Halloj.
Jo, det är på det viset att jag ska skriva ett arbete om asperger. Bara en liten fördjupning i det allra mest väsentliga - problem, svårigheter, fördelar, nackdelar - egenligen vad ni med diagnosen anser vara viktigt för människor att veta. Jag har känslan av att inte många vet vad det egentligen är, (inte ens ungefär), och en del verkar tro att det är fullständigt handikappande, eller att de som har det är farliga för sin omgivning, till exempel. Anledningen till att jag gör arbetet är att jag misstänker att en gammal vän till mig skulle kunna få diagnosen; och det skulle i så fall ge svar åt väldigt många för mig ännu oförståeliga händelser.

Så det jag vill är att ni skriver vad ni anser är det viktigaste för andra att veta. Ni får också gärna skriva fritt om saker som är betydande för er; vad som helst där aspergers spelar in.

Jag funderar också på om diagnosen finns för att de som har den inte passar in i samhället, eller för att samhället inte passar dem, om ni förstår vad jag menar? Det skulle ju inte vara den enda "stämplingen" som är ett resultat av dagens samhälle.
Vad tänker ni?


Tack på förhand!

Mvh Vince

En sak till, vad betyder NT?

"Neuro-Typisk", dvs som majoriteten utan diagnos.

Får fundera lite på dina frågor (men hoppas någon annan hinner svara först).

Och välkommen förresten.

Här står det en hel del (om du inte läst det tidigare):
http://www.aspergerforum.se/vanliga-fragor-introduktion-till-asperger-t8504.html

NT = NeuroTypisk
http://www.aspergerforum.se/npf-definitioner-vad-betyder-t3529.html

Om jag skulle skriva ett kort arbete om AS, skulle jag ha med följande punkter:


* kort historia om när det "upptäcktes", vem som "upptäckte" AS
* kända personer med AS
* som du skriver fördelar respektive nackdelar
* att alla Aspergare inte har alla diagnoskriterium/att det är ett spektrum och att varje Aspergare är unik
* fördelar och nackdelar som kan finnas
* samhällets resurser(LSS, soc, AF osv)
* diagnostisering

Att själva fenomenet inte är något "On/Off"-tillstånd, d.v.s. det är en glidande skala och en person kan mycket väl ha Asperger-drag utan att "kvala in" för diagnos.
Folk tenderar väl annars att tänka på såna här saker som vattenskalle/inte vattenskalle.

Visst finns diagnosen för att man inte passar samhället, det verkar som att många (de flesta?) har fått diagnos efter att ha kommit i kontakt med psykiatrin av någon annan anledning, det är nog få som vaknar upp en dag och tänker "nä, det bäst ja går å kollar mej så ja inte ha fått en aschberbers".
Ju mer framgångsrik en AS-person är i samhället desto mindre är sannolikheten att denne är diagnosticerad, tror jag då.

Tycker för övrigt att det var omtänksamt av dig att komma in på det här ämnet p.g.a. en kompis.

Dao skrev:Visst finns diagnosen för att man inte passar samhället

Jag vet inte om jag håller med. Om samhället hade sett annorlunda ut och Aspergare hade varit i majoritet, hade det varit NT:s, som hade varit handikappade/funktionshindrade.

Tack för svaren =)


Andypandy: Jag har med allt utom "samhällets resurser", (bra tillskott), och kända personer. Jag känner dock inte till några kändisar med AS. Ge mig några exempel!


Forskning i ämnet har jag betat av en del. Det jag har svårt att finna är personliga synpunkter, så jag slänger in några frågor om saker jag skulle vilja höra om från någon som faktiskt upplever dem. Det ser väl lite ut som att jag ber er göra min läxa åt mig, men plocka bara ut vad som helst och skriv om. Rätta mig om ni ser uppenbara felaktiga föreställningar.


En av de saker jag finner mest fascinerade är det här med specialintressen. Hur vanligt är det egentligen? Om ni har sådana, och kan, så:

- Berätta vad ert speciella intresse är.
- Hur mycket tid ni lägger/har lagt på det
- Om omgivningen har reagerat på det, och i så fall hur
- Om ni jobbar med det, eller har haft till exempel konstnärlig framgång inom ämnet.
- Händer det att man byter intresse, eller är det samma, eller nästan samma hela livet?


Jag har läst om en bundenhet till rutiner eller ritualer. Jag antar att det varierar både i grad och förekomst, men om ni kan relatera till det;

- Ge exempel på ritual/rutin
- Hur stor plats tar detta i vardagen?
- Hur detaljerade är rutinerna?
- Hur blir ni påverkade om mönstret bryts?

Beskriv gärna en hel dags rutiner, om det inte är för mycket begärt.


Bilden jag fått är att de största nackdelarna med AS finns i den sociala delen av livet. (En del jag själv haft stora problem inom). Berätta om:

- Hur upplever ni det här?
- Hur upplever ni andras reaktioner?
- Lider ni av det/har ni lärt er att hantera det?
- Hur hanterar ni det?



