Jag läste nyss ett inlägg om kinesisk örtmedicin, Där kan två patienter med samma symptom kan få helt skilda behandlingar beroende på att man ser människan som en helhet och inte delar upp människan i delar, där kan en medicin bestå till uppåt 70 olika örter som mixas ihop.

medans här i väst ges ett och samma piller till 1000 tals människor med samma symptom.

Vad beror detta på? tidseffektiv, ekonomiskt lönsamt? vad tror ni?

Örter är örter och mediciner är mediciner. Örter bestär av 100-tals (om inte mycket mer) olika organiska föreningar, där en eller ett tiotal kan vara verksamma. Dessutom beror halten av verksam substans på en hel massa faktorer som klimat och jordmån. Örtmedicin är därför inte speciellt kliniskt användbar. Dessutom tvärvetenskaplig. Såvida man inte extraherat önskad verksam substans från örter och vet exakt hur mycket och vad man ger.

Med andra ord är piller smidigare att hantera, kontrollera, medicinera, tillverka och sälja? Med andra ord mer tidseffektivt och lönsamt?

Läkarna pratar ofta om att patienter självmedicinerar när dom tar droger/alkohol/tröstäter m.m.

Och istället för att självmedicinera så skriver läkaren ut medicin som ger samma effekter som självmedicinering men på ett mer kontrollerat sätt.

Men syftet med självmedicinering eller läkarmedicinering är att lindra/ta bort symptom?

Det verkar varken finns tid eller kunskap att finna orsaken till ohälsa allt verkar fokusera på symptomen.

zport skrev:Det verkar varken finns tid eller kunskap att finna orsaken till ohälsa allt verkar fokusera på symptomen.

Precis så är det. Tex diabetiker måste medicineras för symptomen för att det inte funnits tid eller utvecklats kunskap för att bota orsaken.
Men tillslut så kommer säkert boten. Dock kan ju det fortfarande finnas skador som måste lindras eftersom man inte kan reparera det sjukdomen orsakat. Detta kan appliceras på många sjukdomar.

Ang diabetes

Inte korrekt att man behandlar symtomen
Man ersätter ju det hormon som kroppen inte själv framställer
Orsakerna till det vet man en del om men kan inte behandla - än iaf.

A skrev:Ang diabetes

Inte korrekt att man behandlar symtomen
Man ersätter ju det hormon som kroppen inte själv framställer
Orsakerna till det vet man en del om men kan inte behandla - än iaf.

Ja symptomen av en dåligt fungerande insulinanvändning skulle jag vilja påstå. I denna diskussion skulle det vara ett komplement till att just behandling av sjukdomen brukar först och främst gå via rättelse av felet utan att gå på orsaken. Detta för att öppna diskussionen om just uttrycket "fokus på symptom", eftersom det kan låta onödigt negativt.
Tex i sjukdomar där man inte vet orsak som vissa psykiska sjukdomar så finns endast symptombehandling.

A skrev:Ang diabetes

Inte korrekt att man behandlar symtomen
Man ersätter ju det hormon som kroppen inte själv framställer.

Men i princip alltid så är utebliven insulinproduktion ett symptom på en process som leder till att de insulinproducerande cellerna dör. Likaledes är nedsatt insulinkänslighet nästan alltid ett symptom på en skadlig process ute i kroppen, tex fetma.

De enda som har en ren insulinbrist som inte är symptom på någon underliggande sjukdom är de ytterst få personer som är födda med mutationer i insulingenen som gör att de inte kan producera fungerande insulin.

Tor skrev:.... Örtmedicin är därför inte speciellt kliniskt användbar. Dessutom tvärvetenskaplig. Såvida man inte extraherat önskad verksam substans från örter och vet exakt hur mycket och vad man ger.

Så tusentals års användning är inte kliniskt användbart?

Parvlon skrev:

Tor skrev:.... Örtmedicin är därför inte speciellt kliniskt användbar. Dessutom tvärvetenskaplig. Såvida man inte extraherat önskad verksam substans från örter och vet exakt hur mycket och vad man ger.

Så tusentals års användning är inte kliniskt användbart?

Nej.

Bror Duktig skrev:

Parvlon skrev:

Tor skrev:.... Örtmedicin är därför inte speciellt kliniskt användbar. Dessutom tvärvetenskaplig. Såvida man inte extraherat önskad verksam substans från örter och vet exakt hur mycket och vad man ger.

Så tusentals års användning är inte kliniskt användbart?

Nej.

Segt.

Bump!

Många mediciner är syntetiska varianter av verksamma ämnen i örtmediciner. Men då har man gjort kliniska prövningar. Och det är ju bättre att tillverka samma verksamma ämne än att plocka örterna tills de utrotats.

När det gäller sockersjuka/diabetes så måste man skilja på barndiabetes, som är medfödd och (hittills) obotlig, dvs kan endast hållas i schack med insulin, och åldersdiabetes, som kommer är fel kost och alltså kan hållas i schack med bättre kost och motion.

På TV visar de korta snuttar om örtmedicin nu.

Igår handlade det om maskrosen. Man kan äta blommorna (ta bort ev insekterna först) och bladen (något beska) i sallader. Man kan använda saften i stjälkarna på vårtor.

Och rötterna (de svåruppdragbara) kan användas mot gallproblem. Man sköljer rötterna och lägger dem en månad i en burk med 40-procentig sprit. Sedan tar man en tsk i ett glas vatten per dag.

Problemet med örtmedicin är att man inte vet vilka biverkningar man får; går ju inte att slå upp i FASS. Fast en vink får man av det franska namnet på maskros: pis-en-lit, alltså urindrivande.