Hej. Ny medlem här på forumet, så jag blev lite nyfiken ifall det inte just finns någon tråd gällande att kunna använda sig av diverse medel för att kunna kompentsera för vilket borde vara helt möjligt att göra med färdigheter, så det blir lika välfungerande om inte bättre;
Nämligen just sin sociala kompetens.

Själv är jag just nu otroligt trött på sociala kontakter.
Jag tror det var något av min specialintresse i över 10 år,
så har tröttnar rejält på att ens försöka umgås med folk.
Men det är något som kommer o går, beroende på vädret.

Problemet tycks mest just vara att även om man skulle kunna jämföra social kompetens, som med att lära sig sociala grammatiken för att göra sig förstådd med andra medel än vad man är van med, genom självmedvetande - så har jag inte mycket till intresse att umgås med andra. Jag bildar inga starkare band til andra, så man hoppas på att kanske oxytocin kan vara en intressant lösning.

Men för det mesta så käns det som de som har AS stigmatiseras av sin diagnos, av att känna sig annorlunda, och fortsätter så, även om man kunde just komma ifrån detta.

Några som har blivit riktigt kompetenta med olika medel på den sociala fronten ?

I sådana fall, hur har ni gått till väga ?
Skriver väl allt jag vet, om någon faktiskt skulle vara nyfiken;
Själv kan jag inte tänka mig något sådant, eftersom jag råkar vara osocial just nu.

Social kompetens är en överskattad egenskap, o eftersträvas alldeles för ofta pågrund av inget mer än dålig självkänsla, viljan att passa in o bli bekräftad, hellre än att den finns där för att mätta ens behov;
Då räknar jag inte in behovet att bli bekräftad, eftersom det är som att kunna något för sakens skull, hellre än att det verkligen är nödvändig för sin personliga framgång. För det mesta krävs bara bas kunskaper, som att offentliga rum, som torg är inte latriner m.m.

Hej och välkommen!

Får bara lite motstridiga budskap av ditt inlägg och förstår inte riktigt vad du ville veta. Å ena sidan vill du bli mer socialt kompetent, å andra sidan är du inte intresserad av socialt umgänge ö h t? Är man inte intresserad så kan nog inte någon annan göra en intresserad. Har du provat att umgås med andra aspergare eller är detta din första kontakt?

Jag tror nog jag blivit mer socialt kompetent jämfört med mig själv. Hur? Livet självt ger ju viss övning antingen man önskar det eller ej. Om det sen räcker beror på vilken miljö jag umgås i, och hur länge.

Ringa myndigheter eller företag och skaffa information: går hur bra som helst.

Kallprata med hantverkare eller grannar en kort stund: inga problem.

Umgås en hel kväll med vanliga människor jag inte känner så bra: betydligt jobbigare.

Uppföra sig korrekt på ett cocktailparty eller en fin middag: där skulle jag nog fortfarande blamera mig.

Ha empati för min närmaste omgivning: går betydligt bättre nu än när jag var yngre.

Umgås med ett gäng chosefria aspergare: går oftast utmärkt.

Inget motstridigt väl i det jag skriver.
Skrev jag fel tidigare ? Jag vill inte bli mer socialt kompetent.
Inte att jag har något emot, om jag kunde, men att jag faktiskt undrar bara om andra har haft sina knep för att bli mer socialt kompetenta, självsäkra i sociala sammanhang.

Jag var då intresserad av att förstå mig främst på andra, eftersom så få tycktes vara intresserade av att förstå sig på mig.

Så med tiden så har jag blivit något av en expert, utan hycklandet om mänskliga naturen. Jag tror det hör till lite mer att man faktiskt bara kunde likaväl bli duktig på en dag, genom att intala sig själv att man nämligen vet hur man ska bära sig åt; Tänka sig in i någon annans persona, kan man på ett sätt göra för att reda bot på en massa.

För så fort man inte gör det en sak av hur man bär sig åt kring andra, så blir det sällan så, att man stannar upp och blir nervös, ställd, då man tycks fastna i någon neurotisk "Vad gör jag nu" dilema. Man blir paralyserad, som då man inte tillåter sig att fly eller angripa. Kanske bara denna enkla instinkt, och oförmåga att göra någondera är orsaken till mycket.

