barracuber skrev:Hej o välkommen!

Du kanske inte helt ska utesluta Asperger hos dig själv. Panikångest, depression och liknande brukar ofta vara följdsymptom av Asperger. Och ärftligheten är hög. Fast ärtfligheten naturligtvis ingen naturlag.

Sedan är det en annan sak om du behöver ha en egen diagnos. Det gör man bara om man lider av sina symptom och har problem i livet. Men diagnos kan ibland vara bra för att höja sin egen självinsikt om hur man fungerar.

Tack tack
Jag har funderat på det många gånger, har vissa drag som kan tala för det. Men min mest övervägande hypotes/teori är att det är miljörelaterat, från bland annat min uppväxt. Jag uppfyller inte tillräckligt många kriterier för en Asperger-diagnos, enligt mig själv.

Behovet av en diagnos kan variera som du säger, det är ju inte diagnosen i sig som gör livet bättre eller sämre utan sättet man hanterar det på. Hur ens självkännedom ter sig. Och det gäller ju alla, oavsett om man har någon diagnos eller ej. Har man ingen självkännedom så tror jag att saker och ting lätt kan gå åt helvete så att säga.

AS.Dotter skrev:

barracuber skrev:Hej o välkommen!

Du kanske inte helt ska utesluta Asperger hos dig själv. Panikångest, depression och liknande brukar ofta vara följdsymptom av Asperger. Och ärftligheten är hög. Fast ärtfligheten naturligtvis ingen naturlag.

Sedan är det en annan sak om du behöver ha en egen diagnos. Det gör man bara om man lider av sina symptom och har problem i livet. Men diagnos kan ibland vara bra för att höja sin egen självinsikt om hur man fungerar.

Tack tack
Jag har funderat på det många gånger, har vissa drag som kan tala för det.

Samma här.

AS.Dotter skrev:Men min mest övervägande hypotes/teori är att det är miljörelaterat, från bland annat min uppväxt. Jag uppfyller inte tillräckligt många kriterier för en Asperger-diagnos, enligt mig själv.

Är man tveksam som jag själv är ang mig själv, kan det vara bra att få ett expertuttalande. Själva är vi bara lekmän menar jag. Om man har turen att lyckas hitta en expert vill säga! Vi vet bara alltför väl här på forumet vad många inkompetenta läkare det finns som utger sig för att vara kompetenta!

AS.Dotter skrev:Behovet av en diagnos kan variera som du säger, det är ju inte diagnosen i sig som gör livet bättre eller sämre utan sättet man hanterar det på. Hur ens självkännedom ter sig. Och det gäller ju alla, oavsett om man har någon diagnos eller ej. Har man ingen självkännedom så tror jag att saker och ting lätt kan gå åt helvete så att säga.

Så sant. Blir alltid lika imponerad när någon skriver att "jag har kommit underfund om hur jag fungerar". Själv har jag inte kommit dit än. Står därför i kö för NPF-utredning som drar igång till hösten.

Ett sätt som diagnosen skulle kunna komma till direkt nytta vore den dagen det finns fler aspergervänliga företag - företag som kanske direkt till och med riktar in sig på folk med aspergerdiagnos. Just nu är det vakuum på det området i Sverige. Men i Danmark finns ju <a target="_blank" href="http://www.specialisterne.dk">Specialisterne</a>.

27, kille, fick diagnos 2004.

älskar TVspel, Anime, Musik och Film.

varit singel hela livet trots att jag inte ser hemsk ut. har svårt att acceptera andra människor trots att jag ofta ler och är trevlig.

ingen kontakt med familjen.

Färdigutbildad IT-tekniker (C3L Tyresö)

Går på Försäkringskassan trots att jag utåt sett verkar normal. Min avsky för andra människor gör mig deprimerad och jag drar mig tillbaka. Faller ihop när stressen blir för stor (ofta oväntat enligt omgivningen).

umm, vad mer? gillar Buddhism och Psykologi.

För dom som sett alla avsnitt av Fråga Olle: "Jag gillar bröst!"

Tjej, 24 år, bor i Stockholm fick diagnosen Asperger IGÅR!

Hej vad kul det är att läsa om alla här, bra tråd


Jag heter Charlotte och är 38 år, jag är inte utredd men vet att jag har minst ADHD.
Har fyra barn var av två är utredda och de har ADHD Asperger och Tourettes.
Har en 18 åring som inte har behövt någon utredning och en 2.5 åring som jag misstänker har minst ADHD men det får tiden utvisa

Är här för att försöka få lite mer förståelse om mina barns funktionshinder och lite bra tipps om hur jag ska kunna hjälpa dem bäst i livet.

Har minst diagnosen ADD, vilket är väl mer att jag sökte en neurlog för diagnosen Aspergers syndrom, vilket passade in på mig för ungefär 10 år sedan. Men har tränat enhäligt för den dagen jag ska passa in bland alla andra.

