carl skrev:det är ju både vanligare att man gifter sig som förlovar sig idag utan tanke på att det ska vara för alltid. Jag själv är kanske lite dogmatisk, men jag kan acceptera att människor inte ser det som lika viktiga löften som det en gång var.

Det är inte alltid man tycker att det liv och de uppoffringar som det innebär att hålla de löften som en gång i tiden var viktiga nu är värda det.

Men de allra flesta gifter sig nog med förhoppningen att det ska vara för alltid.

Idaah skrev:Men jag älskar honom, och är kär i honom. Och detsamma gäller honom, .

Ja du älskar honom säkert men ibland räcker inte det. Det kan finnas situationer i livet när man kan tvingas lämna någon man tycker mycket om bara för att livet med vederbörande inte fungerar, och för att man framför allt är skyldig sig själv att må bra för sin egen skull.

Jag säger inte att det nödvändigtvis är så för dig just nu men det kan bli det och det är inte bra om man börjar leva för mycket för och igenom en annan människa så man själv inte kan växa och gå vidare i livet.

Dessa fyra år är dessutom en stor ålderskillnad när man är i din ålder.

Tycker A skriver väldigt bra i sitt inlägg. Kan hålla med om alltihop.

(Tyvärr är jag väl i ett likartat läge som TS, och vet hur svårt det kan vara att följa de råden i praktiken... )

Tänkte först att du var 16 men jag är ju tämligen säker på att du inte är det eftersom vi har träffats men jag antar att du har hittat kärleken
Jag får gratulera
Fast jag hoppas trasslen löser sig

Tänkte på något någon skrev tidigare, jag vill mena att man vet alldeles utmärkt om man är kär eller inte, även när man är 16 år.
Men helt klart ett tungt läge för vem som helst om man har det som TS beskriver.

nano skrev:Tänkte först att du var 16 men jag är ju tämligen säker på att du inte är det eftersom vi har träffats men jag antar att du har hittat kärleken
Jag får gratulera
Fast jag hoppas trasslen löser sig

Tänkte på något någon skrev tidigare, jag vill mena att man vet alldeles utmärkt om man är kär eller inte, även när man är 16 år.
Men helt klart ett tungt läge för vem som helst om man har det som TS beskriver.

Va? Nu fattar jag inte, "jag är tämligen säker på att du inte är det eftersom vi har träffats" Huuh? Har vi träffats? Varför skulle vi ha gjort det? Och jo, jag är 16 :O Är född 94-02-31, så jo, jag är 16 :O

Idaah; Tror att nano syftade på mitt inlägg, och jag är betydligt äldre än 16!

nano; Tack. Jo, lever väl på hoppet...

Japp, helt rätt, jag syftade på pointblank

Missade bara att skriva vem jag syftade på, och när jag då nämnde "16 år" så blir det ju lätt anta att jag menade dig idaah.
Mitt misstag att jag var otydlig.

Idaah skrev:Är född 94-02-31, så jo, jag är 16 :O

Februari år 1994 hade väl bara 28 dagar?

Just nu så hjälper du inte din pojkvän. Trots att du är där och pratar med honom och tröstar honom med sex så kommer han aldrig bli "frisk" förrän han själv bestämmer sig för att hjälpa sig själv och sätta sig i professionell terapi. Han måste själv växa ur sina problem och det enda din "hjälp" gör är att låta honom vara kvar i det liv han har idag.

Hans liv, som du beskriver det, är helt OK att leva om han inte hade alla problem han har idag. Det är OK att bo hos sina föräldrar och göra ingenting fram till att man är 25-30 år förutsatt att man inte mår dåligt i sin situation. Det gör din pojkvän. Han behöver komma ut på egna ben (NPF boende med hjälp av LSS) och börja läsa igen, utbilda sig, gå klart det han har missat på gymnasiet via komvux (kanske på distans). Det är bara genom kunskap och självinsikt som han kommer få självförtroende och styrkan att komma loss ifrån sin depression och självmordsförsök.

Vid sidan av detta ska han självklart gå till en professionell terapeut där han lastar av alla sina seriösa problem. När du är tillsammans med honom ska ni inte prata om hans problem och du ska inte trösta eller belöna honom med sex när han mår dåligt. Detta förstärker bara beteendet.

Professionell terapi, tough love, självständighet och kunskap är vad killen behöver.

Obs! gammal tråd.

Jag håller helt med A, Zombie och de andra kloka personer som skrivit. Jag har själv befunnit mig i precis din situation. Till slut dumpade jag honom och efter det mådde jag bättre. Jag var sjutton år gammal och hade fullt upp med egna problem (depression och ångest) och det var omöjligt för mig att arbeta med dessa problem när pojkvännen krävde all min energi.

Det som fick mig att klara av att dumpa honom var att jag insåg att han faktiskt inte mådde bättre trots all energi jag lade ner. Han behövde inte en flickvän utan en psykolog. När jag hade lämnat honom mådde han så dåligt att han sökte upp en psykolog och det var vad han hade behövt hela tiden.