Det har hänt flertal ggr med några vänner jag hade, att jag hade efter flera timmar av att ha skrivit av mig, sedan sammanfattat till mina asperger vänner, saker som de hade gått runt utan att ha fått det besvarat, om saker om relationer m.m.
Det besvarar väl även din fråga, om jag har umgåtts med andra aspergare.

Jag minns då jag hade kommit fram til detta och predikade passionerat inför dem och man kunde faktiskt se dem plötsligt ha vidöppna ögon, som om jag hade plötsligt fått dem att ha en aha upplevelse.
Efter det så tycktes dem faktiskt vara mycket mer socialt smidiga.
Kanske det var en sammanträffande, men jag skulle vilja veta vad exakt det var som jag förklarade för dem.

Ungefär en sådan fråga de hade aldrig kommit att fråga sigsjälva, som jag även svarade på, för att förklara något som hade alltid lämnat dem något ställda; Det måste ha varit något som var taget för givet att man skulle faktiskt ställa sig just dessa frågor, då de hade säkert kommit annars på detta rätt snabbt.

Lite som just hur Einstein citerades , att han skulle ägna 55 minuter på att komma på rätt fråga som han skulle ställa sig, för att komma på svaret, om han bara hade en timma på sig.

Varför har du svårt på cocktailpartyn egentligen ? Är det inte rädslan att just blamera ? Verkar ju inte som det du skriver, att du har problem med, skulle inte kunna göras något åt, iom att du annars kan.

Lite rädd att det är som de som har problem, oftas tycks bara mena att det är så, vilket är väl nog frågan om hur pass intresserad man är att göra något åt det. Att man innerst inne faktiskt inte är intresserad nog att göra något åt det, än att det är något som hör till en svårighet;
Inte svårighet, men innerliga oförmåga/ovilja att finna någon intresse i att ändra på det man har problem med.

Ledsen att jag skriver mer än det hade krävts för att svara, men jag gillar att låta mina tankar forsera fram.

http://www.aspergerforum.se/nt-killar-a ... 15401.html

Dethär händer väl för dem allra flesta som försöker komma
på något finurligt att säga, hellre än att bara säga det som faller en in ?
Det är som att komma på det man inte vet, att komma med.
Man måste ju gå på det man har.

Förbättrar de flestas sociala förmåga omgående, genom att inte bry sig ett skvatt att försöka hålla reda på någonting annat än just sin uppmärksamhet hålls till saker som just fångar den.

Har svårt att bearbeta mycket text på en gång så jag kan mycket väl misstolka.

Ifall man mer eller mindre tvingas analysera socialt beteende mer än andra p g a att man inte har det automatiskt från början, eller gör det till ett specialintresse, så kan det mycket väl hända att man noterar och kan sätta ord på div mellanmänskliga beteenden som andra kanske inte tänkt på men känner igen och blir medvetna om när man påpekar dem.

Precis som du säger är det förstås så att ju mer osäker och spänd man känner sig i en viss miljö, desto större risk att göra bort sig, särskilt om man dessutom är okunnig om eller ointresserad av de sociala koder som gäller just där.

Själv har jag blivit mer avslappnad bara av att ha fått diagnos och förklaring på varför just det sociala varit så knepigt hela livet, och tar det inte längre på lika stort allvar. Detta gör förstås att det går bättre. Självanalys och övning i att förstå andra har också hjälpt.

Däremot får jag inte ut tillräckligt av just cocktailpartyn och liknande för att det ska kännas värt besväret att ta reda på exakt hur man för sig i just sådana sammanhang. Så visst hänger mycket på motivationen också.

Smokescreen skrev:Social kompetens är en överskattad egenskap, o eftersträvas alldeles för ofta

Sant.

Glappkäfftar får inte mycket gjort ändå.

Ifall man mer eller mindre tvingas analysera socialt beteende mer än andra p g a att man inte har det automatiskt från början, eller gör det till ett specialintresse, så kan det mycket väl hända att man noterar och kan sätta ord på div mellanmänskliga beteenden som andra kanske inte tänkt på men känner igen och blir medvetna om när man påpekar dem.

