Hej, ny här!

Vi har en son som snart är 2 år.. alltså väldigt liten.
Han har gått nu på förskolan i några månader, endast 5 h/dag - 3 dagar/vecka = 15 tim totalt.

Vi hade utvecklingsamtal förra veckan och pedagogerna var oroade och ville att en barnpsykolog från BVC ska komma in och observera sonen under en dag. Deras bekymer är att sonen är väldigt arg (trotsåldern) om han inte får som han vill, han får utbrott och slänger sig bakåt och skriker.. om man inte distraherar honom så kan han hålla på så länge.. men vet man lite knep så kan det gå över snabbt!
Ett annat problem, enlig dom, är att han tar ingen kontakt med det andra barnen, han leker helst själv. Han pratar inte än, kan säga väldigt få ord! Pedagogen säger att hon har svårt att få kontakt med honom ibland och att han kan vara kramgo och mysig om han själv vill det.
Han sitter inte ner vid samlingarna och sjunger som andra barnen utan vill heslt pilla på saker och ting runt om.
Han är blygare inför främlingar och tar ogärna kontakt med dom han inte känner.

Jag förstår att det låter väldigt likt barn med Aspberger men jag är ändå lite tveksam. Varför jag tvivlar på detta är b.la.:
- Jag var också väldigt arg som barn och hade jobbig trotsålderperiod! Kunde skrika mig blå av ilska. Gick över när jag fyllde 3 år.
- Sonen är yngst av alla barn i hans grupp men stor för sin ålder vilker gör att många tror att han är äldre än vad han är. Han har blivit slagen och påhoppad av sin kusin så han är lite rädd för sTörre barn.
- Han pratar inte för att han är tvåspråkig. han förstår allt jag säger till honom på mitt modersmål. Jag tror att han inte förstår svenskan så bra än! Han vill nog inte leka med andra barnen för att de förstår inte honom och det han försöker säga.
- Han har jätte bra ögonkontakt, kan titta mig i ögonen i flera minuter och "prata" samt gestikulera.
- Han interagerar med mig och dom han känner väl. Han matar mig, leker varierat och använder t.ex. en kloss som telefon..
- Han vet när han gör fel. Han kan också läsa av mig, mitt ansiktsuttryck, om jag är arg och då "skäms" han eller försöker distrahera mig genom att peka på nåt så jag ska titta bort.

Jag tror personalen har inte sett hans riktiga sida än och de dom ser, ser ju så klart misstänksamt ut..
Jag har inget emot att de tar in en psykolog, för är det så att han har Aspbergers så är det bra att han får diagnosen tidigt så man kan få hjälp på bästa sätt..

Men ni som är experter Vad tror ni? Kan det vara så att han har aspbergers fast han beteer sig "normalt" hemma???

först.. det heter Asperger utan b men strunt samma..

Jag håller med dig en hel del, min son pratade knappt när han var 2 och han är enkelspråkig, han betedde sig som din son med kompisar.. sökte inte upp osv han har aldrig haft agressionsutbrott men däremot klagade fröknarna över att han inte grät när han slog sig, inte ville bli tröstad/kramad som de andra barnen osv.. dessutom hade han dålig motorik.

han har haft en stödfröken sedan 2½ års åldern tror jag det är som övat lite språk.. sociala kontakter.. motorik osv men jag tror att den största anledningen att han nu är som vilken go och glad unge som helst är att han Växte ifatt helt enkelt.

Jag tycker nog ni skall vänta med att oroa er men att låta en bvc psykolog/sköterska eller dyligt titta på när han leker på dagis under förutsättningen att pesonen tittar på en grupp barn.. kan inte skada som jag ser det!

Lycka Till!

Hej-Hå skrev:Hej, ny här!

Vi har en son som snart är 2 år.. alltså väldigt liten.
Han har gått nu på förskolan i några månader, endast 5 h/dag - 3 dagar/vecka = 15 tim totalt.

Vi hade utvecklingsamtal förra veckan och pedagogerna var oroade och ville att en barnpsykolog från BVC ska komma in och observera sonen under en dag. Deras bekymer är att sonen är väldigt arg (trotsåldern) om han inte får som han vill, han får utbrott och slänger sig bakåt och skriker.. om man inte distraherar honom så kan han hålla på så länge.. men vet man lite knep så kan det gå över snabbt!

Om de reagerar på ett så pass litet barn så skulle jag tänka mig att det är välgrundat. Det är nog vanligare att föräldrar tycker att det är nåt men att pedagoger och andra inte ser nånting. Väldigt många npf-drag är såna att de inte syns förrän man är större och det ställs större krav. Så jag skulle ta det de säger på allvar.

