Loggbok; NT-ragg

Datum: 4 juni 2010.

Tid: kl. 16:30-21:00

Plats: Ospecifierad.

Händelseförlopp:
Idag så höll jag en nästan 20 minuter lång telefonintervju med en ung neger från Albaninen medan jag satt fast i en köjävel. Några minuter efter att vi avrundat telefonsamtalet plockade jag upp honom med bilen varpå vi hängde i ytterligare nästan en timme "på olika sätt".

Vilken "orders of magnitude"-skillnad (svensk översättning?!) det är att försöka socialisera med främlingar i kön på Konsum jämfört med främlingar som är aktivt engagerade i att göra ett bra intryck på en. Hur som helst var han väldigt sympatisk; den vitaste och "attitydfriskaste" neger jag någonsin träffat, typ.

Senare under kvällen påväg hem så tänkte jag att jag skulle försöka besöka det nyetablerade "24-7-gymmet" (?). Det gick inge vidare, men istället för att bara ge upp och dra mig hemåt så talade jag med en tjej som kom ut från gymmet - och därefter hennes smaklöst stora och deffade pojkvän - på temat "vad det sög att inte få träna".

Ytterligare några minuter senare var jag inne på någon livsmedelsbutik som jag aldrig besökt tidigare, och istället för att helt sonika leta tills jag hittade min favorithylla - djurhyllan - så frågade jag en kvinna i medelåldern om hon kunde hjälpa mig med att förklara vägen till djurhyllan. Det kunde hon inte. När jag kom till kassan så förhandlade jag till mig en gratiskasse från kassören och ansträngde mig för att vara lite extra social.

Förbättringspunkter:

• Rent tekniskt så har det mesta flytit på väl idag. Det främsta problemet är den låga frekvensen av "sociala våldtäkter". Egentligen så borde jag varje stund jag råkar stå utan en meningsfull aktivitet för handen och andra människor i närheten ta mig själv i kragen och lägga in en stöt.

Aktualiserade frågor:

• På väg hem från jobbet så var ett par fittor vid vägkanten som höll på och vinkade åt mig och larvade sig med att försöka lifta. Jag vet inte vilken ålder de var riktigt, men de stod förmodligen på gränsen till att bli könsmogna. Spontant så tänker jag "dem skulle man gärna sätta på". Fast jag är ingen knullande människa, jag kan inte ens föreställa mig ha sex med någon annan än min tjej - ens om jag hade tillåtelse - och sex med min tjej har jag enbart när hon "tvingar" mig till det. Det känns mer som något korkat machoideal som jag hängt upp mig på när jag tänker sådana tankar; ett ideal som alltid mynnar ut i att en riktig man skall sprida sin säd till höger och vänster efter bästa förmåga. Jag blir ytterst sällan kåt "på riktigt". Jag kanske skulle uppdatera mina ideal? Är det någon som känner igen sig i att försöka leva upp till förväntningen att vara någon sorts ärkebestigare? Det finns många nedsättande omskrivningar för män som inte är så orienterade mot att knulla. Det är definitivt lite fult och stigmatiserande.

Slutsats: Slutsats och slutsats... Jag vet inte, jag vet bara att det är något klämkäckt.

trémula skrev:Sånt här gör att jag hoppas att jag förblir en outsider, som aldrig tvingas beblanda mig med samhället mer än jag gör nu.
Animal, jag tror du har blivit hjärntvättad av för mycket på tv eller nåt sånt. Det verkar inte finnas något som helst vett kvar i dig.
Försöker påminna mig själv om att de flesta inte ser på det som du(hoppas jag verkligen!).

Jag är verkligen ingen konsument av populärkultur. Min TV är bara en extra stor datorskräm avsedd för enstaka filmvisningar (eller min tjejs trashiga "vänners" förströelse).

Tyvärr så tror jag att de allra flesta förhåller sig till tillvaron precis som jag beskriver det, det är dock sällan de själva uttrycker det utan förskönande omskrivningar. Det är inte "god ton".

Jag skulle hellre rekommendera att du lär dig hantera "situationen med NT-människorna" istället för att undfly den eller sopa den under mattan.

