Matilda

Naturligtvis är det som du säger: variationerna mellan individer är ju jättestor. Men GENERELLT SETT har jag alltid haft lättare att kommunicera med killar. Det ÄR enklare, tycker jag. Inte så mycket skitsnack, och man blir inte betraktad som en idiot om man vet hur en brödrost funkar.

Nackdelen med att mest umgås med killar, är väl att det ibland har råkat bli så att de tror jag vill vara intim med dem, eftersom jag kan vara minst lika fräck och oblyg som de, samtidigt som de kan prata datorer/bilar/brödrostar med en TJEJ!! Det är lite trist, det blir så komplicerat då. Men jag antar att det är smällar man får ta när man är "lite koko" som jag. ;-D

He he, nej att rapa vid bordet etc har aldrig gått hem i de tjejgrupper jag vet, men däremot hos killarna... - där kan jag gå med på att generalisera

Ja detta med pojkflicka. Jag har bara dragits till pojkflickor i mitt liv, har jag haft nån flicka så ere pojkflickor jag haft. Ere för att jag e så jävla macho själv så ja måste ha nåt som balanserar upp det, eller e de den andra hälften "böghalvan" i mej som gör sej synlig på detta vis. Vi vet ju för jössenamn att vi män både har manligt o kvinligt i oss (XY vs XX), och kanske gäller detta symtom att män kanske söker pojkflickor i större grad än vad flickor söker flickpojkar, med tanke på just mäns kromosomupsättning.

Eller e svaret kanse det att jag tycker om pokflickor för att dom på nåt vis skulle vara mera androgyna, att det beror på att jag kromosommässigt såsom XY tillfakto är en androgyn varelse. Ja menar att jag söker en flicka XX som e lite pojkig (XY) därför att jag söker min hälf i nån form av androgyn gemenskap. Ehhh....

Det där var snurrigt värre, asmig. Naturligtvis är det så att manlighet attraherar kvinnor och vice versa. Det där androgyna fjollidealet förekommer oftast i gaykretsar. Men du kan ju alltid skriva beundrarbrev till David Bowie eller Ola Salo, kanske de nappar...

KrigarSjäl skrev:Det där var snurrigt värre, asmig. Naturligtvis är det så att manlighet attraherar kvinnor och vice versa. Det där androgyna fjollidealet förekommer oftast i gaykretsar. Men du kan ju alltid skriva beundrarbrev till David Bowie eller Ola Salo, kanske de nappar...

Jag är övertygad om att både "manlighet" och "kvinnlighet" är inlärda sociala roller till stor del.

Ju mindre små barn slipper tvingas in i könsroller, desto fler "androgyna".

Om aspergare har svårt att anpassa sig efter omgivningens krav utan bara kan vara sig själva, så skulle det kunna vara en förklaring till androgynitet.

Alien skrev:

KrigarSjäl skrev:Det där var snurrigt värre, asmig. Naturligtvis är det så att manlighet attraherar kvinnor och vice versa. Det där androgyna fjollidealet förekommer oftast i gaykretsar. Men du kan ju alltid skriva beundrarbrev till David Bowie eller Ola Salo, kanske de nappar...

Jag är övertygad om att både "manlighet" och "kvinnlighet" är inlärda sociala roller till stor del.

Ju mindre små barn slipper tvingas in i könsroller, desto fler "androgyna".

Om aspergare har svårt att anpassa sig efter omgivningens krav utan bara kan vara sig själva, så skulle det kunna vara en förklaring till androgynitet.

Det finns inget som helst samband mellan Aspergers och androgynitet.
Faktum är att det inte finns några "könsroller", däremot finns det kön. Och kön & könsidentitet beror på biologi. Läs den där boken jag tipsade om, den motbevisar dig och alla andra likhetsfeminister.

KrigarSjäl skrev:

Alien skrev:

KrigarSjäl skrev:Det där var snurrigt värre, asmig. Naturligtvis är det så att manlighet attraherar kvinnor och vice versa. Det där androgyna fjollidealet förekommer oftast i gaykretsar. Men du kan ju alltid skriva beundrarbrev till David Bowie eller Ola Salo, kanske de nappar...

