fast inte när det är i humorform, då skrattar de när de säger det).

Så, positiva egenskaper får inte ligga mer än så-och-så många standardavikelser från den trygga normen, annars har du samtidigt problem p.g.a. dem.

("dem" här ovan kan du låta vara vad du själv tycker passar).

Det går väl bra att kalla sig kreativ? Jag startade en tråd förut som heter "Vad är du bra på" eller nåt sånt. I tråden om specialintressen finns också många tecken på talang utan att det stört någon.

När det gäller tjafset om ett par av de snygga tjejerna i Hur ser du ut-tråden så var det nog mer missförstånd än missunnsamhet, eller att man stört sig på personens beteende snarare än på utseendet. Bara för att någon är snygg så betyder det inte att den kommer undan med att vara hur dryg som helst. De som är trevliga, eller trevliga och snygga, brukar få helt uppriktiga komplimanger av både tjejer och killar.

Krake skrev:Jag känner inte till någon människa som är smartare än mig, vilket gör mig isolerad.

"Än jag" fick jag lära mig i skolan.

1 Jag måste kolla att du är uppmärksam.
2 Ingen säger "än jag".
3 Man förstår vad jag är ute efter ändå och språk är inte till för att man ska följa regler utan för att man ska kunna kommunicera.

4 Språkpolisism är antagligen en egenskap som man får problem av. Det krävs förvisso god uppmärksamhet och kunskap om språket, vilket är positivt.

1. ...som lärarna alltid brukar säga när de råkar säga fel.

2. Jo, jag. Och mamma. Bara för att majoriteten har slappt språk eller inte fått lära sig riktig svenska så behöver man ju inte följa med strömmen?

3. Förvisso. Men när man startar en tråd om sin intelligens så är det givetvis oemotståndligt för språkpoliser att påpeka om man inte använt korrekt språk.

4. Jag har inga problem alls av att vara språkpolis. Alltid till er tjänst.

Någonsin hört talas om dialekter? Jag har för mig att det är det man säger om att folk pratar olika på olika platser. Själv trodde jag att det var något som skulle respekteras här.

Jag tror inte det är någon dialekt. Om det skulle vara det så är jag säker på att forumets övriga språkpoliser strax kommer rätta mig.

Jag håller med Inger. Det heter bättre än jag. Jag tror dock att SAOL numera godkänner "bättre än mig", vilket i och för sig är beklagligt.

Tja, själv har jag varit rädd att skriva pga min finlandssvenska när jag ser hur ni beter er. Ibland kan hela poängen i ett inlägg gå förlorad för att man skriver något som avviker från era normer. Det är ju inte ett bättre beteende än NTn uppvisar mot aspien. Tyvärr kan jag inte vara mera specifik med vad jag menar här utan att få forumledningen över mig och förlora tillgång till några av mina för mig viktigaste inlägg.

Jag fick lära mig regeln "än jag [är]". Man kan inte säga "än mej är".

Men nu hamnar vi kanske lite mycket OT, sorry.

Mig och HGJur (en bit ner) är polisare än er.

Okej, jag fattar. Förlåt att jag försöker försvara andra.

Snälla Meppe, skriv som du vill och strunta i vad andra säger.

Meppe skrev:Tja, själv har jag varit rädd att skriva pga min finlandssvenska när jag ser hur ni beter er. Ibland kan hela poängen i ett inlägg gå förlorad för att man skriver något som avviker från era normer. Det är ju inte ett bättre beteende än NTn uppvisar mot aspien. Tyvärr kan jag inte vara mera specifik med vad jag menar här utan att få forumledningen över mig och förlora tillgång till några av mina för mig viktigaste inlägg.

Om man vet att någon har dyslexi, skriver dialekt eller som helt enkelt undanber sig stavningskommentarer så brukar detta respekteras. Jag skulle inte rätta dig igen t ex, nu när du förklarat, så du behöver inte vara orolig.

Och jag la till smajleys för att visa att jag inte menade något illa med påpekandena i den här tråden, utan bara lite humoristiskt.

Men detta är ändå ett AS-forum och många aspergare (inkl undertecknad) är språkpoliser av naturen. Många gånger säger jag ingenting men att alltid vara tvungen att tiga blir att kväsa en del av sin personlighet. Jag försöker göra det med urskillning men unnar mig att språkpolisa mer här där det finns en chans att folk förstår och inte tar illa upp.

Edit: och nej, du behöver inte be om ursäkt. Det är ju en fin egenskap att försvara andra. Även om det just denna gång inte var någon direkt konflikt utan bara ett litet utbyte.

Förlåt att jag inte fattade.. Jag lovar att jobba på att läsa vad ni avser..