Det må finnas begränsningar för hur mycket inflytande man kan utöva på hur NT-människorna dömer en, men det är fortfarande oerhört värdefullt att vara medveten om och framförallt acceptera hur de dömer en - så att man kan göra det bästa av det fack man nu tilldelats.

Jag tycker att det är tråkigt att höra att du avfärdar mig som vanvettig. Jag är själv både fet (dock på bättringsvägen ) och belamrad med ett antal fysiska lyten. Jag har varit mobbad och utan vänner i alla grupper av jämnåriga sedan jag började förskolan, i huvudsak med anledning av mina själslyten. Det är definitivt inte så att jag sitter på någon hög häst och sparkar ner på de sämre gynnade - jag försöker bara göra mitt bästa för att ytligt anpassa mig till samhällslivets tysta överenskommelser/förutsättningar.

Jag dömer varken dig, mig eller den tjocka suggan i Konsum-kassan, men jag vet att det är svårt att ta till sig för många - rent konceptuellt - och jag förlåter dig.

Får jag ha fräckheten att fråga vad du själv gör för att bli en godare människa, trémula?

trémula skrev:[...]de flesta inte ser på det som du (hoppas jag verkligen!).

Tillbringa lite tid med att betrakta NT-människorna. Det tar minst dubbelt så lång tid för människor i det offentliga rummet att gripa in för att stödja en fet och (statusmässigt) misslyckad tjej som en smal och lyckad tjej ifall tjejen ifråga blir ansatt av någon ofredare. Detta gäller definitivt inte enbart potentiella friare till den förnämare tjejen.

Detta är en bland många andra små bäckar som i förlängningen tillser att den förnämare tjejen har "råd" att ha ett bättre självförtroende och högre förväntningar på sin omgivning - som en positiv spiral.

animal skrev:
Händelseförlopp:
Idag så höll jag en nästan 20 minuter lång telefonintervju med en ung neger från Albaninen medan jag satt fast i en köjävel. Några minuter efter att vi avrundat telefonsamtalet plockade jag upp honom med bilen varpå vi hängde i ytterligare nästan en timme "på olika sätt".

Vilken "orders of magnitude"-skillnad (svensk översättning?!) det är att försöka socialisera med främlingar i kön på Konsum jämfört med främlingar som är aktivt engagerade i att göra ett bra intryck på en. Hur som helst var han väldigt sympatisk; den vitaste och "attitydfriskaste" neger jag någonsin träffat, typ.

Jag kanske skulle uppdatera mina ideal?

Jag saxar fritt i ditt inlägg för att extrahera det enda viktiga och intressanta ur det hela.
Helt okej va? Vad bra!

Vad är det din insikt om den här helt nya människoarten säger dig? En neger från ALBANINEN?
Helt fantastiskt!

Om han nu var helt okej och väldigt sympatisk så skulle det kanske möjligtvis kunna vara så att det finns fler likasinnade där? Tänk om i stort sett alla ALBANINENS invånare är lika sympatiska om man bara lär känna dem tillräckligt?
Tänk om du bara fått för dig att de är osympatiska lowlifes de dära? Kan det vara så illa? Att så gott som alla människor i hela världen, bara man lär känna dem på ett lite djupare plan, faktiskt är sympatiska och helt underbara? Helt säkert är de det mot någon.

Du kanske SKA uppdatera dina ideal!?
Gör det på en gång.

Var den där kundens joggande fru snygg eller ful, by the way?
Läste det för länge sedan och kan inte släppa min undran. Hur kunde du missa att recensera hennes utseende?
Slutar du med det när kärringarna nått en viss ålder utseendemässigt? Unfuckeable, i teorin, så att säga.

Bra tråd!

(Säg inte till animal, men ibland använder jag en del tvärtomspråk och tre delar sarkasm när jag blir irriterad över saker och ting.
Detta, hävdar jag bestämt, är ett typiskt aspiedrag. )

LILITH_ skrev:/.../ Tänk om i stort sett alla ALBANINENS invånare är lika sympatiska om man bara lär känna dem tillräckligt? /.../

Isåfall skulle det inte vara ett "u-land", vilket det är, och jag har ingående talat med flera andra albaner tidigare. Att göra det här till någon invandrings- och integrationsdiskussion vore att gå off-topic.

