Nu är det väl så att som aspergare ska man ha normal språkutveckling, men visst finns det autister här och ni andra kanske vet ändå, så jag provar att ställa min fråga här.

Jag pratade inte alls förrän jag var 2,5 år och då pratade jag bra på en gång. Som min mamma sa, det var som att jag inte ville prata förrän dess. Jag har en storasyster som pratade normalt. Jag vägrade också att ligga i deras eller min syster säng, ville sova i min egen spjälsäng. De fick mig någon gång att ligga hos dem och då frågade jag (jag var väl 3 år) efter ett tag om jag fick gå nu...

Detta var på 70-talet och jag tror väl att hade det hänt idag så skulle man börjat grotta i det redan vid den åldern.

Men jag undrar om det finns någon som vet hur vanligt det är med så sen pratdebut för "icke-autister". Jag har själv 4 barn och har ju sett många barn på olika förskolor och jag har bara sett ett barn som inte pratat vid den åldern och han är i mina ögon klart autistisk (även om han inte har någon diagnos).

Jag har ju mycket annat som tyder på att jag har autistiska drag, men jag undrar hur tydligt tecken detta med att jag valde att inte kommunicera alls förrän jag var 2,5 år är.

Selektiv mutism är vanligt bland AS/autister.

Läste på lite om det på nätet. Tror att jag "har" det fortfarande. I sociala sammanhang pratar jag som man ska, däremot hemma med maken eller med familjen kan jag långa perioder helst vilja vara tyst. Nu går det inte alltid med barn och annat som kräver kommunikation, men jag kan ha väldigt svårt att börja prata om något, även om jag liksom har hela dialogen i huvudet. Har ibland varit helt övertgad om att jag sagt ngt eftersom jag haft tanken så länge i huvudet...

Jag betraktades som väldigt blyg som barn eftersom jag var så tyst, men jag tror nog snarare att det var selektiv mutism, för jag känner inte riktigt igen den bilden av mig själv som blyg. Mer att jag drog mig undan för att jag inte ville prata, jag ville nog vara med, men eftersom det oftast krävde att man pratade och interagerade, valde jag situationer där jag slapp detta. T.ex. satt jag alltid med de vuxna på alla kalas, vägrade att sitta vid barnbordet eller leka med de andra barnen.

Känner igen mig själv. Fast jag pratade, mer vuxet än dem i min ålder. Kanske för jag har äldre föräldrar än de flesta, kanske pga att mitt dåvarande och nuvarande hem innehåller massor av böcker.

De jag pratade med som barn var vuxna, så jag hade också ett ganska vuxet språk (när jag väl började prata ). Satt gärna och underhöll någon stackars vuxen som jag hittat, då pratade jag på som bara den. Men inte med andra barn.

Vad är selektiv mutism?

http://www.selektivmutism.se/

Här finns med info.

indra76 skrev:http://www.selektivmutism.se/

Här finns med info.

Jag har kollat lite allmänt om selektiv mutism och jag förstår inte sammanhanget. Kan man fysiskt inte prata eller får man ångest , dåligt mående av att inte prata?

Jag kände att följande citat från sidan var väldigt träffsäker på mig själv:
"Man kan känna det som att man har en social sida inom sig som ofrivilligt ”går i lås” vid vissa tillfällen. Det kan därför finnas ett motstånd mot att behöva acceptera en identitet där blygheten blir ett personlighetsdrag."

Man kan prata och gör det i vissa situationer, men inte annars. Vad jag förstår är det t.ex. så att barnet inte pratar i skolan, men utan problem hemma.

För mig är det nästan som fysiskt hinder ibland att kläcka ur mig det jag vill säga, känner mig så tillfreds med att bara vara i mig själv utan att släppa in någon. Men det är aldrig några långa stunder och inte enbart i vissa situationer, så jag är kanske bara lite allmänt trögpratad

Men jag känner också igen mig i beskrivningen om att betraktas som blyg, fast man egentligen inte är det, bara ointresserad av att kommunicera. Speciellt som barn.

Jag själv tolkar ord och meningar på ett sätt...

Omgivningen på ett annat sätt....

Kommunikation har varit svårt för mig i hela mitt liv....

Vissa av oss blir aldrig bättre på Svenska språket....jag är en av dem.....

.........punkterna betyder.....jag tänker......jag pratar....med pauser.....så när jag ......punkter....så visar hur lång tid jag tänker....mellan...varje ord...punkterna....hjälper mig....att tänka....och....skriva

indra76 skrev:http://www.selektivmutism.se/

Här finns med info.

Läste på sidan. Lät som jag själv i mellanstadiet. Tyst som en mus i skolan,och pratade på jättemycket hemma.