regnif skrev:Vet tyvärr inget om just det där problemet, vad lågt antal blodplättar ger för symptom, om man känner av det på nåt sätt, som så som jag gjorde kanske?

Blodplättarna gör att blodet kan koagulera.

När det blir alldeles för lågt, så kan man se små blödningar i tandköttet och på andra slemhinnor. Ser ut som små röda prickar eller "stjärnformade" prickar. Det är ett bra symptom att titta efter.

Ser man sådant så ska man gå till läkare direkt.
Om det går ännu längre så kan man få allvarligare blödningar.

Jag har inte så lågt med blodplättar, som tur är ligger värdet "bara" precis vid den nedre gränsen. Men ändå... Tror efter vad jag läst att sertralinet är boven i dramat.

Jaha. Ok. Bra att veta. Jag har haft blödningar i tandköttet när jag tagit annan medicin (där det står om sockerinnehåll) och inte orkat med tandhygienen så ordentligt just då, men det var inte Abilify, men det är svårt att veta ang. just den. Det var längesedan och skulle inte annars än om jag blev tvångsmatad med det där ta det igen (helst inte då heller), personligen.

saltgurkan skrev:Jag har inte så lågt med blodplättar, som tur är ligger värdet "bara" precis vid den nedre gränsen. Men ändå... Tror efter vad jag läst att sertralinet är boven i dramat.

Håll koll på det med upprepade prover då.

Och tänk på det där med småblödningar som kan synas på slemhinnor, det är ett bra symptom om man ska leta.

Jag har haft en hund som hade autoimmun sjukdom som angrep blodplättarna.
Efter att hon klarade det akuta skedet, så låg hon som du i värde, vid nedre gränsen, resten av sitt liv (som var längre än normallångt).

Veterinären påpekade alltid det där med att se efter blödningar på tandköttet, så att jag kunde ha lite koll själv.

Eftersom hon var autoimmun, så gick det mycket långt innan jag kunde märka något när det bröt ut. Man tittar ju inte efter blödningar i tandköttet normalt sett.

regnif skrev:Jaha. Ok. Bra att veta. Jag har haft blödningar i tandköttet när jag tagit annan medicin (där det står om sockerinnehåll) och inte orkat med tandhygienen så ordentligt just då, men det var inte Abilify, men det är svårt att veta ang. just den. Det var längesedan och skulle inte annat än om jag blev tvångsmatad med det där ta det igen (helst inte då heller), personligen.

Det verkar vara annan blödning? Att man lättare får vanliga blödningar när man slarvar med borstandet och borstar sällan (det är då man kan få blödningen) eller plötsligt börjar använda tandtråd.

De blödningarna som jag menade, ser mer ut som slumpvisa småprickar som det inte rinner blod ur (det kan det kanske göra också).
De uppkommer mer spontant (eller av att äta) inne i slemhinnan.

Fast det stod angående att man skulle vara noggrannare än vanligt med tandhygienen då (då delade jag på tabletten också så kanske själva ämnet kom ut mer också), och jag orkade inte ens vanligt, då hade jag slarvat lite innan också, så den kanske hjälpte fram en blödning då.
Kanske var sockerinnehållet i dem som det stod om som observering.
Så det kanske inte är samma blödning.

Undrar om dessa prickar kan vara på huden också? Vad det kan vara för något då. Röda prickar.

Hur som helst kan det, med tanke på vad som står i FASS, att tala med din läkare och be honom/henne att till Läkemedelsverket anmäla det du upplever som en biverkning. Det skulle betyda mycket för förståelsen av medicinen och hur den bör användas. Om det visar sig finnas andra orsaker, så har du i alla fall kunnat stryka Abilify som boven i dramat.

Jag undrar vilken sorts person man bör vara för att anmäla biverkningar, om de inte tas på allvar i vissa personers fall? Hade också ev velat anmäla biverkningar men jag vet inte.

regnif skrev:Jag undrar vilken sorts person man bör vara för att anmäla biverkningar, om de inte tas på allvar i vissa personers fall? Hade också ev velat anmäla biverkningar men jag vet inte.

Ja, du måste ju inte. Men jag förstår inte varför du förutsätter att du skall behandlas illa, istället för att gå dit och berätta allt du skall och bör berätta för att få adekvat hjälp. Du behöver med andra ord vara den sortens person som 1) är patient och 2) äter medicin.

Det ankommer inte bara på läkaren att skapa en relation med dig. Du måste göra ditt till också. Om du går och mår dåligt, får läskiga symptom som kan vara biverkningar och desperat söker hjälp med att få rätsida på saker och ting, så skiter jag i hur lite förtroende du har för den lokala vårdapparaten. Gå dit, berätta allt och hjälp läkarna och sjuksköterskorna genom att ta ditt patientansvar, d.v.s. svara på frågorna och berätta allt som kan vara relevant, och gör det på ett artigt och lugnt vis. Försök att undertrycka alla känslor av tidigare felbehandlingar, så att de nya läkare som du träffar inte behöver drabbas av en motvilja de inte har gjort sig förtjänta av.