Jag är övertygad om att både "manlighet" och "kvinnlighet" är inlärda sociala roller till stor del.

Ju mindre små barn slipper tvingas in i könsroller, desto fler "androgyna".

Om aspergare har svårt att anpassa sig efter omgivningens krav utan bara kan vara sig själva, så skulle det kunna vara en förklaring till androgynitet.

Det finns inget som helst samband mellan Aspergers och androgynitet.
Faktum är att det inte finns några "könsroller", däremot finns det kön. Och kön & könsidentitet beror på biologi. Läs den där boken jag tipsade om, den motbevisar dig och alla andra likhetsfeminister.

Jag vet inte vilken bok du menar. Men varför skulle den vara bättre än alla böcker om könsroller jag läst?

Det finns massor av undersökningar som visar att vuxna behandlar barnen olika redan som små bäbisar. Tror man den skrikande babyn är en pojke så säger man att han är arg, tror man det är en flicka säger man att hon är ledsen.

Många föräldrar har vittnat om att även små pojkar vill ha klänning, gillar rosa och glitter och nagellack, men förhindras av oroliga föräldrar el pga mobbande kamrater. När de börjar skolan är de färdigindoktrinerade.

Läs boken om David Reimer av John Colapinto. Återkom sedan.

KrigarSjäl skrev:Det där var snurrigt värre, asmig. Naturligtvis är det så att manlighet attraherar kvinnor och vice versa. Det där androgyna fjollidealet förekommer oftast i gaykretsar. Men du kan ju alltid skriva beundrarbrev till David Bowie eller Ola Salo, kanske de nappar...

Gillar faktiskt David Bowie...hum kanske måste tänka över min läggnig nu

Me risk o göra de ännu mer komplicerat, så tycker ja absolut inte att en pojkflicka e o klassa som en könsneutral varelse, bara helt jävla perfekt o ha o göra med på alla plan.

Men frågan har fått lite lysning av er tycker ja. Är AS mer könsneuttrala individer, jag har fått den upfattningen även om kromosomerna gör att vi både ser o har lite olika funktioner. O kan de va så att vi med detta som bagage i större omfattning än andra dras till att vara lite androgyna i läggning och utstrålning. Ja tror fan de..nån som vet om Bowie exempelvis e Aspig..de e han väll, eller ??

Jag funderar lite på det här med kromosomer hit, hormoner dit, och så dessutom social påverkan...

Jag kände en person som var född som tjej, och när vi lärde känna varann så levde "hon" fortfarande som tjej, om än väldigt "pojkflickig". "Hon" var väl då ca 30 år. Vi sågs inte på drygt ett halvår, och då berättade h*n att h*n alltid kännt sig som kille, även om h*n kämpat emot och försökt att acceptera att h*n var tjej, men nu hade nåt en gräns för vad h*n orkade. Antingen fick h*n ta livet av sig, eller också gå ta tag i problemet och "byta kön". När vi sågs hade han tagit manliga hormoner i 5 månader. Det gjorde ju visserligen att han kändes ännu mer manlig i sättet, men samtidigt så hade han ju varit rätt "grabbig" innan också... Han sa då också att hans könskromosomer var YY!!!

Jag minns även en annan gammal kompis, vi var väl båda ca 19 år då. Först umgicks vi flitigt under en period av några månader. "Hon" sa att hon var lesbisk, men sa ingenting om att hon kände sig som kille, även om "hon" var den mest grabbiga tjej jag nånsin träffat. Det kändes faktiskt som att det var en kille man umgicks med. Vi tappade kontakten, men träffades igen ett år senare. Då hade h*n klippt sig i en typisk killfrisyr, klädstilen hade även förut varit neutral, så h*n såg definitivt ut som en kille. Jag höll inte på att känna igen h*n först. H*n sa visserligen ingenting om att h*n kände sig som kille eller höll på att byta kön eller nåt sånt, men det är jag rätt övertygad om ändå...

Så varifrån kommer egentligen könsidentiteten?

Ja, JAG har då inga som helst planer på att byta kön på vare sej mej eller partnern!

