Min son som är 9,5 går ofta i vårat kök, fram o tillbaka. Ibland gör han rörelser m armarna alt har ljud för sig. Även när vi är borta hos folk, måste han få ett utrymme att gå på. Det får inte vara andra där i rummet. Någon som känner igen detta hos sitt barn??
Han har Asperger.....

Vad säger han?

Hej Kati,

Jag känner igen det din son gör hos mig själv. Som barn var jag inte lika bra som nu på att undertrycka rörelser, ljud eller plötsliga behov att vara ensam etc. Jag var heller inte lika bra på att disponera mina krafter så att de räckte ett helt kalas eller en hel middagskväll hos mina föräldrars vänner.

Hos mig fungerar det såhär. Det finns två tillfällen då jag reagerar som din son. Den första kallar jag "autiststress" och den andra "frustrationsångest".

1. Jag är ljud- och ljuskänslig. Om det är mycket stök runt omkring kommer jag efter ett tag till en punkt, där min hjärna inte längre klarar av att sortera alla intryck som den tar emot. Följden blir att jag blir stressad och orolig eftersom jag upplever det som om jag blir överöst med ljud. Till slut är stressen så stark att jag knappt vet vad jag skall ta mig till. För att få utlopp för den stressen gungar jag fram och tillbaka, slår med fingrarna mot ytor (t.ex. bord, ledstänger eller vänsterhandens rygg) och utstöter små symmetriska ljudramsor. Allt det här avleder mig från det obehagliga som stör mig. Det botas endast av total avskildhet, tystnad och helst dämpat ljus. Jag blir fokuserad på att vara ensam och att stänga ute sinnesintryck.

2. Den andra typen av situation uppstår när någonting som i mina ögon ska vara på ett sätt, visar sig vara annorlunda än jag hade förväntat mig. Det låter nog löjligt, men ett par exempel i närtid är:

i. När "På spåret" p.g.a. OS-invigningen sköts fram en halvtimme till kl. 20:30 utan att jag hade sett något om ändringen innan. Klockan 20:00 satte jag mig framför TV:n och fick panik.
ii. När min far i all vänlighet lade in varor i mitt kylskåp, men lade alla varorna i fel ordning och på fel sätt. Återigen panik och ett sjuhelsikes viftande och ljudande.

När det här händer är det inte en långsam uppbyggnad av stress, utan snarare en slags låsning och frustration över en situation som man upplever som "fel" och omöjlig att hantera. Jag brukar beskriva känslan som när man var fem-sex år gammal och mor åkte iväg. Kvar står ungen, gråtande och frustrerad utan att kunna göra ett enda dugg för att reda upp situationen. Låsningen och den enormt starka reaktionen gör att också mycket enkla situationer som kan åtgärdas på en gång blir övermäktiga. Det är först när frustrationsångesten lägger sig som det går att tänka ordentligt igen.

Jag hoppas att det här var till hjälp.

Tack Lakrits, ditt svar hjälpte mig jätte mycket. Vi ser ju att han verkligen behöver göra detta.

Parvlon: Jag vet inte vad han säger, han mumlar liksom. Oftast är det bara ljud.

Det var så lite, så.

Jag glömde att säga att jag nuförtiden alltid har med mig öronproppar i en liten plastburk i fickan. Dessutom har jag tränat på att veta när jag börjar bli sliten och lärt mig att gå ifrån under t.ex. middagar, hitta en undanskymd vrå och sätta mig/lägga mig där. En enkel avslappningsövning, t.ex. en andningsövning, hjälper mig att fokusera på någonting annat än kaoset. Öronpropparna stänger ute omvärlden också där det inte går att vara helt själv.

Ja, du märker att det finns många sätt att hantera de här sakerna på, men jag hoppas att en del av dem fungerar även på någon som är 25 år yngre än jag.

Låter som om han kan vara vad man på engelska kallar overexitable.
http://www.stephanietolan.com/dabrowskis.htm

Man kan enligt Dabrowski vara motoriskt, sinnesintrycks-, mentalt, emotionellt eller fantasimässigt lättöverstimulerbar.

Får man för mycket intryck, tankar eller känslor så måste energin komma ut någonstans. Även energirik mat (socker, läsk, bröd och andra snabba kolhydrater) kan ge överskottsenergi i kroppen.

Jag brukar också gå omkring (och ibland flaxa lite med händerna) när jag blir antingen positivt eller negativt uppjagad av något, t ex av glada nyheter, dåliga nyheter, något jag är nervös inför eller efter något pinsamt som jag är glad att ha överlevt. Även när jag är allmänt rastlös, eller om jag t ex tvingas vänta på något viktigt. Ibland kan jag också gå framåtillbaka när jag tänker (som professor Balthazar) eller blir inspirerad.

Har dock minskat med åren.

Ja, det ser ibland ut som att han genomför nån slags problemlösning....
Tack för ditt svar Inger!!! Tror han använder sitt promenerande som du gör.

Hej är ny här, har en son 13 år med asberger han har alltid gått o gått ,när man pratar med honom så går han i en cirkel runt om mig och ofta när han tänker så "snärtar" han med fingrarna. Det är ju inte nåt som stör mig men vartefter kan det nog bli jobbigt för vänner osv att han hela tiden går runt runt,har ni något tips på om det går att träna bort ,eller minska? Han gör så även om det är tyst eller för mig lite intryck runt omkring.

Han kanske tänker?

Bjäbbmonstret skrev:Han kanske tänker?

Ett icke önskvärt beteende låter det som. Ska man tänka så ska man göra det osynligt..