Jag brukar bli utskälld på något vis. Att det jag skriver är bara "trams". Eller då dem inte hänger med resonemangen, börjar kritisera min meningsuppbyggnader eller vad inte. Så dethär var oväntat trevligt, att höra någon säga något som jag erfar som en uppriktig komplimang.
Inte hövlig, men uppriktig.

Ja. Håller med dig, Krake.

Jag vill då mena att altruism, vilket kallas för något annat, då man gör det av personliga motiv, är en anledning att man hjälper andra.
För mig är det bara en handling som jag ser mer som av överflöd, av själslig välstånd, att man har råd att unna energi för andra, för att det faller en in. Jag skulle väl kunna beskriva det bättre, men jag är ganska upptagen just nu.

Tack. Skönt att höra någon säga något positivt för en gångs skull.
Känner mig rätt hemma på forumet ju.

Pemer.

Ska väl inte säga något, kom jag på, efter att ha skrivit ett A4 papper, eftersom det hade inte varit precis något som var mer än ett monolog om vad jag ansåg om affektiv empati.
Ville väl helt enkelt på ett sätt finna ett diskret sätt var menat aatt föra fram beröm för ditt inlägg. Och nu gjorde jag väl det indirekt istället.

Men nu för mer funderingar kring empati.

Men däremot så ser jag det som att emotioner och kongnetion, är bara två system som oberoende av sina funktioner och beskrivningar, ska enbart ta hänsyn till resultatet, inte de interna medlen.

Kan väl säga att jag var verkligen mer affektivt empatisk förut, men har blivit fullständigt kognetiv, som likt hur man överskuggar sina affektiva känslor, som om det var ens mer affektiva barnlika sida som hörde till ens undermedvetna, fick direkt gehör o tröst av ens medvetande besvarade denna affektiva kall.

Så ja. Jag har blivit faktiskt mer kognetiv. Jag har blivit kallare, men enbart eftersom att jag ser det som, att ifall min affektiva empati var något undermåttligt eller fullduglig att jämföras med andra, så är den helt enkelt undermålig till min mer domintanta förmåga att resonera o handla på ett sätt som jag har förmågan att styra mer, än enbart reagera emotionellt över. Att låta sin emotionella del rendera sin högre förnuft verkningslösa: "Rendered speechless".The other overpower the later.

Jag behöver inte bli arg om någon skriker i ansiktet på mig. Jag andas lugnt och smittar hellre av mig min förståelse och visar det finns ingen nöd att leda något till något aggresivt. Aggression hör till då man erfar att en system är under hot, en ide. Att jag sedan kan komprommisa bättre, att även veta att lyckan syntiseras, att bara av att se hur människor som mister t.ex bena börjar intala sig vara lyckligare så än tidigare, är bara ett exempel som tas upp på en inspelning på www.ted.com

Iaf. Ja. Ska fundera vidare på varför jag babblar på om dethär.

Är det någon grupp som (inte minst genom allt skitprat de svänger sig med i dessa ämnen) visar att de har svårt med inlevelseförmågan att förstå en viss annan grupp, så är det ju NT:s med att förstå - och ofta att ens verka vilja förstå - oss med AS...

Som sagt. Den emotionella affektiva förmågan är sin egna tillkortakommande i att kunna leva sig in hur andra har det.
Det är mer gjord för grottmänniskosläktet, vi mot dem hänsyn,
att ta sida eller gå under som den där irriterande anarkisten som medlar frid, som väcker obehag: Aaah! våra känslor dikterar att vi ska ställa oss i tvären mot detta!

Den affektiva sidan leder till gruppkänslan, som grundas på makt, inte i jakten på någon överskådlig sanning, som bekräftar sigsjälv genom vad som känsn bra, inte vad som är bra. För överlevnad och inget mer.. väl?

Ps. Jag kopierar din signatur, citatet nu , earlydayminer. *ler*

Jag känner många med AS som har svårt med empati men det finns skäl till varför och ofta är det logiska svar på det hela.

Jag själv tycker t.ex. inte synd om människor i Africa som inte har vatten att dricka. En grupp människor kan lätt gräva en brunn själva. Har ingen empati med dessa människor. Så hemsk är jag.

