http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7138658.ab

Åke - näringslivets egen Robin Hood
Toppchefen skänker miljoner till sina anställda

Åke Persson från Bjuråker är chefen som avstår lyxhus på franska Rivieran.

Istället delar han ut företagsvinster på upp till en halv miljard till sina anställda.

– Det är jordnära skogsarbetarstyle som gäller, säger Åke.

Info om hur det fungerar:

ett speciellt vinstdelningssystem som bygger på två faktorer: popularitet och närvaro.

Alla anställda ska betygsätta sina kollegor enligt skalan 1–5. Hur mycket var och en får beror på hur mycket de jobbar och hur omtyckta man är av sina kollegor. Summan räknas ut genom att företagets anställda ska betygsätta varandra på en skala från ett till fem. Betyget multipliceras med antal arbetande timmar. Den som har få frånvarotimmar får mest, den som varit sjukskriven, tjänstledig eller borta från jobbet på annat sätt får sin andel nedsatt med lika många procent som frånvaron.

Vad säger ni om detta?

Först verkade det bra, men sedan läste jag om hur man skulle betygsätta varandra(!).

Sedan började jag även fundera över resten, om man skapar ett dåligt klimat med avundsjuka när sjuka "straffas" genom sänkt bonus, eller att de anställda lockas att arbeta ohälsosamt mycket och länge. Och lite andra funderingar som jag inte kan sätta ord på, men som jag tror andra här kan förklara bättre (läste just sista inlägget i min privattråd, skriv det gärna här också).

Jag är osäker på det där sista, så det jag skrev ovan är inget jag stenhårt står för utan mest tankar som jag gära diskutera.

I privata skrev jag om en liten grej på Facebook där jag hittade länken i en grupp som är "mot alliansen". Jag skrev och reagerade på det olämpliga att poängsätta sina kolleger, och fick svaren:
XXX:
Tänk att det skulle vändas till något negativt det här. Helt otroligt!
YYY:
Det finns alltid folk som bara letar efter fel tyvärr, det är väl dom som lider av den "Svenska avundsjukan"...
XXX:
Jaa du YYY, man blir bedrövad. Tänk om karln helt enkelt bara har ett gott hjärta?

Jag tror att jag inte hade behövt lägga det i privata, men det började som "ännu en social miss" för min del, i argumenterandet, trodde jag... Vilket ag ville diskutera i privata.

Men nu känns det som att det är värt att diskutera det här på ett annat sätt, ifrågasätta, hålla med, eller bara diskutera runt idén om bonus på den där arbetsplatsen.

Usch! Det låter helt galet. Som en form av mobbing. Och skänker man bort pengar för att själv få beröm, då blir det ju bara ett j-a spel för gallerierna. Det ligger inget Robin Hood-aktigt i det.

Och Robin Hood skänkte inte till dem som jobbade mest (åt honom) och var populärast...

Även om det är bra att dela vinst till arbetarna, så får den jämförelsen det hela att låta ännu bättre än vad det är. Han ger ju inte till de sjuka och inte till de som är utan jobb.

****

Det kanske kan vara svårt att komma på hur man ska dela pengarna. Kanske det är ok att gå efter närvaro ändå? På så sätt blir ju folk inte mobbade för prestation eller popularitet.

Fast risken är att folk inte går hem när de är sjuka (jag gjorde inte det när jag jobbade i en fabrik där man fick mer om man inte var sjuk (förkylningar typ), tills den dagen ryggen gick sönder så mycket att det inte gick att nonchalera).

En lösning är att kortvariga sjukskrivningar, VAB-dagar m.m. inte nedsätter ersättningen. Det är ju sådant som folk kan klara att jobba trots, om de lockas. Men jag anser att det är dåligt att locka till sådant som kan leda till kortare liv och framtida kronisk ohälsa. Medan långvarig bortavaro kunde vara skäl till nedsättning av bonusen. Långvarig sjukdom påverkas inte så mycket av lockanden, eftersom man då oftast är för sjuk för att klara jobba.

