Distanskurserna ökar jättemycket i förhållande till utbildningarna på plats inom högskolan. Men genomströmingen är generellt sätt lägre. Det är många som hoppar av.

Svara på mina frågor, så blir du inte besviken.
Vad äter du ? Vad gör du på dagarna ?
Hur sover du ? Tränar du något i syfte att bemästra självkontroll eller kontroll av olika situationer som kan uppstå ?

För skolan kan du faktiskt strunta i för nu väl ? Finns viktigare saker att tänka på, för nu. Det viktiga är att du blir så pass lycklig/stark att du kan så småningom lyckas med att klara av studier,
utan några svårigheter.

Smokescreen skrev:Svara på mina frågor, så blir du inte besviken.
Vad äter du ? Vad gör du på dagarna ?
Hur sover du ? Tränar du något i syfte att bemästra självkontroll eller kontroll av olika situationer som kan uppstå ?

För skolan kan du faktiskt strunta i för nu väl ? Finns viktigare saker att tänka på, för nu. Det viktiga är att du blir så pass lycklig/stark att du kan så småningom lyckas med att klara av studier,
utan några svårigheter.

Instämmer helt. Som min pappa brukar säga till mig så är inte skolan/utbildning/yrkeslivet allt. Det som kommer först är att man mår bra och efter att man gör det så kan man ta itu med det andra. Iaf vad jag tror.

Sedan ang. din panikångest. Jag förstår inte hur du inte kunnat bli av med den när du haft sedan du var runt 1. Om du haft stora svårigheter med detta så länge så borde du väl sökt hjälp tidigare?

Sen så finns det ju massor du kan göra, genom att lista ut vad som kan vara orsaken till dina svårigheter, som du har för givet bara accepterat utan närmare inblick.

För om det finns saker små som stora, många eller få, så kan dina svårigheter kanske just göra bot eller just lindras med insikten då man tar en närmare titt inombords i sigsjälv.

Själv haft BDD, Social fobi m.m, men anser mig vara mer kompetent än dem som tycks gå genom livet utan att ha behövt lära sig något om sig eller sin värld: Som att gå i sömnen, jämfört med den som förstår varför saker o ting är som dem är, för att då kunna ändra världen de upplever genom sina känslor, sin intellekt o sinnen, än dem som bara tar det för givet;

Dem som går genom livet lidandes och tänker inte mer på det, eftersom de har ingen aning att livet kunde upplevas annorlunda.
Eller just dem som det rullar på för, otacksamma och oredo för att de inte får som de förväntar, att de ska få saker som de alltid har förväntat sig att det helt enkelt ska vara: Normtänkandet väl..

En liten sandkorn till dig av att börja tro på möjligheterna.
Ha bra hörlurar. Sätt dem rätt på huvudet, och gå till youtube och lyssna på t.ex musik med binaural beats, för att se hur det påverkar dig.

Denna kanske funkar http://www.youtube.com/watch?v=BAj7ogsMy6k
Den som inte ids prova nya saker, kommer ha svårt att utvecklas.

Hm.. grejen är är jag mår toppen! Jag har väldigt bra självförtroende, känsla för rätt o fel, att det jag tycker om ska gå i första hand. Jag mår verkligen inte dåligt på något sätt.. så just det där vet jag inte om det fäster så mycket på mig faktiskt.

Och sökt hjälp tidigare, panikångesten har alltid funnit där, alltid. Men inte alls lika ofta som nu fick jag attacker. Men ifrån tredje klass till sjätte klass gick jag hos en psykolog med KBT osv. Ingenting hände, verkligen ingenting. Sedan i sjuan så bytte jag psykolog för att testa en annan, hon är förövrigt min ängel. Och har även gått hos en extra psykolog för enbart panikens skull, men inte heller det har lyckats gett någon effekt. Så tre stycken psykologer plus min medicin på högsta dos, och inget hjälper. Eller visst, hjälpt kanske det gjort, annars hade det väl varit ännu värre nu..

Snälla du du kan du kan ju faktiskt inte både må toppen och fortfarande ha så mycket panikångest!

Bjäbbmonstret skrev:Snälla du du kan du kan ju faktiskt inte både må toppen och fortfarande ha så mycket panikångest!

Hm.. såklart jag kan? Om du läser igen, och ser när mina panikattacker kommer, så är det bara i skolan! Och jag går ju faktiskt inte i skolan mer än kanske 10 min i veckan, (ibland så är det annorlunda ofc) och då kommer ju inte mina attacker, så jo, jag kan visst må toppen. Och tycker väl inte någon som aldrig snackat med mig innan kan påstå att jagi nte mår bra..