Haha. Seriöst ? FAst har du övervägt att det är sant, praktiskt sätt, om de nu inte fann deras situation så överväldigande, att de renderades hjälplösa ? Eller att de kan inte förmå sig att komma på detta , utan att få information om den möjligheten ? Eller att det kanske inte finns vatten där ? Medel ?

Men ja. Jag tänker ibland då jag ser de värsta bilderna; Herregud!! Vad fan är fel me er! Sträckgubar ska inte ha sex för guds skull! *ont i ögona*
Men samtidigt i andra delar av o afrika, så finns det verkligen inspirerande o beundransvärda sidor, av den mänskliga naturen.

Men dem är dem jag har mest sympati för. Det är resten av alla lyxproblem som deppressioner som jag har allt mindre hänsyn till:
För om någon hade fått mig att tänka kring detta, så hade jag varit deppfri tidigare.

Jag håller med outzaidur, själv är jag helt oförmögen att tycka synd om folk som är ointressanta. Jag brukar se avrättingsvideor och folk som dör utan att reagera överhuvudtaget, min kompis anser att jag är helt störd och kan inte se sånt alls. Men jag tycker bara det är intressant att se hur folk reagerar när de står inför döden. Sen har jag också märkt av att folk blir allmänt sura om man säger att man tycker iran har helt rätt inställning till brottslingar som låter dem hänga en stund i ett snöre. Psykologen kallar det visst mentaliseringsproblem. Men varför måste alla reagera lika? Vad är det som säger att det är rätt att må dåligt bara för att någon annan gör det?

outzaidur skrev:Jag känner många med AS som har svårt med empati men det finns skäl till varför och ofta är det logiska svar på det hela.

Jag själv tycker t.ex. inte synd om människor i Africa som inte har vatten att dricka. En grupp människor kan lätt gräva en brunn själva. Har ingen empati med dessa människor. Så hemsk är jag.

skitapa skrev:Jag håller med outzaidur, själv är jag helt oförmögen att tycka synd om folk som är ointressanta. Jag brukar se avrättingsvideor och folk som dör utan att reagera överhuvudtaget, min kompis anser att jag är helt störd och kan inte se sånt alls. Men jag tycker bara det är intressant att se hur folk reagerar när de står inför döden. Sen har jag också märkt av att folk blir allmänt sura om man säger att man tycker iran har helt rätt inställning till brottslingar som låter dem hänga en stund i ett snöre. Psykologen kallar det visst mentaliseringsproblem. Men varför måste alla reagera lika? Vad är det som säger att det är rätt att må dåligt bara för att någon annan gör det?

Det som är lite farligt när många med AS vädrar såna här åsikter är att NT folk som läser det här kan få bilden av oss som "monster".

Sen har vi trippelmördaren som hade AS.
http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.2025778-erkanner-mord-pa-syskonen

Det är inte bra att det sprids en bild av Aspergare som empatilösa. Vill bara ni tänker på det.

Jag säger inte att jag är någon ängel som jobbar extra på Röda Korset. Jag har svarta demoner i mig också...

Går samhället mer mot höger kanske vi med AS inte anses "önskvärda" inom en snar framtid. Vem vet. Jag är beredd att fly till skogen i alla fall.
"- Shit has happened before."

Nå säger det talar ju klart o tydligt mer om dem som individer, än vad självaste tråden har försökt lyfta fram. Och att det inte är enhäligt visar väl även på att det finns inget skenheligt med det som har skrivits.
Det är just så man ska se på saken. Att det är frågan om individualism.

Själv så finns det t.ex stunder jag får njuta av affektiv empati, och det brukar då vara när man ser på filmer som "My name is khan" m.m.
Till figurer som väcker beundran osv.

Det är synd och jag tror att ifall man kan vädra sådana åsikter utan att även lyfta fram vart man faktiskt är väldigt mån o förstående för andras problem, att man är altuistiskt lagd, eftersom man är förmögen, intellektuellt som med god anda, så kan man väl just beklaga.

För det betyder inget mer än hur pass begränsade man är.
Men jag kan förstå också denna så kallade empatilöshet i sådant, då jag själv har sett men även reagerat starkt för saker som kan klassas som hemskheter. Medans i andra fall när det kommer till att dö, inte så mycket att bli utsatt och vara i en situation vart ens medkänsla väcks;
Så hör det enbart till hur jag själv förhåller mig till döden.

