Hej!

Anime och Tvspels nörd här. Blev diagnostiserad 2004. Många frågar mig om jag går på medicin men av mina 15 år med psykiska problem har bara 5 varit med någon slags medicin. Istället brukar jag säga att jag självmedicinerar med Tvspel, Anime, Musik och Film.

Ett bra exempel var nu ikväll. Jag hade svårt att sova kvällen innan så jag la mig kl 18 ikväll. Vaknade upp vid 23 och hade en låt som jag hört dagen innan på hjärnan. Så jag gick till datorn och spelade upp låten. Om och om igen på hög volym i mina hörlurar. Och nu känner jag ingen ångest. (Jag fick rysningar under 2 och 3e uppspelningen)

Jag tror det handlar om att belöna sin hjärna om man vill må bra. Problem som kan uppstå är dock när dessa belöningar består av godis

Det var på nyheterna häromveckan också fast då i undersökningar om ADHD. Men jag tror att det är liknande lösningar vi behöver, hjärnstimulans. Tvspel, Anime, Musik och Film funkar bra för mig och ger mig lättnad på depressioner osv.

Testa att belöna er själva

Vilken utmärkt ide, när jag tänker efter så har jag nog omedvetet gjort just så hela livet, att belöna mig på olika sätt.

Ibland tror jag min hjärna kan definieras som extremt intressestyrd hjärna.
En annan ide jag har om hur jag funkar

Mitt beköningscentra är ganska kasst. Vanliga aktiviteter, som andra (NT) tycker är roligt, får jag alls ingen belöning av.
Att intensivt dyka ner i ett intresse fungerar bättre.

outzaidur skrev:Testa att belöna er själva

Hjärnans alla droger som triggas av diverse aktiviteter. Den enda livskraften jag har är att utlösa dessa kroppsliga droger och det räcker, mer meningsfullhet med livet behöver jag inte.

Karro,

beköningscentra, var det en freudiansk felstavning?
Synd isf att det är kasst...

Ang trådämnet, jag känner mig kluven i fråga om att belöna sig själv. Inte för att jag inte gör det, det ska gudarna veta, men frågan är huruvida det är långsiktigt bra.

Musik - ja det ställer jag upp på. Nästan utan gräns.
TV/dataspel - inget jag ägnar mig åt så jag kan inte döma.
Godis/fika - nödvändigt för livskvalitén även om det förkortar livet.
Sex - beror ju på. När man har "fått sitt" så finns inte så mycket mer motivation att förbättra sitt liv. (en skillnad mellan ensam- och tvåsamhet här)

Om man nöjer sig med för lite så cementeras den rådande situationen och livet börjar cirkla kring kortsiktig begärstillfredsställelse. Egentligen tror jag inte man kommer helt till sin rätt om man lever så.

Men jag menar heller inte att man ska späka sig eller leva som en asket.

Windfarne skrev:Karro,

beköningscentra, var det en freudiansk felstavning?

ha ha, ett kul ord beköningscentra, fast i det här fallet var det att jag slant på tangentbordet, då K och L ju ligger bredvid varandra. Eventuellt bestämde sig min katt för att ställa sig mellan mig och skärmen, ovanför tangentbordet. En ful ovana hon har. Speciellt när jag skriver något.

Min katt är en väldigt attention-krävande personlighet. Varje gång hon kommer in, från att ha varit ute, måste hon liksom försäkra sig att jag fortfarande är här och ha lite social samvaro. Ofta när hon vaknar också. Och liksom katter är, så kräver hon uppmärksamhet och ger sig inte förräns hon får det. Själv är jag ganska mycket likadan, så jag förstår henne precis.

Karro skrev:Och liksom katter är, så kräver hon uppmärksamhet och ger sig inte förräns hon får det. Själv är jag ganska mycket likadan, så jag förstår henne precis.

Jag önskar att håriga 100 kilos killar som jag också kunde hoppa upp på tangentbord och kräva uppmärksamhet men det är tydligen inte lika uppskattat

[mod]Rättade citatet. Observera att om ett citat blivit fel, är det bara att klicka på utropstecknet och påpeka det, så korrigerar en moderator.[/mod]

outzaidur,

det där skrev inte jag... Kanske en moderator kan korrigera?

oj då, blev visst en [quote] kvar... sorry