md2perpe skrev:

Mats skrev:

MsTibbs skrev:Dörren står alltid öppen (även för er andra som vill hälsa på i min lilla lya). High five

Det skulle faktiskt vara kul att träffa dig. Du skriver en hel del intressant på forumet. Får se om jag har vägarna förbi nån gång.

Och om du har lust att ta dig till Visby är du varmt välkommen att hälsa på hos mig.

He he... Du har förstås sett vad hon tror sig vara i behov av och hoppas få besöka grottan igen (inte Lummelunda den här gången)

*rodnar*

MsTibbs: Det var nog mest din lysande argumentation i den här tråden som har gjort mig intresserad av att träffa dig och prata med dig.

Mats skrev:MsTibbs: Det var nog mest din lysande argumentation i den här tråden som har gjort mig intresserad av att träffa dig och prata med dig.

Tackar för komplimangen

Vill du ha fller komplimanger så kan jag ge dig någon,men det kanske inte ser så bra ut öppet på ett forum,då kan vissa kanske få för sig att det är något mellan oss!

Tycker vi har hamnat väldigt OT i den här tråden, eller...?

Jo,det har du rätt i!

Ja åter till diskutera Pemers problem

*kavlar upp ärmarna*


Så, låtom oss diskutera! Vad ska avhandlas nu? Vilka problem skall granskas i detalj?

;-D

KrigarSjäl skrev:Jag säger som Eddie skulle ha sagt: ingen behöver ytliga well-wishes. Ingen behöver nätvälgörenhet.

...och jag håller med.
Det vi behöver är konkreta resultat. Mer verkstad och mindre snack alltså.

nallen skrev:

KrigarSjäl skrev:Jag säger som Eddie skulle ha sagt: ingen behöver ytliga well-wishes. Ingen behöver nätvälgörenhet.

...och jag håller med.
Det vi behöver är konkreta resultat. Mer verkstad och mindre snack alltså.

Men lägg av!

Vad skulle detta "Mer verkstad och mindre snack" betyda konkret i detta fall där det handlar om att Pemer upplever sig ha problem att finna en partnar?

Är omgivningens kvinnor skyldiga att vilja bli ihop med ofrivilligt ensamma AS-män för att ge dem "konkreta resultat" eller?

Milyc skrev:Men lägg av!

Milyc skrev:Är omgivningens kvinnor skyldiga att vilja bli ihop med ofrivilligt ensamma AS-män för att ge dem "konkreta resultat" eller?

Tyvärr är det ju inte så Det skulle dock underlätta det s.k livet väsentligt om sånt ordnade sig automagiskt, permanent och regelbundet utan krångel, oro och bekymmer.

nallen skrev:

Milyc skrev:Är omgivningens kvinnor skyldiga att vilja bli ihop med ofrivilligt ensamma AS-män för att ge dem "konkreta resultat" eller?

Tyvärr är det ju inte så Det skulle dock underlätta det s.k livet väsentligt om sånt ordnade sig automagiskt, permanent och regelbundet utan krångel, oro och bekymmer.

Men det är väl inget som helst rimligt krav att sälla på kvinnorna. De måste ju också få sträva efter att få den som de själva vill ha.

Ansvaret att agera för att uppnå konkreta resultat är endast ens eget och ingen annans.

Om omgivningen däremot vill ge goda råd kan det ju väl aldrig vara fel tycker jag. Sedan kan man ju själv välja om man vill ta till sig dem eller inte.

Själv skulle jag bli mycket mer kränkt om någon valde att vara ihop med mig av medömkan än om någon försökte ge mig goda råd på området.

Milyc skrev:Själv skulle jag bli mycket mer kränkt om någon valde att vara ihop med mig av medömkan än om någon försökte ge mig goda råd på området.

För mig är det resultatet som räknas. När vägen till ett eventuellt resultat är så trasslig som den är så blir i.a.f jag så trasig av att irra på den att resultatet uteblir. Därav kravet på beslutsförmåga, rak kommunikation och garantier. Anledningarna har jag helt enkelt inte råd att bry mig om.

nallen skrev:För mig är det resultatet som räknas. När vägen till ett eventuellt resultat är så trasslig som den är så blir i.a.f jag så trasig av att irra på den att resultatet uteblir. Därav kravet på beslutsförmåga, rak kommunikation och garantier. Anledningarna har jag helt enkelt inte råd att bry mig om.

