Jag fick min diagnos när jag var 25 år....nu är jag 32 år....

Jag fick Aspergers Syndrom diagnosen...

= munnen pratar utan att visa några känslor...

nano skrev:

Truly skrev:Fick diagnos nu i år vid 39 års ålder.
"Lekte" med Barbiedockor tills jag var 14-15 år.
Bygger fortfarande med Lego.

Lego var från början ingenjörsverktyg för att snabbt kunna lista ut nya konstruktioner o åskådliggöra funktioner läste jag någonstans.
Så såg jag ett företag där vuxna människor en eftermiddag i veckan att göra egna projekt, tex fanns tillgång till mycket lego, och så visade de två personer som bygger en väldigt teknisk legogrej.
Det var en metod att locka tekniker till företaget.

Åh tusan, där ser man. Jag hade verkligen ingen aning om det.

Jag satt i februari och berättade för min grupp på "jobb- och utvecklingsgarantin" (en grupp ledd av en jobbcoach från AF) hur jag önskade att det fanns arbeten där man fick bygga med Lego.
Vi hade fått i uppgift att helt fritt berätta om våra innersta arbetsdrömmar och fick flippa ut hur mycket vi ville.
Jag behövde i och för sig inte flippa ut så mycket eftersom Lego är så förb***at KUL att jag kan sitta i flera dygn och knappt äta eller sova.

Ett tag gick jag BARA omkring i staden och tittade på olika byggnader och hur de var konstruerade. Och så tänkte jag på vilka legobitar som skulle passa till de olika delarna - valv, kolonner, fönster, kramar och andra in- och omfattningar, mönstren, ornament, stuckatur, osv. Och sen hem och bygga allt från minnet.

DET jobbet du pratar om skulle jag gärna vilja ha. *drömmer*

Truly skrev:Ett tag gick jag BARA omkring i staden och tittade på olika byggnader och hur de var konstruerade. Och så tänkte jag på vilka legobitar som skulle passa till de olika delarna - valv, kolonner, fönster, kramar och andra in- och omfattningar, mönstren, ornament, stuckatur, osv. Och sen hem och bygga allt från minnet.

Länkar till nåt som det här inlägget fick mig att tänka på, som du kanske redan är proffs på, men man vet ju inte...

http://sketchup.google.com/

Jag fick min diagnos förra året, vid 33 års ålder.
Hela mitt liv har jag levt med en känsla av att vara udda. Jag var och är fortfarande bra på att skapa andra världar annat än den jag själv levde i. Det var dom jag vände mig till när min egen vardag var för jävlig. Det var väl en sorts lek.

alfapetsmamma skrev:

Truly skrev:Ett tag gick jag BARA omkring i staden och tittade på olika byggnader och hur de var konstruerade. Och så tänkte jag på vilka legobitar som skulle passa till de olika delarna - valv, kolonner, fönster, kramar och andra in- och omfattningar, mönstren, ornament, stuckatur, osv. Och sen hem och bygga allt från minnet.

Länkar till nåt som det här inlägget fick mig att tänka på, som du kanske redan är proffs på, men man vet ju inte...

http://sketchup.google.com/

Haha... Jag tittade på det lilla videoklippet i din länk och blev helt till mig.

"I wonder what I should make tomorrow?"

Tack alfapetsmamma!

Jag fick min AS-diagnos i vuxen ålder.

Truly skrev:

alfapetsmamma skrev:

Truly skrev:Ett tag gick jag BARA omkring i staden och tittade på olika byggnader och hur de var konstruerade. Och så tänkte jag på vilka legobitar som skulle passa till de olika delarna - valv, kolonner, fönster, kramar och andra in- och omfattningar, mönstren, ornament, stuckatur, osv. Och sen hem och bygga allt från minnet.

Länkar till nåt som det här inlägget fick mig att tänka på, som du kanske redan är proffs på, men man vet ju inte...

http://sketchup.google.com/

Haha... Jag tittade på det lilla videoklippet i din länk och blev helt till mig.

"I wonder what I should make tomorrow?"

Tack alfapetsmamma!