Iaf. Kan inte påstå jag kommer finnan någon intellektuell, egoistisk, altruistiskt, affektiv intresse att hålla hand med vissa skribenter då heller,
ifall de själva sätts i sådan situation.

På så vis så ser jag det som; Ok. Ni ska inte dömmas efter era tillkortakommanden. Men jag förvänar att de inte förväntar sig något mer förståelse för sina svårigheter heller då.

Inget förlorat, inget vunnet.
Tycker inte så länge någon inte skadar någon annan , att man ska predika om hur andra ska leva sina liv. Gör dem inte andra förnär, vad dem än må tänka, så finns det inte egentligen någon verklig anledning att bli upprörd över.

Ok, uppfattat, men samtidigt får väl folk försöka tänka till. Eftersom att jag inte har "känslor" på samma sätt som andra här på forumet kan jag knappast vara representativ för gruppen. Sen tror jag knappast vi kommer tas bort för att vi har en diagnos utan för att vi har åsikter som kan strida mot vad staten säger åt oss tycka, ala standard socialistdiktatur.

Så även ser jag det som att dem som tycks tro sig kunna undkomma skälet till sådana värderingar, med att mena att man inte vill besvära sig över det, som om det gynnade sin egna självbevarelsedrift och nöje att slippa känna med folk, så både mistar man sig i värdet av det liksom rimliga grunden för sådana värderingar.

De gynnar aldrig i slutändan, annat än i tider av nöd, att vara selektiv.
Och så går man miste om att tro sig vara bara likgiltig, så tror jag att det då hade inte behövts uttalas överhuvudtaget.

Hur vi än försöker, som vi är kanske benägna , få eller de flesta, att grunda våra rationaliseringar på någon kall kalkyl, så är de obesvikligt besläktade med inget annat än ens känslor av frustration, att man inte kan kunna se saker för vad dem är , en ovillighet, en lättnad enbart i att så länge man inte behöver konfronteras med dessa värderingar i verkliga livet, som dem är riktade till - så visar det oftast bottna i just emotionella frustrationen, på inget mer än ens egna dåliga känslor , i ens egna tillkortakommanden att ha närmat frågorna intimiare.

Det är egentligen bara en 'lättnad' , som i att inte ta hänsyn, för man har inte den fortitud, den styrkan att kunna mjukt och flexibelt handskas med dem.

Sammanfattande säger det som så; Att det bortom min förmåga att anta motsatsen, handlar om en negativ, nästan ett drag av svaghet, att man kan resonera så. Som i brist på lättnaden att handskas med något, tar till sig sådana resonemang.

Min beskrivning ovan kanske missförstås ju för något det inte är; Vilket är oron och bekymer, inte att man ser ner på. Men som starkast föraktar handlingar som leder till lidande.

Kanske jag var lite väl kryptisk. Men men.

Jag är bara lite rädd när Asperger ofta likställs med psykopat. Det är något som borde ändras på. Märkt skitmånga tror Aspergare och psykopater är samma sak.

Åsikter som brukar vara som man talade om att man är förtryckt av någon rättstat, rättsväsende, politisk o moralisk klimat, är bara för mig inget mer än prov på ens negativitet, som är vilket jag mäter någons värde med.

Liksom dem feminister som är radikala, liksom vilken annan.
Om det inte passar sig, så starta en egen samhälle , hellre än talar om hur pass förtrycka ni är.

Jag brukar just tänka att ifall jag inte finner mig i en viss klimat, så drar jag väl utomlands. Ordnar mitt och enbat mitt, med dem medel som är till min förfogande, och tjatar inte om orättvisan ifall själva systemet är ämnad att hålla, som man kan resonera lite lustigt, människor i slav vilkor. Om man så vill, så kan man t.ex se det som att allting handlar om resurser, och att alla vilkor för sitt leverne är maktgrundade. Men att gnälla o frustrerad för att tala om saker som "mitt land" , mitt blabla, så har man ingen rätt paradoxalt att tjafsa om förtryck , om att bli utsatt för oppresiva värderingar, att bli förtryckt, för man agerar ju exakt så som dem man anklagar för att vara ens översittare.

Det är bara gnäll.

