Läste Krigarsjäls profil och fick en idé. Krigarsjäl skrev: Jag ser inte ut som den typiske aspergaren med illasittande kläder, glasögon, ni vet.

Jag är själv en typisk Dilbert fast med mjukisbyxor.

Stereotypen för aspergertjej: glasögon, mullig, pratsam och lite färgstarkare.

Ja va ska man säga, ser väll ut som vemsomhellst o röstar därefter. Ingen ser att de skulle va nå fel på mej till de yttre, utom vid de tilfällen jag typ kan komma till jobbet o arbetspolarna undrar om det e ett senaste mode att ha två olika skor på sej Men kanske min verklighetsupfattning e så dålig att jag tror jag är nåt jag inte e. Skit samma.

Störst bäst o vackrast har härmed talat !

Finns det ett utseende förknippat med AS nu också?

Det borde TC få veta.

weasley skrev:Finns det ett utseende förknippat med AS nu också?

Det borde TC få veta.

Har man träffat många aspergare kan man inte undgå att lägga märke till att en hel del ser ut som något i stil med en bakfull Stig-Helmer.

Jag har mycket svårt att köpa teorin om att AS generellt syns utanpå på det sättet, alltså kläder, glasögon, vikt etc. Lika lite som jag kan köpa att man kan se andra personlighetsdrag och läggning på utseendet. Den här sidan med bilder av aspergare har varit uppe i tidigare inlägg: http://www.isn.net/~jypsy/AuSpin/a2p26.htm

Skulle hellre fundera kring hur man kan se det genom att studera personens kroppsspråk och beteende i olika situationer.

VaiSing skrev:Jag har mycket svårt att köpa teorin om att AS generellt syns utanpå på det sättet, alltså kläder, glasögon, vikt etc. Lika lite som jag kan köpa att man kan se andra personlighetsdrag och läggning på utseendet. Den här sidan med bilder av aspergare har varit uppe i tidigare inlägg: http://www.isn.net/~jypsy/AuSpin/a2p26.htm

Skulle hellre fundera kring hur man kan se det genom att studera personens kroppsspråk och beteende i olika situationer.

Men Kroppsspråk, beteende och klädstil hänger ju lixom ihop och bildar en helhet.

Jag anser att det är ganska lätt att skilja ut den typiske aspien i en grupp med "vanliga" människor.

Själv ser jag väldigt anpassad och social ut. Enligt min läkare så är det mitt största problem..

Det finns så många stilar runt omkring en så att jag tror att ingen ser på mig att jag har AS med klädstilen. Trots att jag är väldigt bestämd vad jag vill ha på mig. Jag gillar inte för kluddiga kläder med mycket text på. Men med jeans, tröja, svart jacka, kängor, så ser jag nog rätt vanlig ut.
Jag har dock glasögon.
Men jag har observerat flera nter som också har det.

Det verkar finnas en aningslöshet hos många aspergare. Dom verkar inte kunna bedöma hur dom ser ut. Följden kan ju bli att man har så dålig koll på kläder och frisyr att man blir helt utstirrad bland folk utan att ens fatta varför.

Inte direkt något som hjälper en person som redan lider av social fobi, eller en kärlekstörstande AS-kille som vill ha en partner..

De med AS jag mött har alla varit svartklädda i bekväma kläder, alltid samma stil, lite halvt ovårdade också.

Personligen är jag en sportfåne.

Edit: Kan ju dock tillägga att jag alltid har mjukiskläder på mig. O har svårt för 99% av alla t-shirtar som finns.

Ja tror man kan se de lite åt klädstilhållet. Kläder som e bekväma, material som inte sticker eller på annat vis känns äckliga. Lite udda utsvävningar i klädstilen. Inte stylade udda utsvävningar, det tycker jag man ser direkt. Nä, de handlar om NATURLIGA udda utsvävningar, saker som andra överhuvud taget inte skulle kunna komma den närmaste tanke att ha på sej eller kombinera, hur mycket style expert man än är.