LILITH_ skrev:Var den där kundens joggande fru snygg eller ful, by the way?
Läste det för länge sedan och kan inte släppa min undran. Hur kunde du missa att recensera hennes utseende?

Frun är både snygg och smart, en läkare i 30-årsåldern som förmodligen kommer se ut som 27 tills hon är 40. Jag tänker att utseendet framförallt är en betydelsefull indikator att utgå ifrån när man träffar en främling som man måste försöka lägga sig på rätt nivå med. Har man redan etablerat en kontakt med personen så är det tämligen ointressant.

När det gäller viktiga människor, som kunder/leverantörer, chefer/anställda och vänner/familj så tycker jag alltid att man skall spegla dem som om de vore de skapelsens krona/som man önskar att de var. Om man t.ex. speglar sin chef som väldigt rättvis, driftig och duglig så är nog risken större att han visar sig vara det, än om man går och känner att han orättfärdigt tilldelats sin position och att han egentligen är en lika lat undermänniska som man själv är.

LILITH_ skrev:Slutar du med det när kärringarna nått en viss ålder utseendemässigt? Unfuckeable, i teorin, så att säga.

Ja, fast det är först när de börjar bli riktigt gamla, typ >40 år. Det varierar... För vissa kvinnor har åldrandet en betydligt mer osmickrande effekt på utseendet än för andra kvinnor, det som är framförallt hur de såg ut under sina uppväxtår som är intressant - innan deras personlighet blev "huggen i sten", så att säga.

LILITH_ skrev:Bra tråd!

Tack så mycket! Det är mitt stora livsverk! Jag hoppas på att det här skall bli en mastodonttråd på 100 sidor med bidrag från 50 % av forumets aktiva medlemmar. Du är varmt välkommen att lämna ett bidrag.

animal skrev:Tyvärr så tror jag att de allra flesta förhåller sig till tillvaron precis som jag beskriver det, det är dock sällan de själva uttrycker det utan förskönande omskrivningar. Det är inte "god ton".

Det är inte konstigt att du tror de flesta håller med dig om det här och du kommer troligtvis fortsätta tro det eftersom det är utseende/kroppsform/ålder som avgör vilka du befattar dig med.
Jag vet att det finns en del vettiga människor. Det krävs lite extra uppmärksamhet för att hitta dom bara.

trémula skrev:

animal skrev:Tyvärr så tror jag att de allra flesta förhåller sig till tillvaron precis som jag beskriver det, det är dock sällan de själva uttrycker det utan förskönande omskrivningar. Det är inte "god ton".

Det är inte konstigt att du tror de flesta håller med dig om det här och du kommer troligtvis fortsätta tro det eftersom det är utseende/kroppsform/ålder som avgör vilka du befattar dig med.
Jag vet att det finns en del vettiga människor. Det krävs lite extra uppmärksamhet för att hitta dom bara.

Jag vet att det är väldigt lätt att dumförklara andra och diskvalificera deras erfarenheter utifrån att de skulle vara oförmögna att göra en lika kompetent analys som du, men jag tror den strategin kommer garantera dig ett stagnerat själsliv långt innan du hunnit fylla 30. I all välmening hoppas jag att du finner viljan i dig att sätta dig över sådana billiga/kortsiktiga lösningar.

Jag tror att du har läst mina inlägg lite väl slarvigt. Jag umgås gärna med människor i alla former och storlekar, men temat för den här tråden är just att öva på att ta kontakt med alla de främmande NT-människor som jag normalt skulle vara för rädd för att säga ett knyst till. Att fokusera på svårare objekt är ett sätt att göra övningen mer lärorik och givande - det är väsentligt svårare att ta initiativ till att socialisera med en snygg/attraktiv och främmande NT-tjej i 20-årsåldern på en offentlig plats än att initiera ett samtal med någon sällskapssjuk gammal pensionär eller "a-lagare". Det är definitivt inte representativt för mitt normala umgänge under någon period av mitt liv fram till dagens datum.

animal, jag är förvisso inte felfri själv heller, men ditt sätt påminner mig om en person som jobbade på samma ställe som mig en tid.
Jag tror faktiskt inte han ville vara elak eller så men det var den effekten som blev och människor blev ledsna av det han sade.