Jag menar bara att det du säger är ologiskt och inte hänger ihop.
Okej du mår jättebra om du undviker att utsätta dig för vissa situationer. Så långt är jag med. Men eftersom du fortfarande kämpar för att hitta något mot panikångesten måste den ju vara ett stort problem för dig och då kan du inte samtidigt säga att du bara mår bra.

Jag tycker annars att det borde finnas ett distansutbildningsalternativ på nätet för alla som befinner sig i samma situation som du gör och inte klarar av att gå i skolan för kortare eller längre tid. Om det inte finns så borde någon se till att starta ett och sälja tjänsten till kommunerna.

Bjäbbmonstret skrev:Jag menar bara att det du säger är ologiskt och inte hänger ihop.
Okej du mår jättebra om du undviker att utsätta dig för vissa situationer. Så långt är jag med. Men eftersom du fortfarande kämpar för att hitta något mot panikångesten måste den ju vara ett stort problem för dig och då kan du inte samtidigt säga att du bara mår bra.

Men snälla människa! Man kan faktiskt må bra och samtidigt ha ett jätte problem.. Man behöver ju inte precis gå och tänka på det hela dagen och utsätta sig för de typer av situationer! Och jag gillar verkligen inte sättet du uttrycker dig på, tala inte om för mig hur jag mår. Det vet faktiskt bara jag. Och eftersom att du som sagt inte känner mig, inte vet hela min historia och hur mitt liv ser ut, så kan du faktiskt inte veta om det är ologiskt.

Idaah skrev:Och jag gillar verkligen inte sättet du uttrycker dig på, tala inte om för mig hur jag mår. Det vet faktiskt bara jag. Och eftersom att du som sagt inte känner mig, inte vet hela min historia och hur mitt liv ser ut, så kan du faktiskt inte veta om det är ologiskt.

Logik är inte personligt. Du kan förvisso må bra eller må dåligt vid olika tillfällen samma dag, vecka eller månad, men du kan inte må "bara bra" och dåligt vid precis samma tillfälle.

Möjligen kan det vara något jag har missuppfattat?

Bjäbbmonstret skrev:

Idaah skrev:Och jag gillar verkligen inte sättet du uttrycker dig på, tala inte om för mig hur jag mår. Det vet faktiskt bara jag. Och eftersom att du som sagt inte känner mig, inte vet hela min historia och hur mitt liv ser ut, så kan du faktiskt inte veta om det är ologiskt.

Logik är inte personligt. Du kan förvisso må bra eller må dåligt vid olika tillfällen samma dag, vecka eller månad, men du kan inte må "bara bra" och dåligt vid precis samma tillfälle.

Möjligen kan det vara något jag har missuppfattat?

Okej, vi försöker se det i procent då, om jag mår jätte bra 85 procent av min vardag, och dåligt 15 procent. Och just när jag skriver detta så kanske jag mår jätte bra. Då tycker jag att det är viktigare att se det som är positivt istället för negativt. För skulle jag bara se det dåliga skulle jag inte komma långt i livet, det är ju tack vare att jag mår såpass bra som jag orkar kämpa och stå emot. Hade jag mått så dåligt som du verkar tro, så hade jag aldrig orkat. Men nu tycker jag att vi lägger ner det här "tjaffset". Det är bara jag som vet hur jag mår, det är inget att diskutera om.

Bjäbbmonstret: Och jag skapade faktiskt den här tråden för att få hjälp om vilka möjligheter som finns, inte hur jag ska hantera det här, för det får jag hjälp med på annat håll. Så återgå till ämnet, Bjäbbmonstret..passande namn har du iaf

@Idaah jag har mycket riktigt inte tillgång till någon annan information om hur du mår än den du själv har gett. Själv har jag haft panikångest en enda gång i mitt liv och skulle nog betrakta mig som generellt "dålig" om jag fick uppleva det återkommande. Men det är klart att om man är i den situationen så måste man se det annorlunda. Likaså har jag folk jag känner som lider av kroniskt återkommande smärta. De säger inte heller att de mår dåligt de dagar de dagar du mår bra. Så jag tror kanske att jag fattat lite vad du menar?

Idaah skrev:Bjäbbmonstret: Och jag skapade faktiskt den här tråden för att få hjälp om vilka möjligheter som finns, inte hur jag ska hantera det här, för det får jag hjälp med på annat håll. Så återgå till ämnet, Bjäbbmonstret..passande namn har du iaf

Du får nog räkna med att folk reagerar på vad du säger och inte på vad du tänker dig att ditt syfte är....

