Snälla snälla snälla skulle någon vänlig själ kunna hjälpa mig att reda ut en grej som plåågar mig!? Jag har skrivit här innan men nu har jag fått mer klar bild över vad det är som jag inte får ihop. Det känns dumt att förvänta sig hjälp av någon utomstående bara sådär men kanske någon har lust? Det känns som att här finns folk som har koll allafall.

Jag har stora problem i vad jag skulle kalla samhället (där alla krav kommer ifrån som jag kämpar med). Men skolan då särskilt eftersom det är där jag jag förväntas prestera för tillfället. Jag tar studenten nu till sommaren, redan gått ett år för mycket och det känns omöjligt att bli klar med allt för att få ett fullständigt betyg. Jag har fått panikångest attacker och var helt säker på att min stund var kommen härom dagen. Sitter nu med paniken i halsen och försöker behålla lugnet.

För några år sedan fick jag diagnosen social fobi. Men det känns inte som om det är problemet nu. Kan inte föklara varför, bara att jag inte hindras av det så mycket längre. Har skaffat ett jobb som dogwalker, och då krävs det att man gör hembesök hos främmande människor. Visst känns det lite som en klump dagarna innan, man jag gör det.

Jag har lagt märke till att det inte bara är de situationerna som att gå och handla, åka buss och sådant som är jobbigt nu, sånt är inte jobbigt länge och då märker jag mer "grundliga problem", kan jag tänka. Det är all socialkontakt. Som att sova över hemma hos mormor och morfar, vara hemma hos kompisen och behöva prata med hennes mamma (saker som jag tycker om men som bara tar musten ur mig) det handlar väl inte om socialfobi?

Detta är det största problemet, att jag blir totalt utmattad av att "vara i samhället". Fast jag ibland kan längta efter att få vara med. När jag är i samhället känner jag bara mig så missförstått och annorlunda och som att jag ser saker som andra människor inte ens lägger märke till. Som att min värld är uppbyggd på en annan grund än vad deras är.

För ett halvårsedan kom jag över en bok "Horse boy" om en Autistisk liten pojke, ni har kanske hört talas om den? Dokumentären kan ni se på svtplay nu. Hur som hälst, jag kände så mycket igen mig i den pojken, började tänka och fick för mig att det skulle kunna vara en förklaring på alla mina problem. Sen läste jag att det fans en "mildare variant" - asperger, och tänkte "kanske".

Men så nu till det som förvirrar mig så fruktansvärt. När man läser om själva symptomen så låter det precis som att det är precis tvärtemot mig. Jag undviker att prata, för det ligger inte i min natur att konversera, istället använder jag väldigt mycket kroppspråk vilket det står överallt att folk med asperger inte förstår. Jag hänger upp mig så mycket på kroppsspråk att jag ibland tror att folk går och tycker helt andra saker än vad de faktiskt tycker.

Jag kanske ska börja med detta problemet och se om någon förstår min fråga?

Vad jag inte får ihop är alltså följande:
"Påtagligt bristande förmåga att använda varierade icke-verbala beteenden såsom
ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den
sociala interaktionen".

Detta är precis det som jag till så stor del använder mig av i komunikationen. Vad jag ska säga i olika situationer har jag däremot svårt med. Går detta ihop?

Kanke har man olika uppfattningar om vad icke-verbala beteenden är för något?

Kanske inte svar på dina frågor, men ett försök förklara lite om hur jag själv fungerar och har fungerat.

Jag är 62 år och har sedan tonåren haft relativt svår social fobi, hade under några år haft panikångest som numera är helt borta. Har altid haft svårt med ögonkontakt, känt mig ganska blyg, men kompenserat det delvis med en lite kaxig attityd.

Under senare år har jag haft betydligt mindre problem med socialfobin. Det har medfört att jag märkt av mina andra problem. Under den tid jag hade stora problem i det sociala umgänget, var jag oftast så stressad att jag inte funderade på vad som låg bakom mina problem.

Nu däremot när jag faktiskt kan fundera lite över hur jag fungerar, i sociala sammanhang. Jag har med tiden insett att jag inte fungerar som dom flesta, tyvärr har endel personer misstagit mina problem som att jag skulle vara en HS person, har faktiskt varit ganska jobbigt.

Numera kan jag se att mina problem är någon form av blanddiagnos mellan Socialfobi/ADHD/Asperger. Jag tror att många med utpräglad ADHD har kanske inte samma stereotypa betende att t.ex. inte ha ögonkontakt.

Dessutom om du fortsätter att läsa här på forumet, och kanske även på ADHD forumet. Då kommer du att förstå att det ofta skiljer mer i personlighet mellan oss bokstavsmänniskor än mellanNT(normaltokiga) eftersom dom så förtvivlat försöker passa in i samhället.

Läste några meningar och bara arrogant ( arragare, att vilja något för sigsjälv) säger: Fuck it. Åtminstone låt dig acceptera det att du inte behöver göra ett skit som tar emot i själen. Det är högst kontraproduktivt i längden och får många att erfara år av regression, före de kan gå vidare med vad som annars hade kommit lättare.

Resten av det du frågar, orkar jag inte svara på nu.
Ja. Prakkvarnen är överhettad.

Hästen, alla aspergare är inte som den stereotypa bilden.

Jag t ex, har fått allt svårare att tala som vuxen och använder då en hel del kroppspråk, små ljud o dyl istället. Har nog också alltid haft rätt uttrycksfull mimik även när jag kan tala.

Som Inger sa att alla är olika och du måste inte uppfylla alla symtomen.
Problem med tal kan ju ha att göra med fobin tex.
Att överfokusera på en mening utan att se sammanhanget känns hur som helst väldigt aspigt.
Jag har själv överanalyserat en mängd kriterier, men det bästa sättet för mig att förstå hur diagnosen fungerar är att ta del av människors erfarenheter.
Kanske därför som du känner igen dig så mycket i autisten i filmen?

Jag känner också igen mig, försöker undvika sociala kontakter. Jag använder få gester vilket min psykiater märkte då jag skulle få diagnos. Så jag är inte mycket för kroppsspråk, men känner annars igen mig i din beskrivning. Har du funderat på diagnos?

Hej!

Skönt att du fått dessa insikter "så tidigt" i livet! Redan nu kan du (själv, med oss och/eller med professionella) börja fundera på hur du ska hitta alternativa sätt att fungera i NT-världen - för att förhindra eller minska risken för utbrändhet och depression i framtiden...

Att bli trött av möten med andra där man förväntas interagera är den konsekvensen av min AS som påverkar mig mest (negativt) i vardagen. Det du skriver om att inte fungera i samhället kunde lika gärna ha författats av mig. /Flinta