Är 28 och ser migsjälv som en existensialist nihilist, en psykopat som luktar på blommor, gillar mjuka låtar och dramafilmer. Iom att man tydligen kan bli kallad för psykopat för det minsta löjliga, så ska jag ärefullt då börja kalla mig för psykopat för min kallhet, så ta inte illa upp.

Drömmer mig ofta bort till en framtid vart man ser barn som springer över ängarna och det finns en naturlig balans, en ordning som är olik vår tid av slöseri, vart grymhet faktiskt är helt möjligt utplåningsbar.

Älskar intressanta existensiella frågor, vad det innebär att vara människa m.m. Tycker om att pyssla med saker som keramik( idag iaf ), av tanken att virka m.m som är faktiskt himla praktiskt.

Jag övar på image streaming och lucid dreaming, så om någon annan är intresserad, så hör av er!

Tja, 22 årig tjej här.
Varit diagnosticerad med AS/ADHD samt Diskalkylie sedan jag gick högstadiet, var fel diagnosticerad med damp tidigare vilket innebar att jag hamnade med folk som jag inte hade nåt gemensamt med.

Är konst studerande ( iafl en liten stund till ) och väntar på dagen D då jag för första gången ska testa att jobba, lite orolig över det helt ärligt. Vart ska jag passa in? kommer jag bli placerad på skumma platser som inte ger nåt till mig? känns lite värdelöst med konst utbildning sedan gymnasiet och sedan få stå vid ett rullband och packa in saker. ( det är vad jag har hört att man kan få som jobb ).

Mina intressen är datorer, spel, och fantasy. Gillar även anime/manga, tror det har med att dom är så glada och lättlästa i kropps språk( egna spekulationer dvs )

Ni får ursäkta om jag särskriver en hel del, dålig ovana jag har.
Här har ni mig iafl

"Man"
17år
Asperger, socialfobi, drag av autism
Intressen: Styrketräning/bodybuilding, filmer/serier, djur

Kvinna, fick diagnosen AS tidigare i år efter att hela livet ha mått mycket dåligt av att inte förstå NT-världen. Har alltid känt det som att storken tappade ned mig på apberget, och upplevde det som att jag äntligen hittade ut därifrån när jag först började läsa om AS (ca 2 år sedan).

Har en son som fyller 17 i år, och det måste ha blivit något fasfel för trots att hans far är väääldigt aspig har han blivit "normal" (dock mycket begåvad).

förutom (fack-)böcker är jag extremt intresserad av musik. Dock har jag typiska temporära specialintressen jag helt går upp i.

Bor ensam med min son efter att ha varit sambo i 17 år.

Blev människa 86. Följande går att säga om mig:

Matematiker, uppfinnare, tänkare, konstnär.

Allt annat får man ta reda på själv.

Tjugotre år, bor i nordöstra Skåne. Står inför en utredning och de neuropsykspecialister jag träffat hittills är ganska övertygade om att jag har aspergers. Jag har varit deprimerad sedan jag var tolv år gammal. Ibland har SSRI hållit mig symptomfri men för det mesta inte. Jag kämpar nu för tiden med att skriva klart min kandidatuppsats i sociologi, som jag ligger efter med. I höst ska jag förmodligen börja läsa mot en masterexamen. Jag är tokig i hundar, sexualpolitik, teorier, och att skriva, tova och virka.

Man 54 år
Aspergers symdrom med katatona symdrom.
Diagnostiserad -02
Hemma hörande i Stockholm.
En dotter på 16 år.
Gillar cyklar och bondgårdar, att skriva.

Diagnosen är personligheten eller,
var det tvärtom. Eller så är man båda delarna.
Men ni kan ju välja själva.

På något sätt känner jag mig så glad när jag läser alla dessa person- beskrivningar. Visst har vi våra handikapp ... men samtidigt så är det våra styrkor. Vi har inte kunna anpassa oss till någon av samhällets olika standard- personligheter, istället har vi behållit våran egenart. Visst har ofta(?) fått stå ensam för att vi inte passat in.
Men samtidigt så är vi mera hela som människor ... fast förvirrade då samhället i övrigt inte är det.
Tack för att ni finns ... det gör mig mindre ensam i min värld.
/ Conny

"Kvinna" på 22 år, snart 23.

Bor i Västerås.

Har diagnoserna depression, ocd och ångest. Och så har jag fått höra av läkarna att jag har dragning mot asperger. (Dom kunde inte sätta en diagnos, eller starta utredning utan att veta hur jag var när jag var liten. Men nu vet vi hur det var och det ska väl startas en utredning när dom får tid med mig.)

Saker jag tycker om är religion, psykologi, djur, matematik, problemlösning, korsord, allting vackert, färger (till viss mån), googla, dela upp saker i rätt ordning (enligt mig), göra listor och räkna ut min ekonomi. <--- har inte tänkt innan på vad jag gör och listan blev lite lång

Tjej 22 år
Aspergerdiagnos fick jag 2005.

