Vad är definitionen på specialintresse?

Jag har alltid varit väldigt intresserad av insekter, framförallt skalbaggar. Jag har suttit och betraktad dom länge, lyssnat på dom och ritat av dom.
Däremot så har jag aldrig brytt mig om att lära mig fakta om dom, eller deras latinska namn.

Kan man då kalla det för specialintresse?

Att det heter just specialintresse gör att jag skulle vilja räkna in det här. Eftersom jag är speciellt intresserad av skalbaggar.
Men när folk pratar om specialintresse så verkar de alltid mena sånt som man kan rabbla upp extremt mycket faktakunskaper om. Men varför heter det då specialintresse och inte specialfaktakunskaper eller nåt liknande?

Jag vet inte. Jag har bestämda intressen som jag tycker är fruktansvärt fascinerande och roliga som kemi och mikroorganismer. Men jag är bara intresserad av vissa specifika delar av dessa. Tex tycker jag att memorerande av systemen är fruktansvärt tråkigt, vilket är en fruktansvärt stor del av båda.
Specialintresse känns som du skriver fel eftersom kunskaperna och intresset är ganska selektivt.

Det som jag tänker definerar specialintresse är när INTENSITETEN går över styr, så folk himlar med ögonen när du nämner något även kort och diskret.

När man tänker på det heeeeela tiden, och längtar efter det när man inte kan ägna sig åt det.

Ja, det är intensiteten som avgör. Som en förälskelse. Mono- eller polyamorös, en åt gången eller flera samtidigt. Den där betoningen på just faktakunskaper man kan ana här på forumet? Tja, många aspergare är inriktade på sådant, utpräglade intellekts- och utpräglat inte känslomänniskor. Och länge fanns bilden, även bland aspergare själva, att alla aspergare var sådana. Men det finns faktiskt också de aspergare som är tvärtom och de som befinner sig däremellan - och termen "specialintresse" måste även de ha rätt till eftersom de kan idka fenomenet.

Sedan har jag ju synpunkter på själva begreppet "specialintressen" när "NT"-folk använder det om oss och definierar dem som "oändamålsenliga" samtidigt som de själva tittar på sport eller såpor och kallar sina övriga specialintressen "hobbyer", "rekreation", "pyssel" och dylikt - men det är ju OT här.

Känner ett tvång att prata om det med utomstående, att dela med sig av det.
Men inte ens det är ju ett kriterium... finns många med autismspektrumstörningar som inte finner något värde alls i att dela med sig av sig själva för andra.

hej alla
är ny här på forumet.
skulle vilja skilja på fascination och specialintresse.
fascination (en stark känsla för företeelser saker eller personer)
behöver inte leda nånstans kanske. man kanske inte behöver dela den med någon, eller kanske inte vill.

ett specialintresse däremot har lett till något, man har lagt ned kraft och energi att lära sig, att söka nya vägar.
då vill man gärna dela med sig av sitt intresse. tror alla vill det.

kreativitet, driv är andra begrepp som hör ihop med specialintresse
tror alla människor är lika kreativa i grunden

hur blir det då ett specialintresse? jo att man hittar vägar till kunskap.
alla kanske inte kan läsa böcker, andra gillar inte datorer, en tredje hade nån dålig lärare.

bästa att sluta innan holismen tar överhand.tack för ordet

Välkommen Claria! Jag har alltid älskat hästar, tapetserade nästan hela mitt rum med hästbilder, samlade på bokmärken med hästar, gör det fortfarande. Samlar på figurer, läser faktaböcker om hästar, men läser inte all text.

Är det ett specialintresse? Som vuxen är jag även väldigt intresserad av att brodera i korsstygn. Handlar ibland fast vi egentligen inte ha råd. Har lätt för att fastna i broderandet men om sonen vill något hjälper jag honom.

claria skrev:ett specialintresse däremot har lett till något, man har lagt ned kraft och energi att lära sig, att söka nya vägar.
då vill man gärna dela med sig av sitt intresse. tror alla vill det.

Om man slösar tid på att dela med sig av sitt intresse till ointresserade människor, så tycker jag det mer tyder på en facination faktiskt.

Varför ödsla tid som kan läggas på sitt intresse om man mest är intresserad av intresset? Eller du kanske antar att alla har socialt umgänge som delintresse i specialintresset?

hej igen och tack!
tror att samlande specialinressen och hobbys är helande
ju stressigare vi får det 2010 desto fler samlare mm
det har inte blivit mindre folk på loppisarna precis

kanske är de människorna klokare som håller det på en sansad nivå
det går ju inflation även i kunskap.

hobby-intresse folk begriper
mani-intresse ingen begriper
specialintresse-vissa begriper inger viss respekt (och löje)

men varför börja med ett specialintresse då?

dels kan det vara överstress inom tex ett jobb, man behöver resa i tanken och känslan en stund för sig själv

det kan ochså vara socialt betingat (i mitt fall är det så), dels på ett yttre plan
och dels på ett inre genom sublimering av andra behov (rätta mig om jag har fel)

i mångt och mycket är det en reparationsåtgärd. vi är inga robotar

tack för ordet

Ett specialintresse blir det väl när man glömmer bort tid och rum, är helt upptagen med att ägna sig åt sitt intresse. Och när omgivningen tycker att man är lite märklig om man är väldigt kunnig om sitt intresse. När man uppfattas som en "talande uppslagsbok" inom sitt område.

Liknande tidigare tråd: Vad kännetecknar ett specialintresse?

Ett specialintresse är något som du tycker jättemycket om, nästa så att du blir besatt av det!

I natt när jag verkligen VILLE gå och lägga mig försökte jag låta bli mina smycken.
Jag stog stilla mellan sängen och soffbordet (där smyckena ligger) i en kvart och kämpade med mig själv.

Jag lyckades, men det blev svårt att somna för jag LÄNGTADE verkligen efter smyckena.

DET är själva grunden i specialintresse för mig.

Man has marble addiction