http://www.lul.se/templates/page____4711.aspx

Känner så väl igen mig! Jag var livlig som barn men är väldigt lugn som vuxen. Jag har svårt att komma igång med saker. Jag har alltid varit utanför men saknar inte vänner, trivs bra med livet.

Eller den här:

http://www.lul.se/templates/page____3651.aspx

Jag känner igen mig mer i den här länken ovanför då den är L I T E mer utförlig (men inte mycket).

Jag var inte så livlig som barn, jag var ganska lugn då med. Jag är mer livlig nu faktiskt, även om jag har svårt att komma igång med saker och är tröttare pga. alla återkommande psykiska problem.

Jag gillar att det är referenser till den som skrivit texten och att den är faktagranskad.

Truly skrev:Eller den här:

http://www.lul.se/templates/page____3651.aspx

Jag känner igen mig mer i den här länken ovanför då den är L I T E mer utförlig (men inte mycket).

Jag var inte så livlig som barn, jag var ganska lugn då med. Jag är mer livlig nu faktiskt, även om jag har svårt att komma igång med saker och är tröttare pga. alla återkommande psykiska problem.

Det där stämmer väldigt mycket in på mig, jag har extremt svårt att komma igång med vissa saker men när jag väl har kommit igång då flyter det på som aldrig förr

Jag var smal och energirik som liten, men inte såpass att någon störde sig. Snarare "framåt" än "jobbigt hyperaktiv". Från mellanstadiet började kilona. Jag kanske borde göra lumpen igen? Tyvärr får jag inte det, har ringt och frågat.

Om aspergare och ADHD-are är livliga som barn, men blir lugna som vuxna, så tror jag det beror på ett slags utmattning. Binjurarna orkar väl inte längre, vilket ger utmattning.

Eftersom "vi" knappast kan återhämta oss och fungera normalt i stressnivå i det här samhället, så är det mycket svårt att komma tillbaka, och vården verkar tro att man "är lugn" när man i själva verket är totalt slut.

Mitt AS är då inte på väg bort snarare tvärtom. Att jag inte kan läsa av sonen ställer bara till det och han trotsar, sådant jag inte klarar av. Han trotsar mig mest därför får mannen hämta honom och då går det hur lätt som helst!

Nej Bror Duktig, det handlar inte om utmattning eller om binjurarna, det handlar om hjärnans utveckling och individens kunskaps- och erfarenhetsutveckling.

Det kan f ö vara tvärtom också, eller ingen förändring alls mer än att "livligheten" flyttar in i huvet från benen