Jag tycker att många med AS har en ganska god klädsmak, allafall tycker jag så om de AS jag mött / känner. Dom kan klä sej väldigt snyggt har god smak i mina ögon. Okey..ja betraktar ju mest kvinnor och hur dom nu ser ut, så på manliga sidan vetefan om jag överhuvud taget kan ha nån åsikt. Hursomhellst, riktiga trändskapare kan dom vara som jag ser det. Men va vet ja..andra kanske tycker de e skitafult o konstigt, så vet ja att de också är.

Undrar även om man inte kan se de lite i ögonen, jag upplever att det finns en speciell skärpa, djuphet, nyfikenhet o sug i deras blick, svårt o beskriva enkelt men för mej e den lite speciell och jag tilltalas av den. Detta gäller samtliga av de jag vet har AS, eller troligen har AS men inte e diagnostigserade.

Men allt kan ju bero på att jag dras till folk som ser ut på ett visst vis, beter sej på ett visst vis, åsså vipps kommer man till det resultat/slutsatts jag här beskriver.

Life told me one thing.
If you think you right, then you so wrong as you can be.

Man kan ju se ut som den typiske aspergaren dock behöver inte det utesluta att man ser ut som vem som helst.

1) Ja, glasögon och bekväma kläder.
2) Nej, jag ser ut som vem som helst.

Vad är det med dessa vinklade omröstningar som aldrig tillhandahåller
uttömmande alternativ. Typ vad är din favoritfärg ? 1 - blå 2 - röd.
lol. Jag lägger in ett 3:e alternativ som är negationen till 1) union 2),
och placerar sedan mig själv i denna.

Glasögon måste iaf vara vanligare hos AS-tjejer än hos NT-tjejer. Jag har glasögon, men har inte myskläder när jag går ut (undantag: vid motion eller när jag är ute på landet,). Jag tror inte min klädstil väcker ngn speciell uppmärksamhet. Lite tråkig, inte så vågad. Ingen text el reklam på kläder. Gillar inte skor med hög klack, eller så mkt urringning som det är på de flesta moderna "tjejtoppar" idag, men lite e fint. Gillar jeans som e tighta om låren, men raka och ev. lite utsvängda nertill. Gillar huvtröjor och v-ringade tighta toppar men har på sistone köpt en del stickade tröjor samt blusar.

Är alltid osminkad (blev proffssminkad en gång och blev riktigt fin), men jag har svårt med koncentration så det är främst detta som gör att jag låter bli, samt att det tar för mkt energi och att jag känner mig lite oren med smink...

Jag har glasögon och bekväma kläder, innebär det att jag nu fått en diagnos?

Stereotypen för aspergertjej: glasögon, mullig, pratsam och lite färgstarkare.

Jag är inte (ännu)? diagnostiserad.Men jag måste erkänna att här är ytterligare några drag jag känner igen mig i....

Jag ser väl ut som ni gör, haha

jag anser INTE att jag ser aspig ut i klädstilen, även om jag gärna går bekvämt klädd.

Att gilla kavajer är INTE aspigt va?

Savanten Svante skrev:jag anser INTE att jag ser aspig ut i klädstilen, även om jag gärna går bekvämt klädd.
Att gilla kavajer är INTE aspigt va?

Näpp, det är bara stiligt och snyggt

Linus_på_linjen skrev:Jag har glasögon och bekväma kläder, innebär det att jag nu fått en diagnos?

Det har jag också och jag har diagnos. Alltså diagnostiserar jag dig högtidligen som aspergare nu.

Jag brukar bära kavaj när jag ska klä upp mig. Alldagligt klädd har jag ibland märkt tendenser till det TC hintade lite om, och jag brukar onekligen bli förbluffad.