Okej, men det är fortfarande inte rimligt att kräva att någon ska bli ihop med en av medömkan och att dömma ut dem som vill ge goda råd.

Jag funderar lite på vad det är som gör att Pemer (förlåt, P, men jag menar nog egentligen alla singelkillar här på forumet, men du blir nån sorts frontfigur...) har sån otur med tjejer.

Det är ju jätteovanligt med karlar som vill ha barn och en kvinna att pyssla om med choklad och blommor och annat sånt därnt romantiskt. Vad är det då som fattas för att de egenskaperna ska synas under ytan? För precis som P säger, så är det ju det väldigt många drömmer om. Kan karln laga mat dessutom, så faller de ju pladask. Trodde jag iaf.

Någon som har något förslag? Tips? En fundering?

Med risk för att verka provocerande.

Jag tror att asperger i sig gör killar oattraktiva för tjejer. Samtidigt som det ofta gör killar lite vilsna då det gäller att ta initiativ. Ofta brukar det ju vara killen som ska ta initiativet.

Det ligger nog mycket i vad du skriver,kristofer!
Många killar med asperger tar initiativ på fel sätt tror jag eller tar inga initiativ alls.
Sen gäller det oxå att hitta en tjej man gillar och hon skall gilla en oxå,det är mycket som skall stämma för att det skall bli något.
Jag tror inte alls att asperger gör killar oattraktiva hos tjejer,jag vet en hel del män med klara aspergerdrag som har partner men få av dem har diagnos för de har inte kommit till någon utredning.

weasley skrev:Jag funderar lite på vad det är som gör att Pemer (förlåt, P, men jag menar nog egentligen alla singelkillar här på forumet, men du blir nån sorts frontfigur...) har sån otur med tjejer.

Det är ju jätteovanligt med karlar som vill ha barn och en kvinna att pyssla om med choklad och blommor och annat sånt därnt romantiskt. Vad är det då som fattas för att de egenskaperna ska synas under ytan? För precis som P säger, så är det ju det väldigt många drömmer om. Kan karln laga mat dessutom, så faller de ju pladask. Trodde jag iaf.

Någon som har något förslag? Tips? En fundering?

På nätet står det i alla fall klart att sådana bitar är helt irrelevanta, för det lockar inte på något sätt att nämna sådana sidor i sin presentation, det är helt likgiltigt eller i värsta fall snarare bara fel. "Nej självklart, alla sådana fina goa sidor hos en kille vill man ju upptäcka som ren bonus när man redan har fallit för honom" har man ju uttryckligen fått höra ibland.

Och i så fall är ju sådana sidor absolut inga företräden i sig att kunna locka med, om det är så att alla är helt inkörda på att de först ska falla för personligheten i största allmänhet eller utseendet, eller något ännu mer ytligt som yrket eller tjockleken på plånboken. Men undantag måste väl finnas???

Tacka fan för att många bara faller för män som helt saknar sådana sidor och sakta men säkert blir besvikna över det, om utgångsläget inte är att man letar efter sådana egenskaper.

Men varför ska det behöva vara så svårt att tänka lite rimligt och logiskt på en sådan punkt, ungefär som jag själv funderar på hurdan tjejen för mig ska vara?

"Jag vill hitta en man som jag inser att jag kommer att trivas med närheten till på kvällarna i soffan och på nätterna i sängen, och som är både min bäste vän och en älskare som alltid vill hitta ännu bättre sätt att få mig att njuta... som ser mina behov och känner på sig när jag vill att han ska komma och lägga armen om mig och fråga hur det är... som kan komma med en spontan kram eller puss när jag som minst anar det... och som vill ha barn precis som jag, som han kommer att bry sig om och älska att vara med, och bli en kanonpappa till. Råkar jag vara den som tjänar bäst av oss två är det helt irrelevant, det är honom jag vill möta för att han är just den han är, det handlar ju inte om att jag ska bli försörjd... och om han dessutom gillar att lagar mat, och dessutom kan kyssas så man nästan tappar andan..."

Skulle det finnas någon som tänker ungefär så om den hon vill möta, så sitter han i Tullinge...