Att du tycker att det funkar bättre än de tycker kan ju handla om att du hittat bra metoder för att t ex avleda. Och det är ju i så fall jättebra att du har. Men det hjälper inte honom på förskolan särskilt mycket...

Hej-Hå skrev:Ett annat problem, enlig dom, är att han tar ingen kontakt med det andra barnen, han leker helst själv. Han pratar inte än, kan säga väldigt få ord! Pedagogen säger att hon har svårt att få kontakt med honom ibland och att han kan vara kramgo och mysig om han själv vill det.
Han sitter inte ner vid samlingarna och sjunger som andra barnen utan vill heslt pilla på saker och ting runt om.
Han är blygare inför främlingar och tar ogärna kontakt med dom han inte känner.

Allt du beskriver kan vara drag som är vanliga vid Asperger, men det kan också vara hans sätt, eller nånting annat. Det beror liksom på hur mycket han är sån, och hur han är förövrigt och så vidare. Svårt att säga så här, med så lite info. Men nog låter det som en vettig iaktagelse från förskolans sida, tycker jag, om jag utgår ifrån hur mina barn varit som små.

Hej-Hå skrev:- Han pratar inte för att han är tvåspråkig. han förstår allt jag säger till honom på mitt modersmål. Jag tror att han inte förstår svenskan så bra än! Han vill nog inte leka med andra barnen för att de förstår inte honom och det han försöker säga.
- Han har jätte bra ögonkontakt, kan titta mig i ögonen i flera minuter och "prata" samt gestikulera.
- Han interagerar med mig och dom han känner väl. Han matar mig, leker varierat och använder t.ex. en kloss som telefon..
- Han vet när han gör fel. Han kan också läsa av mig, mitt ansiktsuttryck, om jag är arg och då "skäms" han eller försöker distrahera mig genom att peka på nåt så jag ska titta bort.

Inget av mina barn var sent med språket, och ändå är de tvåspråkiga, liksom jag var det som liten. Och ändå har vi alla AS. Inget av mina barn har haft nån påfallande avvikande ögonkontakt, eller lekt påfallande konstigt (eller snarare inte lekt fantasilekar alls) eller något av det som räknas som standard-aspiga saker. Det fanns en massa som kunde satt en på spåret när man väl visste, men det var inte alls så jätteuppenbart vad det var så tidigt.

Det jag menar är att man mycket väl kan ha Asperger och ändå inte stämma in på den där vanliga standardbilden. Det är en helhet som ska tittas på, och har de på förskolan tänkt ditåt skulle jag göra som de säger med observationen, för ju tidigare man får utredning och diagnos, om det nu är så desto bättre. Om det landar i att psykologen inte tror det eller inte kan avgöra det så tidigt, så desto bättre.

Hej-Hå skrev:Men ni som är experter Vad tror ni? Kan det vara så att han har aspbergers fast han beteer sig "normalt" hemma???

Jag har sagt vad jag tror. Vidare tror jag att man blir van vid det barn man har och är man duktig på att läsa av barnet och hitta sånt som funkar med det så kanske barnet fungerar bättre i hemmiljö.

Vissa barn mår bättre hemma, där de får göra på ett visst sätt som passar dem, är med färre personer, kanske har en förälder som tål deras "konstigheter" bättre osv. Vissa barn funkar tvärsom bättre av förskolan där de har schema, vet när saker börjar och slutar, är i en extremt strukturerad miljö osv. Det hänger liksom på vilket barn, vilket hem, vilken förskola och så är det ofta olika i olika perioder.

Läs gärna på autismforum.se där du kan läsa om små barn med autismspektrumtillstånd, eller på www.sjalvhjalppavagen.se

Lycka till! Jag hade gett mycket för att mina barn skulle bli utredda mycket tidigare kan jag säga, så jag är lite avundsjuk på dig, som har så uppmärksamma pedagoger på din sons förskola...

Jag förstår din tveksamhet. Så skulle jag nog också känna om jag själv hade barn. Kanske är det helt enkelt det som du säger att han är minst och yngst i gruppen och lite rädd för de större barnen som får honom att verka avvikande.

Jag tänker som alfapetsmamma.

Jag tänker som TS (Tråd Skaparen).

Jag har förvisso inga egna barn att jämföra med men det låter vettigt att eftersom det går bra med TS modersmål så är ju inte språkförståelse någon issue.
Förmodligen plockar han upp svenskan med

TheBoxSaysNo skrev:Jag tänker som alfapetsmamma.

Det gläder mig. Inte bara att få medhåll (hehe) utan att just du håller med.

Tack för så många bra svar!

Jag vet att det heter Aspergers utan b jag skrev så fort och ser nu en massa stavfel men men..