Bjäbbmonstret skrev:@Idaah jag har mycket riktigt inte tillgång till någon annan information om hur du mår än den du själv har gett. Själv har jag haft panikångest en enda gång i mitt liv och skulle nog betrakta mig som generellt "dålig" om jag fick uppleva det återkommande. Men det är klart att om man är i den situationen så måste man se det annorlunda. Likaså har jag folk jag känner som lider av kroniskt återkommande smärta. De säger inte heller att de mår dåligt de dagar de dagar du mår bra. Så jag tror kanske att jag fattat lite vad du menar?

Ja då har du nog förstått lite, man skulle väl kunna säga att panikångesten är en såpass liten del av mitt liv, visst det är riktigt jobbigt men jag försöker alltid att inte hänga upp mitt liv på det.

Bjäbbmonstret skrev:

Idaah skrev:Bjäbbmonstret: Och jag skapade faktiskt den här tråden för att få hjälp om vilka möjligheter som finns, inte hur jag ska hantera det här, för det får jag hjälp med på annat håll. Så återgå till ämnet, Bjäbbmonstret..passande namn har du iaf

Du får nog räkna med att folk reagerar på vad du säger och inte på vad du tänker dig att ditt syfte är....

Men jag blir så irriterad när jag inte får de svar jag vill ha, och något som inte hör till ämnet. Sååå irriterande blir det

Idaah skrev:Men jag blir så irriterad när jag inte får de svar jag vill ha, och något som inte hör till ämnet. Sååå irriterande blir det

Haha men ska jag starta en lämplig skola åt dig så lär jag nog inte hinna fixa det tills i höst...

Annars funderade jag på naturbruksgymnasium. De brukar ju vara lite mindre och funkar lite mer som en folkhögskola. Men du kanske inte alls är intresserad av det ämnet utan hellre vill ha något mer tekniskt?

Bild från 3x3 eyes ?

Då är väl frågan viktigare, att ifall jag just tar dig exakt på orden, att det är skolan som får dig att känna så, så finns det enkla knep att påverkar hur man mår i samband med detta.

Vet inte om du bara tror PÅ är någonting magiskt som bara händer, då du råkar dig finna dig på skolan, tänker på skolan eller hur illa just din PÅ är releterat till den miljön.

Så en fråga; Varför tror du att du får PÅ och hur gör du för att komma i bukt med detta ? Medicineringen som inte funkar. Vad är det för medicin ?
Xanor ?

Om vi låter bli att spekulera i hur det kommer sig, att det går som det går för dig, utav det du har skrivit, så skulle det väl mest lämpligaste svaret, utan att ge faktiskt något produktivt. Men ett svar för hur
det ser ut, då det tycks inte vara tillåtet att lyfta fram saker som kan vara releterade, så tvingas man väl till denna slutsats:
Ja. Du kommer ingenvart väl med skolan. ^^

*Kanske mitt mest on toppic trognaste inlägg någonsin*

Lycka till ^^

Bjäbbmonstret skrev:

Idaah skrev:[
Men jag blir så irriterad när jag inte får de svar jag vill ha, och något som inte hör till ämnet. Sååå irriterande blir det

Haha men ska jag starta en lämplig skola åt dig så lär jag nog inte hinna fixa det tills i höst...

Annars funderade jag på naturbruksgymnasium. De brukar ju vara lite mindre och funkar lite mer som en folkhögskola. Men du kanske inte alls är intresserad av det ämnet utan hellre vill ha något mer tekniskt?

Jo jag har funderat endel på Naturbruksgymnasium, plus att det som finns här omkring går det iprincip bara killar, vilket underlättar endel.

Smokescreen skrev:Bild från 3x3 eyes ?

Då är väl frågan viktigare, att ifall jag just tar dig exakt på orden, att det är skolan som får dig att känna så, så finns det enkla knep att påverkar hur man mår i samband med detta.

Vet inte om du bara tror PÅ är någonting magiskt som bara händer, då du råkar dig finna dig på skolan, tänker på skolan eller hur illa just din PÅ är releterat till den miljön.

Så en fråga; Varför tror du att du får PÅ och hur gör du för att komma i bukt med detta ? Medicineringen som inte funkar. Vad är det för medicin ?
Xanor ?

Ska vi försöka spekulera i hur det kommer gå för dig, utav det du har skrivit, så skulle det väl mest lämpligaste svaret, utan att vi börjar undra varför det går dåligt och hur man skulle kunna göra något åt detta.
Då tvingas jag väl till denna slutsats: Ingenvart.

Lycka till ^^

Oj vilken tid det tog innan jag fattade vad du menade med PÅ. Men nu är jag med på banan.