Sedan har jag kanske taskiga foton där jag ser sämre ut än på riktigt, för jag brukar aldrig få höra av folk som sett och träffat mig IRL att jag i någon större mening har utseendet emot mig, mer än då givetvis övervikten, som naturligtvis är ett minus. Och det är mitt yttre - med stor mage och fula glasögon och allt - som faktiskt brukar kunna skapa attraktion i lite festliga miljöer när jag är lite snyggt uppklädd dessutom.

Den här bilden har jag på Vilda Webben:



Men där har jag å andra sidan nyligen också ändrat min presentation och nämner Asperger direkt, för att hellre stöta bort alla det stöter bort på en gång, så får man ha det så gott med dem som möjligtvis blir kvar. Det känns bättre än att tappa bort alla som blir bortstötta av ordet Asperger när det kommer längre fram. Och så brukar det ju gå, de klart flesta gångerna...

Erfarenheten så här långt visar att det inte kommer några som helst nyfikna brev från tjejer som undrar vad Asperger är, eller som vet vad det är och tycker det är starkt av mig att nämna det, och än mindre några tjejer som t o m blir intresserade av mig i vilket fall som helst.

Vet en tjej i vår krets som går ut öppet i sin presentation på SprayDate med sina diagnoser och gästboken på hennes egen sida är smockfull med empatiska killars varma hälsningar i största allmänhet om att hon är söt och verkar intressant, och inte minst tillägg om att det är strongt att nämna sina diagnoser.

Men det beror väl bara på den stora skillnaden i att tjejer generellt mest sitter stilla och bara väntar på att killar ska ta kontakt, eller hur?

Pja. Spontana brev från tjejer har jag t o m själv fått förr, har aldrig riktigt hittat rätt läge och nivå i min egen presentation för att maximera det, eftersom jag så ofta har testat att ändra hit och dit. Men det är alltså absolut tystare än någonsin när man är öppen om en NPF-diagnos.

Och mina fejksidor i kontrollsyfte för några år sedan med snodda foton på killar som såg skapligt bra ut, hade i princip min stil och personlighet eftersom jag inte kunde fejka någon burdusare stil, och som alla alltid hade jobb till att börja med, några rentav riktigt glassiga yrken - de fick alltid spontana brev, fler ju ballare jobb de hade.

Så på nätet är det sjukt ytligt.

Jordnära tjejer med lite äkta värderingar som verkligen söker känslor för känslornas egen skull finns naturligtvis där också, men de är väl närmast nålarna man ska hitta i höstacken.

Sedan säger ju nu många "sluta leta, det händer mest när man inte letar", men bra många nätdejtare (de flesta, antar jag faktiskt?) får ju napp i längden, och de "letar" ju lika mycket som jag - nätdejtandet handlar ju om att "leta"...

Hur menar ni nu?

Hur kan asperger "i sej" göra killar oattraktiva? Berättar ni om det?

På vilket sätt tar man fel initiativ? Vad är -rätt- initiativ?

Jag tror det ligger något i det också. Det är ju allt det där med att läsa av människor i den icke-verbala kommunikationen, och minst lika mycket att finstämma sina egna signaler så att människorna kan läsa av mig. Det vet jag ju i alla tänkbara sammanhang, att omvärlden ser egna konstiga tolkningar i stället för mig själv som jag försökte visa upp mig.

Det måste väl ligga minst lika mycket sådant i vägen i den här sortens kontakter också, så måste det ju vara...

Du har verkligen en poäng när du skriver att tjejer på nätet bara sitter och väntar och inte tar några egna initiativ.
Jag har bara blvit kontaktad av några enstaka tjejer på nätet och det de skrivit har inte varit särskilt intressant.
Jag ger alltid mycket mer av mig själv än vad jag får tillbaka och många tröttnar snabbt på en och tänker kanske att det dyker nog upp något mer intressant så småningom!
Jag tror att många tjejer tröttnar snabbt på dessa sajter och lämnar dem utan att ha träffat någon i verkligheten.
Eller har de träffat några stycken och det har inte blivit särskilt lyckat.
Jag känner en del tjejer som är med på dessa sajter och de har visat mig lite hur vissa killar skriver till dem och det är minst sagt oseriöst!
Dessa oseriösa killar förstör för de som är seriösa.

Ja, precis...

"Tja bruden! Har du MSN?"

"Puss på dej, vill du träffas och ha lite skönt?"

som första kontakt, och liknade avarter...

