Vår son är 4 år och jättetrotsig, speciellt mot mig. Han älskar mig, jag får många kramar och pussar. Men när jag ska lämna honom på dagis blir det först bråk med kläderna, sedan sölar han på vägen så vi kommer försent.

När jag ska hämta honom vill han inte gå hem, igår sprang han ut på stora vägen! Jag kan inte läsa av honom och därför är det tungt!

Jag har idag varit på möte om just detta. Ska få träffa en på LSS i kommunen, jag tillhör personkrets 1. Men nu undrar jag om det finns fler som har problem med just detta?

Jag är inte ensamstående och tydligen hade hon på LSS sagt till min kurator att det är ovanligt att de hjälper par, mest ensamstående. Så jag får se vad som händer. Som nödlösning förlängdes dagistiden.

Det var också ett rent helvete med morgnarna och eftermiddagarna på vardagarna när min son var yngre och gick på dagis och förskoleklass. Jag var svettig, gråtfärdig, irriterad och undrade vad jag gjorde för fel. Att min son var extremt trotsig gjorde det inte alls lättare. Hade han låst sig, så var han rejält orubblig. Han kunde inte klä på sig, visste liksom inte riktigt hur han skulle göra. Och värst var det om vintrarna. När han blev äldre så försökte han ju klä på sig själv när jag vägrade hjälpa honom. Bara det blev en utmaning som gjorde oss båda svettiga. Och skulle han ta vantarna på sig först och sen jackan då blev det hus i..... När han upptäckte att han inte fick in vantarna i jackärmarna.. Jag jobbade med den biten med honom länge... Fortfarande kan han glömma sig lite

Idag vet jag ju att han har NPF och mina skuldkänslor har försvunnit till en stor del efter bearbetning tillsammans med kuratorn på BUP. Nu är sonen 10 år och ibland kan det vara riktigt åt helvete att få honom iväg till skolan MEN det har ändrat karaktär på något vis. Nu är det lättare, det är inte lika intensivt och inte varje eviga dag som vi fick ha en långdragen kamp i timmar.

Du är inte ensam, men du behöver såklart krafter och stöd i hur du ska göra för att det ska kännas okej.

Ville bara att du skulle veta att det är fler som har svettiga morgnar och eftermiddagar/kvällar

Skönt att man inte är ensam! Hoppas nu att det ska gå bättre då han får mellis före jag ska hämta honom imorgon. Måndag-torsdag är det mannen som hämtar. Det känns skönt. BVC tror att en av orsakerna till hans trots är att han är hungrig då vi ska hem, ta med sig frukt har inte hjälpt.

Jag testade också mat vid hämtning. Mackor, frukt och dextrosol-tabletter som skulle höja sockernivån för hans humör kunde ju berott på det tänkte vi.

Det hjälpte med dextrosoltabletterna, för stunden. Faktiskt! Han var ju upptagen med att suga på dem

vallesmamma skrev:Vår son är 4 år och jättetrotsig, speciellt mot mig. Han älskar mig, jag får många kramar och pussar. Men när jag ska lämna honom på dagis blir det först bråk med kläderna, sedan sölar han på vägen så vi kommer försent.

När jag ska hämta honom vill han inte gå hem, igår sprang han ut på stora vägen! Jag kan inte läsa av honom och därför är det tungt!

Jag har idag varit på möte om just detta. Ska få träffa en på LSS i kommunen, jag tillhör personkrets 1. Men nu undrar jag om det finns fler som har problem med just detta?

Jag är inte ensamstående och tydligen hade hon på LSS sagt till min kurator att det är ovanligt att de hjälper par, mest ensamstående. Så jag får se vad som händer. Som nödlösning förlängdes dagistiden.

Jag hade för bara några veckor sedan samma problem som du vallesmamma.
Min 3-åriga son var ofta på ett mycket trotsigt humör vid hämtning hos dagmamman. Han vägrade att gå hem. Han la sig ned och skrek eller sprang omkring och gjorde det hela till en lek där jag skulle jaga honom.
Jag har läst en hel del uppfostringslitteratur och barnpsykologi eftersom jag redan när jag fick mitt första barn var MYCKET orolig för hur jag skulle kunna hantera ett barn.

Jag hade provat alla metoder (som jag lyckats hitta i litteraturen) på min son tyckte jag:
Den förstående metoden: "Jag vet att du är arg för att du måste gå hem, jag ser din ilska men nu ska vi gå hem."
Den betryggande metoden: "Nu måste vi gå, men imorgon får du träffa barnen och dagmamman igen".
Den hårda metoden: "Nu går vi! (enough said)". Och om han vägrade så bar jag honom ut och knökade ned honom i sulkyn.
Belöningsmetoden: "Om du kommer nu så så bygger vi med tågbanan när vi kommer hem".
Lockningsmetoden: "Kom nu *mini* och sätt på dig kläderna så får du en klubba av mamma".

Ja, och en hel del andra metoder som alltid slutade i uppgivenhet hos mig. Jag orkade inte. Vad jag än gjorde så var hans trots och envishet starkare än min ork.

Det som har räddat mig är faktiskt min LJUVLIGA dagmamma som sett alla mina tappra försök. Hon började att klä på min son 10 minuter innan jag kom och satte honom i sulkyn. Så när jag kom var han färdig för avgång.
Hon sa till mig att hon hade sett hur han trotsade mot mig hela tiden och frågade om det var OK att hon gjorde så. Självklart svarade jag JAAAAA! *pust*

Kan det funka för dig? Att dagis ställer kraven på honom att han ska vara färdig tills att du kommer? Trotset brukar ju ofta vara betydligt svårare gentemot föräldrar än mot pedagoger.

Kanske en metod:
Säg så här:"Jag skulle bli jätteglad om vi idag kunde gå lugnt och fint till dagis/hem från dagis."

Om det inte funkar visa då ditt missnöje men inte så han blir ledsen utan mer så här: "Vad synd att vi inte kunde gå fint lugnt och fint till dagis/hem från dagis. Jag hade verkligen hoppats på det."

Om det skulle funka att gå lugnt och fint till dagis/hem från dagis, visa då det genom att du ger honom beröm och visar hur glad du blir för att han skötte sig så bra.


Ett tips bara, lycka till!

Det låter urjobbigt. Hur väl förberedd är han? Har du någon gång visat tvekan? Har förskolans specialpedagog kommit till hjälp? Även personalen där måste ju förbereda inför hämtningen?

Frågor men inga svar...

Han är väl förberedd men tyvärr så blir han besvärlig då han är trött. Jag har väl inte visat tvekan vad jag vet. Vet ej om dagis har någon specialpedagog? Dagispersonalen brukar klä på honom om de inte är ute då jag kommer. På det sättet förbereder dem honom men det brukar inte hjälpa.

Att förlänga dagistiden fungerade inte, alla andra på avdelningen hinner sluta innan sambon kan hämta efter jobbet. Sonen blir uttråkad enligt personalen så nu ska jag börja hämta honom igen. I fredags gick det bra, hoppas det håller i sig nu.

Det kanske inte finns i alla kommuner, men någon typ av handledning måste de väl ha. Fast nu verkar det ju gå åt rätt håll, så lycka till!