Undrar om fler har problem med yrsel då ni ska gå till någon affär? Idag fick jag mycket yrsel innan jag hunnit fram. Men den blev bättre då jag träffade vår sons fröken. Tydligen så blir jag mindre stressad av att ha någon som jag känner vid min sida. Någon som känner igen sig?

Ja ibland. Social fobi har varit på tal.

Det beror mycket på dagsläget för min del. Men visst har det hänt att jag fått yrsel och/eller panikkänslor emellanåt om det är för mycket folk på affären. Och ja, det är betydligt lättare om man har någon som man känner vid sin sida, då förflyttas fokus lite till den personen istället för till allting annat som är runtomkring.

Det är mer stressande att handla tillsammans med andra. Då måste man socialisera med denne, helst gå i samma takt etc samtidigt som man hanterar alla intryck och letar varor. Det blir för jobbigt så jag handlar alltid själv.

vallesmamma skrev:Undrar om fler har problem med yrsel då ni ska gå till någon affär?

Mycket vanligt för mig när jag ska göra nåt, handla eller vad som helst liknande. Ibland räcker det med att tänka på det. Mycket beroende på dagsformen.

Ibland kan det vara golv i affärer som jag inte gillar mönstret eller ytan på eller ljuset i lokalen, när jag väl börjat tänka på det är det kört.

Jag brukar bli förvirrad av vissa affärer. Jag tror det beror på två saker: Dels social fobi, vilket gör folksamlingar påfrestande. Andra anledningen är förmodligen intrycken av ljud ljus och att försöka samla tankarna. Barnskrik är värst så jag försöker akta mig från dagen.

det är lika dant för mig, ett tag var det omöjligt för mig att handla själv så jag drog alltid med mig någon. Nu har jag boendestöd som följer med mig en gång i veckan och storhandlar, men småhandlande.. någon mjölk eller liknande på lokala netto är inga problem.


detta går i perioder, ibland är det inga problem alls medan ibland struntar jag i att handla även om jag behöver något när jag inte kan få med en vän.

de dagarna funkar det om jag har barnen dock!

Ibland kan jag gå flera timmar i samma butik och inte kunna komma ut....från butiken...jag fastnar...

ibland är folk tvungna att hämta mig i butikerna så att jag vågar gå därifrån....det blir som ett fängelse...in kommer man men inte ut...

Stressen ligger i att jag inte kan planera inköp och att jag tycker det är stressande att stå i kö....

Jag är en sådan här udda typ om man säger så, jag gillar att åka ut och handla och diggar det verkligen, men när det kommer till reality så kommer denna social fobi och man är obekväm som bara den.

Som någon annan nämnde så får ljud, ljus och sådant mig att bli riktigt stressad, känner även ibland av att jag blir svettig och allt kliar.

Jag har svårt att titta på den man handlar med och andra, man blir liksom styrd av något annat.

En annan konstig sak är att man känner sig typ som en stridsherre, man går och känner sig som att man har makt av någon anledning, liksom om folk ser på en så skall man se bara för häftig ut, mycket märkligt och något som jag ej kan hjälpa.

Har även tendens att klaga på allt när jag går med någon annan och handlar, man svär och har sig, man känner sig såpass obekväm att det bara dyker upp.

Hänt ett par gånger. En gång på sommaren tuppade jag av när jag skulle plocka ihop varorna. Pang sa det och så vaknade jag med ansiktet ner mot golvet. Kan ha vart p.ga vatten/näringsbrist iofs.

Japp... Både pga min panikångest som fått mig att reagera så, men även då jag mår så ruskigt dåligt av alla ljud, intryck mm. Fick tipset av min ena boendestödjare om att lyssna på musik när jag gick i affären (mp3 el.mobil) och det hjälpte faktiskt!

Jag får problem med vissa affärer och andra ställen pga dessa j*vla lysrör och doft-utsöndrare som dom smyger in här och där. Människorna är inte lika jobbiga, dom ser man och kan stänga ute med musik eller välja annan tid på dagen då affären är tommare.