Han trodde sig nog skoja när han hävde ur sig ord som komenterade hans eget könskorgan eller olika tjejers utseende, listan kan göras lång.
Vi som var runtikring honom diskuterade ofta vad vi skulle göra för o inte vara elaka men ändå hinta om att vi önskade en att han blev mer juste.
Vi kom aldrig fram till något bra men försökte med direkta påtalanden om att det inte är juste o göra på det sätt han gör.
Han svarar med att det bara är skoj och att tjejerna visste om det.

Han fick en efterföljare tyvärr men honom var det inga bekymmer med att se att han inte visste vad han gjorde.
Det var lättare att få honom att förstå att han gjorde folk illa och till slut bättrade han sig, förmodligen när han började inse att det inte var så juste att kalla folk för div könskord.

En dag fick vi nog när han sade en specifik sak och en kollega bad tjejen i fråga om ursäkt å jobbets och kollegornas vägnar.
Då fick han stå o jobba för sig själv för ingen ville längre jobba med honom.
Trots det gjordes några försök till att få rätsida på det hela men vi lyckades inte och det slutade med att han inte fick jobba kvar.

Ändå försökte han nog bara vara häftig, något jag märkt att många killar försöker med, fast inte på den nivån att det blir förolämpningar.
Kanske han inte trodde sig duga om han inte var stor stark o häftig.

Ingen blir nog felfri och det är fullt tillåtet att vara snäll, det är inte förbjudet.
Man kan säga saker man efteråt inser att inte var så klokt sagt, sade man aldrig fel så vore man nog felfri, men jag tror inte den människan finns.

När du vill bli juste finns det nog människor som gärna hjälper dig lite på vägen

Ett tips till dig animal:
Dra ner på ordmängden och satsa i stället på att uttrycka dig på ett tydligt sätt som är svårt att misstolka. Som det är nu så är det svårt att INTE misstolka det du skriver. Den stora mängden ord ger större utrymme för missförstånd också.
Om det inte är så att du vill bli missförstådd och njuter av konflikter.
Jag försöker verkligen se alla olika sätt att tolka en text när jag läser den. Jag önskar att andra gör det också.
Välj dina ord. Det betyder så oändligt på vilket sätt du uttrycker dig.

nano skrev:animal, jag är förvisso inte felfri själv heller, men ditt sätt påminner mig om en person som jobbade på samma ställe som mig en tid. /.../

När du vill bli juste finns det nog människor som gärna hjälper dig lite på vägen

Jag blev ledsen när jag läste ditt inlägg. Du jämför mig med någon som pinkar revir kring, förolämpar och är obscent grov mot sina arbetskamrater.

Jag försöker att inte censurera mig så hårt på internet och är nog stundtals ganska grov och explicit i mina beskrivningar.

Däremot försöker jag genomgående att hålla en god och vänlig ton och inte förolämpa någon avsiktligt och inte driva på urartade diskussioner.

Jag tycker att jämförelsen haltar på ett plan; på internet läser man bara vad man är intresserad av att läsa och när andan faller på, på en arbetsplats kan man ofta omöjligen värja sig mot verbalt aggressiva kollegor om man samtidigt skall göra sitt jobb - därför finns det en mer konkret vits med att "tassa på tå" eller vara extra försiktig så att man inte stöter sig med någon i det sammanhanget.

Jag trodde att jag var juste, men i den mån jag inte är det vill jag verkligen ändra på det.

Säg mig; var är det skon klämmer nano? Att i svepande ordalag jämföra mig med någon avskrädesmänniska från en gammal arbetsplats är ett bra sätt att såra mig, men det gör lite för att förbättra mina förutsättningar att agera mer "juste". Komplettera gärna med några konkreta tips, råd och pekpinnar.

trémula skrev:Ett tips till dig animal:
Dra ner på ordmängden och satsa i stället på att uttrycka dig på ett tydligt sätt som är svårt att misstolka. Som det är nu så är det svårt att INTE misstolka det du skriver. Den stora mängden ord ger större utrymme för missförstånd också.
Om det inte är så att du vill bli missförstådd och njuter av konflikter.
Jag försöker verkligen se alla olika sätt att tolka en text när jag läser den. Jag önskar att andra gör det också.
Välj dina ord. Det betyder så oändligt på vilket sätt du uttrycker dig.

