Jag är nyfiken på om människor med AS reagerar annorlunda på smärta än NT gör. AS-människor reagerar ju ofta på ljud på ett sätt som NT inte gör, till exempel genom att uppfatta små bakgrundsljud. Är "smärtkänslighet" lika vanligt som "ljudkänslighet"?

Moderator mnordgren:

Slog ihop tre trådar om samma ämne.

Jag reagerar framför allt annorlunda än NT, men inte mer.

Jag känner smärta av oväntad lätt beröring och är oerhört känslig på vissa ställen.

Däremot har jag en enormt hög smärttröskel när det gäller mitt fysiska handikapp med kronisk smärta.

För mig är det tydlig skillnad på toleransen mot smärta som jag vet varför det gör ont som tex. migrän för att jag har stressat jämfört med smärta som jag inte vet vad jag kan göra åt det och vad det beror på som tex att jag sedan -95 har haft ont i hjärttrakten från och till utan att läkarna kan ge ngn förklaring, det är obehagligt!

Vissa ljud och viss musik känns som fysisk smärta och väcker panikkänslor.

Läkare har sagt att jag känner mer än normen när det gäller smärtupplevelser, men jag låter inte mig påverkas så mkt av den känsligheten tycker jag. Det enda som berör mig riktigt illa gällande smärta är den jag inte vet anledningen till och inte kan påverka, som jag sa.

En tandläkare sa till mig att jag bara inbillar mig, men jag kan känna hur bakterierna fräter mot tandköttet om jag inte borstat tänderna. Eller tvättat tänderna som man säger på finlandssvenska, borsta låter för mig som att man har håriga tänder hehee. Tvätta tänder lät för den tandläkaren som att jag plockade ut dem och tvättade dem Jag blir oxå hellre borrad i en tand än tar en bedövningsspruta.

Jag har utvecklat en hög tolerans mot smärta, men tycker precis som mondo beyondo att det är obehagligt när jag inte vet varför något gör ont.

Som finlandssvensk kan jag intyga att man ofta får kommentarer av yrkesmänskor här om man säger tvätta tänderna, för det skulle betyda att man tar ut dem ur munnen och tvättar dem.

Har nog ganska hög smärttröskel. När jag opererat knäet förvånade det sköterskorna att tog så lite smärtstillande.

Jag reagerar starkt på beröring, och om någon rör vid mig kan börja att skrika rakt ut (om jag är hemma) eller springa iväg och gömma mig (om jag är i skolan eller andra ställen). Om jag trampar på något litet på golvet, ramlar jag ihop och jämrar mig.

Jag har ganska hög smärttruskel.
Visst det kanske gör ont..men mina tankegångar i sådana tillfällen är: Äh!, det är nog inte så farligt (ignorerar smärtan.) Fast om jag skadar mig riktigt illa så är det svårt att ignorera den men jag kämpar imot som fan

Och ibland kan jag tro att jag bara inbillar mig att jag har ont

Nu har inte jag en AS diagnos.

Men jag har problem med min rygg och mina knän, och jag känner en konstant smärta. Läkarna kan inte hitta något fel på min smärta heller, så jag undrar om min kropp överdriver och det inte gör så ont egentligen.

Eller om jag bara är väldigt känslig.

Jag antar att du menar sin egen smärta och inte andras, andras är jag inte så brydd över. Beror lite på, om någon bryter ryggen kan de se lite obehaglilgt ut men annars är det nog lugnt. När det gäller min egna smärta, så har jag nog en låg smärttröskel, jag får egentligen inte ont, jag spelar mer bara för att det förväntas av en. Sedan kan man såklart bli orolig att det är farligt om man inte ger det uppmärksamhet Smärta är ju egentligen bara överbelastade nervtrådar och de är i sin tur bara signalkanaler.
Jag bröt käken en gång, spottade ut tänder också, kände ingenting över huvud taget, inte heller när det läkte, men man tackade ändå inte nej till lite roliga smärtstillande. Ibland har jag dock haft ont, fick en infektion i ett finger, såg lite roligt ut, typ som man hade en spelkula under nageln Det gjorde faktiskt ont när man glömde bort det och körde in fingret i någonting.

För mig beror det på vilken typ av smärta och i vilket sammanhang den uppkommer.
Vid t ex träning har jag inga problem att forcera smärttröskeln nästan oavsett hur ont det gör, kanske på grund av en muskelbristning eller liknande. Jag antar att det beror på att jag vill fullfölja vad jag påbörjat, följa planeringen, och då får jag lätt att skjuta undan smärtan.

Vid skarpa, plötsliga smärtor som att stöta tån i en tröskel eller slå huvudet i en öppen skåpslucka reagerar jag ofta genom att bli arg, ungefär som om någon skulle ha kommit fram och slagit till mig helt oprovocerat.

Jag upptäcker ofta skador på mig själv, tex blåmärken och rivsår mm, utan att veta hur jag skadade mig. Det är för att jag inte reagerar alls när jag skadar mig lätt.
Men om jag stukar foten eller liknande så känner jag det direkt och får ont.

Dessutom är jag mycket klumpig och snubblar ofta, tappar saker osv. Så jag är van att ha småskador och bryr mig inte så mycket om det.

Elizabeth skrev:Jag upptäcker ofta skador på mig själv, tex blåmärken och rivsår mm, utan att veta hur jag skadade mig. Det är för att jag inte reagerar alls när jag skadar mig lätt.