Jag tycker nog det är rätt att de som har hög närvaro och jobbar bra får mer.

En del är ju sjukskrivna mycket för småsaker som ont i halsen och att man är snuvig.

Ser ingen orättvisa att bonusen räknas ut på antalet arbetade timmar och tycker det låter som typisk avundsjuka och missunnsamhet. Det är lönen man har rätt till, en bonus är ju trots allt nåt extra som man ska få om man gjort bra ifrån sig och är en tillgång på arbetsplatsen. Om alla ska få lika så mister ju bonustanken sitt syfte.


Kortvariga sjukskrivningar och VAB orsakar mer problem på en arbetsplats än långvariga, för dessa går inte att planera för (förutom då att man kan räkna med att det är fler som sjukskriver sig och VABar på måndagar...)






Skulle gissa på att det blir så mycket gnäll om det här på arbetsplatsen att Åke tröttnar och tar pengarna själv nästa år, det är så det brukar bli för att gnällspikarna alltid lyckas förstöra.

Kahlokatt skrev:Usch! Det låter helt galet. Som en form av mobbing. Och skänker man bort pengar för att själv få beröm, då blir det ju bara ett j-a spel för gallerierna. Det ligger inget Robin Hood-aktigt i det.

[ironi=on]
Ja, stackars satar som bara får 200000 extra när det finns dom som får 400000 extra. Den orättvisan måste svida rejält.
[/ironi]

Sen kan man ju fundera på om inte företaget tar ut rejäla överpriser för sina produkter eftersom det finns så mycket pengar över att dela ut till anställda.

Har dom kommunen som kund tro?

Moggy skrev:Jag tycker nog det är rätt att de som har hög närvaro och jobbar bra får mer.

En del är ju sjukskrivna mycket för småsaker som ont i halsen och att man är snuvig.

Ser ingen orättvisa att bonusen räknas ut på antalet arbetade timmar och tycker det låter som typisk avundsjuka och missunnsamhet. Det är lönen man har rätt till, en bonus är ju trots allt nåt extra som man ska få om man gjort bra ifrån sig och är en tillgång på arbetsplatsen. Om alla ska få lika så mister ju bonustanken sitt syfte.


Kortvariga sjukskrivningar och VAB orsakar mer problem på en arbetsplats än långvariga, för dessa går inte att planera för (förutom då att man kan räkna med att det är fler som sjukskriver sig och VABar på måndagar...)






Skulle gissa på att det blir så mycket gnäll om det här på arbetsplatsen att Åke tröttnar och tar pengarna själv nästa år, det är så det brukar bli för att gnällspikarna alltid lyckas förstöra.

De anställda var glada verkade det som.

Det jag vänder mig emot mest, är alltså att de ska ge varandra betyg efter hur de gillar varandra. Tycker du att det är rätt också? För det är ju en helt annan sak än att ge bonus efter prestation eller tid.

Det som du skriver om ovan, är jag mer osäker på riktigt vad jag tycker. Det jag då är osäker på, är om det orsakar mer ohälsa genom att folk jobbar när de borde vara hemma. Det sägs ju att det är dåligt att inte vila när man är förkyld t.ex., om man sätter det i system.

Bror Duktig skrev:[..] Det jag då är osäker på, är om det orsakar mer ohälsa genom att folk jobbar när de borde vara hemma. Det sägs ju att det är dåligt att inte vila när man är förkyld t.ex., om man sätter det i system.

För mig med timlön lönar det sig att ha få sjukdagar, liknande princip alltså. Jag strävar efter att ha ett så högt antal arbetsdagar som är möjligt varje löneperiod/år.

Sjuk blir jag, oavsett jag vill eller inte och att halvsova på arbetet slipper jag gärna i utbyte mot ett par dagars vila utan/med lägre betalt (vilket inträffar ungefär två gånger per år för min del).

Vad betyder mest, en själv eller pengarna?