Och ärligt talat vet jag inte helt varför attackerna kommer, jag gillar verkligen inte skolans miljö, det är stort, mycket folk som liksom är på varandra, fjortisar som skriker osv. Och jag har testat två mediciner, Xanor och Sertralin. Just nu har jag Sertralin, högsta dosen. Och jag håller med helt totalt. Man kommer ingenvart. Det går bara runt i en cirkel och ingenting händer.

Hej igen Idaah

Synd att IVAS inte tog emot dig, tycker attde borde ha kunnat klara att ge dig den anpassning du behöver. För där hade du ju inte träffat flera hundara andra elever.

Känner du till Odlargränd i Kil?

Det är egentligen ett träningsboende för ungdomar med AS men kanske hade passat dig eftersom de som äger det är vä'ldigt kunniga. Bäst i V-land tror jag.

Varför inte ta kontakt med dem o be att få komma o prata med dem om det skulle kunna passa dig? De har egen hemsida. Då kan du kanske få hjälp att få en så anpassad skolgång som du behöver ha och de kanske
t o m kan förstå vad din panikångest beror på.

Det känns nämligen för mig inte så svårt att förstå hur din ångest uppstår, problemet är ju att få till stånd den anpassning av din omgivning som du behöver för att panikångesten inte ska triggas igång. Och där hjälper nog varken mediciner el KBT tyvärr utan det är anpassning som gäller.

I Växjö finns något som heter Nova skola med internat, de är också mycket bra på det här.

Det lär finnas något i Otterbäcken också, ligger vid västra Vänern i Gullspångs kommun.

A skrev:Hej igen Idaah

Synd att IVAS inte tog emot dig, tycker attde borde ha kunnat klara att ge dig den anpassning du behöver. För där hade du ju inte träffat flera hundara andra elever.

Känner du till Odlargränd i Kil?

Det är egentligen ett träningsboende för ungdomar med AS men kanske hade passat dig eftersom de som äger det är vä'ldigt kunniga. Bäst i V-land tror jag.

Varför inte ta kontakt med dem o be att få komma o prata med dem om det skulle kunna passa dig? De har egen hemsida. Då kan du kanske få hjälp att få en så anpassad skolgång som du behöver ha och de kanske
t o m kan förstå vad din panikångest beror på.

Det känns nämligen för mig inte så svårt att förstå hur din ångest uppstår, problemet är ju att få till stånd den anpassning av din omgivning som du behöver för att panikångesten inte ska triggas igång. Och där hjälper nog varken mediciner el KBT tyvärr utan det är anpassning som gäller.

I Växjö finns något som heter Nova skola med internat, de är också mycket bra på det här.

Det lär finnas något i Otterbäcken också, ligger vid västra Vänern i Gullspångs kommun.

Hej.
Åh tack så mycket
Ska genast kolla upp detta, det i Kil har jag hört rykten om att det ska vara ett bra ställe, så det ska jag verkligen kolla upp. Ja, för när allt flyter på så funkar det rätt så bra, visst ångest har jag. Men själva panikattackerna kommer inte då.

Och ärligt talat vet jag inte helt varför attackerna kommer, jag gillar verkligen inte skolans miljö, det är stort, mycket folk som liksom är på varandra, fjortisar som skriker osv. Och jag har testat två mediciner, Xanor och Sertralin. Just nu har jag Sertralin, högsta dosen. Och jag håller med helt totalt. Man kommer ingenvart. Det går bara runt i en cirkel och ingenting händer.

Du kan sägas kunna observera.
Men för att om du vill göra något åt det, så måste
du vara villig att fråga dig saker du har tagit kanske för givet om din hälsa, som t.ex att du tycks kunna veta bättre än någon annan hur du mår. I sådana fall skulle du kunnat redit bukt på din PÅ väl ?

Ok. Nå glad jag kunde göra det du verkligen ville höra. Du ville bli bekräftad om din situation, inte at man ska ta upp saker som man bara kan spekulera kring, så man skulle finna botet på problemen!

Att du sedan säger att det bara går runt i en cirkel innebär att som drabbad, så är du definitivt inte den som vet hur det ska kunna förändras, för annars hade du gjort det redan.

Så du borde ta till hjärtat det någon säger,inte som sanningar, men möjligheter värda att överväga dem, för att kanske åtminstone kunna ge dig en ledtråd till vad som behövs. Om du är inte villig att göra det , är alla diskussioner meningslösa. Då låter det ju mer som om du bara ville vara retorisk. "Altså va svårt man har det då!"
Givna retoriska svaret du i sådana fall söker väl är "Mm. Det har du."