Ljuset är värst, kan inte precis blunda hela tiden jag handlar (fanns ingen smiley som krockar med hyllorna så...)

Jag har väldigt svårt att handla kläder till mig själv, blir bara stressad att behöva bedöma vad som passar, prova och avgöra om jag ska köpa eller inte. Därför köper jag sedan några år tillbaka i prinicp alla mina kläder på Trader, då slipper jag även helt nya kläder, vilket jag inte heller direkt älskar.

Mat går hyfsat att handla, även om jag alltid är lite stressad i affären. Svårare blir om jag ska köpa någon som jag inte brukar handla och måste göra ett val. Då kan jag bli helt ställd och antingen bara ta något eller strunta i att köpa det alls.

vallesmamma skrev:Undrar om fler har problem med yrsel då ni ska gå till någon affär? Idag fick jag mycket yrsel innan jag hunnit fram. Men den blev bättre då jag träffade vår sons fröken. Tydligen så blir jag mindre stressad av att ha någon som jag känner vid min sida. Någon som känner igen sig?

Ofta när jag var i matbutiken fick jag känningar av social fobi och fick panikkänslor när andra kunder kom för nära. Kunde bli helt snurrig och vara tvungen att hålla mig i disken. Speciellt starkt vid PMS.

Paterrior94 skrev:Jag är en sådan här udda typ om man säger så, jag gillar att åka ut och handla och diggar det verkligen, men när det kommer till reality så kommer denna social fobi och man är obekväm som bara den.

Som någon annan nämnde så får ljud, ljus och sådant mig att bli riktigt stressad, känner även ibland av att jag blir svettig och allt kliar.

Helt normalt om man har lite känsligare perception än normalbefolkningen.

Jag har svårt att titta på den man handlar med och andra, man blir liksom styrd av något annat.

Kanske av att försöka orientera sig och skanna omgivningen efter det man vill köpa? Jag tenderar att bli extremt målinriktad när jag handlar, och måste anstränga mig för att slå av på tempot om jag har sällskap.

En annan konstig sak är att man känner sig typ som en stridsherre, man går och känner sig som att man har makt av någon anledning, liksom om folk ser på en så skall man se bara för häftig ut, mycket märkligt och något som jag ej kan hjälpa.

Kan vara en automatisk försvarsreflex, att ens psykiska sköldar åker upp när man måste utsätta sig för omvärlden, kanske att man taggar sig själv innan så att man får lite extra adrenalin inför prövningen och kanske klär sig eller anlägger en min eller hållning som gör att känner sig tuffare och klarar av folks blickar etc bättre.

När jag var yngre tyckte jag det hjälpte jättemycket att klä mig i tuffa svarta kläder och smycken när jag skulle ut på stan, det kändes väldigt påtagligt som ett skydd.

Har även tendens att klaga på allt när jag går med någon annan och handlar, man svär och har sig, man känner sig såpass obekväm att det bara dyker upp.

Det är också helt naturligt. Jag brukar mest svära lite diskret när jag går och handlar själv. Särskilt handla mat tillhör inte mina favoritsysselsättningar om man säger så.

Jag vet inte om det är vanligt, men när jag handlar kläder(väldigt ovanligt i och för sig), så blir det väldigt stressande, eftersom man måste umgås med expediten. De kommer alltid fram någon typ en halv minut efter att man har gått in i affären. Oerhört jobbigt.

andypandy skrev:Jag vet inte om det är vanligt, men när jag handlar kläder(väldigt ovanligt i och för sig), så blir det väldigt stressande, eftersom man måste umgås med expediten. De kommer alltid fram någon typ en halv minut efter att man har gått in i affären. Oerhört jobbigt.

Då ska du handla på Åhléns, där får man springa och leta efter någon när man vill betala. Och Siba för elektronik, där personalbrist tycks vara en del av affärsidén.

Undvik boutiquer. Vet inte om de fortfarande får provision på de de säljer, men att ha en säljarhök flåsande i nacken när man ska handla kan vara väldigt jobbigt om man inte specifikt vill ha hjälp.