Angående betygssystemet, sätt upp några kameror så har kanal fem en ny serie!

Bror Duktig skrev:Det jag vänder mig emot mest, är alltså att de ska ge varandra betyg efter hur de gillar varandra. Tycker du att det är rätt också? För det är ju en helt annan sak än att ge bonus efter prestation eller tid.

Mja, det känns väl iofs lite tveksamt.

Man hade kunnat göra så att alla fick namnge några personer som man uppskattar speciellt mycket och dom som fick många uppskattningar hade kunnat få lite extra bonus.

Det blir ju precis samma sak. Robinson.

Moggy skrev:Sen kan man ju fundera på om inte företaget tar ut rejäla överpriser för sina produkter eftersom det finns så mycket pengar över att dela ut till anställda.

Det är klart man kan fundera på, men varför skulle man göra det? På vilket sätt kan det ens finnas "överpriser" i ett fritt samhälle?

Bror Duktig skrev:Det jag vänder mig emot mest, är alltså att de ska ge varandra betyg efter hur de gillar varandra. Tycker du att det är rätt också?

Jag tycker i alla fall att det kan finnas en rimlighet i det. Folk som är trevliga att jobba med är ofta nyttiga för företagets lönsamhet.

Jag gillar det inte alls. Föredrar den gamla varianten lön enligt kollektivavtal och arbetstimmar framför sånt här trams.

L'inimitable skrev:

Bror Duktig skrev:Det jag vänder mig emot mest, är alltså att de ska ge varandra betyg efter hur de gillar varandra. Tycker du att det är rätt också?

Jag tycker i alla fall att det kan finnas en rimlighet i det. Folk som är trevliga att jobba med är ofta nyttiga för företagets lönsamhet.

Vi tillhör ju själva en grupp som kämpar för att framhålla att kompetens på arbetsuppgifterna är viktigast.

Vi skulle kunna få de sämsta betygen på hans företag, och ändå vara bästa arbetarna.

Jag kan inte se någon som helst rimlighet i att ge varandra betyg i popularitet. Om någon är rent otrevlig och omöjlig att jobba med, så blir det ett helt annat problem som bör adresseras på ett annat sätt. Men att någon håller sig lite för sig själv, eller säger lite lustiga saker, gör inte arbetetet lidande på något sätt.

Jag tror att båda typerna kan behövas och kan inte annat än tycka att det är mycket dåligt att man mer och mer och mer gör det svårare och svårare och svårare för de lite udda att få en plats i samhället. Att ge popularitetsbetyg är en del i detta uttryckande och ger märkliga signaler.

KrigarSjäl skrev:Jag gillar det inte alls. Föredrar den gamla varianten lön enligt kollektivavtal och arbetstimmar framför sånt här trams.

Jag med.

Jag ogillar också det här "nya" med personlig löneökning, där personalen ska motivera för sin chef varför de ska ha mer i löneökning än andra. Det systemet är ju precis som gjort för att det inte är arbetsinsats som belönas, utan välsmort munläder och popularitet. En del kanske kan trycka på sin arbetsinsats, men de måste fortfarande vara välsmorda i käften för att klara det. Och det är väl också känt att kvinnor har svårare att framhäva sig tillräckligt, varpå det blir ojämlikt också.

Ualim skrev:

Bror Duktig skrev:[..] Det jag då är osäker på, är om det orsakar mer ohälsa genom att folk jobbar när de borde vara hemma. Det sägs ju att det är dåligt att inte vila när man är förkyld t.ex., om man sätter det i system.

För mig med timlön lönar det sig att ha få sjukdagar, liknande princip alltså. Jag strävar efter att ha ett så högt antal arbetsdagar som är möjligt varje löneperiod/år.

Sjuk blir jag, oavsett jag vill eller inte och att halvsova på arbetet slipper jag gärna i utbyte mot ett par dagars vila utan/med lägre betalt (vilket inträffar ungefär två gånger per år för min del).