Jag jobbar själv inom vården och gör bl.a EEG så jag har träffat en del barn med både autism, ADHD osv. som var här i utredningssyfte.
Via jobbet var jag också på en föreläsning om just tidiga tecken på autism.. Läste genom anteckningarna och hittar inget som stämmer in med sonen men det kan ju vara så att han är mer trygg hemma och visar en annan sida på dagis.
Vi har tänkt eventuellt avvakta lite med detta, iaf till hösten då hans grupp kommer bli mkt mindre (från 13 till bara 8 barn) då kommer han också vara nästan äldst. Men det är kanske dumt!?

Det absolut värsta i detta är att min svärmor har varit så anti. hon tycker att de på förskolan är idioter och att det kan då och "slänga" sina diplomer i sjön för de vet inte vad de pratar om! Jag tycker inte så, och tror mer på att förskolan är mkt försiktiga och inte slänger ut en massa diagnoser bara för att.. Men svärmor tycker att det är jobbigt och inget som hon vill att andra ska veta för hon bryr sig mkt om vad andra tycker! så helgen har varit jobbig!

Just nu orkar jag inte skriva något längre inlägg här, men autism och AS är inte samma sak

Meppe skrev:Just nu orkar jag inte skriva något längre inlägg här, men autism och AS är inte samma sak

Det vet jag!
Föreläsningen handlade om både och! Men gör lite andra grejer vid sidan av nu, så blir störd av det. Det blir lite fel när jag skriver.

Förlåt.... Det var inte min avsikt att du skulle bli upprörd

Lite andra saker som jag glömde skriva upp så jag själv tycker är lite "konstiga" eller hur man ska uttrycka det.

- han är besatt av dörrar - öppnar, stänger, smäller igen dom gång på gång.
- gillar klossar t.ex. har en låda med olika former på sidorna (hjärta, triangel, anka, siffror osv.) där man kan stoppa in en kloss som ser ut som formen och han klarar av alla utan problem och kan leka med det länge - vet inte om detta är normalt för en 2-åring?
- ointresserad av att läsa böcker med mig, men kan ibland sitta och låtsas läsa i nån minut. Då hittar han på olika ljud då han inte kan prata än.
- gråter om han slår sig och söker tröst men slutar ganska fort.
- vrider ibland handen när han blir koncentrerad
- gillar att gå på tå men nu har det blivit mkt mer sällan

Meppe skrev:Förlåt.... Det var inte min avsikt att du skulle bli upprörd

Jag är nog lite för känslig nu..

Jag är ju självklart jätte orolig för min son och vill att han ska få så mkt hjälp som det går och vi som föräldrar med, om det är så att han har Aspergers. Det känns som om jag har mkt att lära om detta..

Och själv är jag aningen avundsjuk på din son som antagligen uppfattar att han mamma bryr sig.

De som är med i PA kan se varför jag är ovanligt rastlös, men som en sammanfattning för er andra känner jag mig inte säker där jag är nu. Och jag kommer att vara här i 2 år till. (Nej, det har inte med familjerelationer att göra).

Hej-hå, jag kände igen det där med klossar.
Minns att jag tyckte det var för få klossar och att man var tvungen att hälla ut klossarna igen för att trä dem genom hålen igen.
För mig var inte det intressanta att trä dem genom hålen utan det jag fantiserade ihop, jag fantiserade om maskiner som stoppade klossarna genom hålen.
Jag simulerade hela tiden hur maskinen gjorde men det kunde såklart inte omgivningen se.

Jag får för mig att omgivningen misar varför man gör saker, det kan se ut som om man snurrar på ett hjul (som jag också gjorde) men det intressanta finns inuti huvudet.
Idag gillar jag också att se saker fungera, men jag kan bygga det jag tänker mig i verkligheten i mitt jobb.
När jag tänker på något o det gör mig glad så kan jag ta just det jag blir glad av och föreställa mig i detalj, tyvärr inte på allt, utan bara det som gör mig glad, det är liksom en selektiv turboeffekt i tanken.

Meppe skrev:Just nu orkar jag inte skriva något längre inlägg här, men autism och AS är inte samma sak

OT; men vad menar du?

Enligt nuvarande forskning går gränsen inte att dra mellan AS och autism annat än helt slumpmässigt, dvs man bestämmer att språkutvecklingen är definitionen och agerar därefter, dvs det finns ingen "naturlig" indelning. Dessutom kommer ju alltihop bli ASD när nya DSM kommer ut om ett par år.

Om det är ett problem på förskolan, men inte hemma, så kan väl förskolan med er tillåtelse, ta hjälp av specialpedagog för att hjälpa förskolepersonalen hantera situationen. En specialpedagog ställer inga diagnoser och gör ingen utredning.