Kunde vara mer invecklad, men dethär börjar ju väl bli lite löjligt.

treeman skrev:Jag är bara lite rädd när Asperger ofta likställs med psykopat. Det är något som borde ändras på. Märkt skitmånga tror Aspergare och psykopater är samma sak.

Det är dem man ska se upp för helt enkelt.
De hör bara till en klass av människor, skulle jag säga, som inte handlar om att det finns någon skäl för dem att tro det, men att dem går med på eller vill se det som så.

Hatiska människor är lite oundvikliga att stöta på.
Men jag förstår inte riktigt värdet att bekymra mig om att försöka övertyga andra om motsatsen, om dem är inte bra nog att komma på det dem själva. Om hela samhället blev så, som om man fick erfara någon slags hat till ett grupp människor, så skulle jag inte vilja ha te parties med sådana som kunde likaväl va nazister under en annan era.

treeman skrev:

outzaidur skrev:Jag känner många med AS som har svårt med empati men det finns skäl till varför och ofta är det logiska svar på det hela.

Jag själv tycker t.ex. inte synd om människor i Africa som inte har vatten att dricka. En grupp människor kan lätt gräva en brunn själva. Har ingen empati med dessa människor. Så hemsk är jag.

skitapa skrev:Jag håller med outzaidur, själv är jag helt oförmögen att tycka synd om folk som är ointressanta. Jag brukar se avrättingsvideor och folk som dör utan att reagera överhuvudtaget, min kompis anser att jag är helt störd och kan inte se sånt alls. Men jag tycker bara det är intressant att se hur folk reagerar när de står inför döden. Sen har jag också märkt av att folk blir allmänt sura om man säger att man tycker iran har helt rätt inställning till brottslingar som låter dem hänga en stund i ett snöre. Psykologen kallar det visst mentaliseringsproblem. Men varför måste alla reagera lika? Vad är det som säger att det är rätt att må dåligt bara för att någon annan gör det?

Det som är lite farligt när många med AS vädrar såna här åsikter är att NT folk som läser det här kan få bilden av oss som "monster".

Men många Aspergare har ju sådana där åsikter och känslor.
NTs också, men de har vett att hålla käft om det och låtsas gråta över haitierna eller vad som nu är aktuellt för tillfället, Ragnar Nilssons mamma eller whatever.

treeman skrev:Sen har vi trippelmördaren som hade AS.
http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.2025778-erkanner-mord-pa-syskonen

Trist för honom och hans släkt. Och?

treeman skrev:Det är inte bra att det sprids en bild av Aspergare som empatilösa. Vill bara ni tänker på det.

Men tänk om rätt många Aspergare är "empatilösa" då? Ska inte sanningen få spridas?

För övrigt fattar jag inte begreppet empati, det är lika urvattnat som Aspergerdiagnosen. Så spela roll gummiboll vad folk tror om empati och AS.

Så bara för att man måste nog vara övertydlig i denna tråd,
så måste jag säga något som kan ses som känsligt PK aktigt
" Jag har många utländska vänner !"

Nä. Det har jag inte. Jag har inga vänner överhuvudtaget egentligen.
Men jag trivs att umgås med alla människor.
Och om något kan tala för sigsjälv om sitt värde,
så är det att lyckan är den enda nöjet o målet värd att eftersträva, att jag är obevekligen lycklig med min inställning för människor som människor, hellre än grupp, och de olycka som faller en då man har problem med andra, med verkligheten själv, så talar det egentligen om att det är en värdelös inställning, som drabbar främst dem som är negativa, som hatar. Även min olycka att drabbas samman av någon som, utländsk eller inhems bakgrund, homogen grupp, individ för individ, som jag inte skulle få det att drabba samman med oss, så hatar jag inte dem heller, för dem oenigheter det är frågan om, och inte att dem varken är onda eller goda för det. För jag förstår, så jag har ingen anledning att bli upprörd över något.

Jag har ingen anledning att hata, att vara likgiltig inför andra.
För det är ingen vinnande medel för något annat, än sin självrättfärdigande som kommer bara utav sin egna orklöshet att vilja begripa sig på saken som man inte orkar med.

Så allt talar klart o tydligt. All form av intolerans, alla sådna värderingar grundar bara på en sak, som blir bara självuppfyllande dogmer man sedan tror sig kunna dra slutsatsen om, att man har rätt att tycka illa om andra, för vilka eferföljder sådana inställnignar bär med sig: Att det kan ses som kan tolkas som 'svagt'. Och all lycka i sigsjälv, är en bra förutsättning för att vara verkligen stark.