Vad betyder mest, en själv eller pengarna?

Många inser inte, eller är ekonomiskt pressade. Jag har ju själv varit dum nog att jobba med feber och allt möjligt.

Och på fabriken var det många som var sjuka och jobbade med feber. inte bara bonusen, utan kanske främst karensdagar ger detta. (Fast till slut struntade folk i bonusen, eftersom det räckte med en sjuktimme per halvår för att inte få bonusen alls. Det var alltså inte steglöst. Det var bara nyanställda (typ 3/4 på det stället...) som försökte att inte vara hemma. Men någon gång inom ett halvår så brukade det bli så illa att de var tvungna att vara hemma i alla fall.)

Därför tycker jag att det är en svår och känslig sak, hur man ska få folk att inte vara hemma i onödan, men inte heller arbeta med feber och sjukdomar.

Bror Duktig skrev:Många inser inte, eller är ekonomiskt pressade. Jag har ju själv varit dum nog att jobba med feber och allt möjligt.

Inser de inte vad som är bäst för dem själva har de större problem än huruvida det blir oxfilé eller fiskbullar till helgmat (till exempel), tycker jag.

Bror Duktig skrev:Därför tycker jag att det är en svår och känslig sak, hur man ska få folk att inte vara hemma i onödan, men inte heller arbeta med feber och sjukdomar.

Informera dem om långsiktiga lösningar och visa skillnaden jämfört med kortsiktiga. Det behöver inte ge folk en direkt insikt men kunskap kan (rätt använd) hjälpa i rätt riktning.

Vad du inte tänker på, Ualim, är sådant som att många inte har ett ekonomiskt val - fast BD skrev det rent ut - och att det inte på något sätt är en enkel sak att avväga kroppens signaler mot annat när man redan har en massa faktorer i livet som inte är roligare än att man måste tvinga sig (däribland kanske just jobbet).

I övrigt tycker jag det är underligt att både principen "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" och de tydliga parallellerna med ackordsarbete (som många som är litet äldre borde veta vad det vill säga) tydligen har sköljts bort så totalt i högervågen att inte ens "PK-maffian" tar upp dem.

Så, där lade jag mig iallafall i en diskussion jag inte orkar med på öppna forumet.

Du har alltid ett ekonomiskt val, det är människors sätt att ta materiella ting för givet jag inte förstår mig på. Värderar man inte sig själv högre jämfört med vad som kan köpas för pengar är det något fel, min åsikt.

Angående ackordsarbete är jag för lön efter prestation men mot att fastställa värdet av ett arbete då jag tycker det är att, så att säga, trampa folk på tårna.

Du är antingen en ren teoretiker som inte tar hänsyn till allt det som komplicerar saker i praktiken, eller också vet du helt enkelt inte vad det är att vara fattig, fattar jag det som.

Och 1. hur ska man ge lön efter prestation utan att fastställa värdet på ett arbete?; 2. vad vill du göra åt nackdelarna med prestationslön? Särskilt om du inte ens har något emot den i ackordsform, som det verkar? (Vet du något om hur det systemet påverkade folk?)

Lovar inte att jag svarar, men det kan väl andra också göra.

KrigarSjäl skrev:Jag gillar det inte alls. Föredrar den gamla varianten lön enligt kollektivavtal och arbetstimmar framför sånt här trams.

Jag förstår inte vad du menar: Eftersom vi inte har nån minimilön i Sverige är det egentligen bara en sån som kollektivavtalet sätter. Man kan få hur mycket högre lön som helst än vad kollektivavtalet säger.

Bror Duktig skrev:Men att någon håller sig lite för sig själv, eller säger lite lustiga saker, gör inte arbetetet lidande på något sätt.

