Hej på er!

Har en ganska speciell fråga. Har i några år intresserat mig för poeten Bertil Malmberg, som hade en enorm språklig och kreativ talang men, som det verkar, stora problem med sociala kontakter.

Kan ni känna igen er i det den här dikten uttrycker? Alltså, känner ni att den uttrycker en problematik som är specifik för Aspergers syndrom eller autism?

Tack!

Drag mig ur rummets skugga
i lampans ljuskrets in.
Håll mig hårt och försäkra
att jag är din.
Jag har så sällsamma tankar,
som icke passa här,
så bleka, så otillåtet
väsenlösa begär.

Det är som vore jag utstött
ur det vanligas ring.
Jag ser med främmande ögon
på välbekanta ting.
Söker jag tala som andra
är det med trevande ord.
Mitt modersmål är regnet
över en dimmig jord.

Det är som vore jag icke
en köttslig människoson
bara en osäll, en oviss,
oansvarig demon,
Som vore allt jag bär med mig
ett skugglikt bagage,
som vore min människolikhet
blott camouflage.

Det är som ville jag icke
leva och bo i hus
men glida med bleka vingar
genom snöigt måneljus,
spöka i parkernas bladfall,
driva i dimmans förvar
...ensam och oåtkomlig
och ogripbar.

***************

[mod]weasley:
Ändrade rubriken från "Autistisk problematik?" till nuvarande.[/mod]

Hej och välkommen hit!

Tror du att du själv har AS el är det bara att du tror att Bertil Malmberg hade AS? Själv har jag bara läst Åke och hans värld av honom (och sett filmen).

Jag tycker att dikten handlar om ett utanförskap. Det skulle kunna gälla aspergare, autister el några andra, det finns många slags utanförskap. Konstnärer brukar väl i viss mån känna sig "utanför", om de måste det för att kunna skapa, el om de skapar för att de känner sig utanför det vanliga livet.

Just dessa ord kan jag känna igen mig i, men mer förr när jag var ung:

Det är som vore jag utstött
ur det vanligas ring.

Jag känner också igen mig i ovanstående, är så fortfarande, utstött, passar inte in.

Jag känner väldigt mycket som det dikten förmedlar. Väldigt. Den var vacker.


(jag har Asperger)

Visst är den!

Jo, jag tror att det fanns ett autistiskt drag hos Malmberg, han sa det själv... och jag har väl samma då eftersom jag ser honom som en bror.

Har intresserat mig för det här med konstnärer och Asperger/autism... tycker det draget verkar finnas hos väldigt många. Strindberg, Ingmar Bergman, poeten Werner Aspenström, författaren Lars Gustafsson, Stig Larsson osv. för att ta några svenska exempel. En förmåga till koncentration, djup, ointresse av sociala normer, sinneskänslighet, att sortera bort "babbel" osv.

som vore min människolikhet
blott camouflage.

Så har jag känt hela livet.

Alla autister som skriver poesi. Blir glad då. Höjer glaset. Skålar. SKÅL!!!!

Är själv poet. Inriktar mig på kärlek som motiv i mitt skapande. Det vackraste och det enda sanna i världen som jag upplever det.

SKÅL!

Hej på dej Pajasen!

Har också haft tankar om det här med Aspergerdrag och konstnärer eller konstnärlighet. Skulle jag gärna se forskat om - mer än det jag har sett, som har verkat på sin höjd kvalificerade gissningar; och också för att jag misstänker att resultatet skulle kunna förbättra vårt rykte och visa att vi kan tänkas ha en funktion att fylla i mänskligheten, och det inte bara som vetenskapare, vilket jag anser något uttjatat . Men med det akademiska kunskapsläget om aspergare överhuvudtaget på den nivå jag har tyckt mig se är det kanske ingen idé. (... och själv orkar jag inte, till att börja med... )

Just Bertil Malmberg var en av dem jag kände igen mig i i ungdomen.


Missvisande trådtitel förresten. Synd. Jag höll på att missa den här tråden eftersom jag inte alltid orkar klicka på alla nya som frågar om de kan ha Asperger... Varför inte något i stil med "Asperger och konstnärlighet" eller "Aspergerdrag hos författare?"? Anmäler saken.

Väldigt träffande.

Tack för tipset!
Gillar poesi av detta slag.

Jag tror definitivt att många konstnärer genom historien haft aspergerpersonligheter och visst känner jag ofta igen mig i poeter. Alla betydande poeter/författare har upplevt utanförskap, om inte svärtan finns där saknar de flera spektra och kan inte loda djupen i livet, den mänskliga naturen, tillvaron.
Just nu är jag torsk på Ekelöf och läser biografierna.

Alla genier är egensinniga och deras motpol är den tankebefriade normalmänniskan som får sitt kulturella lystmäte från radioskval & The Scrubs.

Dikten talade väldigt mycket till mig. Den kommer från någon samling kallad Dikter vid gränsen vad jag förstår. Inte hittat en egentlig titel (vill veta)

Den heter helt enkelt "Drag mig ur rummets skugga". Kul att ni tyckte om den!

Fler dikter i denna tråd: http://www.aspergerforum.se/dikter-som-beskriver-nat-ni-upplevt-t15915.html