Tack för din feedback, trémula. Jag funderar kontinuerligt över hur jag på bästa sätt rama in vad jag vill ha sagt på det mest effektiva sätt formuleringsmässigt och jag tycker själv att jag börjar bli riktigt exakt, nästan "kristallklar".

Om det inte är att gå över gränsen så skulle jag vilja bjuda dig på ett tips också: Dina kommentarer har lämnat en intryck hos mig av att du under de senaste dagarna har läst ett antal inlägg av mig - något brottstycke här och var av vad jag skrivit på forumet - och fyllt i resten med din slutledningsförmåga och därmed missat målet.

Mitt tips är alltså: Innan du går och lägger dig på kvällen, gör det till en vana att gå in på min profil och trycka på "Alla inlägg som animal gjort"-länken och läs igenom dagens skörd av nya inlägg. Då tror jag inte att du kommer ha några som helst problem med att missförstå vad jag skriver efter några veckor.

Jag hoppas att du inte blev sur över att jag stal sista ordet från dig nu.

Då vill jag be om ursäkt för min mening var inte att vara elak.
Min mening var att försöka få dig att sluta med uttalanden som "På väg hem från jobbet så var ett par fittor vid vägkanten som höll på och vinkade åt mig och larvade sig med att försöka lifta." och "Jag dömer varken dig, mig eller den tjocka suggan i Konsum-kassan,".

Och hela denna mening är en mening som är nedvärderande "Sedan är det inte svårare än att trycka ner henne på knä i lagården och sätta på henne som den sugga hon är. ".

Tonen att du bestämmer allt är inte särskilt kul eller attaktiv, inget fel att vilja ha sex med en tjej i en ladugård men att kalla henne för sugga och "trycka ned henne på knä" tror jag är mycket ovanligt att någon (tjej eller kille) tycker om.

Jag hoppas jag har fel men uttalanden som dessa har fått mig att tro att du ser det som nödvändigt att uttrycka dig så även fast jag inte förstår varför.

P.S.
Säkerligen gör du en väldig massa rätt i vanliga livet men i dessa texter är det mycket "grodor" bland det jag läst av dig.

Loggbok; NT-ragg

Datum: 5 juni 2010.

Tid: Eftermiddag

Plats: Ospecifierad.

Händelseförlopp:
Jag var på gymmet vid lunch idag. Jag var lite grinig så jag gjorde inte mycket väsen av mig, men efteråt i duschen så var det två engelsmän som började prata med mig en liten stund med anledning av ett av mina kroppslyten. Den ena var neger och den andra av anglosaxisk härkomst (heter det så?). De var både jättedeffade med rakade kroppar och jag blev lite rädd när jag först såg dem, de såg nästan ut som manliga barbiedockor fast med lite dekorativt pubeshår.

Precis så vill jag också se ut, i en avlägsen framtid efter många pass på gymmet och besök hos plastikkirurgen. Det är tillsammans med makt och pengar något som utstrålar mycket självdisciplin.

Senare framemot seneftermiddagen så gick jag och grät inne på den lokala livsmedelsbutiken, Konsum. Hur anknyter då det till temat? Jo, jag tror rädslan och hänsynen för andra människor i det offentliga rummet är det grundläggande karaktärsfelet som orsakar min sociala inkompetens. Om jag var lika orädd inför främlingar som inför min tjej, så skulle jag förmodligen relativt snabbt nå en nivå av social gångbarhet jämförbar med gängse NT-människas. Därför försöker jag ofta komplettera direkta inviter med att se människor jag möter i ögonen ogenerat, le mot dem, inte beröras av att ta intima/detaljerade telefonsamtal inpå dem - på tunnelbanan exempelvis - och även gråta inför dem utan att känna att världen kommer gå under för det.

Förbättringspunkter:

• Jag kanske borde ha någon sorts lista med standardsvar för när främmande människor undantagsvis tar kontakt med mig? Och så måste jag lära mig att jämna min rädsla med marken varje gång jag möter en ny NT-människa.

Aktualiserade frågor:

• Inga idag.