Det trista är att det kan det faktiskt göra, men det var inte det jag tänkte på. Inte heller behöver det handla om problem som ska hanteras på andra sätt.
Det jag tänker på är att man kan bli populär genom att dela med sig av kunskaper, underlätta för andra att sköta sina jobb eller göra precis tvärtemot och bli impopulär. Jag tror inte meningen är att man ska ge omdömen av de man bara träffar i fikarummet och aldrig jobbar med. Inte heller tror jag det går att vara populär i fikarummet och samtidigt vara jobbig att arbeta med.
Det är också rimligt att tro att de som trivs på jobbet presterar bättre.

L'inimitable skrev:

Bror Duktig skrev:Men att någon håller sig lite för sig själv, eller säger lite lustiga saker, gör inte arbetetet lidande på något sätt.

Det trista är att det kan det faktiskt göra, men det var inte det jag tänkte på. Inte heller behöver det handla om problem som ska hanteras på andra sätt.
Det jag tänker på är att man kan bli populär genom att dela med sig av kunskaper, underlätta för andra att sköta sina jobb eller göra precis tvärtemot och bli impopulär. Jag tror inte meningen är att man ska ge omdömen av de man bara träffar i fikarummet och aldrig jobbar med. Inte heller tror jag det går att vara populär i fikarummet och samtidigt vara jobbig att arbeta med.
Det är också rimligt att tro att de som trivs på jobbet presterar bättre.

Nej, man behöver INTE bli populär för att man delar med sig av kunskaper. Finns gott om folk som blir utnyttjade, men mobbade eller utstötta ändå.

Nej, kanske det inte går att vara populär i fikarummet men jobbig att arbeta med, men man kan vara populär att arbeta och fika med, men usel på egentligt arbete, ELLER man kan vara opopulär i fikarummet, men en väldigt duktig arbetare, vilket är det jag har försökt framhålla.

Och då menar jag inte att de skulle vara elaka (då hade det ju varit ett störningsmoment och värt dåligt betyg) utan bara att man inte tycker om personer. De behöver inte göra något alls för att råka illa ut.

Man kan redan se på social hierarki på arbetsplatser, att de populära och de som håller ihop, inte alls måste vara bra arbetare. Kanske kul att arbeta med när de arbetar med varandra.

Jag har varit elev och arbetat inom vården, och sett de mest horribla hierarkier. Likaså fabriken. övriga ställen har varit för små.

***

På ett ställe fick jag betalt för den tid det tog att göra ett givet antal fyllda baguetter. Jag älskar att effektivisera, varpå jag efter en tid gjorde de bästa baguetterna, på klart kortast tid.

Det betydde att jag fick minst betalt. Jag gjorde bästa jobbet, men tog 3 timmar i stället för 5 på mig. Man jobbade ensam, nattetid. (Hade inte spelat någon roll om det var flera, då hade jag dragit ned deras lön också i stället.)

Hur löser man detta? Jag är medveten om att det är en ny fråga mitt i tråden här.

Jag borde ha fått betalt per baguette i stället. Inte så populärt för de långsamma dock.

Zombie skrev:Du är antingen en ren teoretiker som inte tar hänsyn till allt det som komplicerar saker i praktiken, eller också vet du helt enkelt inte vad det är att vara fattig, fattar jag det som.

Vilken typ av exempel på "allt det" finns? Vad är att vara fattig? Att ha max en dollar att spendera om dagen, att leva på det så kallade existensminimumet, att sakna möjligheten till livsnödvändiga ting?

Zombie skrev:hur ska man ge lön efter prestation utan att fastställa värdet på ett arbete?

Jag uttryckte mig otydligt. För att få betalt krävs självklart en värdering av det utförda arbetet men frågan är hur man fastställer ett värde.

Zombie skrev:vad vill du göra åt nackdelarna med prestationslön? Särskilt om du inte ens har något emot den i ackordsform, som det verkar? (Vet du något om hur det systemet påverkade folk?)

Nämn nackdelarna med prestationslön. Handlar det om blandackord, premielön, har jag inget mot den (just nu).

Nej, jag vet inte hur det systemet påverkade folk, varför är det relevant?