Så pja... på nätet ligger man uppenbart i det absolut översta segmentet av killarna de kan hitta, men alldeles för många fastnar ju i letandet och blir beroende av letande för letandets egen skull, och kan aldrig sätta ner foten och inse när det faktiskt är någon i högsta grad seriös de har fått kontakt med...

weasley skrev:Hur menar ni nu? Hur kan asperger "i sej" göra killar oattraktiva?

Kanske som jag tänkte själv före jag visste vad det var: "syndrom som syndrom... aspergers syndrom är väl typ samma som downs syndrom" tänkte jag. Så är det ju inte direkt, men det tror jag kan vara en sak. Folk har lättare att förstå att "Jag har svårt med mycket folk" tex, än att själva ta sig tid att ta reda på vad AS är.

Tilägg: Själv har jag iofs inte den finess jag ovan tipsar om. Tyärr är jag rätt bra på att klampa folk på tårna verbalt, har jag märkt... :/

Om det är någon tröst så kan jag säga att jag var fruktansvärt förälskad i en kille med Asperger, innan jag hade en susning om att jag själv hade det (och före depressionen). Nu blev det ju inget, eftersom jag hade barn och sambo, men hans diagnos gjorde varken från eller till, eftersom det var personen jag föll för, inte diagnosen.

Sedan vill jag, i all välmening, påpeka att nätet är det absolut sämsta stället att söka en partner på. De flesta som finns på sidor som Vilda, är helt enkelt inte riktigt funtade. Visst finns det undantag. Normala människor (som oss?), som fortfarande försöker, men de är få.

Jag instämmer med de som säger att när man slutar leta, så dyker det upp. Så har det alltid varit för mig. Faktum är att när jag väl bestämt mig för att jag ville vara singel forever, dök det upp en jäkla massa möjligheter (som jag iofs vände ryggen). Men det beror på att man blir attraktiv när man verkar ointresserad. Låter urdumt, men så funkar folk. Herregud, jag vägde 120 kilo och var delvis tandlös, och ÄNDÅ dök det upp möjligheter!
Men när jag letade aktivt var det hopplöst. Så slappna av.

Till sist. Vill du träffa någon vettig, gör det ute i världen och inte på nätet. Krogen kanske inte är din grej, men det finns många fler alternativ där människor samlas.

Lycka till!

Allt beror förstås på vad man jämför med, för någon som redan har lärt sig lyckas möta en partner i verkliga livet ter sig säkert nätet som en väldigt konstig mötesform, och det är förstås det som gör det till en sämre kontaktform än det skulle behöva vara - eftersom de flesta som kikar in för att "se vad det är" och "testa om det funkar" hör till den kategorin och säkert alltid skulle möta en partner för kvällen, för en längre tid eller för livet snabbare nere på kvarterskrogen eller i mataffären, eller var som helst. Därför tar heller denna stora majoritet av användarna aldrig nätet på allvar som mötesform, och begriper inte att använda det seriöst och utnyttja de aspekter som är unika för just nätdejtandet.

Kvar står vi övriga... äh, vi är knappast ens fem procent, det är mycket mindre... som aldrig har fått till det på något vis i verkliga livet innan vi upptäckte nätdejtingen. För oss kan det säkert funka om vi hittar varandra bland alla andra mer eller mindre idioter där. Och det är det som är så svårt.

Så jag håller med dig rakt av - den enorma majoriteten nätdejtare - eller rimligen: "nätdejtare" med stark betoning på citationstecknen - är verkligen just inte riktigt funtade.

Framför allt fattar ju 986 av 1000 inte för fem öre vad som är själva poängen med kombinationen att man kan skriva ner en skriftlig presentation och eventuellt lägga upp ett foto, om man faktiskt känner för det. Det är "pratar inte alls med någon utan bild" och det är ett utseende man vill se, långt innan man ens vill läsa något om personen.

Härom året läste jag "sex tips till nätdejtare" från ett gäng relationsexperter i någon tidningsartikel om fenomenet, och det var så kusligt solklart att det var mitt sätt att tänka och använda nätdejtandet de beskrev, och att jag garanterat skulle bli mycket mer sedd om jag hade rört jag mig bland kvinnliga användare på sajterna som också gjorde det, de med. Har skrivit ett inlägg i min blogg sedan dess, där jag skrev av de där råden och sedan travesterade dem så som det snarare brukar kännas som att "min målgrupp" resonerar på dejtingsajterna. Ska leta upp det blogginlägget och slänga upp en länk eller klistra in det...