Är det någon som upplever likadant?! Jag kan helt enkelt inte hålla alla bitar på plats i mitt liv, utan när jag väl bestämmer mig för något så är det endast en sak åt gången som gäller.

T.ex. så har jag haft två förhållanden under senaste åren, och när jag väl har ett förhållande så ger jag verkligen ALLT för det. Jag gör precis vad som helst för att vara så perfekt som möjligt, vara så trogen som möjligt... Och ja... Vara så-bra-som-det-går som möjligt.
Det betyder, att det finns absolut ingen energi över till annat i mitt liv.
Sedan när jag inte haft några förhållanden så har jag lyckats lite bättre med andra saker, fast det har fortfarande varit ansträngande.
Men det jag upplever är att jag faktiskt inte lyckas få till alla bitar i mitt liv, jag glömmer av att ta tag i saker, jag gör inget åt saker som måste göras osv.
Och detta beror på att jag alltid blir så jävla utmattad!!!
Det har varit orsaken till att jag fått avsluta utbildningar efter några veckor, avslutat tre olika jobb. Och nu sitter jag här och kollar apatiskt in i väggen igen. Jag har alltid känt att det var "lite på gränsen" med vad jag orkar med och inte. Jag har klarat av hela grundskolan och gymnasiet, men nu plötsligt så räcker inte energin till.
Jag har aldrig haft fritidsintressen eftersom det aldrig funnits energi över osv. Och jag har aldrig förstått varför jag aldrig orkat eller ens haft någon lust till det, men nu antar jag att en stor del beror på att alla regler/allt det sociala/hela anpassningssytemet kräver en sån enorm energi hos mig, att jag helt enkelt inte har någon energi över till annat.

En sak som bör tilläggas är att när det kommer in en ny sak i mitt liv, så blir det oftast så att jag väljer bort en annan. Detta är orsaken till att jag aldrig lyckas behålla de få "vänner" jag haft genom åren, jobb och skola eller vad som helst.
Nu känns det som om jag igen står inför ett sånt prioriteringsval, och detta ger mig extrem ångest... Och det är denna ångest jag dras med i långa perioder innan jag vet att jag snart kommer vara tvungen att "välja bort" en sak ur mitt liv, för att få det att "fungera"...

Orken är ett av våra stora problem och det är inte säkert det blir bättre med åren heller...Motgångar, misslyckanden, utanförskap, missförstånd, isolering, ensamhet, prestationsångest, perfektionskrav, medialt tryck, sociala krav, egna krav osv osv verkar slita ner oss ännu mer än NT.

Ja, det är många erfarenheter i livet och all prestationsångest som ställer till det hos mig. Detta har gjort så jag blivit mer och mer isolerad, ensam och allmänt hatisk och trött på hela omgivningen. Att jag inte lyckas leva upp till andras förväntningar är iofs inget nytt, men när jag inte ens lyckas eftersträva mina egna, det är då jag blir riktigt deprimerad och bara känner för att skita i allt och gå under jorden.

Man borde starta en folkrörelse som hette "Vägra vara perfekt på allting!".

Det kan inte funkar att alla måste bli generalister och klara tusen bollar i luften. Det måste finnas plats för specialister också. Dvs att man kan bli riktigt bra på en viss sak och sedan kunna lätta på kraven på andra saker. Det svåra för alla oavsett AS eller NT är att hitta "sin grej".

Samma sak för mig! En sak åt gången, annars blandar jag bara ihop det. Det var vad som hände på funktionsutredningen. Blir även stressad då jag ska klara flera saker samtidigt.

Mitt senaste jobb var ett designerjobb. Jag dukade under av stressen, jag försökte men kollapsade.

Känner igen mig i detta att inte orka med flera saker samtidigt. Jag kan oftast bara fokusera på en sak åt gången.
Som när jag gick i skolan (grund- och gymnasiet), då la jag all energi på skolarbete. Senare började jag på högskola och fick några kompisar
Kul såklart men då gick det plötsligt dåligt med studierna...
Fritidsaktiviteter är för mig helt uteslutet eftersom jag är helt utmattad efter en dag i skolan som även innebär socialt umgänge.
Det är ett elände att man inte har energi nog för allt man egentligen skulle vilja göra!

barracuber skrev:Man borde starta en folkrörelse som hette "Vägra vara perfekt på allting!".

+1

"Vägra vara perfekt på allting!"

JA!

Jepp. Jag släpper t o m andra människor när jag fokuserar på något annat. Låt oss säga att jag håller på med att leta sysselsättning, då kan jag sluta svara mina kamrater på msn och i telefon för att jag antar att de vill ha med mig på något som jag inte orkar tänka på.

Men en viktig läxa jag har lärt mig genom åren är att inte ta något för givet, så jag försöker hålla de flesta bitarna på plats ändå. Märker att mitt humör börjar svänga lite häftigare då, men det är också något jag hela tiden försöker lära mig kontrollera så balanserat jag bara kan.

Jag är okej med att livet är svårt, jag har aldrig hört någon med hjärna säga att det är lätt.

Det kunde lika gärna vara jag som skrivit det du skrev. När jag orkar med att jobba umgås jag inte med någon. När jag är i ett förhållande blir mina vänner oviktiga. När jag sitter fast i ett specialintresse försvinner min medvetenhet om exakt allt annat som måste göras.

Just det där med mitt fullständiga engagemang i förhållanden är lite dåligt. Ofta leder det till att jag blir sur och grinig på min partner för att jag ideligen gör allt som han vill, även om jag inte vill det själv, och han inte gör detsamma för mig i samma utsträckning. De förhållanden jag haft har tagit slut för att jag dumpat personen i fråga när jag inte stått ut längre.