Hm. Försökte du menade något med just "men känner igen och blir medvetna om när man påpekar dem." ?
Annars så låter det mer som att du tänker högt, för det är inte direkt som jag ser problemet, om du menade att det finns det.

Eller kanske du menade att man kan just bli medveten om sådant man inte annars själv skulle kunna tro skulle höra till ett problem, tills någon påpekar att de tar åt sig, eller helt enkelt ser det som ett problem.

För den som faktiskt inte styrs blint efter sina känslor som får tala om rätt o fel om social uppförande, så är det väl mer aspergare som nog bäst kommer att känna till hur absurda vissa gester m.m kan vara.
Man är inte slav under sina instinkter, att underordna och lika lätt influeras av en grupp människor.

Känns som det är en överlevnadsinstinkt som har lagt som spår i självaste hjärnan, att man ställer sig i led för att lyda en viss ordning.
De som inte lydde vissa protokoll, som flörtade med stamledarens utvalda kunde mista livet att fela, så det härör nog just starkt av en slav mentalitet, till självaste förnuftet med rädslan, än att det hör till något ädlare än så.

Faktiskt roar jag mig lite att man har råkats bli befriad från sin slav mentalitet. Men iaf, så med kännedom och förståelse, så är man bättre på att handskas med människor än dem som har det inbyggt i sig att vara mer emotionellt bundna till sina sociala koder...

Iaf. Det märks nog att det fortfarande fascinerar mig, att fundera kring detta.

Glappkäfftar får inte mycket gjort ändå.

Hm. Ursäkta, men syftar du på mig ? Är lite just känslig med vaga inlägg eftersom jag får ta mycket skit tydligen för att andra tycks nästan allergiska att jag tänker fritt angående sådanhtär, som kan verka just så pass ovanligt att man ställer sig i tvären för mina ideer.

Ok. Jag ska sluta skriva här.
Tydligen ska man väl bli påhoppad för att man har mycket att säga.
Är det jag som har gjort er förnär för att jag råkar skriva mycket, så ni måste trycka ner mig ? Är det nödvändigt ?

Till vilken nytta ?
*sårad*

Smokescreen skrev:

Glappkäfftar får inte mycket gjort ändå.

Hm. Ursäkta, men syftar du på mig ? Är lite just känslig med vaga inlägg eftersom jag får ta mycket skit tydligen för att andra tycks nästan allergiska att jag tänker fritt angående sådanhtär, som kan verka just så pass ovanligt att man ställer sig i tvären för mina ideer.

Nejnej, han menade folk som är sociala och bara snackar. Det var ett medhåll, inte ett påhopp.

Jag höll också med om det mesta du skrev, även om jag kanske missuppfattat något.

Men nu måste jag tyvärr jobba lite, annars hade jag gärna fortsatt diskutera mera.

Känner inte honom/henne, så jag är fortfarande illa berörd och känner detta bara påminner om att man tycks få skit för att man har inga som helst problem att uttrycka sig ordagrant.

Så är det inte så tokigt att se det som okänsligt att inte försäkra sig om att man inte blir missförstod, att man då uttrycker sig klumpigt.

Har erfart detta från personer som tycks ha aldeles för lätt att göra påhopp. Så får se, så bestämmer jag mig att gå från grubblare till okonstruktiv , nedlåtande påhoppare. Något som är alldels för enkelt o ynkligt; Men det är fan i mig bättre än dethär.

Och kalla andra för pratkvarnar på ett negativt sätt, smickrar inte min känsla för medmänsklighet heller.

Jaja, ta det som du vill. Parvlon är inte precis någon finlirare men han brukar inte mena något illa, och i detta fall var det helt uppenbart ett missförstånd bara. Vi är många med AS här, då kan sånt hända.

Att jag själv har svårt att läsa långa texter var bara en neutral upplysning om något jag har problem med, inget du nödvändigtvis behöver ta hänsyn till då det även finns många som inte har det.

Jag har mina högst vettiga svar på hur jag väljer att agera framöver.

Men tack för ditt vänliga svar. Ha det bra.