Slutsats: Slutsats... "Idag" är en skitig dag.

nano skrev:Då vill jag be om ursäkt för min mening var inte att vara elak.
Min mening var att försöka få dig att sluta med uttalanden som "På väg hem från jobbet så var ett par fittor vid vägkanten som höll på och vinkade åt mig och larvade sig med att försöka lifta." och "Jag dömer varken dig, mig eller den tjocka suggan i Konsum-kassan,".

Och hela denna mening är en mening som är nedvärderande "Sedan är det inte svårare än att trycka ner henne på knä i lagården och sätta på henne som den sugga hon är. ".

Tonen att du bestämmer allt är inte särskilt kul eller attaktiv, inget fel att vilja ha sex med en tjej i en ladugård men att kalla henne för sugga och "trycka ned henne på knä" tror jag är mycket ovanligt att någon (tjej eller kille) tycker om.

Jag hoppas jag har fel men uttalanden som dessa har fått mig att tro att du ser det som nödvändigt att uttrycka dig så även fast jag inte förstår varför.

P.S.
Säkerligen gör du en väldig massa rätt i vanliga livet men i dessa texter är det mycket "grodor" bland det jag läst av dig.

Måste hålla med nano. Även uttryck som "värdelösa NT" o dyl antyder en människosyn som inte precis är attraktiv.

Även om du menar att du i vissa fall bara lite cyniskt reflekterar majoritetens syn så verkar det ändå vara med viss vällust du tar ut svängarna i beskrivningen av den, och det gör att dig tyvärr inte till en person man skulle vilja lära känna närmare, trots dina andra mer sympatiska sidor.

Ett tips om du vill att andra ska få ett mer positivt intryck av dig är alltså att skippa alla nedlåtande epitet ur dina referat, och helst ur dina tankar också eftersom sådan attityd ofta märks ändå. Du vinner inget på att ha den kvar, ingen blir imponerad vare sig här eller IRL när dina analyser innehåller nedlåtande element.

Till skillnad mot de numera bannade narcissister vi haft här som älskade att kränka andra, tror och hoppas jag att du egentligen inte menar det så illa som det låter.

nano skrev:Då vill jag be om ursäkt för min mening var inte att vara elak.
Min mening var att försöka få dig att sluta med uttalanden som "På väg hem från jobbet så var ett par fittor vid vägkanten som höll på och vinkade åt mig och larvade sig med att försöka lifta." och "Jag dömer varken dig, mig eller den tjocka suggan i Konsum-kassan,".

Och hela denna mening är en mening som är nedvärderande "Sedan är det inte svårare än att trycka ner henne på knä i lagården och sätta på henne som den sugga hon är. ".

Tonen att du bestämmer allt är inte särskilt kul eller attaktiv, inget fel att vilja ha sex med en tjej i en ladugård men att kalla henne för sugga och "trycka ned henne på knä" tror jag är mycket ovanligt att någon (tjej eller kille) tycker om.

Jag hoppas jag har fel men uttalanden som dessa har fått mig att tro att du ser det som nödvändigt att uttrycka dig så även fast jag inte förstår varför.

P.S.
Säkerligen gör du en väldig massa rätt i vanliga livet men i dessa texter är det mycket "grodor" bland det jag läst av dig.

Inger skrev:Måste hålla med nano. Även uttryck som "värdelösa NT" o dyl antyder en människosyn som inte precis är attraktiv.

Även om du menar att du i vissa fall bara lite cyniskt reflekterar majoritetens syn så verkar det ändå vara med viss vällust du tar ut svängarna i beskrivningen av den, och det gör att dig tyvärr inte till en person man skulle vilja lära känna närmare, trots dina andra mer sympatiska sidor.

Ett tips om du vill att andra ska få ett mer positivt intryck av dig är alltså att skippa alla nedlåtande epitet ur dina referat, och helst ur dina tankar också eftersom sådan attityd ofta märks ändå. Du vinner inget på att ha den kvar, ingen blir imponerad vare sig här eller IRL när dina analyser innehåller nedlåtande element.

Till skillnad mot de numera bannade narcissister vi haft här som älskade att kränka andra, tror och hoppas jag att du egentligen inte menar det så illa som det låter.