Samma här men huvudvärk tandvärk ont i halsen i princip all smärta
ovanför axlarna är jag mycket känslig för

Jag har ingen smärttröskel alls och är extremt överkänslig mot smärta. Jag gallskriker, svimmar eller kryper ihop och gråter. Är det dessutom någon form av olycka inblandad blir jag alltid totalt chockad och låser mig mentalt med.

Jag brukar skrika när jag väl får ont. När Läkaren och hans maskopi skulle räta till ett brutet ben och bröt ett till på köpet t.ex. Jävlar vad jag skrek, har inte så många bra möten med Läkare iofs så det kan ha handlat om "personkemin". Oftast när jag slår mig så stannar jag bara till några sekunder.

Tycker jag skadar mig rätt ofta. Storkonsument av plåster . Beror väl på att allt ska gå så snabbt att man inte hinner tänka sig för. Angående smärttröskel har jag väl någorlunda hög sådan. Men bland de allra mest fruktansvärda smärtor är magsmärtor som jag haft mycket av. Skulle nästan vilja dö hellre än uppleva dem igen. Huvudvärk/migrän hör också till de smärtor jag har svårt med.

Man kan kanske inte direkt prata om smärttröskel vid kroniska smärtor eftersom de är kroniska och för att kroppen ständigt producerar ämnen som lindrar smärta.

Jag är mer känslig i perioder, är jag depp blir jag mer känslig, kanske har med stresströskeln att göra?

Intressant med alla svar.

Precis som flera som skrivit i den här tråden har jag svårt för smärta som är oväntad och som jag inte kan kontrollera, men det gäller främst vissa sorters smärta. Jag skissar på någon sorts diagram över mina smärtupplevelser eftersom de är så pass komplexa.

En riktigt dålig sorts smärta är sådan som svider plötsligt, som att råka bli tillsnärtad av en tunn gren i skogen. Det är nog mest det oväntade som plågar mig. Det gör lite att jag bara vill sätta mig ner och gråta, på samma sätt som jag vill ibland när jag redan känner mig svag och nere och jag hör det plötsliga ljudet av en motorcykel eller ett slag med en hammare.

Elstötar är också otroligt plågsamma på grund av att jag förlorar kontrollen över musklerna. Det är nog den värsta sortens smärta.

Vissa sorters "smärta" tycker jag däremot är helt underbar. När det gäller bitande och rivande, till exempel, kan jag knappast beskrivas som något annat än masochistisk.

Jag tror att jag har låg smärttröskel. Till exempel tycker jag att det gör ont att ta blodprov (plus att jag avskyr nålar). När det gör ont låter jag, och därför brukar människor tro att det gör mer ont än det faktiskt gör. Men jag gnyr/skriker nästan så fort jag känner smärta.

Är nog smärtkänsligare än andra på sånt som inte "ska" göra ont. Får ont av ljud och ljus om jag redan har ont, som nu tandvärken stördes av lampan i taket fick släcka. Magont får jag nästan jämt (av att smälta maten), förutom om man är hos läkaren. Så där står det väl "hypokondriker" med stora bokstäver.

När smärtan blir såpass att det är dags för tablett vill jag bara ligga i mörka tysta rum. Om så en barnvagn passerar utanför reagerar jag på gnisslandet från hjulen, och inte bara vid migrän utan all smärta. Sen hummar jag eller gnyr och får panik och andra otäcka känslor. Kan inte ta kontakt med någon i det tillståndet, bara ligger och tror jag dör eller önskar jag gjorde det. Blir liksom rädd eller nåt för smärtan/vara sjuk.

Jag är extremt känslig för smärta, brukar få ont av bara en vänskaplig knuff. Ingen förstår att det gör ont. Men nu har jag läst i flera trådar att de med AS inte brukar känna smärta som NT.

Jag förstår inte på vilket sätt smärta känns för oss med AS? Kan någon förklara. Jag hade så ont då jag hade en inflammerad tand, tvingades äta mycket starka smärtstillande och hade ändå ont. När jag slog sönder min haka då jag var 4 år minns jag att det gjorde jätteont.

När min man råkar knuffa till mig får jag ont. När jag blev stucken av en geting gjorde det så ont att jag gallskrek!

Jag reagerar på smärta på stubinen, i vanliga fall har jag sen reaktionsförmåga enligt ett test jag fått göra. Men inte när det gäller smärta!

Jag ska tillägga att jag även har posttraumatiskt stressyndrom som kan påverka. Fick diagnos 2004 efter långvarig misshandel och hot.

Jag har också upplevt mig mer smärtkänslig än "normala". Säger någon "det här kommer knappt att kännas" så gör det ändå ont för mig. Säger någon "det här kommer att göra lite ont" så gör det jätteont för mig.

Fast det kallades för att jag var "sjåpig". Så inte vet jag, andra har kanske lika ont, fast de är tapprare?

Det kan vara så att en del autister/aspergare är mer okänsliga för smärta, och andra är extra smärtkänsliga. Eller att man är mer känslig för vissa saker, mindre känslig för andra.

Jag gjorde en tråd om just reaktioner på smärta och där har det skrivits en hel del intressanta svar: http://www.aspergerforum.se/hur-reagera ... 15848.html

Smärta och smärta... Jag är överkänslig för både värme och kyla, samt ljus, inte så kraftigt att det gör ont att vara ute i solen, men jag kan "bränna" mig på vatten som andra kallar ljummet eller lagom varmt. Jag är inte speciellt bra på att hantera smärta, men vet inte om jag är bättre eller sämre än de flesta, gissningsvis sämre.

Även jag "bränner" mig på vatten som knappt är varmt, jag har inte kopplat det till Asperger förut, men det verkar vara vanligt med överreaktioner på småsaker!