Om något till exempel för tydligt avslöjar vem ni är, eller om ni av någon anledning inte vill skriva öppet om det, så får ni berätta i ett PM om ni känner er manade. Jag inser att vissa saker är väldigt personliga, men jag ger mitt ord på att ingenting kommer att spridas utanför min inbox och insidan av mitt huvud. Detta är bara ett försök att bygga mig en verklighetsförankrad bild. Och, jag ber om ursäkt för att jag är så påträngande =P


Mvh Vince

Du verkar klok och verkar ha tänkt, är du säker att du inte är aspergare?
Skojade bara

Om jag skulle beskriva intresse så är det intresse för el och tekniska saker, började som 4 åring eller så när jag såg blixtarna från min modelljärnväg som blev när man kortslöt polerna.

Därifrån har jag byggt och byggt och byggt, idag har jag ett intresse av att bygga fullständigt monstuösa system med extrem effektivitet, något jag ibland får göra i jobbet.
Jobbar som elektronikkonstruktör eller vad jag ska kalla det, konstuerar maskindelar, elektronik och programmerar elektroniknära oftast.

Jag vet att jag har bekymmer att byta aktivitet innan det jag för stunden gör är klart, det har sina avigsidor och jag har förlorat många jobb på grund av det.

Jag kan få veta att jag ofta gör ett mycket bra jobb när jag väl är på jobbet, många ogillar skarpt att jag har svårt o komma till jobbet, något jag har full förståelse för.
Däremot få som har motsvarande synpunkter att jag inte heller går därifrån, till synes är enligt många morgonen det viktiga.
Jag har inga bekymmer med o jobba, däremot att komma till eller ifrån jobbet.
Det går i perioder och jag avskyr att komma sent till saker, därför var det väldigt skönt att höra en forumist säga att hon inte gillar när man är för tidig till en tillställning.

Numera brukar jag begära att få planera min arbetstid själv så ingen kan klaga på att jag kommer en viss tid och ibland skyller jag på att jag har andra uppdrag o då går det oftast bra att sålänge man jobbar få sätta de tider man vill om de inte ville göra det från början.
Just nu jobbar jag nästan enbart hemifrån.

Du har ett PM om intressanta intressen.

Att man inte kan läsa av någon annan vilket resulterar i missförstånd ibland. Ett exempel är vår son som är 4 år. När han blir arg förstår jag inte varför han är det och då blir det en konflikt, om jag har en tid att passa blir jag stressad då han inte vill ta på sig kläderna och då brukar han plötsligt bli arg och jag förstår inte varför han blir det.

Alltså, kan inte läsa av och därför blir det konflikter ibland. Förstår inte heller andras avsikter. Detta tycker jag är viktigt att NT får veta.

Här kommer svar på dina frågor:

'Mitt specialintresse är broderi.
'Har barn hemma så jag broderar varje ledig stund.
'Vet inte om någon har sagt något, de tycker jag gör fina saker.
'Jag gör gärna egna broderimönster så jag är intresserad av design också.
'Förut samlade jag på massor av bilder på gulliga djur och figurer, samlade på bokmärken, broderade inte, men minns att mitt samlande tog upp en stor del av min fritid.




'Jag duschar först, tvättar sedan håret. Jag vill alltid att gaffeln ska vara på vänster sida och kniven på höger.
'Tar ju inte så stor plats, när jag var liten hade jag en ritual att placera min penna på en viss plats i bänken på skolan. Annars skulle något hemskt hända.
'Förstår inte frågan om detalj.
'Jag blir stressad om rutinerna ändras.




'Jag tycker det är svårt att vistas på offentlig plats. Jag förstår inte gester som andra använder då man pratar.
'Förut då jag gick i skolan tjatade andra på att jag skulle prata. Blev mobbad för min tysthet.
'Jag har lidit av det, i skolan och i arbetslivet. Arbetar inte nu så då är det lugnt, men det är stressande att vistas bland andra människor, på bussen, på stan.................
'Jag hanterar det genom att skärma av mig från andra människor. Annars blir jag bara stressad och får yrsel.

Alla aspergare vill inte bli "botade".

Och framförallt(kanske) - alla personer med Aspergers är olika och har olika symptombild.

*klipper bort mitt inlägg*

För invecklad för alla.
*fiser*

Empati är en maktord, likt ordet härskarteknik är en härskarteknik för feminsiter, att kalla dem så.

Så det är bara om man poängterera och vet vad man snackar om. Att även faktiskt rikta kritik till NT för att de grundar sin trygghet att dömma och håna andra mindre grupper efter hur pass säkra de känner i sin värld.

Det har inget med sanningen att göra, vad som är rätt eller fel.
Bara emotionell felaktighet.

Och då vill jag lägga till: Jag har inga problem att förstå mig på min omvärld. Däremot världen tycks ha problem med mig, för de vill lämna sina fördomar rätta i sig, att man kan uttala sig om andra , att "Det kändes inte rätt", hellre än ta sitt jävla förnuftit till fånga o förklara varför.

Dethär med känslor är en väldigt kraftfull verktyg, för om någon känner att de har blivit sårade, så har de då rätt till sina känslor, och de som förväntas rätta sig efter den som har blivit sårad, är omgivningen.
Denna mörka kusin till sådan empati, är att alla fördomar, all idioti, all rätt i världen kan gynnas den som låter sin förnuft bestämmas efter sådana oklara känslor.

Förstår ni vilka också lider av en handikapp nu ?

Jag tackar ödmjukast för det fina bemötandet, alla svaren och eran öppenhet. Det är till stor hjälp i utformningen av mitt arbete. Kanske kommer några fler frågor senare, men fortsätt för all del att svara på de som redan finns!

Tack & hej!