Kanske det som är aspigt? Att tillåta sej vara "pojkflicka" eller "flickpojke" utan att för den skull byta kön på sej själv eller partnern?

weasley skrev:Ja, JAG har då inga som helst planer på att byta kön på vare sej mej eller partnern!

Inte jag heller! Jag ser inte ut som en man, jag bara beter mig och tänker lite "manligt" i många avseenden. När folk snackar om det här tjejer är si och killar är så brukar jag utbrista: Suck, ja jag är väl en man då!

En pojkflicka skulle inte vara en pojkflicka om inte alla hade en förutfattad mening om hur en pojke och en flicka borde vara

Matilda skrev:Tycker inte heller att ni har rätt. Variationen är för stor för att man ska kunna generalisera.

"Det är bättre att generalisera från ett enda exempel än att generalisera från inget exempel alls"

Matilda skrev:En pojkflicka skulle inte vara en pojkflicka om inte alla hade en förutfattad mening om hur en pojke och en flicka borde vara

I miljontals år har hannar varit hannar och honor varit honor, det gäller såväl människan som övriga arter på planeten.

Hur kan man kläcka ur sig nåt så korkat som att det är en "förutfattad mening"???

asmig skrev:Ja detta med pojkflicka. Jag har bara dragits till pojkflickor i mitt liv, har jag haft nån flicka så ere pojkflickor jag haft. Ere för att jag e så jävla macho själv så ja måste ha nåt som balanserar upp det, eller e de den andra hälften "böghalvan" i mej som gör sej synlig på detta vis. Vi vet ju för jössenamn att vi män både har manligt o kvinligt i oss (XY vs XX), och kanske gäller detta symtom att män kanske söker pojkflickor i större grad än vad flickor söker flickpojkar, med tanke på just mäns kromosomupsättning.

Vad gäller attraktion så har jag sett en intressant tabell i någon populärvetenskaplig tidskrift. Minns att någon av tjejerna på forumet oxå refererat till den.

Machomännen och bimbosarna befinner sig i varsin ände på skalan som visar balansen av manligt och kvinnligt könshormon. Dessa två ytterligheter har således mest av det könstypiska hormonet.

Ju längre in mot mitten på skalan man kommer finner man mindre extrema män och kvinnor som inte är så könstypiska. Regeln är att man attraheras av en person som befinner sig på motsatta sidan om skalans mittpunkt.

Ser man sig omkring så verkar det faktiskt stämma rätt bra. Mot skalans mitt hittar man då personer med lite lugnare mera intellektuell läggning. En lite könsneutral och intellektuell person skulle troligen inte kunna ha ett sunt förhållande med någon av personerna i skalans utkanter..

Tvärtom vad KS anser så tycker jag det verkar helt rimligt att AS-personer ligger oftare i skalans mittregion. Alltså mera intellektuella och mindre könstypiska och eventuellt asexuella.

Den där skalan har jag läst om i en essäsamling av Anthon LaVey. Är det han som är upphovsmannen?
Jag tvivlar inte på att många här på forumet befinner sig på mitten av skalan, men det innebär inte att androgynitet ska ses som synonymt med AS.

När det gäller pojkflickor, tjejer som gör saker som killar. Jag undrar om någon pojkflicka har gått hela vägen som att vara orakad som killar. Har hår under armar och håriga ben.

Turret skrev:När det gäller pojkflickor, tjejer som gör saker som killar. Jag undrar om någon pojkflicka har gått hela vägen som att vara orakad som killar. Har hår under armar och håriga ben.

Alltså det där är intressant. Jag vet kvinnor som är betydligt mer "tjejiga" i beteendet än jag som inte rakar sig. Min teori är att de är så upptagna med att vara sociala, så de hinner inte tänka på hygien och hårtrimning. Eller så trivs de med att vara håriga. Jag började självmant vilja raka mig så fort hår dök upp när jag var typ 13.