Såja. Nu till något annat.

Jaha, antar att jag är för dum för att fatta Smokescreens sista inlägg här...

Ps. Jag är rätt motvillig att rättfärdiga att man använder psykopati som ett synonym för empatilöshet och att vara av sämsta lag.

Empati är inte nödvändig för att kunna finna sig i att passa in i samhället, och att det kan vara för dem som blir sägs vara det, att de kan glatt ta rollen som sådana som de beskriv, för de kan vara annat än de tros vara, och att det är som att säga vad man förväntas vara, om man är det.

En person behöver bara vara mån om sin egna intressen att kunna passa in bland andra. Jag är bara döless att höra det som ett grej man kan se som en häftig grej eller att man ska akta sig för dem.
Psykopati som förknippas med våldsförövare eftersom de potentiellt kan handla på ett visst sätt löser inga problem, om inte förvärar, då man behandlar dem som en slags grupp som man får använda som ett slagord.

Kanske av empatilöshet så kan de inte ha något emot det, och då skulle de inte heller ha någon anledning att avvika heller från den bilden, kan man också tänka det som.

Och det används alldeles för flitigt av fördomsfulla idioter att trycka ner andra. Namecalling. Ja du. Det är ju himla nödvändigt.
För vilken nytta egentligen ?

sugrövmanövern skrev:Jaha, antar att jag är för dum för att fatta Smokescreens sista inlägg här...

Kort o koncist så säger jag, vad andra skulle okänsligt kunna säga mer menande o cementerande: Ni är lite efter. Ursäkta.

Smokescreen skrev:

sugrövmanövern skrev:Jaha, antar att jag är för dum för att fatta Smokescreens sista inlägg här...

Kort o koncist så säger jag, vad andra skulle okänsligt kunna säga mer menande o cementerande: Ni är lite efter. Ursäkta.

Tack! då fattade jag rätt, fan, jag är rätt klipsk ändå .

sugrövmanövern skrev: Men många Aspergare har ju sådana där åsikter och känslor. NTs också, men de har vett att hålla käft om det och låtsas gråta över haitierna eller vad som nu är aktuellt för tillfället, Ragnar Nilssons mamma eller whatever.

Tycker synd om barn och unga med AS som dras med och får en stämpel som "knappt mänskliga". Ingen empati. Och annan skit.

Får dom en sån stämpel och dom märker hur folk ser på dom så kommer många av dom bli bittra och hata världen. Så då kommer antalet mord begågna av Aspergare öka i framtiden, troligtvis.

Erkänner jag också har sett folk dö i dokumentärer och inte känt nåt annat än "bra och vem bryr sig". Men det var längesen, innan jag insåg att alla människor förtjänar kärlek och bra liv.

Världen går att göra bättre. Allt som behövs är att man blir stilla i sinnet ibland och får kontakt med sin livskraft. Då blir man mer positiv och energirik och ger då automatiskt mer av sig själv till andra.

treeman skrev:Tycker synd om barn och unga med AS som dras med och får en stämpel som "knappt mänskliga". Ingen empati. Och annan skit.

Får dom en sån stämpel och dom märker hur folk ser på dom så kommer många av dom bli bittra och hata världen. Så då kommer antalet mord begågna av Aspergare öka i framtiden, troligtvis.

Ja där har du en viss poäng. Men alltså man är ju ofta redan hatad pga sin personlighet även som odiagnosticerat barn.

Själv tycker jag stämpeln som den självgoda narcissistiska tågtidtabellsamlaren är värre i så fall eftersom dessa typer finns i parti och minut i varenda Aspergerklass efter vad jag förstått. Trippelmördarna är enstaka individer.

Kul att ha dej tillbaka Ponygirl!

Faktiskt har jag aldrig stött på så klipska människor i en o samma forum.

mnordgren:

Slog ihop två trådar om samma ämne.

zeidon skrev:De flesta människor är totala idioter.

Är inte det litet motsägande? Med "idiot", syftar man väl på människor som ligger under genomsnittet (= normal) inom aktiviteter som kräver abstrakt tänkande, eller tänkande över huvud taget.

OT: Ledsen för OT!