Saknar ej vänner
34 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
av Juddy » 2010-05-07 15:09:12
Jag har satt upp regler för mig själv: oavsett hur jag mår så ska jag gå upp ur sängen och klä på mig och jag ska gå ut och gå varje dag. Oavsett. Ja, snöar det, regnar småspik och sånt, då blir jag hemma men att klä sig och se till att man håller en nivå på tillvaron hjälper en hel del.
av Noli » 2010-05-07 20:40:32
Thurizas skrev:Jag vill vara social, mer än vad jag orkar dessvärre. Jag har vänner men det är få som jag skulle kalla riktiga vänner. Har hellre en nära vän än flera ytliga. Jag har alltid haft rätt hårda krav på mina vänner och därför är det få som fått hänga med genom åren.
Kravet kanske låter enkelt men det verkar vara något av en omöjlighet att följa, för normalt folk i alla fall. Kravet är ärlighet.
Säg hellre att du är less på mig för nu och inte vill umgås för tillfället än att hitta på en lögn exempelvis om att du skall tvätta alla dina strumpor för hand (just detta har dock inte hänt,än). Jag har dock blivit bättre på att hantera folk som ljuger idag än då jag var yngre. När jag var yngre och någon ljög för mig valde jag att hellre vara utan den personen.Oavsett hur ensam jag än blev. Som vuxen har jag förstått att det är mer regel än undantag att folk ljuger, även om jag inte förstår varför dom väljer att göra det.
Jag har alltså ett behov av vänner och att vara social, jag kan bara inte fixa det i samma utsträckning som en vanlig människa kan.
Min förklaring är att folk är rädda för att såra andra så därför ljuger de i stället för att vara ärliga. Att vara ärlig eller säga sanningen kan innehålla en del negativt och hårt som kan såra andra så jag förstår varför en del människor gör så.
Jag undrar om du inte är rädd för att bli sårad av dina vänner eftersom du vill att de ska vara ärliga?
För min del har jag inget krav på ärlighet hos mina vänner och sen är det svårt att skilja om de är ärliga eller om de ljuger.
Jag vet hur det känns att bli sårad av någon, man blir ledsen efteråt en tid.
Jag tycker om att umgås med vänner på föreningsaktiviteter m.fl. och att jag gillar telefonsamtal även långa telefonsamtal. Men jag tycker om att vara ensam hemma även under längre tid eftersom jag har stort behov av att få vara i fred för TV-tittande och dator och mina intressen.
mvh Noli
av Anna med fyra » 2010-05-22 21:21:46
Jag har inga direkta vänner men har haft periodvis. Uppehåller tyvärr aldrig kontakten. Däremot har jag många ytliga bekanta som jag ofta pratar med.
Men visst kan jag sakna vänner men samtidigt vet jag att jag inte är kapabel till att ha några. Jag har min man istället.
Men visst kan jag sakna vänner men samtidigt vet jag att jag inte är kapabel till att ha några. Jag har min man istället.
- Anna med fyra
- Inlägg: 267
- Anslöt: 2010-01-20
av nisse » 2010-05-23 8:42:58
Jag uppskattar umgänge och trevligt sällskap. Ensamhet är dock bättre än dåligt sällskap. Ett fåtal människor är som balsam för själen, medan många bara är jobbiga. En del kan störa sig över mina anspråk och tycka att jag snobbig och arrogant. Själv tycker jag det bara är jobbigt när folk inte kan slappna av. Därför kommer jag bättre överens med slackers, bohemer och knäppskallar. Människor som inte spelar med i spelet om att vara så normal och välanpassad som möjligt.
Min bäste och närmaste vän är annars min hund. Skulle gärna vilja ha en till, så att vi blir en liten familj.
Min bäste och närmaste vän är annars min hund. Skulle gärna vilja ha en till, så att vi blir en liten familj.
av animal » 2010-05-23 10:48:57
Jag har aldrig haft några vänner utöver några lösa klasskompis-bekantskaper fram till 13-14-årsåldern. Därefter nöjde jag mig med att ha en flickvän.
Jag tror att mitt behov av externa vänner avtagit en liten aning med åren till följd av att jag blivit bättre vän med mig själv.