Tack Inger och nano för er återkoppling. Jag har säkert skrivit 20 spaltmeter sedan jag blev medlem här, jag brukade tänka att det som ändå slipper igenom det inre censurmaskineriets första faser är värt att förmedla för att inte tråka ihjäl läsaren totalt.

Min tjej brukar säga att anledningen till att ingen gillar mig är att jag har en monton och malande stämma som knäcker livsviljan hos åhöraren medelst ren uttråkning. Därför har jag tänkt att det kanske livar upp och kompenserar för mitt "malande" om jag släpper lite på censuren.

Å andra sidan så brukar min tjej också kritisera mig för onödigt grova uttryck. Även när hon är den mest aversiva med avseende på någon företeelse, så vill hon spontant hålla för öronen när jag sätter ord på det dåliga med företeelsen.

Det är ingen lätt balansgång. Jag vill varken tråka ihjäl er eller göra er illa till mods.

Det kanske inte spelar någon roll i sammanhanget, eller i efterhand för den delen, men när jag kallar en 11-åring för "en fitta vid vägkanten" så är det inte alls illa menat. Jag menar bara att hon i precis det sammanhanget appellerar till mig som ett potentiellt ligg enligt mitt aningen förvrängda mansideal. Ingenting annat. Och "den tjocka suggan i Konsum-kassan" har jag full respekt för som medmänniska -- det skulle aldrig falla mig in att försöka sätta ner eller behandla henne illa. Med uttrycket "tjock sugga" vill jag snarare markera hennes sociala status än något annat.

treeman skrev:Jag har fejkat i 34 år att jag är NT. Tagit kontakt och annan skit. Så jag har fått nog. Inte intresserad av dynga mer. Bara i nödfall om jag måste.

Raggade upp en NT kvinna som jag var ihop med i 11 år. Det får räcka för mig.


(jag raggar bara Aspergare eller folk med autism-drag nuförtiden. kärlek finner jag med autister)

Intressant det där. Tror jag haft och har det likadant. Svårt ibland o veta om folk är autistiska bara. Om man måste skilja på det.

Jag tror att jag förstår kontentan av er samlade feedback.

milda animal => ännu mildare animal

*swishh* *färdigtransformerad*

Tack för förklaringen, animal! Du ville liva upp läsningen med lite ocensurerat gods, det var ju faktiskt ganska omtänksamt!

Men man måste nästan vara riktig narcissist (alt ohämmat vasstungad ståuppkomiker) för att kunna göra det riktigt bra, här blir det mest bara plumpt och ger ger ett intryck av dig som kanske då inte alls stämmer med din egentliga syn på dina medmänniskor och gör läsaren förvirrad ang vem du är egentligen.

Ser fram emot den nya, 'nu ännu mildare', animal. Jag tycker du skriver intressant nog ändå så de där 'upplivande inslagen' tror jag inte kommer behövas.

*kliar den gulliga lilla "ännu mildare animal" bakom örat*

Jag blir lite fundersam över dig animal, dvs, hur mycket speglar du den syn du upplever att det cyniska samhället har med den rasism, kvinnoförakt, utseende - och sexfixering och känslokyla som finns omkring oss och hur mycket definierar du själv människor därefter? När du ser människor, tänker du då på dem som "n*grer, f*ttor, feta, värdelösa och rankade enbart efter fysiska attribut eller är det så du uppfattar att samhället bedömer dem? Hur stor del har du i samhällets sammantagna cynism och hur mycket är du offer för den? Och även om du inte värderar människor på detta sätt, kommer du inte i längden bli lika cynisk som det samhälle du föraktar om du konstant ger uttryck för sagda samhälles värderingar? Ord är mäktiga och om du upprepar vissa fraser tillräckligt offra för dig själv blir de till sist dina sanningar.

Angelic Fruitcake skrev:Jag blir lite fundersam över dig animal, dvs, hur mycket speglar du den syn du upplever att det cyniska samhället har med den rasism, kvinnoförakt, utseende - och sexfixering och känslokyla som finns omkring oss och hur mycket definierar du själv människor därefter? När du ser människor, tänker du då på dem som "n*grer, f*ttor, feta, värdelösa och rankade enbart efter fysiska attribut eller är det så du uppfattar att samhället bedömer dem? Hur stor del har du i samhällets sammantagna cynism och hur mycket är du offer för den? Och även om du inte värderar människor på detta sätt, kommer du inte i längden bli lika cynisk som det samhälle du föraktar om du konstant ger uttryck för sagda samhälles värderingar? Ord är mäktiga och om du upprepar vissa fraser tillräckligt offra för dig själv blir de till sist dina sanningar.

