Jag har insett att jag har svårt att hålla inne med känslorelaterade läten av olika slag.
Jag är inte särskilt pratsam eller pratar särskilt högt, men så fort jag äter något gott så bara MÅSTE jag stöna ljudligt, om något gör ont så måste jag tjuta och stöna och ha mig, och samma sak gäller andra behagliga saker, som t.ex sex.

Jag har verkligen försökt att inte låta när jag äter men det går bara inte. Kan "olämpliga njutningsfulla läten" ha att göra med diagnosen? Är det nån som känner igen sig eller är det bara jag som är vokalt lagd?

Jag känner igen mig, till exempel när jag lyssnar på musik i headset så kan jag faktiskt stöna ibland, kanske ett samband

Ja när man gör något behagligt som sagt.

Jag vill inte att andra ska höra, så jag är tyst

Attraktiv egenskap! Då vet man ju att du gillar "maten"

Maken köper ibland pakistansk mango åt mig, bara för att höra på hur jag låter när jag äter den, och då menar jag inte smaska (som jag HATAR när man gör). Nä, det är så gott så det liksom inte går att låta bli att låta. Så igenkänning på ditt dilemma!

Och bara för det är det nån jävla granne som hamrar nu. Tjugo i ett. DET kallar jag olämpligt ljudlig!!

alfapetsmamma skrev:Och bara för det är det nån jävla granne som hamrar nu. Tjugo i ett. DET kallar jag olämpligt ljudlig!!

Ring och käka lite pakistansk mango i luren så kanske han fattar vinken!

Eller sätt på: http://www.fruktmusic.com/

AAA skrev:

alfapetsmamma skrev:Och bara för det är det nån jävla granne som hamrar nu. Tjugo i ett. DET kallar jag olämpligt ljudlig!!

Ring och käka lite pakistansk mango i luren så kanske han fattar vinken!

Om jag bara visste vem det var så... Men huset är så taskigt byggt att man bara hör ATT nån stör, inte VEM som gör det direkt, inte ens om man går ut i trappen, som jag gjorde. HATAR att bli störd av sånt så dags, även om jag uppenbarligen inte sov. Jävla ohyfs.

När jag blev stucken av en geting förra året vrålade jag av smärta! När vi äter något gott låter jag så alla vet att jag gillar maten, jag brukar säga att det var gott, annars säger jag mest mmmmmmmmmmm när det är gott! Men inte vet jag om det är olämpliga ljud. När jag blev stucken kunde jag inte hjälpa det, det gjorde så ont! Jag var ute då och en som passerade stirrade på mig.

Inga mmmmm-anden, smackanden, smaskanden eller stönanden här.
Jag äter tyst, med stängd mun och utan att kleta ner mig.
Har otroligt svårt för folk med dåligt bordsskick, som att prata med mat i mun eller spilla och ha sig.

Bordsskick som sagt, och det verkar finnas flera generationer som aldrig fått lära sig vad det är. Jag tycker att gott bordsskick hör till vuxenlivet och att det är överflödigt att mmmm:a för att bekräfta kockens egenskaper. Det räcker att säga att det var gott efteråt.
Ljudande är något barn gör.

Ljud när man äter och dricker är jag extremt känslig för. Jag försöker själv försöka äta och dricka tyst.

KrigarSjäl skrev:Ljudande är något barn gör.

Du om någon borde väl veta att vissa egenheter kan man inte hjälpa. Om det vore så enkelt som att bara skärpa sig och hålla käft skulle väl ingen här ens ha en diagnos.

Ja, alla har vi våra egenheter.
Men jag är som jag är; har alltid haft svårt för vissa beteenden hos folk, vilket också är en egenhet. Jag har stundtals valt att isolera mig för att jag har så svårt för vissa folk - på den nivån är det.

Att ljuda är dock ingenting som nämns i aspergerkriterierna, det är något som görs lite till mans tycker jag.

Jag tycker nog att ljuda ingår under olämpligt beteende. Jag har läst att folk har svårt att reglera volymen på sin röst och så vidare, t.ex.