Har även nåt som kallas dystymi, det innebär att jag ibland blir jätteledsen och deppad utan någon uppenbar anledning. Så är det bara men har lärt mig att leva med det.

Bor själv i lägenhet och klarar vardagen utan problem, undantaget är den sociala biten. Pluggar på högskola.

Är intresserad av musik och astrologi.

Skriver några rader här, även om jag är lite osäker på vad som är värt att veta.

Jag är 28 år, fick diagnos Asperger och ett par andra mindre diagnoser förra sommaren. Har två pojkar, 5 och 2 år, varav min äldre son har autism. Bor med barnen men är särbo med deras pappa.

Jag är nog evighetsstudent. Har pluggat sen 2002 och försöker nu få doktorandtjänst så jag kan fortsätta ett tag till (men mot betalning).

På många sätt är jag välfungerande trots AS, men jag jobbar mycket hårdare än de "normala" och ibland känner jag mig snuvad på viktiga delar av livet. Försöker fortfarande förstå hur jag ska relatera till diagnosen, mig själv och omvärlden.

Intressen (kortlista): autism, psykiatri, buddism, språk, relationspsykologi.

Jag får inte till något bra skrivflöde för tillfället, så jag beskriver mig själv med en kort punktlista istället.

- Man, strax över 30 år
- Jag har två barn som bor hos mig varannan vecka
- Jobbar med datorer, mestadels programmering, vilket också är mitt största intresse
- På fritiden gillar jag att lyfta tunga saker och ställa ned dem igen och att till fots ta mig från punkt A till punkt B så snabbt som möjligt
- Matlagning, brödbak och odling har jag periodvis passion för
- För tillfället är jag väldigt dålig på att producera inlägg, men kanske kommer jag få lite inspiration till det vad tiden lider
- Ogillar starkt mitt nick som jag valde lite på måfå innan diagnosen, bara för att kunna läsa alla underforum

Pojke, möjligtvis ung man, 17 år.

Har f.n. ingen diagnos, men misstänker ADHD, samt AS.
Inga intensiva specialintressen, möjligtvis överklockning, dataspel, et cetera.

Väntar just nu utredning till sommaren.

Hej allihop! Jag är en 15-årig tjej som har Aspergers syndrom.
Diagnosen fick jag i november 2009.
Mina största intressen är djur, fotografering, att läsa, att skriva och språk.

Jag är en inåtvänd, tyst och tillbakadragen person, är en så kallad ensamvarg.
I skolan får jag mycket extra stöd av lärarna eftersom jag har gott om särskilda behov. Jag bytte skola ganska nyss, och trivs i min nya skola där alla mina lärare vet om att jag har en diagnos.
Lärarna i min förra skola gjorde narr av mig, men mina nya lärare är väldigt snälla mot mig. Jag går i en vanlig klass, och de andra eleverna tycker nog att jag är helknäpp.
Min ena lärare fixade en dator åt mig, eftersom hon ville att jag skulle kunna kommunicera med henne på något sätt.
I skolan sitter jag ofta gömd i ett hörn och stirrar på väggen, och ofta kommer lärare fram till mig för att se hur jag mår.

Jag är överkänslig mot ljud, beröring, smak och lukt.
Jag vågar inte att testa nya saker.
Mina föräldrar tvingar mig att ha kontaktperson, eftersom jag vägrar att vara i närheten av andra människor och drar mig undan den sociala gemenskapen.
De flesta människor som vet att jag har en diagnos, särbehandlar mig. De bemöter mig på ett nedlåtande sätt.

Jag hoppas att jag är välkommen här inne ...

Du är så välkommen, Withdrawn.

Här kommer du i alla fall inte bli behandlad nedlåtande - jag och väldigt många med mig vet hur det känns att vara där du befinner dig just nu, och det finns vad jag förstår en hel del yngre medlemmar här också.

Återigen, välkommen.

Withdrawn skrev:De flesta människor som vet att jag har en diagnos, särbehandlar mig. De bemöter mig på ett nedlåtande sätt.

Jag hoppas att jag är välkommen här inne ...

välkommen!
Här finns det många särbehandlade...

Och många som blivit behandlade som sär!

Välkommen skall du vara!

Välkommen hit! Jag var ständigt mobbad i skolan men jag saknade stöd. Fick ingen diagnos heller förrän i år, är 36 nu. Så du har goda förutsättningar att klara dig mycket bättre än vad jag gjort. Nu först ska jag få stöd!

Man, 30 år med pågående utredning. Troligtvis ADD/AS.

Största intresset: Andra världskriget.

Mina hobbys: Musik, fysik, spela piano, samhällskritik, schack, historia, datorspel.

Övriga saker som är intressant: Psykologi, kriminologi.

Tidigare specialintressen: Spela trummor, 3D-animering, programmering, schack.