Detta är min avskyr tråd.. negativ som faan just nu:/

Jag hatar att jag lever med en inre rädsla konstant
Jag hatar att jag är dödstrött efter att bara ha städat hemma..
Jag hatar att alla ser mig som lat fast jag vet att dom inte skulle palla en dag i min kropp.

Jag tror mig höra saker väldigt ofta.. jag blir yr och mår illa av både ljus och ljud. Jag kan inte vara nära folksamlingar, inte ens 3 pers..
Jag kan inte vara långt hemifrån, jag får huvudvärk och nackvärk när jag är irriterad.

Jag har jättesvårt för att somna.. jag har jättesvårt att vakna.

Och hur mycket mer.. men framför allt, jag är så jävla arg och bitter på folk som inte har något som helst problem och ändå inte uppskattar dom små sakerna i livet.. jag kan bli överlycklig av att kunna gå och handla=)

Jag önskar faktiskt att dom i min närhet ska få uppleva det jag upplever bara för en dag.. så dom kan ge fan i mig sen!!

Over and out

Nå du kommer vara så jävla lycklig när du inte mår dåligt längre.
Var ljus o ljudkänslig förut. Faktiskt solandet hjälpte mig väldigt, då jag solade försiktigt några minuter per dag, tills jag kunde sola längre.
Var det o min gluten o kaseinfria diet som har gjort mig så högfungerande som jag är. Så länge man försöker, så får man något gjort, vilket man hellre gör väl, än att lida utan hopp för framsteg...

Nu förutsätter du att elände tar slut... det gör det inte alltid. Ibland byts det bara ut... och ibland inte ens det. Gammalt skit blir som nytt alldeles på egen hand.

Vad som kan vara en annans elände, är någon annans äventyr.
Jag kommer lida, men det är mer flyktigt än resten av tiden.

I know the feeling

Allt jag kan tipsa om är att försöka fokusera på det som är bra och aktiviteter som du faktiskt tycker om och inte mår dåligt av. Om du inte har ett special område är det väldigt viktigt att du hittar det omedelbums! Testa nya saker och träffa nya människor som kan leda dig rätt (ofta andra aspisar).

Jag mår också dåligt Har nog inte insett min diagnos ännu. Jag är så less på att bli missförstådd och utskälld då jag gjort något som jag trodde var rätt. Så jag känner igen mig att lida av AS! Jag lämnade sonen på dagis som vanligt idag men jag sa inte hej åt någon, ingen sa ju hej åt mig. Kopplade inte vad jag skulle göra........................... Jag mår bättre av broderi och att skriva på detta forum Fast just nu är jag nere, jag sover gott av Zyprexa men är ändå jämt trött. Orkar inte gå så fort som andra då jag är ute, alla går om mig. Jag känner mig verkligen som en outsider! Har visserligen alltid gjort det men nu vet jag ju orsaken.

Nico_87 skrev:Detta är min avskyr tråd.. negativ som faan just nu:/

Jag hatar att jag lever med en inre rädsla konstant
Jag hatar att jag är dödstrött efter att bara ha städat hemma..
Jag hatar att alla ser mig som lat fast jag vet att dom inte skulle palla en dag i min kropp.

Jag tror mig höra saker väldigt ofta.. jag blir yr och mår illa av både ljus och ljud. Jag kan inte vara nära folksamlingar, inte ens 3 pers..
Jag kan inte vara långt hemifrån, jag får huvudvärk och nackvärk när jag är irriterad.

Jag har jättesvårt för att somna.. jag har jättesvårt att vakna.

Och hur mycket mer.. men framför allt, jag är så jävla arg och bitter på folk som inte har något som helst problem och ändå inte uppskattar dom små sakerna i livet.. jag kan bli överlycklig av att kunna gå och handla=)

Jag önskar faktiskt att dom i min närhet ska få uppleva det jag upplever bara för en dag.. så dom kan ge fan i mig sen!!

Over and out

Försök att acceptera att det är som det är just nu. Om du reagerar mot det som ÄR i nuet så mår du bara ännu sämre. Sluta döm din nuvarande situation (den kommer säkerligen förbättras).

Om du går runt och hatar hur du har det mår du bara ännu sämre. Så försök sluta med det. Onödig självförvållad extra smärta bara.

Det går att lära sig sluta dömma hur saker är och sätta "etiketter" på allt.

Acceptera att du har det som du har det och tänk inget om det. Du kan bli helt fri ifrån mental olycka om du väljer det.

treeman skrev:Försök att acceptera att det är som det är just nu. Om du reagerar mot det som ÄR i nuet så mår du bara ännu sämre. Sluta döm din nuvarande situation (den kommer säkerligen förbättras).

Jag inser att det är lösningen på många problem man har, men hur gör man det. Jag blir nollställd. Om jag accepterar skit hur ska jag då någonsin kunna vilja drivas mot mer?
Finna glädje i sånt som man hittar på är roligt, formar om en perception till att man ska tycka att det är roligt.
För mig är accepterandet apati. Jag vet inte hur jag annars skulle göra det.

carl skrev:Om jag accepterar skit hur ska jag då någonsin kunna vilja drivas mot mer?

I livet försöker man väl leva och ha det så bra man kan. Man drivs mot det automatiskt (finns väl personer som är undantag).

Man kan acceptera "skit" och förbli positiv. Då kommer livet säkerligen bli bättre än "skit" efter ett tag. Om man är positiv så hittar man ofta lättare bra lösningar.

Om du accepterar att du har det som du har det just NU, så förlorar du inte energi på att gräma dej över det eller reagera negativt på det. Energin du sparar kan du använda till att förbättra din situation istället. Eller kan du använda energin till att bara "må bra".

carl skrev:För mig är accepterandet apati. Jag vet inte hur jag annars skulle göra det.

Accepterandet av det som ÄR just nu är intelligens. Att vara i samklang med det som ÄR. Att hata och inte acceptera det som redan ÄR får en att må dåligt ofta. När man mår dåligt så blir ju livet bara ännu sämre. Det går att energi till att hata det som ÄR just nu. Att reagera mot det.

Apati. Det är kanske när du reagerat mot det som är, hatat det och så blir du slutkörd, apatisk. Det går som sagt åt energi att reagera negativt mot det som händer i ens liv.
(spekulation)

Man kan öva på att acceptera det som ÄR genom att försöka tänka mindre. Lyssna på fågelsång, porlande vatten, vinden som blåser eller regnet som faller. Man bara ÄR och tänker knappt inget. Man lyssnar och tittar utan att tänka och dömma det.