Vill du ha hjälp med den här typen av saker, så är det tyvärr endast sjukvården som kan ge dig den hjälpen. Jag har träffat många dåliga läkare, sjuksköterskor och skötare, men genom att ställa krav och uppträda korrekt, samt genom att ställa frågor om det jag inte förstår, så har jag lyckats få bra hjälp och ett bra fast vårdlag vid neuropsykiatrin.

Jag kan inte hjälpa dig om det enda du svarar på frågor av typen "Vad skall jag göra?" är "Men de är ju bara falska mot mig", vilket i mina öron mer låter som "Jag mår visserligen dåligt, men får kraft ur att få uppmärksamhet genom att beklaga mig över min situation". Det enda jag vill är att hjälpa dig ur den situationen. Men det kräver att du tar mod till dig och ger dig in i det landstingsdrivna ormboet.

Har mer känt som att de tycker man är nojig och överreagerar. Att biverkningarna jag kände måste bero på nåt annat, inte är det tabletterna iaf, så svarade de till mig. Men jag vet inte, kanske man ringer nån helt annan person om det. Om man skall anmäla sånt. Jag vet inte om man kanske måste ha läkarens utlåtande om det, för att de skall godkänna det i bipacksedlar och sånt, kanske?

Ja, men jag tappar istället energi av att kämpa och hålla på. Jag har undrat om jag öht skall ha kontakt med dem, kapa det, eller göra på nåt annat sätt. Jag har mer hört att de vill att man skall vara som ett paket, en zombie, att de faktiskt vill få en till det, för att förenkla det hela. Då tappar jag tron på sånt. Jag undrar också vad för fel jag gör när jag väl ber om nåt jag tror på, och de svarar att de återkommer den och den dagen, och sen inte gör det, jag tappar förståndet där, vet inte vad jag gjort då. Tycker mer de skyller på varandra, olika enheter. Det vore lättare att gå till nåt ställe som man vet är bra, tex. . Då var det bara att gå dit.

Har tex. sett skillnad på bemötandena, själv. Och vissa litar jag inte på om de en gång visar nå misstankar mot mig. Har hört liknande tankar som jag haft själv, sagt av andra om vissa specifika vårdare också. Så jag vill inte hamna hos dem igen. Känner att de gör ju inget annat ändå än det själva de bestämmer så det är ingen skillnad. Jag känner mest att jag blir itryckt massa mediciner (som jag itne ens mår bra av) så fort jag säger nåt, är rädd för att låsas in eller behållas där längre tid om jag säger nåt jag själv tycker. Sist blev det iaf en höjning så fort jag tyckte nåt annat än det de ville höra kändes det som. Jag behöver inte ens höja rösten för att de skall ta det som nåt påhitt eller vad de tar det som.

Edit: Ja, på tal om nya läkare, hoppas det är nya isåfall, att man slipper träffa vissa andra igen.
Sedan vet jag inte vad som är korrekt beteende, om man ändå försöker att inte skrika.

Menar mer att andra varit falska mot mig, men kan säkert ha liknande tankar om vården.

jag äter efexor concetra abillify (staving) å det känns som en riktigt bra combo mår kanon tar bort all rädsla för social intriger man kan gå till affären utan att behöva ha panikångest för att någon ska börja prata med en eller titta på en
conceerta ger en tillbaks orken tilll att börja ta tag i sakerna som är jobbiga helt underbar utan är jag helt körd.. enda som finns då är mitt special intresse gymmet biffekter hit å ditt ge det en chans å sluta klaga ) jag har trixat med det mesta å kännt all möjliga biffekter då måste jag säga ett första veckan på efexor är den värsta ... men ´jag säger ge det en chans man mår kanon

Är nog olika på folk och folk..

Jag har också mått så där, även aggressioner. Blev hjälp av Zyprexa.

Abilify är en jättebra medicin.

Jag har hört "bara" bra om Abilify. Själv har jag bla Zyprexa som jag mår skitbra på, förutom att jag gått upp 15kg i vikt.

