Men nu läste du väl ändå bara första stycket och inte resten av inlägget?

Jag hör till den sort som blir lurad på konfekten av dagens moderna "förstaintryckskult" - jag ger utan att veta hur eller varför de flesta ett förstaintryck av i princip någon helt annan än mig själv, men de som inte är för stora slavar under sina förstaintryck kan lära känna mig och på sikt upptäcka något som de andra missar.

Jag vet ju hur mycket som helst av vad det delvis handlar om också, jag vill ju inte ha en rökare eller hundägare, men visst märker jag hur mycket även en tjej med något sådant "fel" kan attrahera, och jag sitter ju inte och ljuger för mig själv och försöker förneka att det många sådana gånger är jag som medvetet håller emot känslor som finns där redo att väckas om jag bara skulle vilja överse med rökandet eller hunden.

Och det är ju jättemycket medveten vilja på det sättet sådant här handlar om också för många andra...

*Slavarna under förstaintryck* ser ingen charmig och sensuell man direkt och vet därmed att någon sådan absolut inte finns, tjejer som inte är samma *slavar under sina förstaintryck* ger sig själva - och mig - chansen och en del av dem har nått ända fram och hittat "honom". Och de flesta tjejer som över huvud taget börjar lära känna mig märker väl rätt stora drag av honom... vad säger forumtjejerna som lärt känna mig, tycker ni att ni träffat en charmlös träbock eller kanske en kille som faktiskt har en och annan någorlunda trevlig sida?

Det här trodde jag vi hade diskuterat många gånger förr. Men du hyllar "förstaintryckskulten" då, TC?

Det är ju hur fundamentalt som helst att tre sekunders allra första intryck av någon inte behöver ge någon som helst bild av den personen som någon som känner honom eller henne skulle instämma i, och de flesta fattar ju det rent intellektuellt.

Men rent instinktivt är sanslöst många människor - är det månne ett utpräglat NT-drag i grund och botten? - hyperlåsta vid förstaintryck enbart när de avgör om någon de träffar för första gången kan vara tänkbar eller inte att bli vän med eller möjligen ännu mer.

Jag har greppat att det är så, och försöker att inte sätta mig till doms alltför mycket över det utan mer försöka förlika mig med att jag är en av dem som förlorar mycket här i livet av att jag ger de flesta ett förstaintryck som inte riktigt överensstämmer med vem jag verkligen är. Och fokusera på att fortsätta möta fler lite öppensinnade inte lika stora slavar under förstaintryck som kan se den verkliga människan när de lär känna någon...

Tror inte direkt det är särskilt unikt heller att man ger omvärlden felaktiga förstaintryck, det är säkert rentav de flesta som gör det, i olika bemärkelser och i olika hög grad.

För att sammanfatta frågeställningen TC slängde ut mycket, mycket mer kärnfullt:

Vilka kvinnor kan bäst avgöra om jag är charmig och sensuell eller inte - de som just ser mig för första gången och av någon anledning redan där och då genast får något slags instinktiv känsla av att jag inte är det, eller de som av någon underlig anledning haft smaken att vilja ta reda lite närmare på saken, har gjort det och tyckte jag är charmig och sensuell?

Det är ju inget anmärkningsvärt alls att de flesta av motsatt kön som möter mig för första gången råkar haka upp sig på någon enstaka detalj som kanske att de tycker jag har för fula brillor eller att jag går och bär på 30 kilo övervikt. Och det är ju sådant det handlar om när inte fler ser någon de blir "tänd" på när de möter mig första gången. Juh.

Har du funderat på att doktorera i det här ämnet Pemer?

Jag har också sådana problem samt lite annat. Det känns som jag saknar grunderna för att perceptionen ska stämma. Känslorna finns där men jag kan inte greppa tag om dem; d.v.s. det är omöjligt att uttrycka dem i ord.

Även om jag förstår ordböckernas definition kan jag knappt identifiera känslorna.

För mig saknas också fysiologiska funktioner som smak. Även om jag kan skilja mellan tomat och päron så finns det inget jag kan identifiera i smaken. Utan skillnaderna finns ingen smak. Salt, sött, beskt, surt kan jag dock uppfatta.

Milyc skrev:Har du funderat på att doktorera i det här ämnet Pemer?

Hehe... pja... kanske inte just doktorera, men nå ut lite mer till folk att för guds skull öppna ögonen och se på människor runt omkring med lite nyfikenhet i stället för att lita blint på irrationella instinkter som kan vara hur fel som helst... men men, man skulle väl bara tala för döva öron, det här är ju en sådan fråga där majoriteten redan har satt den officiella ståndpunkten och sedan ligger den fast...

Till snöflingan!
Nu har det gått ett bra tag sedan du skrev ditt inlägg,jag var i italien då och läste väl lite slarvigt vad som skrevs i tråden.
Nu har jag förstått vem du är,du bor i en sagostad skulle man kunna säga eller i närheten av en i alla fall.
Kram tillbaka på dig kompis säger jag!

För att veta vad det är du känner tror jag du ska gå in i dig själv och fråga dig själv, vad du behöver i en relation.

Att bli kär i en person man bara sett, men inte pratat med anser inte jag är kärlek, då är man attraherad.

För mig märker man direkt om man är kär i rätt person.
Kärlek är alltid kärlek. Det är kärlek mellan kompisar och mellan partner. Det enda som skiljer är att med sin partner har man även passion.

