Hej! Jag har en 10-årig son som ofta kommer i konflikter med andra barn, Läraren säger att han klarar inte samspelet i stora grupper. Han lägger sig även i konflikter och det slutar alltid med att han blir syndabocken. För någon vecka sedan la han sig i ett bråk för att hjälpa en kompis. Men gänget han bråkade med var äldre ca 12-15 år, detta slutade med att de ville slå min pojke. Vi föräldrar har pratat med dessa gängkillar och det har även skolan. de lovade att inte slå honom. Problemet är att min son hänger upp sig och tror att de ska slå honom så nu vågar han inte gå själv till skolan.

Ett annat proplem är att han har höga krav på sig och får han inte det resultatet han önskat sig kan han bli aggresiv ta sönder saker,slåss mm. Jag har hört ifrån andra att en del barn proviserar och mobbar honom, detta tror jag att de gör eftersom att han blir så arg. Jag måste hela tiden förklara olika sociala situationer för honom för att han ska förstå andra personer, jag måste hela tiden komma med lösningar. Han är beroende av rutiner och struktur och tål inte för mycket stress. Är det någon som kan hjälpa mig vad detta kan vara? Jag vill ju att det ska gå bra för min son men jag är orolig inför framtiden. Tack på förhand.

Har ni haft någon kontakt med BUP angående detta?

Om inte, ring dom omedelbart för din son behöver hjälp att komma ur en situation som han inte kan hantera själv.

Jag har tagit kontakt med bup angående min sons beteende. De menar att han har en empati-störning vad det nu är?

Problemet med min son är att han har utbrott och blir då väldigt utagerad kastar saker, tar sönder mobiltelefoner, slår sig så att knogarna kan blöda. Han hamnar ofta i konflikter och enligt lärarna klarar han inte för stora grupper, han måste även ha struktur för att fungera. är det fri undervisning fixar han inte det. När det är något som inte intresserar honom blir han trött och lyssnar inte. Han pratar ofta rätt ut och vill gärna bestämma reglerna i lekar. Jag måste förklara sociala situationer för honom och det dagligen, Jag måste påminna honom om läxan så att han inte glömmer den i skolan.

bup vill inte utreda honom då de anser att han redan har varit med om mycket han har ptsd. Men jag anser att det är nödvändigt för att få hjälp och vägledning! Vet inte vad jag ska ta mig till.

[mod]Alien
Slog ihop två trådar om samma sak. Delade också upp texten i stycken, då en kompakt text blir svårläst.[/mod]

Jag antar att du är NT, och det är en sak som du inte är helt tydlig med, nämligen ifall ni gör något åt att han blir mobbad. Jag hinner inte skriva ett långt inlägg nu eftersom jag ska på en historialektion, men gör något åt att han blir mobbad. friends.se har bra tips.

Låter som dem är empatilösa, som menar att han är det.
Tror du inte det rotar sig att han faktiskt lider av hans egna handlande ?
Det är oftast så att någon som gör något i frustration, gör sedan desto mer dumristigt det som just leder till ännu mer frustration.

Så kan lösningen vara så enkel som att förklara saker som han har svårt med. Kan tänka mig att man stigmatiseras, av att känna sig bli sedd på ett sätt, som man frustrerad vill slå emot. Men lösningen kan vara så enkel att du helt enkelt får honom att tala ut, under vilkor som får honom att inte känna att han agerar och säger saker just under något osm frustrerar honom.

Vet inte hur du ska riktigt nå till honom. Men prova med att helt enkelt utgå att han är i högsta grad empatisk, om du av någon dum anledning lät påverka hur du försökte kommunicera med honom.
Att t.ex säga att fråga vad han verklign vill. Att du gör det extra klart för honom, att han kan få det, om han bara frågar efter det t.ex.
Om han känner t.ex några tvång att leva upp till något, så kan det då öppna honom för diskussion, hellre än att han självmant tror sig inte få tala i sin egna favör, om vad han känner o verkligen vill.

Vad tycker han om att göra ?

Om han inte vet det, så är det kanske något han inte kan lägga fingret på. Kanske erfar smärta som han inte kan säga ska finnas där eller inte, att han mår fysiskt dåligt.

Jag tycker det låter som din son skulle kunna ha både ADHD och AS och att en NPF-utredning borde göras. Han borde kanske få gå i en mindre klass.

Men BUP anser alltså att en utredning blir för jobbig för din son el missvisande iom att han har PTSD? Får han någon behandlling för sin PTSD?

johnblund skrev:bup vill inte utreda honom då de anser att han redan har varit med om mycket han har ptsd. Men jag anser att det är nödvändigt för att få hjälp och vägledning! Vet inte vad jag ska ta mig till.

Begär av BUP att han ska få EMDR-behandling.

Läs mer om EMDR här och här. Du kan även söka själv på nätet här.

Jag vill tacka alla för era svar.

Hej johnblund

Jag har lite kontakter här och var i landet o vet en del om hur det fungerar i olika landsting

Vill du berätta var ni finns?
Du kan skicka ett pm om du vill

johnblund skrev:Han lägger sig även i konflikter och det slutar alltid med att han blir syndabocken. För någon vecka sedan la han sig i ett bråk för att hjälpa en kompis.

Var det inte starkt och modigt av honom att vilja hjälpa kompisen även om han kanske gjorde det på fel sätt?

johnblund skrev:Ett annat proplem är att han har höga krav på sig och får han inte det resultatet han önskat sig kan han bli aggresiv ta sönder saker,slåss mm.

Gäller det saker som är för svåra för honom eller saker som han egentligen nästan klarar men som han är arg över att inte klara perfekt?
I det första fallet behöver han mer hjälp, i det andra fallet tror jag mer utmaningar för att släppa perfektionskravet.

johnblund skrev:Jag har hört ifrån andra att en del barn proviserar och mobbar honom, detta tror jag att de gör eftersom att han blir så arg. .

Det är inte okej att reta en person för att denne har lätt att bli arg, och det är inte okej att lägga skulden på den som blir retad även om den personen är utåtagerande och inte inåtvänd och inte passar in i offermallen. Frågan man ska ställa sig är istället varför du måste höra det från andra. Varför han själv inte berättar om det?

Han behöver någon som håller med honom och bekräftar honom i hans känsla av att ha blivit mobbad, trakasserad eller orättvist behandlad. Sen kan han gå vidare med att lära sig hantera sin ilska och frustration på ett bättre sätt. För det behöver han nog Men om allt bara ska gå ut på att modifiera sitt beteende för att inte dra på sig andras ilska så kommer det göra honom svag och osäker på sig själv och sina känslor.

Tror jag. Och det bygger jag på min egen och andras erfarenhet av långvarig mobbning och våra olika sätt att hantera det. Jag såsom då utåtagerande även som vuxen haft vissa problem med aggressionshantering men inte samma problem med självkänsla som dem som lärde sig gå undan, bli klassens clown eller aldrig blev bekräftade.

För att förtydliga. Ett eventuellt psykiskt funktionshinder måste man väl lära sig leva med men mobbning ger men för livet som går att stävja och förhindra. Jag tycker det låter som mobbningen är mer akut än vad det eventuellt är för fel på grabben, men jag har å andra sidan bara de skärvor av bilden klar för mig som du själv har berättadt.