Jag reagerar ändå själv på [vad jag uppfattar som] nördig klädsel hos andra, och tycker jag klär mig fullkomligt mainstream utan minsta anlag åt det nördiga, snarare åt det sportiga om något...

Jeans, T-shirt och en helt vanlig jacka - eller om något då i någon mån märkt som klubbjacka från hockeyn - när man sitter på ett pendeltåg på väg hem från stan eller något i den stilen, skulle det vara något extremt konstigt i något sådant? Pja... En del verkar tycka det...

Det handlar egentligen mer om hur man "bär upp" kläderna än vilka kläder man har. Tillsammans med detta bildar kroppsspråk, röstläge etc en helhet. Aspergerlooken. Och många förefaller tämligen aningslösa när det gäller den egna approachen, precis som TC sagt.

Detta med röstläge e intressant, e rösten ett problem för många med AS.
Kan själv ha svårt att ha kontroll på mitt röstläge ibland. Allt från att jag kan börja en mening Högljutt o att det i slutet inte går å höra va ja säger, inget jag själv märker av.
Känner själv att jag kan variera mitt tonläge lite huromhellst, hittar liksom aldrig det naturliga läget utan måste liksom hela tiden tänka på vart de sitter.

Även detta med gång kan vara svårt, har väldigt lätt för att slå i kanter o jag snubblar hela tiden om omgivningen distraherar mej för mycket, å det gör den ju. Tar jag fokus på nån annan som rör sej tappar jag garanterat balansen o vinglar till som om man vore på värsta fyllan. Dessa fenomen inträffar bara när jag använder mina egna ben o på det viset är i rörelse. Jag måste vara väldigt målinriktad när jag går, blicken rakt fram, kontroll på stegen hela stilen om man så säger, vilket gör att jag säkerligen kan uppfattas som kanske lite kall o militäriskt stel.

Det här skapar sociala problem..har svårt att se människor jag möter osv, även dom jag känner. Detta gör att dom då tror jag e dryg o tar illa vid sej när jag inte hälsar osv.

Vissa dar känns det som att allt kan funka lite bättre, andra dar är det rena katastrofen.

Men de värsta jävliga med allt e att ingen på sätt o vis ändå tycks se alla mina problem. Du e ju perfekt, kan ju allt, gör allt så bra, låter så bra, e så effektiv, smart, kan så mycket, åka skidor i backen exempelvis..osv osv. Å kanske ere sant, jag försöker berätta att jag hela tiden försöker få de o funka, har en jävla kontroll på alla mina problem, fokuserar så inihelvete. Eller snarare HAR ORKAT HAFT DET om man så säger..Men de e som att ingen vill tro på mej. Men nu..Orken min e slut att försöka funka med "vanliga som en vanlig", bara för o få livet o funka. Jag måste ändra min strategi över det sätt jag fram till i dag hanterat alla mina svårigheter på, acceptera dom nångon gång o försöka leva med dem i nån forma av harmoni.

De kommer sakteliga bli va de blir.
/// Lungt lutad mot min kaktus ///

Jag stöter lätt i möbler med åtföljande blåmärken, eftersom jag tycks ha svårt att veta var mina gränser går. Tror jag att jag är smalare än jag är?

Får ofta höra att jag pratar för högt trots jag i mina öron pratar normalt. Kanske har med bristande hörsel att göra. Har ofta svårt att höra vad andra säger, särskilt om det finns andra störande ljud. Försöker jag prata lågt så hör inte andra vad jag säger, jag tycks aldrig hitta "lagom".

Aspergare sägs prata med entonig stämma också.

Jag röstade på glasögon och bekväma kläder, men jag ser ut som vem som helst. Mina glasögon är inte så värst stora. I mina ögon är kläder ett medel (för att inte frysa t.ex.) snarare än ett mål i sig, svart, grått och andra neutrala färger kan jag ses i. Det är väl iofs ganska aspergianskt att inte vara så modebrydd eller tokgeneraliserar jag?