Lycka till!

Laika skrev:Jag håller helt med A, Zombie och de andra kloka personer som skrivit. Jag har själv befunnit mig i precis din situation. Till slut dumpade jag honom och efter det mådde jag bättre. Jag var sjutton år gammal och hade fullt upp med egna problem (depression och ångest) och det var omöjligt för mig att arbeta med dessa problem när pojkvännen krävde all min energi.

Det som fick mig att klara av att dumpa honom var att jag insåg att han faktiskt inte mådde bättre trots all energi jag lade ner. Han behövde inte en flickvän utan en psykolog. När jag hade lämnat honom mådde han så dåligt att han sökte upp en psykolog och det var vad han hade behövt hela tiden.

Lycka till!

Frågar är väl hur man mår om killen väljer att ta livet av sig istället och lyckas denna gång men det är upp till var och en vad de vill ta ansvar för.

Mycket psykologisk ohälsa handlar om att människor känner sig maktlösa. Folk säger ofta "han behöver hjälp" men ofta är det alltså precis tvärtom in a sense. Han behöver (känslan av) makt men av någon anledning infinner den sig inte. Det förutsätter jag att denna persons stora sexbehov handlar om men förr eller senare kommer han se hur futtigt just det är som självförverkligande och det blir du som står där ensam och förnedrad då. Ofta när en sida av livet inte fungerar för en så får en annan ta smällen. Exempelvis kan familj och vänner få ta skiten när yrkeslivet har krashat. Makt, makt, makt. Allt kretsar kring det. Har du ett annat ord du hellre använder i stil med självkontroll så för all del. För att få en ihållande känsla av det kan krävas en hel uppsjö av saker som jag inte tänker försöka redogöra för här men det där med yrkesidentitet är oerhört vanligt för unga. Få relationer skapade innan någon vunnit sig en stabil plats i samhället överlever.

Vad du Idaah behöver göra är upp till dig själv. När man för fram ärliga hjärtskärande problem kommer folk alltid som här ta ditt parti och säga att de som gör dig ont är de skyldiga, de som är dumma, omogna osv. Det må vara sant men ingen väljer åt oss hur vi agerar. Många av dessa 'problemlösare' är stora maktsökare själva och vill ha makt över dig med sina lena ord. Watch out and be smart. I övrigt tycker jag det outzaidur säger låter sunt.

HGJ skrev:

Idaah skrev:Är född 94-02-31, så jo, jag är 16 :O

Februari år 1994 hade väl bara 28 dagar?

Knapproblem, Mars ska det vara istället för 02.


Och alla ni andra som skrivit medans jag var fruktansvärt inaktiv, tack för svar eller vad det nu är man säger. Men jag kan inte precis ta åt mig av alla svar om vad han borde göra, för det vet jag redan om. Men det är ju han som ska läsa det, inte jag. Jag behöver ju få höra vad jag ska göra, men jag tog mod och gjorde slut med honom. Känns helt förjävligt eftersom han då blev inlagd på psykakuten. Men där får han väl hjälp iallafall medans jag får sitta här som ett fån och vänta..

Varför vänta?
Eller, ja, jag antar att du ändå tycker om honom?
Antar att det är svårt att tvätta bort att man tycker om någon.

nano skrev:Varför vänta?
Eller, ja, jag antar att du ändå tycker om honom?
Antar att det är svårt att tvätta bort att man tycker om någon.

Precis, du svarade på frågan själv. Jag vill inte vara utan honom, men jag kan samtidigt inte vara tillsammans med någon som gör mig illa eller hur? Så finns inte så mycket annat än att vänta tills han mår bra igen.

Var hittar man en sådan tjej som du?

Vill man hitta en god vän så hjälper det att vara en god vän

nano skrev:Vill man hitta en god vän så hjälper det att vara en god vän

Det stämmer verkligen!

opteron skrev:Var hittar man en sådan tjej som du?

haha mig du menar? xD i värmland ;o

Idaah skrev:haha mig du menar? xD i värmland ;o

Hehe, var där ett tag..

Mitt tips är att dumpa honom, du förtjänar bättre. Någon som dig

"Någon som mig", trodde jag du skulle skriva. Det hade varit kul!

Inger skrev:"Någon som mig", trodde jag du skulle skriva. Det hade varit kul!

Jo, det hade varit ett bra ragg!? Desvärre bor jag i GBG ju, annars hade jag nog raggat lite.

Jag menar dock bara positivt, det är svårt att hitta tjejer som bryr sig så mycket.

opteron skrev:

Idaah skrev:haha mig du menar? xD i värmland ;o

Hehe, var där ett tag..

Mitt tips är att dumpa honom, du förtjänar bättre. Någon som dig

Jag har redan dumpat honom, för nån vecka sedan. Men ja, alla borde ha en som mig. haha skämt o sido

Kom o tänka på något kul, det betyder väl att du också borde ha en som dig
Skojar bara men det lät så kul

(Fast egentligen tror jag du önskar att vara med någon annan än dig själv.)