En fråga: är det vanligt att man ger neuroleptika till Aspergare, alltså för att förbättra vissa AS-drag? Jag trodde att neuroleptika var avsett för att bota schizofreni. Neuroleptika är oerhört starka mediciner och personligen skulle jag aldrig ta det. Möjligen om jag utvecklade schizofreni då, men annars inte. Om man som läkare skriver ut neuroleptika mot exempelvis social fobi, börjar man undra vad en sådan läkare är ute efter.

andypandy skrev:En fråga: är det vanligt att man ger neuroleptika till Aspergare, alltså för att förbättra vissa AS-drag? Jag trodde att neuroleptika var avsett för att bota schizofreni. Neuroleptika är oerhört starka mediciner och personligen skulle jag aldrig ta det. Möjligen om jag utvecklade schizofreni då, men annars inte. Om man som läkare skriver ut neuroleptika mot exempelvis social fobi, börjar man undra vad en sådan läkare är ute efter.

knaprar själv i mej tre olika neuroleptika. Är inte bipolär eller schizofren.

det är ofta rekommenderat mot ångest och nedstämdhet. Har för mig att det skrivs ut när antidepressiva prövats eller om symtomen kräver det.

andypandy skrev:En fråga: är det vanligt att man ger neuroleptika till Aspergare, alltså för att förbättra vissa AS-drag? Jag trodde att neuroleptika var avsett för att bota schizofreni. Neuroleptika är oerhört starka mediciner och personligen skulle jag aldrig ta det. Möjligen om jag utvecklade schizofreni då, men annars inte. Om man som läkare skriver ut neuroleptika mot exempelvis social fobi, börjar man undra vad en sådan läkare är ute efter.

Jag har neuroleptika mot psykotiska symtom, inte mot AS.

andypandy skrev:En fråga: är det vanligt att man ger neuroleptika till Aspergare, alltså för att förbättra vissa AS-drag? Jag trodde att neuroleptika var avsett för att bota schizofreni. Neuroleptika är oerhört starka mediciner och personligen skulle jag aldrig ta det. Möjligen om jag utvecklade schizofreni då, men annars inte. Om man som läkare skriver ut neuroleptika mot exempelvis social fobi, börjar man undra vad en sådan läkare är ute efter.

Ja det är vanligt att man ger neuroleptika vid AS. Låg dos Risperdal verkar vara aspergermedicin nr.1

antikropp skrev:

andypandy skrev:En fråga: är det vanligt att man ger neuroleptika till Aspergare, alltså för att förbättra vissa AS-drag? Jag trodde att neuroleptika var avsett för att bota schizofreni. Neuroleptika är oerhört starka mediciner och personligen skulle jag aldrig ta det. Möjligen om jag utvecklade schizofreni då, men annars inte. Om man som läkare skriver ut neuroleptika mot exempelvis social fobi, börjar man undra vad en sådan läkare är ute efter.

Ja det är vanligt att man ger neuroleptika vid AS. Låg dos Risperdal verkar vara aspergermedicin nr.1

- Skall se om jag får testa Risperdal (byta från ketipinor/seroquel). Blodgivning har varit viktigt för mig och ketipinor har varit ett hinder ett bra tag nu. Hoppas att risperdal inte förändrar blodbilden? Tar ketipinor för sömnens skull. Borde ju vara billigare med Risperidon dessutom?

Om man inte har inslag av ADHD så tror jag att Abilify kan vara jättebra. Men om man har drag av att vara hyperaktiv och rastlös så förstärker Abilify de dragen.
Det var som att vara tonåring på nytt med Abilify. Jag framförde musikalnummer med både sång och dans här hemma, på jobbet gjorde jag inget alls. Jag uppdaterade statusraden på facebook, twitter, skrev halva mail, pratade i telefon. Möten var olidliga, kändes som om bröstet skulle explodera.
Att sitta still på möten blev en kraftansträngning, folk trodde jag hade ont i ryggen för att jag såg så spänd ut, men jag spände mig för att jag skulle klara av att stanna kvar i rummet.

Själv mådde jag toppen. Självförtroendet var på topp och allt var kul och ångesten låg. Åtminstone under dagarna.
Ja utom på kvällen, då den inre rastlösheten blev till oro, eftersom det hände ju inget kul.

Så här var jag innan jag lärde mig att styra min ADHD. Jag tycker visserligen att det är fantastiskt att man tagit fram en medicin som kanske till och med orsakar temporär ADHD, kanske man skulle kunna ge till vissa skeptiker.

Själv hade jag inga problem, men alla andra hade problem med mig och i längen är det fel medicin för mig.

Men jag upplever frågeställaren som väldigt lugn som person, så jag tycker absolut att han ska testa den. Om han inte redan gjort det.

ragnevi: Jag tycker att du ger en överdrivet positiv bild av dina erfarnheter med Abilify.

hej
defintivt bättre än andra mediciner (cis-s, zyprexa)
håller dock med att man kan bli lite väl på g.
det spritter formligen i benen och man har svårt att komma till ro.
känslan av vara låst (stelhet) är dock betytligt mindre
tröttheten mindre.

sen är det ju personlig känslighet av stor betydelse. tex som för vissa matsvampar.