Jag går inte runt och tänker på mina medmänniskor i termer av "horor" eller "negrer", jag är tvärt om väldigt obenägen att döma andra människor innan jag bekantat mig grundliget med dem.

Jag är väldigt engagerad och analytisk i mötet med andra människor, mina tankar rusar i 180 km/h när jag träffar en ny människa och medan jag funderar igenom säkert tusen små parametrar; "parameter AD4, grad 1-10?", "parameter CX1, grad 1-10?", "parameter CX2, grad 1-10?" och så vidare. Att ens till 50 % överföra analysen till text vore ett oerhört tidsödande arbete och som förmodligen ingen skulle ha ett motsvarande utbyte av att tillgodogöra sig.

Den högsta nivån av skriftlig kommunikation måste enligt min mening vara att otvetydigt förmedla ett specifikt budskap till minsta möjliga ansträngning/motprestation från mottagaren. Det är snarare i den kontexten som mina stundtals "grova" uttryck skall ses.

Att beskriva någon som en "fitta" - där sammanhanget gör det uppenbart att begreppet inte uteslutande är menat i bildlig bemärkelse - beskriver mer än att nöja sig med omnämningen "tjej", till priset av exakt 0 extraord. Att beskriva någon som en "neger" istället för "färgad" antyder att vederbörande till en icke oväsentlig grad är behäftad med ärftliga och stigmatiserande karaktärsdrag, också till priset av exakt 0 extraord.

Det är inte konstigare än att "vilja ha" respektive "behöva ha" någonting indikerar en viss nyansering i objektivitet. Att förmedla verkligheten som jag upplever den är helt enkelt ett orealistiskt och lönlöst mål att eftersträva, därför får ni nöja er med "the next best thing", vilken missar målet till stor del men ändå pekar i rätt riktning.

Du kan sova sött i förvissning om att jag är en vänlig och förlåtande människa.

Loggbok; NT-ragg

Datum: 8 juni 2010.

Tid: Ca. kl. 15:30

Plats: En anonym kunds hem.

Händelseförlopp:
Jag var hemma hos en kund och "bara hängde" när dörren öppnades och en liten flickröst ropade någonting om att hon var hemma. Jag gick och hälsade på henne, en söt liten adopterad östasiatisk tjej, hon var förmodligen någonstans mellan 6-9 år. Definitivt inte könsmogen iallafall (och det kanske är bäst så (hennes huvud räckte på sin höjd upp till min navel)). Hon pratade väldigt kort med mig, gick in på sitt rum, varpå jag kom och pratade lite längre med henne en halvtimme senare angående en rent praktisk angelägenhet. Vi pratade också lite kort om hennes gymnastikträning och hon lät genomgående väldigt "lillgammal" och konstigt bestämd i allt hon sa. Jag visste verkligen inte hur jag skulle förhålla mig till det "korrekt".

Förbättringspunkter:

• Hur förhåller man sig till halvstora barn egentligen!? När det gäller små barn så är det inga problem, de är typ som kattungar eller hundvalpar, men när de blir lite större och börjar kunna förstå vad man säger och till och med prata för egen maskin så är det jättesvårt att veta vilken nivå man skall lägga sig på. Jag kommer själv ihåg från min barndom hur dryga jag tyckte att nya vuxna när de skulle försöka "levla" med mig. De var så jävla fel ute, hela tiden!

Aktualiserade frågor:

• Hur når man fram till barn, socialt, utan några romantiska intentioner?! De kanske kan ta att man är lite offensiv socialt - till skillnad från vuxna NT-människor - utan att tolka det som ett antisocialt eller "olämpligt" beteende?

Slutsats: Det är bra att försöka komma överens med barn. De är nog lite mer på samma nivå som mig, än andra vuxna NT-människor. Det gick halvbra när jag var lite nerknarkad; men i normala fall; vad säger man till dem?!