Vanligtvis så är det någon gång om dagen som jag känner mig ensam och önskar att jag hade någon som jag bara kunde prata med en kvart/halvtimme, om allt från tidelag till om USA:s inrikespolitik. Någon som jag kunde se i ögonen utan att mötas av en oändlighet av oförståelse.
Annars är jag ganska cool med att göra saker på egen hand.
Jag tror att mitt behov av externa vänner avtagit en liten aning med åren till följd av att jag blivit bättre vän med mig själv.
Vanligtvis så är det någon gång om dagen som jag känner mig ensam och önskar att jag hade någon som jag bara kunde prata med en kvart/halvtimme, om allt från tidelag till om USA:s inrikespolitik. Någon som jag kunde se i ögonen utan att mötas av en oändlighet av oförståelse.
Annars är jag ganska cool med att göra saker på egen hand.
av Elizabeth » 2010-06-02 23:33:25
Oftast saknar jag inte vänner, jag trivs bra med ensamhet och kan sysselsätta mig själv.
Men jag träffar folk ibland (familj och mina kontaktpersoner) och är i skolan hela veckan så jag är inte alls isolerad eller så. Det är bara det att jag isolerar mig även om jag är bland folk, springer iväg om jag ser någon jag känner, för att slippa prata med personen.
Jag har haft vänner men tycker deras sätt att umgås är så meningslöst. De spelade tv-spel och pratade om snygga killar, för mig var det bara slöseri med tid! Så jag väljer att vara ensam och använda min tid till något nyttigt istället.
Men jag träffar folk ibland (familj och mina kontaktpersoner) och är i skolan hela veckan så jag är inte alls isolerad eller så. Det är bara det att jag isolerar mig även om jag är bland folk, springer iväg om jag ser någon jag känner, för att slippa prata med personen.
Jag har haft vänner men tycker deras sätt att umgås är så meningslöst. De spelade tv-spel och pratade om snygga killar, för mig var det bara slöseri med tid! Så jag väljer att vara ensam och använda min tid till något nyttigt istället.
av Debbido » 2010-06-02 23:45:39
Har läst lite. En del orkar inte med att ha vänner, så man nöjer sig med att ha en flick/pojk-vän i stället. Är det enklare? Själv har jag upplevt förhållanden som väldigt krävande.
Ingen står ut med att jag är så sjuk och trött, måste vila, opereras, pendlar hit och dit. När blev parrelationer kravlösa????
Ingen står ut med att jag är så sjuk och trött, måste vila, opereras, pendlar hit och dit. När blev parrelationer kravlösa????
av animal » 2010-06-03 6:51:08
Debbido skrev:Har läst lite. En del orkar inte med att ha vänner, så man nöjer sig med att ha en flick/pojk-vän i stället. Är det enklare? Själv har jag upplevt förhållanden som väldigt krävande.
Ingen står ut med att jag är så sjuk och trött, måste vila, opereras, pendlar hit och dit. När blev parrelationer kravlösa????
I början råder det alltid lite friktion, det är bra och naturligt, men om du fortfarande tycker att den andre är krävande som en komponent i ditt liv efter 6-9 månader så har du nog valt helt fel partner eller gjort ett dåligt jobb med att domesticera och uppfostra din livspartner.
av Xzirie » 2010-06-03 7:56:21
Debbido skrev:Har läst lite. En del orkar inte med att ha vänner, så man nöjer sig med att ha en flick/pojk-vän i stället. Är det enklare? Själv har jag upplevt förhållanden som väldigt krävande.
Ingen står ut med att jag är så sjuk och trött, måste vila, opereras, pendlar hit och dit. När blev parrelationer kravlösa????
Eller hur! Jag tycker parrelationer är skitjobbiga. Bara det att man grälar så mycket mer än man gör med kompisar är illa nog. Att man dessutom förväntas stå ut med personen mer eller mindre dygnet runt och tillochmed när man SOVER (eller ligger vaken och blänger på fanskapet som snarkar snarare) är helt outhärdligt.
Jag fattar inte hur folk orkar!
Återgå till Att leva som Aspergare