Men aspig som jag var förstod jag inte vart man köpte rakhyvlar förrän långt senare. Min rakning hade ingenting med grupptryck att göra, för ingen av mina kompisar rakade sig. Jag är också intresserad av smink och sådant. Helt på eget bevåg, skönhet är nog ett av mina specialintressen mellan varven. Endast de bästa rakbladen duger, och självklart har jag provar typ alla metoder från rakblad till vax och hårborttagningscreme. De bästa är Gilette Sensor Excel. Kvinnorakblad är lurendrejeri! De blir ovassa snabbare. Kvinnoraklödder är också lurendrejeri! Förpackningarna är mindre och dyrare, fastän vi ska raka hela kroppen och männen bara ansiktet. Lureri! Det går jag inte på.

Turret skrev:När det gäller pojkflickor, tjejer som gör saker som killar. Jag undrar om någon pojkflicka har gått hela vägen som att vara orakad som killar. Har hår under armar och håriga ben.

Vaddå "gått hela vägen" - bara genom att vara orakad???

Jag anser mig inte vara nån pojkflicka, (hur andra uppfattar mig vet jag förstås inte...) men jag känner mig i alla fall som androgyn. Och då menar jag inte "både och", utan "varken eller"; inte hälften man/hälften kvinna, utan inget av dem helt enkelt... Och jag har då aldrig i hela mitt liv rakat benen!!! I början av tonåren vägrade jag även att raka mig under armarna, för jag ansåg att jag hade rätt att se ut så som jag var skapad! (Men sen läste jag nånstans att det var lämpligt att raka sig under armarna för att minska risken att lukta svett, så då började jag med det. ...när jag kommer ihåg det och orkar, alltså... )

När jag var helt snaggad fick jag ofta höra kommentarer typ "är det där en kille eller en tjej?" - t.o.m. om jag hade kjol!!! Ett barn på t-banan frågade en gång: "Mamma, varför har pojken kjol på sig?" Och även efter att ha stått och pratat med en person en stund, så blev han till sist tvungen att fråga, för han kunde helt enkelt inte avgöra vad jag var... Men sen jag lät luggen växa ut ser jag tydligen mer tjejjig ut, det är åtminstone ingen som har sagt nåt sen dess... (Men att resten av håret också har blivit några cm långt beror enbart på att jag inte orkat klippa det... - 2-färgat nu mera, eftersom jag fick ett ryck och blekte det för några månader sen...)

Mao jag bryr mig inte överdrivet mycket i hur jag ser ut...

Ensamflickan skrev:Och jag har då aldrig i hela mitt liv rakat benen!!! I början av tonåren vägrade jag även att raka mig under armarna, för jag ansåg att jag hade rätt att se ut så som jag var skapad!

Har du någonting mer att lägga till som jag inte vet? Jag är intresserad i att veta mer om vad du tycker och tänker. Jag har inget emot tjejer som är orakad på grund av att jag anser att all personer ska kunna vara precis som de vill.

Den delen som är bra med att du är orakad är att du inte ger efter vad folk tycker, att du står fast vid din vilja.

KrigarSjäl skrev:Läs boken om David Reimer av John Colapinto. Återkom sedan.

Jag har sett om det fallet på TV. Men jag tycker inte det bevisar någonting. För det första är könsidentitet och könsroll inte samma sak. Könsidentitet är känslan av att vara pojke/man el flicka/kvinna. Könsroll är de sociala rollerna, som t ex säger att en flicka kan/bör vara intresserad av prinsesskläder och smink men inte en pojke. Eller att kvinnans kön gör henne speciellt lämpad för städning och tvättning.

För det andra verkar hela familjen ha blivit traumatiserad. Inte bara pojken-som-blev-flicka tog livet av sig, det gjorde även hans enäggstvilling, som ju fått växa upp som pojke.

Se där ett typexempel på ett kvinnligt attribut som är social pålagring!

I västvärlden ska kvinnor vara hårlösa.

I sydligare delar av världen är det helt ok för kvinnor att ha stora lurviga armhålor.

weasley skrev:Se där ett typexempel på ett kvinnligt attribut som är social pålagring!

I västvärlden ska kvinnor vara hårlösa.

I sydligare delar av världen är det helt ok för kvinnor att ha stora lurviga armhålor.

Ja, det är som de naturliga skillnaderna inte räcker. Inte rakade kvinnorna benen i Sverige (el Europa) förr i tiden. Det var ett amerikanskt påfund. Och givetvis måste vi härma efter detta, precis som allt annat amerikanskt.