Glömde en klädaffär jag får yrsel eller iaf extrema obehagskänslor av. Lindex, en av dom inne i stan. Dom har gjort om den till en "mode" botique. Allt är svart och mörkt, ljuset är på 25% av vad som behövs. Luktar mysko med, slår vad dom har doftsändare eller parfymspray på nåt sätt där. Krockar alltid med folk eller ställningarna och kommer jag in till "min" avdelning som är LIIIITE ljusare (kassan ligger där, dom måste tydligen se till skillnad från kunderna) så får jag alltid känslan av att inte hitta ut igen.

andypandy skrev:Jag vet inte om det är vanligt, men när jag handlar kläder(väldigt ovanligt i och för sig), så blir det väldigt stressande, eftersom man måste umgås med expediten. De kommer alltid fram någon typ en halv minut efter att man har gått in i affären. Oerhört jobbigt.

Ett tips om man ändå vill köpa något i en mindre butik är att själv ta kort ögonkontakt med expediten, åtföljt av ett litet leende och en nick. Då har de blivit uppmärksammade och förstår att man förstått att de finns där om man behöver dem och behöver inte tränga sig på för att påvisa sin närvaro och erbjuda sina tjänster.

Undviker man deras blick och ignorerar dem så verkar man skum och då får man dem garanterat på sig som ett plåster. Frågan "vill du ha hjälp?" betyder oftast något annat har jag förstått, typ att de vill försökra sig om att man är en seriös kund och inte bara går och tafsar på varorna för att fördriva tiden eller sno något. Seriösa kunder tar alltid ögonkontakt eller säger hej när de kommer in i en mindre butik.

Även om man inte ämnar handla så lönar det sig alltså att försöka uppföra sig som en seriös kund då detta ger störst chans att få titta ifred sen.

Vill man anstränga sig lite extra så kan man även nicka och le eller säga "tack" eller "hej" när man går också, även om man inte köpt något. Då har man liksom tackat för titten och lämnat en trevlig stämning bakom sig.

Jag har börjat göra detta helt spontant nu på äldre dar för att det känns bra, och därmed upptäckt att det blir trevligare för alla inblandade på köpet.

Jag tycker om att handla ensam. Jag brukar handla sent på kvällarna då mina barn sover och då det är lite folk i butiken.

Ibland ser jag faktiskt fram emot att storhandla, speciellt då jag går ensam. Men sen kan det ändå bli så att jag blir snurrig i skallen då jag är inne i butiken. I mitt fall beror det sannolikt på stresskänslorna som väller över mig. En LÅÅÅNG inköpslista, en bångstyrig kundvagn, lite med tid innan butiken stänger, tankar på att jag ska dra hem allt vilket är en lång bit att gå. Ja, alla dessa tankar ger mig förmodligen stress. Men jag är inte helt säker.
Det är tyvärr väldigt få saker här i livet jag är säker på. Det mesta är rena gissningar.

Jag brukar ofta få panik och bli förvirrad när jag går i butiker. Det känns som om folk kollar på en. Blir osäker vilket håll man ska gå när någon går åt mitt håll. Får verkligen panik över att vara i butiker.

Shadow skrev:Jag brukar ofta få panik och bli förvirrad när jag går i butiker. Det känns som om folk kollar på en. Blir osäker vilket håll man ska gå när någon går åt mitt håll. Får verkligen panik över att vara i butiker.

Exakt

Jag kan bli förvirrad och ha svårt att hitta. Men jag tar oftast den tid jag behöver så jag blir inte stressad vanligtvis.

Shadow skrev:Jag brukar ofta få panik och bli förvirrad när jag går i butiker. Det känns som om folk kollar på en.

Det gör de inte. Och skulle de råka kasta en hastig blick så betyder det inget. De flesta är alldeles för upptagna av sig själva och det de ska handla för att bry sig om random främlingar på stan.

Blir osäker vilket håll man ska gå när någon går åt mitt håll.

Ha som regel att alltid hålla åt höger om det går.

Är det trångt och risk för krock så brukar jag skicka ut ena armen som gå-riktningsvisare för att indikera vilken väg jag ämnar ta.