Vad menar jag med detta?
För mig så handlar kärlek om
förståelse
ärlighet
tillit
respekt
empati
trygghet

Om man ser på de saker jag är kärlek ser man att alla bygger på varandra, har man inte en sak så faller alla många av de andra med.

För mig handlar det mycket om trygghet, att kunna prata om precis ALLT, känna att din partner förstår det du säger. Med mer..

Jag brukar säga att jag och min fru pratar om precis allt, vi håller inte inne med någonting, inte ens gaser..*ler*

Jag har väldigt ofta svårt att veta vad jag känner egentligen. Men om jag blankställer huvudet och nån frågar mej vad jag tycker så kommer det ibland ut de mest häpnadsväckande konstateranden.... och så upptäcker jag att "just det! det är så HÄR jag känner!"

Sen tog det låååång tid innan jag visste vad ångest var. Jag hade ju MIN definition av ångest, men uppenbarligen var den inte riktigt i fas med resten av världen... *lol*

Dunderbar skrev:Att bli kär i en person man bara sett, men inte pratat med anser inte jag är kärlek, då är man attraherad.

Ja, och omvänt måste verkligen inte kärlek springa ur den utseendebaserade attraktionen. En insikt jag själv har, men som massor av människor helt eller delvis saknar utan tycker den yttre attraktionen är mer eller mindre en direkt förutsättning för att vilja låta känslor utvecklas, strunt samma om man märker att början till känslor redan finns där ändå, det är aldrig svårt att förtränga dem om man verkligen känner att det nog finns något ännu bättre bakom hörnet...

Dunderbar skrev:För mig märker man direkt om man är kär i rätt person.
Kärlek är alltid kärlek. Det är kärlek mellan kompisar och mellan partner. Det enda som skiljer är att med sin partner har man även passion.

Vad menar jag med detta?
För mig så handlar kärlek om
förståelse
ärlighet
tillit
respekt
empati
trygghet

Om man ser på de saker jag är kärlek ser man att alla bygger på varandra, har man inte en sak så faller alla många av de andra med.

Det tror jag är en väl sammanfattad lista. Får en stark känsla av att såpass många relationer spricker för att många av dem har byggts på känslor som misstogs för kärlek, där någon av de här sakerna saknas. När väl de övriga sakerna börjar falla inser man sitt misstag och bryter upp, men det kan dröja flera år tills det sker, och ofta har man t ex hunnit få barn tillsammans vid det laget.

Sedan är nog generell brist hos många på en eller flera egenskaper på den listan en förklaring till hur såpass många varma ömsinta, känslosamma och kärleksfulla singlar av bägge kön snarare hamnar på glasberget för att det motsatta könet i första hand är präglade på att skrämmas bort, och värja sig för, för mycket kapacitet till starka känslor hos en sökande singel.

Alltför många saknar nog helt enkelt tillräcklig elementär förståelse för hur det är tänkbart att känslorna hos sökande singlar av motsatt kön faktiskt ser ut och yttrar sig. Är de för starka och påtagliga tolkar man det snarare som något helt annat, som uppfattas snarare som negativt och frånstötande. En del kan inte sätta något ord på det alls, men rätt så många använder ett ord som börjar på d och slutar på t...

Det vanligaste problemet är säkert ännu idag att seriösa varma goa tjejer har problem att möta seriösa män som vill ha en fast relation och inte bara deras kropp för en natt. Och jag vet ju som sagt allt om hur det kan kännas som man i den sitsen... ah well...

Min bild är att mycket med känslor o relationer helt beror på timing, det räcker inte att veta VAD man känner och VAD man vill säga, utan man måste också försöka förstå NÄR den andra personen är i rätt sinnesstämning för att ta emot det, vilket kan dröja veckor, månader, år...eller inte komma alls.

Sen ska man inte ha en övertro på att formulera sina känslor till meningar, kärlek visas ofta lättare genom handling?

Det är verkligen sant... då ska man ha träffat sitt hjärtas ömma låga förstås. När man väl är där och kan visa sin kärlek mycket i handling också, då börjar känslorna ta sig på allvar.

Givetvis mycket därför också som nätet blir så oerhört trubbigt som kontaktform, när så oerhört mycket nyanser går förlorade, och man inte kan visa just någonting i handling utan bara i ord, dessutom skrivna så att det inte finns något kroppsspråk med i hur orden sägs.

Inser själv vilken superplatt bild många måste få av mig jämfört med vad den som kommit mycket längre och upplever mig live på tu man hand lär göra. Och inte är det konstigt då att förstaintryck kan säga något så helt annat än vem man faktiskt skulle möta väl där.

Givetvis skulle någon med mina problem behöva lära mig "ställa om" utstrålningen folk läser av först... Finns det kurser i det?

Moderatorn:

Det var känslor i allmänhet som åsyftades här. Kärleksproblem finns det numera en egen tråd för. ;-D

Stämmer, delvis felfokus av mig. Kanske att man kan se det som ett konkret exempel på ett sammanhang där många människor inte har världens bästa kontakt med känslor, kanske varken sina egna eller andras - utan lätt vantolkar framför allt andras känslor?

Men givetvis slut med kärleksältande i den här tråden!

weasley skrev:Moderatorn:

Det var känslor i allmänhet som åsyftades här. Kärleksproblem finns det numera en egen tråd för. ;-D

Ja, till och med en egen tråd för Pemers egna kärleksproblem