Ah, vad bra att det landade i god jord! Jag fick länken av nån som sett min minsta dotters fantastiska teckningar, med egenskapade djur ur olika perspektiv, men dottern blev bara förbannad på programmet då hon inte fattade hur man gjorde. Mamma- läs jag- var för trött för att ens försöka förstå då...

Du får gärna berätta om du provade och om det var roligt. Det SÅG roligt ut, det lilla jag hann se innan dottern fick frispel...

tillverkad 1979 men född på 80talet så... jag fick min diagnos först nu för några veckor sedan. Snart 30. Fick diagnos i vuxen ålder.

Jag fick diagnos i februari 2009. Jag var 34 år då. Skönt att veta att jag är "normal" (autistisk) och att de flesta andra är konstiga/galna (NT).

Jag är 60-talist, fick diagnosen fastställd för ett par år sedan.

17, nästan 18. Räknas det som barn eller vuxen?

Peace skrev:17, nästan 18. Räknas det som barn eller vuxen?

Enligt FN räknas det som barn. Jag tror inte att vi i sverige har någon laglig definition av det. Jag misstänker att det kallas myndig eller icke myndig.
Straffmyndig är du ju vilket sätter dig som vuxen rättsligt.

Jag fick min asp / adhd diagnos vid 32 års ålder jag är född 76.
Det var jag själv som "pushade" på min psykiatriker att göra en NPU - utredning då jag länge misstänkt att jag hade asp.
På köpet fick jag en adhd diagnos som förmodligen stämmer.
Jag är skeptisk mot vården pga alla tidigare utredningar och försök till hjälpinsatser som misslyckats.
De lyssnar ej på mig utan talar förbi vilket resulterar i att jag sluter mig och tappar orken.

Jag känner mig trygg med denna diagnos och att äntligen få det på papper då jag alltid vetat att jag inte är riktigt som andra och anpassat mig till dem så att de ytligt sett förstår mig .

Fick diagnos vid 39 års ålder. För lite drygt en månad sedan.

Jag fick min AS-diagnos för tre månader sedan vid 43 års ålder. För drygt tre år sedan fick jag min ADD-diagnos.

Hur många av er som fick diagnos i vuxen ålder fick kämpa er till en utredning och för hur många erbjöds den?
Jag erbjöds min egen.

Det jag själv kämpade mig till var att man skulle ta en aldrig sinande ström av depressioner på allvar och ge mig en ordentlig utvärdering för bipolär sjukdom. När man väl gjorde det så visade det sig att jovisst var jag bipolär.

Jag hade alltid betraktats som udda, från dess jag var liten och framåt. Jag är född på sjuttiotalet och när jag gick i skolan på åttio- och nittiotalet så var förståelsen för neuropsykiatriska tillstånd sågott som obefintliga.

Det var när jag bytte psykiater som hon föreslog att man skulle göra en neuropsykiatrisk utredning för hon misstänkte att det kunde finnas något sådant. Och fanns det inget, ja då hade man uteslutit allt.

Diagnosen kom som något av en överraskning förra året men ju mer jag läser om Asperger och vänjer mig så är jag som ett bokexempel på det, från intensiva specialintressen till hur jag är som person i att jag hatar förändringar och vad som andra tyckte var "fixa" idéer är inte så mycket fixa idéer.

Juddy skrev:Hur många av er som fick diagnos i vuxen ålder fick kämpa er till en utredning och för hur många erbjöds den?

Jag fick utredningen när de inom vården insåg att depression inte täckte upp ens en bråkdel av mina problem. En läkare som själv har en dotter med AS kläckte idén om utredning. Jag tror jag var 24 när jag fick diagnosen AS. Född 76.

Jag fattade nada av vad som pågick och hade aldrig hört talas om Aspergers syndrom då det begav sig.

Det gjordes någon slags sinnessundersökning av mig redan när jag var 4 år. Gissar att en tant på barnavårdscentralen misstänkte någonting i stil med barndomsschizofreni. Det rådde tvivel om huruvida jag visste att jag var en liten flicka eller om jag på allvar trodde att jag var en hund.
Min mamma var förtvivlad över denna utredning som skeddde mot mammas vilja. Men jag friades - en helt normal flicka sade barnpsykologen.

Fast det var jag ju inte . Tanten var någonting på spåren.....