Smokescreen skrev:

Glappkäfftar får inte mycket gjort ändå.

Hm. Ursäkta, men syftar du på mig ? Är lite just känslig med vaga inlägg eftersom jag får ta mycket skit tydligen för att andra tycks nästan allergiska att jag tänker fritt angående sådanhtär, som kan verka just så pass ovanligt att man ställer sig i tvären för mina ideer.

Nej, mitt inlägg var inte riktat mot någon i den här tråden faktiskt. Jag vet väl inget om du får något gjort, eller inte?

Jag höll med dig i det du påstod, nämnligen att det glappas för mycket. Social kompetens har inget med analysförmåga att göra, det handlar som du skriver om att man ska uttrycka sig så som det känns" rätt för stunden, har själv aldrig varit bra på det, och tänker inte heller slösa en stor del av mitt liv på att försöka få det korrekt heller. Har annat att fokusera min energi på.

Ok. Härligt att få svar.
Blev nämligen påhoppad av vissa med psykiska svårigheter i en annan forum, som tycktes finna det i sina hjärtan att anse sig få den rätten, då dem hade svårt att förstå sig på mina inlägg.

Smokescreen skrev:Ok. Härligt att få svar.
Blev nämligen påhoppad av vissa med psykiska svårigheter i en annan forum, som tycktes finna det i sina hjärtan att anse sig få den rätten, då dem hade svårt att förstå sig på mina inlägg.

Ok. Bara så att du vet, nedstämdhet kan lika gärna vara en psykisk svårighet som något annat.

Är inte första gången jag blir missförstådd, så du behöver inte känna dig ensam i det. Har blivit bannad för liknande "inlindade påhopp".

Har inga problem med att läsa långa inlägg heller, så skriv på du. Kommer att svara med längre svar ifall jag skriver mera i tråden, för att undvika missförstånd.

Jo. Jag fann det ju troligt att du inte har några svårigheter med det och då inte störde dig på just det, med tanke på att du svarade på det sista i inlägget. Fast mina känslor av vemod fick mig att vara förbered att bli upprörd. Haha.

Nå. Iom att du har introducerat dig, så behövs det inte.
Känn dig fri att uttrycka dig som det faller dig in.

Jag kommer inte kunna låta bli att tro det bästa om dig härefter.

Social kompetens är ett svårt område för mig. Skulle vilja klara av att förstå och bli förstådd i sociala sammanhang, framför alt på jobbet. Har blivit rejält missförstådd av en person, men nuför tiden är det nog han som har mest ont av att han missuppfattar mig.

För övrigt har jag inte längre något större intresse av att umgås med folk på min fritid, eftersom jag insett att jag även blir missuppfattad där. På fritiden är det ju faktiskt viktigare, när man umgås att man har någotsånär liknande värderingar, och att man inte missuppfattas. Framförallt att personerna man umgås med är tillräckligt öppna för att vilja lyssna på andras förklaringar, inte är låsta vid uppfattningar dom kommer fått från andra.

Social kompetens, innebär mest att veta med vilken person man skall sopa vissa saker under mattan så att man inte kränker eller generar personen. Man får inte vara för ärlig, och försöka lämna logiken hemma.

Lite mer invecklat än så. Men alla kan säkert hålla med om, att ifall man vekrligen är socialt kompetent, att man kan lägga sig i andras situation, så betyder det att man sannolikare kan agera efter gruppens, andras vördnad eller huvudsakligen för sin egna agenda, genom att veta hur man ska kunna påverka andra.

Jag har blivit kallad för någon slags mästare på manipulation.
Hatar det, just för att de fattar inte hur jag lyckades få en hel gäng att bli vänliga istället, än att vilja faktiskt som dem sa "Spöa skiten ur mig".
Det jag gjorde var att vara mån om deras känslor. Det är allt!

Iaf. Det finns inte heller någon definitiv sanning, och så länge man inte förstår det, så kommer man uppföra och tro sig t.ex försöka sälja något som en manipulatör. Det är bara för att ens avsikter är oärliga.

Förlåt. Är lite snurrig nog. Skriver väl någon annan gång.