Detta med känslor.

Kan det vara som så att vi alla i stort sätt känner presis likadant. Visst vi lever ju i samma värld, kvicksilvret i termometern står där det står så att säga, de e så kallt eller varm som det e.

Är den enda stora skilnaden mellan AS och NT, att de som har AS i -vissa- situationer/fall inte kan kontrollera sina känslor eller ens beskriva dem, medans NT har mycket lättare för det.

Jag menar alltså, kan det sägas att vi känner och upplever samma smärtor, att det gör presis lika ont, vi fryser o plågas lika mycket, blir lika arga, ledsna, tor lika mycket att si o så ere, förstår sej på andras känslor lika lite som lika mycker, vill ägna oss åt våra specialintressen presis i lika stor utsräckning osv osv. Kan det vara så, att den enda skillnaden i grunden mellan oss bara handlar om att NT har lättare för att bita samman, kuva sej inför det obehagliga o allt det som vi i grunden känner så lika.

Kan det vara så att AS på detta vis tillhör ett bortsämt folk. Att AS e bortskämda, kanske redan från den stund de damp ned på förlossningsbordet. Kanske slapp AS ligga o frysa ute i ett kallt o sterilt sjukhusrum, utan i stället hamnade i en varm o gosig kuvös.
Man kan få det till att AS e ett folk som aldrig känt av nån riktig smärta o därför bara går o smågnäller om allt möjligt småtrams.

Varför frågar jag..jo därför att jag vill slå tanken ur mej att det e så det är. Ja e inte sådan allafall, ja upplever att jag haft de jävligt kyligt och tufft omkring mej ända sen den dagen jag föddes.

Nån som känner igen attacken från omgivningen. Detta kan väll knappast vara kontroversiell för någon här här.

Några allmäna synpunkter/komentarer i saken vore intressant.

Och gärna tipps...
Hur ska jag på ett vettigt vis slå tillbaka på sådana attacker från min omgivning, utan att som det alltid varit, bara bli komplett upprörd o rasande och nära på spränga vederbörande idioter till köttfärs.

Hej!

Jo, helt klart är känslorna samma. Men vilka känslor man har i olika situationer varierar ju inte bara mellan AS och NT utan även mellan olika personer oavsett om man är AS eller NT.

Så jag tror ju att ja, de flesta blir glada av solsken men alla visar det olika mycket. Och samma gäller för det mesta som kan anses "vanligt". Men sen kan man ju vara lessen eller må dåligt över saker som andra inte skulle bry sig ett dugg om. T.ex. tappade jag min halsduk som jag hade stickat (och någon annan var snabb att plocka upp den), jag grät och var förtvivlad i en timme ungefär. Vanligtvis kan man skaka det av sig och gå vidare mycket fortare.

Så ja, detta med känslor är inte lätt och alla kan inte bita ihop och kuva sig. Men att det är AS-relaterat har jag inte tänkt på, förmodligen är det så att vi har lättare till starka känsloyttringar.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag upplever att jag har mycket mer uthållighet och förmåga att bita ihop än folk i allmänhet. Både vad gäller smärta och psykiskt lidande.

Den terror jag upplevt skulle få klara av så bra som jag. Men få förstår, för det jag upplevt som terror är ofta helt vardagliga ting. Som skolgympa och att gå vilse i skolkorridorer i 12 års tid. Jag tror få människor skulle klara av att leva i skräck dagligen så länge utan att krascha totalt och få en psykos.

En tanke jag har är att alla mer eller mindre e "Aspiga" om man med Aspig menar att man har svårigheter med sina känslor och samspel med omvärlden. Något säker alla har i mer eller mindre utsträcknig, eller ??

Tänker mej dagens samhälle, med alla krav, trängsel o allt ve de e med informationsväxling hit o dit. Jag menar, att vi, eller snarare nu de som fått diagnosen AS, att dessa individer så att säga är den första varningsklockan om att det som vi i dag håller på med, kanske inte kommer hålla så värst länge till.

Kanske e ja ute o cyklar nu totalt. Men AS handlar väll mycket om att man kan vara extremkänslig för vissa saker, så extremkänslig så att det till och med kan leda till rent hadikapp i det liv som samhället bäddar åt oss. Är det inte så att allt fler o fler blir diagnostigserade för en massa olika NPF syndrom att antalet individer med exempelvis diagnos AS bara ökar och ökar.

Som nu "sugröven" känner, känner jag också, mitt liv har kännt som ett enda stort jävla terror mot mina känslor. Haft ett rent helvete osv, men har jag haft mer hevete än nån annan ?? Jo de har jag, som jag känner det då, men de flesta säger nästan bara att..du har de väll inge svårt..inte för något..bara glider på en räkmacka, eller va dom nu lyckas hosta ur sej. Om dom bara viste tänkte jag om dom bara kunde lyssna o försöka förstå det helvete jag genomlidit varenda dag. Men vem fan orkar det, vill det, överhuvud taget kan det ?? Nu har min larmklocka också börjat ringa, ja står inte ut längre helt enkelt me allt detta skit.

Ja e glad att man får upp ögonen o i dag tar de problem man har på mer o mer allvar. Men kommer man nån gång till pudelns kärna, svaret varför o vad det egentligen är för fel. Kommer vi människor nånsin kunna evolutionera oss till känslolösa robbotar, eller kommer vi sakteliga duka under en efter en ??

asmig skrev:En tanke jag har är att alla mer eller mindre e "Aspiga" om man med Aspig menar att man har svårigheter med sina känslor och samspel med omvärlden. Något säker alla har i mer eller mindre utsträcknig, eller ??

Det är väl så att nästan alla har fragment av nästan alla Asp-drag. Skillnaden är att för oss så är det ett problem.

Att en NT någon gång råkar ta en instruktion bokstavligt är inte Aspigt. Det är när man hela tiden gör det och det skapar eviga konflikter med omgivningen som begreppet aspig gör sin rätt.
Samma sak med övriga asp-drag.

Intressant detta att ta saker bokstavligt. Jag funkar så rent allmänt att jag inte tar något alls bokstavligt, eller snarare kanske de handlar om att jag har svårt att ta nåt på riktigt allvar, de e nog det jag blivit inpräglad som nån form av försvarsmekanism. Men jag tolkar saker väldigt bokstavligt o vill att andra ska tolka mej jävligt bokstavligt, hur de nu ska gå i mitt svävande sätt att hela tiden formulera mej (detta e ju då nåt som andra tycker men inte jag).

Jag e ganska militärisk av mej, trivs där det finns va ska man säga en monoton takt o rytm o klara rena instruktioner som inte kan ifrågasättas mer än att bara typ dö o gå i graven.

E detta några drag som kan hänföras åt ett Aspigt håll ??